[Daniel H]

Kan man inte växla den indiska divisionens organiska truck mot den förlorade?

[Engelbrekt]

Det borde gå enligt regel 13.9.

[Daniel H]

Gott, då kan indierna börja säga adjö till sina lastbilar!  

[Engelbrekt]

Ny omgång igår. Mycket spännande och kul. Båda sidor börjar få ökenvana nu och de subtila skillnaderna mellan vad man kan göra och vad som är bra att göra börjar fastna.

När vi slutade senast (se ovan) visste vi att initiativet skulle bli viktigt att vinna nästa gång vi spelade. Det allierade pansaret satt nämligen lite i klistret supply-mässigt. Jag vann det och gjorde så här:

1: Maletti och den snabba styrkan hade flera möjligheter: köra över brittiskt infanteri, slå mot fiendens pansar, skära av fiendens pansar, med mera. Tyvärr var oddsen för dåliga på de flesta håll så Maletti försökte istället förstöra brittiskt artilleri längs ökenvägen. Det gick hyfsat men Maletti fick retirera och stanna.

2: Vid kusten stod det brittiska pansaret. Offensivt harmlösa eftersom de hade slut på drivmedel men stenhårda defensivt. Jag valde att göra ett traditionellt infanterianfall uppbackat av ett massivt artilleribombardemang. Det gick över förväntan och två brittiska pansarbataljoner förstördes till priset av en italiensk maskingevärsbataljon. Den brittiske generalen Campbell överlevde dock även denna strid.

[Engelbrekt]

Samma runda, tror det var den 12 december. Ursäkta att bilderna är från olika håll (blir det förvirrande?).

1: De allierade lyckades med nöd och näppe få ner lite drivmedel till kusten och pansaret. Som arga getingar for pansaret sedan runt och gjorde mos av diverse italienska förband som var utkastade som bromsklossar i terrängen. Maletti som fruktade britternas hämnd tog sina enheter och körde till det befästa passet vid Halfaya. Kustvägen öppnades igen vilket gav de italienska trupperna i och bortom Sidi Barrani något ökad livslängd.

2: 4 indiska divisionen stormade och tvingade tillbaka en italiensk division som bevakade ett av passen på vägen mot Sidi Barrani. Dock gick det uppföljande anfallet med långsamma Matildastridsvagnar illa och dessa förstördes. Men nu var Sidi Barranis öde beseglat.

[MB]

Den 19 december och italienarna ska göra det avslutande draget i rundan.
De allierade börjar närma sig Halfayapasset.

[Delirium]

Mycket spännande! Några konkreta frågor:

1. När inleddes britternas motoffensiv exakt?
2. Hur många hedgehogs har italienarna byggt?
3. Hur mycket har ni använt det italienska flygvapnet?
4. Hur stora förluster i enheter har vardera sidan tagit?

[Engelbrekt]

Mycket spännande! Några konkreta frågor:

1. När inleddes britternas motoffensiv exakt?
2. Hur många hedgehogs har italienarna byggt?
3. Hur mycket har ni använt det italienska flygvapnet?
4. Hur stora förluster i enheter har vardera sidan tagit?

1: 1 december om jag minns rätt, eller rundan därefter.
2: 4.
3: I början, mycket. Sen väldigt lite. Liksom i ert parti gjorde en och samma Gladiator baserad i Buq Buq slarvsylta av allt italienskt flyg som vågade närma sig. Sen bombade Royal Navy flygfälten vid Tobruk med förödande verkan. De få italienska flyg som fortfarande är operativa sätter jag oftast på Interdiction missions på vägarna.
4: Axis: cirka 20 counters. Allierade: kanske 10, Daniel eller Magnus kan fylla i? Kan räkna nästa gång vi lirar annars.

[MB]

Här är Axis förluster den 19 december 1940


och Allierades förluster

[Delirium]

Mycket intressant att flygen har fått så sned fördelning, i själva verket är de ju hyfsat jämna, två italienska 2-1 fighters mot en brittisk 3-1 och en 2-1.

[sfclinken]

Jag upplever det som att Italienaren har lyckats förträffligt hittills. Inte mycket förluster i förhållande till vad dom borde ha förlorat.

[Engelbrekt]

Mycket intressant att flygen har fått så sned fördelning, i själva verket är de ju hyfsat jämna, två italienska 2-1 fighters mot en brittisk 3-1 och en 2-1.

Jag fick en italiensk 3:a som förstärkning, bara för att omedelbart se den nedskjuten och reducerad... Till och med min stora bra bombare har reducerats och får nu istället flyga 1T per runda mellan Sicilien och Tripoli, istället för att vara vid fronten. Det italienska flygets kräftgång fortsätter...

