[BigPapaBear]

Jag skulle påstå att terrorism är ett ord som varje gång det används kräver en definition, eller åtminstone ett sammanhang, så man förstår vad den som använder ordet menar. Det vill säga, det sätt varpå ordet terrorism brukas döljer en, om inte politisk, så åtminstone en ideologisk värdering. Min ståndpunkt kan tyckas alldeles för relativistisk, men sån är jag. Se vad universitetet har gjort med denna människospillra!

Det var det jag fiskade efter oxå. Smacka på lite Foucault och kalla det för terrorismdiskurs.  

[Andreas Lundin]

Argumenetet gäller också i vissa andra fall när ordet terrorism INTE används, men kanske borde.

[Scipio]

Argumenetet gäller också i vissa andra fall när ordet terrorism INTE används, men kanske borde.

Exempel?

[Andreas Lundin]

Av terrorister själva, exempelvis...

[Scipio]

Av terrorister själva, exempelvis...

Blir nog svårt tror jag...elaka och taskiga personer brukar inte vilja beskriva sig själva offentligt som elaka och taskiga personer..  

[Tommy Röhs]

Angående perspektiv:

Ena sidans terrorister är den andra sidan frihetskämpar.

[Strv102r]

2. gen krig brukar användas som term för massarméernas krig.

3. gen krigföring brukar användas som term för manöverkrigföring (inte nödvändigtvis detsamma som blixtkrig)

4. generationens krigföring brukar användas som term för de nya upprorskrigen (Vietnam, Nicaragua, Afghanistan både förr och nu etc). Detta är väl just nu den dominerande formen av konflikt och dem mest sannolika som USA eller NATO och Ryssland kan dras in i. Ingen (utom Saddam 1991) är väl så korkad att man ställer upp på ett andra eller tredje gen krig mot USA? USA har aldrig förlorat ett 2 eller 3 gen krig, och har aldrig vunnit ett 4. gen krig

En del menar att den 5. generationen är under framväxt och det är ren terrorism utan dominerande gerillainslag.

Kriget mellan Iran och Irak var ett 2 gen krig. Det var Gulfkriget 1991 också. Irakkriget var däremot USAs första 3. gen krig (såtillvida att de själva tillämpade manöverkriföring). Generationerna ersätter inte varandra utan kan förekomma parallellt, till och med i samma krig. Stora delar av VK var 2 gen krig, men vissa delar påminner klart om 3 gen. Exempelvis Mansteins backhandblow, för att använda en bland krigsspelare känd term.

USA visar vissa tecken på att ha lärt en del om 4 gen krig under de sista 50 åren också. Jag tror således inte det är osannolikt att 5. gen krig (om vi ska använda den termen för terrorkrig) är vad de som väljer att bekämpa USA kommer att tillämpa, mer eller mindre i kombination med 4 gen krig.

William S Lind som i stort definierat manöverkrigföring skriver om 4. gen krigföring i denna artikel:

http://antiwar.com/lind/index.php?articleid=1702

För övrigt tycker understödjer jag Scipios inlägg med alla eldrör.

[A F]

Vad var generation ett-krig? Var passar Kain & Abel in?

[Strv102r]

"The First Generation of Modern War runs roughly from 1648 to 1860. This was war of line and column tactics, where battles were formal and the battlefield was orderly. The relevance of the First Generation springs from the fact that the battlefield of order created a military culture of order. Most of the things that distinguish "military" from "civilian" - uniforms, saluting, careful gradations or rank – were products of the First Generation and are intended to reinforce the culture of order.

The problem is that, around the middle of the 19th century, the battlefield of order began to break down. Mass armies, soldiers who actually wanted to fight (an 18th century's soldier's main objective was to desert), rifled muskets, then breech loaders and machine guns, made the old line and column tactics first obsolete, then suicidal.

The problem ever since has been a growing contradiction between the military culture and the increasing disorderliness of the battlefield. The culture of order that was once consistent with the environment in which it operated has become more and more at odds with it.

Second Generation warfare was one answer to this contradiction. Developed by the French Army during and after World War I, it sought a solution in mass firepower, most of which was indirect artillery fire. The goal was attrition, and the doctrine was summed up by the French as, "The artillery conquers, the infantry occupies." Centrally-controlled firepower was carefully synchronized, using detailed, specific plans and orders, for the infantry, tanks, and artillery, in a "conducted battle" where the commander was in effect the conductor of an orchestra.

Second Generation warfare came as a great relief to soldiers (or at least their officers) because it preserved the culture of order. The focus was inward on rules, processes and procedures. Obedience was more important than initiative (in fact, initiative was not wanted, because it endangered synchronization), and discipline was top-down and imposed.

