[Strv102r]

Ok! För den som ännu inte spelat vare sig OCS eller EFS och tycker att det räcker med ett system, vilket ska man välja? För och nackdelar?

[Vvornth]

EFS och OCS kittlar en på olika ställen. Jag vet inte ens om jag skulle vilja börja jämföra dom då EFS är som sagt dedikerat till endast östfronten.

[Strv102r]

De tävlar dock om samma budget utrymme vilket gör att man på något sätt kommer att jämföra dem.

Som i all operationskonst, ambitionerna är obegränsade i radikal motsats till resurserna.

[BigPapaBear]

EFS är enklare, eller nej simplare är nog ett bättre ord.

Den allra största skillnaden (i mina ögon) ligger i supplyhanteringen. I EFS är det lite mer design for effect, vilket tyvärr leder till situationer som kan kännas lite bisarra. T.ex. att ett regemente kan förbruka lika mycket supply som en hel armékår om man inte placerat sina enheter optimalt. Det fungerar, men det känns inte helt bra jämfört med OCS, som har en mer realistisk* hantering av förnödenheterna. Man har en viss mängd underhåll och det handlar mer om att fördela det på bästa sätt med det logisitknätverk man har tillgängligt. Och hur fel man än gör är förbrukningen av combat supply konstant, baserad på enhetens storlek.

Överlag går det att göra mer saker i OCS än i EFS. Det mesta du kan tänkas vilja göra på det operativa planet går att göra. Vad vill du göra med flyget? Bomba fientliga enheter, hamnar eller flygplatser? Kanske slänga in några fallskärmsjägare eller flyga in underhåll? Ska ditt jaktflyg aktivt söka upp fientliga enheter eller ska du patrullera viktiga områden - eller både och? Kanske sikta in dig på hans kommunikationer och störa hans transporter? Allting på ett väldigt enkelt och smidigt sätt.

Vidare tycker jag att OCS inbjuder till en mer realistisk disponering av de tillgängliga enheterna. Systemet tvingar dig att ha ett riktigt djupförsvar med garnisoner på viktiga platser. EFS är betydligt mer statiskt i jämförelse, även om det givetvis sker inringningar och genombrott där också.

Båda systemen är bra men OCS är klart överlägset i min bok (surprise...)

* Med krigsspelsmått mätt...

[Andreas Lundin]

Björn, jag håller med om det mesta du säger och skulle välja OCS varje dag om jag fick välja (synd dock att det inte finns OCS-Barbarossa...).

Du skriver :

I EFS är det lite mer design for effect, vilket tyvärr leder till situationer som kan kännas lite bisarra. T.ex. att ett regemente kan förbruka lika mycket supply som en hel armékår om man inte placerat sina enheter optimalt.

Nb, att du I OCS också kan "tanka" en jäklans massa skräpenheter med 1 SP genom att kasta supply från ett "upptankat" HQ. Detta kan också få bisarra effekter. Detta gäller dock inte DAKII.

[tinG]

Nb, att du I OCS också kan "tanka" en jäklans massa skräpenheter

Så som tunga Tigerbataljoner och motoriserade Flak-88:or menar du?
 

Jag gillar OCS bättre, men som sagt: vill du titta närmre på Barbarossa så är det EFS som erbjuder det du vill åt. Jag kan varmt rekommendera AGS och AGN. AGC verkar lite småtrist för ryssarna...

[BigPapaBear]

Nb, att du I OCS också kan "tanka" en jäklans massa skräpenheter med 1 SP genom att kasta supply från ett "upptankat" HQ. Detta kan också få bisarra effekter. Detta gäller dock inte DAKII.

Absolut, men det känns som att det jämnar ut sig i OCS eftersom supply måste användas till så mycket att det överlag känns mer "realistiskt". Den stora boven i supplykonsumptionen är artilleri och strid och där är reglerna lika för alla i OCS. I EFS handlar det enbart om combat supply.

Att skog dessutom inte ger någon försvarsbonus i EFS är en annan märklig detalj, men det känns mindre viktigt.