[Engelbrekt]

I torsdags spelade vi några rundor till. Det blev rejält med action. Extrema tärningsslag och högt risktagande präglade omgången.

Bild 1: Situationen vid libyska-egyptiska gränsen efter den italienska reträtten. Italienarna håller fortfarande Sollum och har byggt befästningar på strategiska ställen. Man kan se att den viktiga positionen i Halfaypasset är ganska utsatt dock. Maletti och hans snabba reserv står i beredskap ute på ökenflanken, som en slags klen högerjabb. Britterna behärskar ökenvägen med sin hotande vänsterkrok.



Bild 2. Punkt 1: Britterna hade initiativet och förde fram infanteribrigader längs ökenvägen för att förbereda stormning av Halfaya-passet. Punkt 2: Pansaret gjorde omfattning för att understödja detta.

Punkt 3: De två australienska brigaderna såg jag som ett lockande svagt mål och skickade det mesta av mitt pansar och en motoriserad mg-bataljon på jakt. Det lyckades och australiensarna decimerades. Nu fick jag ett rejält dilemma igen, då jag vann initativet. Jag valde dubbelrunda trots risken och lyckades upprepa pansarframstöten och därmed förinta de två australiensiska brigaderna. Pansaret återvände hem men anfölls av det brittiska pansaret och mg-bataljonen fick offras.
 



Bild 3. Nu hände det grejer. Britterna var uppgivna efter de senaste förlusterna och bestämde sig för att satsa allt på ett kort för att bryta läget. Det viktiga initiativet gick britternas väg och de fick den fruktade dubbelrundan. Min girighet innan straffade sig nu.

Punkt 1: Infanteri och framförallt artilleri närmade sig Sollum och avlossade stora bombardemang som mjukade upp de flesta italienska positioner. Det framgångsrika italienska pansaret drabbades.

Punkt 2: Därför var Maletti och snabba reserven tvungna att framrycka till försvar av pansaret.

Punkt 3: I först ett och sedan ytterligare ett häftigt anfall anföll Jock Campbell och det brittiska elitpansaret det italienska pansaret som krossat australiensarna. Vid andra försöket gick allt vägen och mitt kära kamelinfanteri fick offras för att aldrig mer komma tillbaka. Resultatet blev stora reträtter och inringade enheter. En tröst var att general Campbell sårades allvarligt under striderna.

[Daniel H]

I torsdags rullade Compass vidare. Som David tidigare rapporterat slutade vi förra tillfället med att de italienska styrkorna i Halfaya blev inringade.

Italienarna tog beslutatde att dra sig tillbaka från Sollum mot Tobruk och Bardia. Då i stort sätt hela hans styrka var DG så skickade han upp sina 2 decimerade SM-79or för att störa ev. förföljare. Det brittiska luftvärnet var på hugget och sköt ner båda.  

Intitiativet gick till italienarna som med en stor styrka på reträtt genom öknen kände sig tvingad att ta dubbelrundan. På detta sätt lyckades man etablera nya försvarslinjer vid Bardia och på vägen mot Tobruk. Negativt var dock att de inringade trupperna vi Halfaya decimerades fortare.

Britterna svarade med att avancera mot Bardia med 7:e AD i reserv. Efter lyckade flyganfall och artilleribeskjutningar så stod vi inför ett svårt beslut om huruvida vi skulle anfalla Bardias befästningar med 7:e AD. Vi avstod och nyåret 40/41 firades utanför Bardia.

Den 1 januari började med en riktig tankenöt för David och hans italienare. Man vann initiativet men gav det till oss för att vinna över möjligheten till framtida dubbelrundor senare. Nu blev frestelsen för stor för oss och beslutet att skicka in 7:e AD mot Bardia gick ut. Italienarna var inte beredda och ett kraftigt överaskningsanfall erövrade befästningen. Indierna i 4:e ID besatte den erövrade positionen samtidigt som resterna av den australiensiska 6:e ID ringade in Barida norrifrån. Staden sattes under artillerield och hamnen har slutat fungera. Samtidigt började den brittiska 2:a AD anlända till Sollum.

Här slutade vi för dagen. Hoppas David eller Magnus har lite bilder att ladda upp.

[Engelbrekt]

Bra sammanfattning av Daniel. Det var ett par usla rundor att vara italienare, inte många slag gick min väg. De sista två italienska bombflygenheterna blev nedskjutna i rad, vi räknade ut att det var 0,9 procents chans för det. Den viktiga hamnen och fortet Bardia som jag beräknade hålla ett tag ser ut att falla fort. Jag hamnade i det läget att jag var tvungen att ta dubbelrundor. Inte hållbart i längden, gav bort initiativet och priset blev Bardia.

Här är två bilder som illustrerar vad som hände: