[Strv102r]

Tack vare fiendens halt hinner jag lätt över den stora floden och kan inta försvarsställningar vid broarna som krävs för att komma över. KÖNIGSBERG försvaras av Lestoque, Bagration och Bennigsen medan Konstantin och Sacken har en annan bro var. Mindre förband, som Platov, finns ännu söderöver för att förvilla och binda.

Fienden ansätter ett anfall mot KÖNIGSBERG med Murat, Lasalle och Lannes, men de är underlägsna (27000 man mot 46000 man) och slås lätt tillbaka.

[Strv102r]

Fienden anfaller därefter med Nappe (Bessiere och Soult) mot Konstantin vid TAPIAU. Anfallstyrkan från KÖNIGSBERG drar sig lite österut för att kunna nyttja ev vunnen framgång.

[Strv102r]

Slaget, ett litet sådant, vinns av fiendens ca 40000 man mot Konstantins 15000. De min aviker med ett tapp på 2000 mot 2000 av fi.

Detta innebär att fienden nu inte kan hejdas från att avskära KÖNIGSBERG, eller anfalla österut längs floden för att med full styrka anfalla KÖNIGSBERG från flera håll. Det är dock bara ett speldrag kvar av spelet.

Det rätta för mig operativt vore att överge KÖNIGSBERG och marschera mot nordost och TILSIT. Jag skulle sannolikt hinna undan med huvuddelen. Då blir det en stor operativ seger för fienden. Nästan en strategisk. Om jag stannar och tar striden, och håller denna enda spelrunda, blir en marginell operativ seger för fienden. Om han vinner slaget, och får en stor seger enligt spelet vilket inte är osannolikt, på en runda så blir det en strategisk seger.

Jag kan inte vinna hur som helst. Vi bryter där.

Scenariot är nästan ovinnbart för koalitionen vilket framgår av reglerna. Jag får vara nöjd med att ha uppnått två större segrar och ha dragit ut på nederlaget nästan i bott.