[silversixx]

Jag röstar för EFS. Det är ett bra flöde i spelet och jag gillar det bättre än OCS (som jag spelat 12 turns Race for Tunis). Med jämförelsen av vad jag fick ut utav de 12 turnsen så hejar jag på EFS. Downtime-mässigt så vinner EFS över OCS med hästlängder. Och så är tabellen lite slumpartad och mongo och sånt är alltid ett plus i kanten!

[Strv102r]

Den allra största skillnaden (i mina ögon) ligger i supplyhanteringen. I EFS är det lite mer design for effect,

Det där är intressant. Även om jag gillar att logistikens begränsningar simuleras är jag inte helt övertygad om att jag själv måste bli kvartermästare. Det är därför man har staber. Dessa ska tala om vilka begränsningar man har, inte alltid i detalj varför. Om man spelar i en grupp = en stab så är det bra. men om man spelar en mot en så gillar jag att man fattar de operativa/taktiska/stridstekniska (beroende på spel) besluten. Hur mycket liksaltare (trängofficer) måste man bli i OCS?

[sfclinken]

Downtime-mässigt så vinner EFS över OCS

Jag har inte riktigt förstått vad det är som ger dig så mycket downtime? Speciellt inte i Tunisia?

Jag gillar att man är begränsad. Jag kan inte anfalla överallt hur som helst. Man får prioritera rätt helt enkelt. Jag känner inte att supplyhanterandet i OCS är en sån JÄTTE grej som många verkar vilja göra det till.  Det är ett hinder eftersom du inte kan frontalanfalla överallt och smälla på med Art hur som helst men INTE ett hinder spelmässigt. Tar inte mer tid att flytta fram en SP än att flytta fram en INF bat.

[silversixx]

Downtime är den tiden som går mellan de olika sidornas drag. EFS var ett relativt snabbt spel, medans det känns som större varianter av OCS är att en uttråkad motståndare slår ett flak-slag varannan timma...
Det är det som fått mig att rygga tillbaka från OCS.

[Vvornth]

Downtime i EFS och OCS i princip identisk. Det som tar extra tid i OCS med supplyhantering (trace supply är likartad i systemen) slukar EFS istället med alla sina extra enheter, så där finns ingen större skillnad.

[BigPapaBear]

Det där är intressant. Även om jag gillar att logistikens begränsningar simuleras är jag inte helt övertygad om att jag själv måste bli kvartermästare. Det är därför man har staber. Dessa ska tala om vilka begränsningar man har, inte alltid i detalj varför. Om man spelar i en grupp = en stab så är det bra. men om man spelar en mot en så gillar jag att man fattar de operativa/taktiska/stridstekniska (beroende på spel) besluten. Hur mycket liksaltare (trängofficer) måste man bli i OCS?

Supplyhanteringen är väldigt enkel och snabb, kräver inga avancerade matematikkunskaper och syftar mer till att DU själv ska få välja hur var och varför du gör saker och vilka begränsningar verkligheten ger dig, snarare än att ge dig trängofficerens magsårsmössa.

Persobligen tycker jag att mängden downtime i OCS är obetydlig om man ser till hur stora en del av spelen är. Man gör ju saker även i motståndarens fas. T.ex flyger och flyttar reserver. De små spelen har definitivt inte mer downtime än andra spel på samma skala. Tvärtom.

Ska du börja spela OCS rekommenderar jag således Tunisia, DAK 2, Sicily, Korea eller Burma som jungfruresa.

[Strv102r]

Downtime i EFS och OCS i princip identisk. Det som tar extra tid i OCS med supplyhantering (trace supply är likartad i systemen) slukar EFS istället med alla sina extra enheter, så där finns ingen större skillnad.

Extra enheter? Finns det mer fristående bataljoner som bakats in i störe förband i OCS? Jag gillar kompletta OOB!

[BigPapaBear]

Extra enheter? Finns det mer fristående bataljoner som bakats in i störe förband i OCS? Jag gillar kompletta OOB!

De OCS-spel som jag hittills har haft kontakt med har haft en otrolig OOB. Dean Essig har medhjälpare som verka komma åt arkiv som ingen har satt sin fot i på 50 år... Vance von Borries (EFS) har förvisso även han ett väldigt gott rykte vad gäller den historiska korrektheten i OOB.

Herr Fager har fattat tycke för de turkmenska fallskärmskillarna i Case Blue. Eller var det kamelryttarna?