[Vvornth]

Phase Line Smash är ett rätt tufft och komplicerat solitär spel om VII kårens nävmacka mot det repubilkanska gardet i Irak. Den stora utmaningen där är inte att ha ihjäl Irakier utan att undvika skjuta på sina egna. Vilket är långt värre för moral och VP än förluster fårn fienden.

[A F]

Vilket är långt värre för moral och VP än förluster fårn fienden.

Något som slår mig är att vart och vart annan gerillaspel med självaktning har regler för att civila blir upprörda om de kommer i vägen för strider. Men inget av de gamla NATO/WP-spelen brydde sig speciellt mycket om de mänskliga konsekvenserna av ett pansarkrig i västtyskland. Lustigt.

[EvilSpook]

Något som slår mig är att vart och vart annan gerillaspel med självaktning har regler för att civila blir upprörda om de kommer i vägen för strider. Men inget av de gamla NATO/WP-spelen brydde sig speciellt mycket om de mänskliga konsekvenserna av ett pansarkrig i västtyskland. Lustigt.

Nja - många spel hade ju regler för att civilister skulle göra det svårt att ta sig fram på autobahn under de första förflyttningsfaserna. Räknas inte det?  


//EvilSpook

[A F]

Nja - många spel hade ju regler för att civilister skulle göra det svårt att ta sig fram på autobahn under de första förflyttningsfaserna. Räknas inte det?  

Det har du rätt i.  

[Johan]

Vietnam och Central America är bra spel, men är ändå tolkade ur ett konventionellt millitärt tänkande. Inget av systemen går att aplicera på Irak eller Irland eller Västtyskland.

Alla de här guerilla-konflikterna karaktäriseras av att guerillan försöker hålla sig undan medan ordningsmakten söker kontakt. Skillnaden ligger snarare i graden av motvåld som guerillan kan mobilisera. I Vietnam och Irak är motvåldet av betydande grad, i Irland och ännu mer Baskien och V-tyskland var det mer begränsat. Men det är i min mening bara en gradskillnad, inte en artskillnad.

I Vietnam och Irak pågår också den typ av verksamhet som pågick i V-tyskland, dvs attentat och propaganda av olika slag. I spelet Vietnam hanteras det i den strategiska cykeln. I Irak är syftet för fascisterna att trötta ut amerikanarnas vilja genom förluster och skapa en känsla av hoplöshet, och sekundärt att driva shia och sunni in i ett inbördeskrig (motiven är olika för de som stöds av Iran och de som stöds av wahabiterna).

Så det som är skillnaden mellan ett spel om Irak och VG:s Vietnam är att den strategiska cykeln behöver se annorlunda ut. Vill jag hävda.
 

[A F]

Alla de här guerilla-konflikterna karaktäriseras av att guerillan försöker hålla sig undan medan ordningsmakten söker kontakt.

Kallar du spränga halva Basra i luften för "att hålla sig undan"? Du pekar ut det centrala problemet med tolkandet av detta. Många tror att gerillan "inte verkar" bara för att den vägrar att slåss med fiendens konventionella armé.

Skillnaden ligger snarare i graden av motvåld som guerillan kan mobilisera.

Snarare i hur gerillan tror att den ska vinna? Vill den utlösa en världsrevolution som BaderMeinhof eller Al Queida? eller befria sitt land med konventionella medel som FNL.

I Irak är syftet för fascisterna...

                 

[Johan]

Kallar du spränga halva Basra i luften för "att hålla sig undan"?

Att undvika stridskontakt kallar jag för att hålla sig undan. Kanske lite slarvigt val av ord, men det uttrycker att det centrala problemet är att söka upp och bibehålla kontakt med insurgenterna, inte själva stridsinsatsen.

Du pekar ut det centrala problemet med tolkandet av detta. Många tror att gerillan "inte verkar" bara för att den vägrar att slåss med fiendens konventionella armé.

Som jag såg problemet är det hur man flyttar mekaniken från VG:s Vietnam till "Future Game Releases" "Iraq".

I VG:s spel fick Hanoi-sidan bonus av att ha resurser i Sydvietnams provinser. I Irak skulle insurgenterna kunna få motsvarande poäng av att bakhåll (för att man finns längs vägarna) och/eller utför massakrer mot civila av fel sort (för att man finns i städer).

Den förra effekten skulle kunna påverka USA:s krigsvilja, ungefär som man den påverkas av amerikansk insatser i spelet Vietnam, den andra skulle kunna tänkas leda till uppkomsten av garnisationsbehov, eller andra spännande kreativa effekter.

Skillnaden ligger snarare i graden av motvåld som guerillan kan mobilisera.

Snarare i hur gerillan tror att den ska vinna?

Det är den andra skillnad som jag faktiskt berörde, dvs guerillans syfte.

Vill den utlösa en världsrevolution som BaderMeinhof eller Al Queida? eller befria sitt land med konventionella medel som FNL.

Det är en förenklad diktomi. Även FNL syftade till en världsrevolution. Även Baader-Meinhof yrade om att befria sitt land. Ett betydligt viktigare motiv är ett tredje: att slå ner dom inom det egna folket som inte delar guerillans mål och värderingar.

I Irak är syftet för fascisterna...

               

Om du tittar på Baath-partiets ideologiska ursprung blir du kanske överraskad. Dom är jättebundis med våra egna nationaldemokrater, om man säger så. Det var t.o.m. tal om att svenska nazister skulle ner och slåss för Saddam när det begav sig.

[Johan]

Höll på att tappa bort att S&T hade ett annat strategiskt spel om assymetrisk konflikt: South Africa. En liknande ansats som Vietnam, och kanske inspirerade till det.