Second Generation warfare is relevant to us today because the United States Army and Marine Corps learned Second Generation warfare from the French during and after World War I. It remains the American war of war, as we are seeing in Afghanistan and Iraq: to Americans, war means "putting steel on target." Aviation has replaced artillery as the source of most firepower, but otherwise, (and despite the Marine's formal doctrine, which is Third Generation maneuver warfare) the American military today is as French as white wine and brie. At the Marine Corps' desert warfare training center at 29 Palms, California, the only thing missing is the tricolor and a picture of General Gamelin in the headquarters. The same is true at the Army's Armor School at Fort Knox, where one instructor recently began his class by saying, "I don't know why I have to teach you all this old French crap, but I do."

Third Generation warfare, like Second, was a product of World War I. It was developed by the German Army, and is commonly known as Blitzkrieg or maneuver warfare.

Third Generation warfare is based not on firepower and attrition but speed, surprise, and mental as well as physical dislocation. Tactically, in the attack a Third Generation military seeks to get into the enemy's rear and collapse him from the rear forward: instead of "close with and destroy," the motto is "bypass and collapse." In the defense, it attempts to draw the enemy in, then cut him off. War ceases to be a shoving contest, where forces attempt to hold or advance a "line;" Third Generation warfare is non-linear.

Not only do tactics change in the Third Generation, so does the military culture. A Third Generation military focuses outward, on the situation, the enemy, and the result the situation requires, not inward on process and method (in war games in the 19th Century, German junior officers were routinely given problems that could only be solved by disobeying orders). Orders themselves specify the result to be achieved, but never the method ("Auftragstaktik"). Initiative is more important than obedience (mistakes are tolerated, so long as they come from too much initiative rather than too little), and it all depends on self-discipline, not imposed discipline. The Kaiserheer and the Wehrmacht could put on great parades, but in reality they had broken with the culture of order."

Från artikeln aw W S Lind.

[A F]

Intressant. Men väldigt amerikanskt. Man bara väntar på att han ska börja rabbla statistik. Det är på något vis belysande för amerikaner att världen börjar år 1645 (Vad hände då?) och går ur sin första formativa fas ett par år före amerikanska inbördeskriget.

"I am from Europe. Where history comes from."  

[Strv102r]

Grejen är ju att han gör ner amerikanarna. Indelningen är inte hans, utan finns i hans artikel som en bakgrund för den hittills oinsatte läsaren. Alla teoretiker om just 3 och 4 gen krigföring lyfter fram tyskar, japaner, vitenameser och andra österländska folk (Intressant, bara England och Frankrike , plus USA då är västerländska?) som förebilder.

[A F]

Grejen är ju att han gör ner amerikanarna.

Det var inte så jag menade. Själva teoretiserandet känns amerikanskt. Och vad fan hände 1645?  

[EvilSpook]

Och vad fan hände 1645?  

Brömsebro... Tvivlar dock på att amerikanarna lägger någon vikt vid Jämtland och Härjedalen...  

//EvilSpook

[pelle]

Nu var det ju 1648. Vet iofs inte varför slutet på 30-åriga kriget skulle ha betytt så mycket i det här sammanhanget. Man krigade väl ungefär lika taktiskt linjärt 1000+ år tidigare än så också?

[Strv102r]

Möjligt att teoretiserandet känns amerikanskt, men det är i hög grad europeiskt. Både Jomini och Clausewitz var europeer och de är de första stora militärteoretikerna. Att vi i Sverige tappade militärteorin efter inledningen av kalla kriget var lika beklagligt som förklarligt. Efter att ha analyserat situationen och dragit fram de taktiska lösningarna, och de var bra, gällde det att bli jävligt bra i utförandet, alltså stridstekniken. Allt fokus lades på det. Helt rätt. Det innebar tyvärr att militärteorin glömdes bort och nu får vi återupptäcka den samtidigt som jänkarna upptäcker den för första gången. Och vi vet hur jänkarna är. När de "upptäcker något nytt" lägger de mycket fokus på det. Och det blir ofta bra. Alltså finns det mycket amerikanskt tänkande nu. De tänker fritt, högt och stort med mycket praktisk erfarenhet. Vi måste välja ut vad som är rätt för oss kopplat till vår situation och vår tradition, som är germansk och inte anglo-saxisk. Mycket av de jänkarna upptäcker är gammal skåpmat för oss. Vi har dock inte teoretiserat runt det.

1648, eller snarare Westfaliska freden, är kritisk i såväl statskunskap som militärhistoria. Då börjar staten ha monopol på militärt våld (nåväl, inte fullt ut, men det blir regeln). Där ligger början, fröet till staternas suveränitet. Mycket av det vi idag tar för givet i relationer mellan stater kommer från Westfaliska freden. Jag är inte statsvetare så jag har inte koll på detaljer men betydelsen av detta fick vi noga klart för oss på stabsprogarmmet på FHS.