[Vvornth]

Nja... att omsätta Irak med systemet i VG:s Vietnam tror jag inte riktigt på. FNL har ju faktiskt en hel del kohesion och en stående armé utöver guerilla medans terroristerna (i brist på bättre ord) i Irak består mest av spridda grupper med egna intressen.

[Johan]

Nja... att omsätta Irak med systemet i VG:s Vietnam tror jag inte riktigt på. FNL har ju faktiskt en hel del kohesion och en stående armé utöver guerilla medans terroristerna (i brist på bättre ord) i Irak består mest av spridda grupper med egna intressen.

Det finns väl åtminstone tre huvudgrupper, Al Qaeda med dess kopplingar till saudiska jihadister, Shias med kopplingar till Iran och slutligen de som försöker återupprätta Baath-staten (grupp 1 och 3 samarbetar lite så om man vill kan man kalla det för en grupp iofs). Dessutom finns lite spontan-jihadister som kommer från Syrien och diverse grupper av gangsters. Vad man kan kalla för folket egentligen tycker är svårt att säga eftersom båda sidor rapporterar om vilket stöd man har från diverse stamgrupperingar.

Ur ett tänkt spels perspektiv så utgör dom däremot en motståndare så det behöver inte vara ett aber.

[BigPapaBear]

Det finns väl åtminstone tre huvudgrupper, Al Qaeda med dess kopplingar till saudiska jihadister, Shias med kopplingar till Iran och slutligen de som försöker återupprätta Baath-staten (grupp 1 och 3 samarbetar lite så om man vill kan man kalla det för en grupp iofs). Dessutom finns lite spontan-jihadister som kommer från Syrien och diverse grupper av gangsters. Vad man kan kalla för folket egentligen tycker är svårt att säga eftersom båda sidor rapporterar om vilket stöd man har från diverse stamgrupperingar.

Menar du att det inte finns en enda övervintrad panarabist? Jag är besviken...   Tänk stort, säger jag! Hitta en halvgalen ledare med storhetsvansinne och sätt honom vid rodret.

Ur ett tänkt spels perspektiv så utgör dom däremot en motståndare så det behöver inte vara ett aber.

Spelet skulle bli bra mycket intressantare om fraktionsproblematiken  fanns med i bilden. Det skulle bli ett "spel i spelet". Sätt dig genast vid ritbordet och ta på dig tänkarmössan, Johan!  

[Johan]

Menar du att det inte finns en enda övervintrad panarabist? Jag är besviken...   Tänk stort, säger jag! Hitta en halvgalen ledare med storhetsvansinne och sätt honom vid rodret.

Utbudet är större än efterfrågan.

Vad som man ska ha läst in sig för att veta är att det finns två typer av nationalism i arabvärlden. Dels arabnationalister, tex de två Baath-partierna, som vill ha ett stort arabiskt land, och dels vad akademiker kallar partikularister, dvs sådana som vill ha ett Syrien, Libanon och Irak. Dom förra har ofta ideologiska kopplingar till vad vi här i Europa kallar högerextremister, medan de senare emellanåt har kopplingar till kommunisterna.

[Strv102r]

Att kalla Bader-Meinhof, Röda brigaderna eller liknande för gerilla är väl magstarkt. De var terrorister och använde uteslutande terrorism som vapen.

Talibanerna däremot är i första hand en gerillarörelse som dessutom använder sig av terrormetoder (fast när man befinner sig 150 meter från en självmordsbombare som har 150 kg sprängmedel och 300 kg kullager i bilen när han rammar en Humvee är det ordet terroristjävel man först tänker på, inte gerillafighter).

Fienden i Irak förefaller mig vara terrorister med inslag av gerillametoder. Lite osäker på det, men samtalen jag hade  i Kabul med de britter som också varit i Irak ledde åt det hållet.

Återigen, dessa definitioner och hur 4 generationens krigföring utvecklas är något man studerar på FHS. Kan rekommendera boken "The sling and the Stone" av Hammes och "Imperial Hubris; why we are losing the war on terror" av Scheuer.

[BigPapaBear]

Att kalla Bader-Meinhof, Röda brigaderna eller liknande för gerilla är väl magstarkt. De var terrorister och använde uteslutande terrorism som vapen.

Talibanerna däremot är i första hand en gerillarörelse som dessutom använder sig av terrormetoder (fast när man befinner sig 150 meter från en självmordsbombare som har 150 kg sprängmedel och 300 kg kullager i bilen när han rammar en Humvee är det ordet terroristjävel man först tänker på, inte gerillafighter).

Fienden i Irak förefaller mig vara terrorister med inslag av gerillametoder. Lite osäker på det, men samtalen jag hade  i Kabul med de britter som också varit i Irak ledde åt det hållet.

Återigen, dessa definitioner och hur 4 generationens krigföring utvecklas är något man studerar på FHS. Kan rekommendera boken "The sling and the Stone" av Hammes och "Imperial Hubris; why we are losing the war on terror" av Scheuer.

Definitionen av terrorism/gerillaverksamhet/frihetskamp ligger onekligen hos betraktaren. Nazisterna tyckte säkert att partisanerna runt om i Europa var terrorister, medan de själva såg sig som frihetskämpar. Det alla har gemensamt är att de anser att ändamålen helgar medlen.

[Johan]

Att kalla Bader-Meinhof, Röda brigaderna eller liknande för gerilla är väl magstarkt. De var terrorister och använde uteslutande terrorism som vapen.

Jag använde mig av ordet guerilla som en gemensam strukturell benämning för den sida som använde sig av en undvikande strategi i en assymetrisk konflikt. Det var inte avsett att hylla någon av dom, eller för den delen att klandra dom heller.