[Elias Nordling]

Som litet omvärldsbevakning roade jag mig med att spela litet Jours de Gloire i form av Medina de Rioseco från ett av förra årets nummer av Vae Victis.

Jag vill ju gärna tycka om detta system, då det finns drösvis med spel till det, skalan är trevlig, och abstraktionsnivån lagom för litet lätt Napoleonkrigande. Om man jämför med konkurrensen tycker jag nog att Triumph & Glory, som är en dialekt av samma system, är bättre, men annars är det det bästa som finns på marknaden just nu...

...men det är så mycket med systemet som går mig på nerverna! Nu skriver jag ju egna Napoleonregler, och har en del bestämda uppfattningar om hur det borde vara, men även om man bortser från det finns det mycket att bli tokig på, som till exempel:

*Ogenomtänkta system
Man aktiverar enheter genom att dra brickor för formationer. Systemkonstruktörerna verkar inte kunna bestämma sig för om det är bra med få stora eller många små formationer, det beror nämligen på. Den som har fler formationer har svårare att få till kritisk massa i attacken, formationen blir lätare disorganiserad, vilket är illa, och för att undvika detta måste man avsätta mer trupp i reserv, och den som har flest formationer löper större risk att få sista brickan i koppen, som inte får flytta för omgången. Å andra sidan har man fördelen med att kunna anfalla samma fiende flera gånger per omgång med flera formationer. Alla dessa för och nackdelar känns fullständigt artificiella.

"Dra Brickor"-system fungerar oftast bara bra inom mycket snäva parametrar, om man inte vill att oförutsedda konsekvenser ska uppstå. Här har de gjort det.

*Dåliga stridsresultat som är bra.
En anfallare som förlorar är desorganiserad, och måste göra en moralkoll. misslyckas moralkollen måste han dessutom retirera. Men eftersom man bara kan återhämta sig från desorganisation om man inte är bredvid fienden är det nästan alltid BRA att misslyckas med moralchecken, en nackdel för bra trupper med andra ord.

*Allmänna konstigheter
Endast en bricka i en stack får avancera efter strid, men om mer än en stack anfaller får en hel stack avancera. Exakt vad ska detta vara till för, annat än att skapa obegripliga undantag?

*Konstig stridsmodell
Det är rätt svårt att döda trupp i spelet, de routar, ställer sig i ett hörn, återhämtar sig och är som nya. Trupp börjar främst dö när man föst ihop dem så att trafikstockning uppstår, en fullständigt artificiell effekt med tanke på skalan för brickor och rutor.

Artilleri lever sitt eget lilla liv, och påverkas inte av stridsresultat på samma vis, Artilleri ensamt i ruta är lättdödat, vilket gör att man inte bör lämna det obevakat, men pga ovan har det en fantastisk förmåga att bli kvar i frontlinjen när resten av försvararna routar, eller inte följa med när övriga anfallare avancerar.

Så har vi illa organiserade regler där man får slå i evighet för att hitta vissa subtiliteter, konstig historietolkning och artificiella spelbeslut, men nu nöjer vi oss här.

Detta specifika spel skildrar slaget Medina de Rioseco, där Bessieres spöar en illa uppställd spansk arme med viss lätthet, genom att besegra de två linjerna uppställda för långt från varandra i tur och ordning. Jag har svårt att se hur det ska gå till i spelet. Med den skala man valt blir avståndet mellan de två linjerna inte tillräckligt för att fransmännen ska kunna göra en vettig utflankering, och vad övrigt är är en mindre fransk arme med endast marginellt bättre enheter, som måste anfalla uppför ett berg.

Med en dåres envishet kommer jag förmodligen att fortsätta ge Jours de Gloire chans efter chans, men även om man gillar systemet är detta slag inte det bästa.

Som bonus finns Somosierra som ett litet solitärscenario. Det fungerar hyggligt.

Jag ger spelet en rysligt generös trea, vilket betyder att jag är beredd att spela det igen om någon annan insisterar på det, men jag skulle inte föreslå det på egen hand.

[BigPapaBear]

*Dåliga stridsresultat som är bra.
En anfallare som förlorar är desorganiserad, och måste göra en moralkoll. misslyckas moralkollen måste han dessutom retirera. Men eftersom man bara kan återhämta sig från desorganisation om man inte är bredvid fienden är det nästan alltid BRA att misslyckas med moralchecken, en nackdel för bra trupper med andra ord.

Synnerligen knarkad regel.  

[A F]

Med den skala man valt blir avståndet mellan de två linjerna inte tillräckligt för att fransmännen ska kunna göra en vettig utflankering, och vad övrigt är är en mindre fransk arme med endast marginellt bättre enheter, som måste anfalla uppför ett berg.

Minns jag rätt så manglade Fransmännen rakt på båda linjerna. en i taget.

[Elias Nordling]

Minns jag rätt så manglade Fransmännen rakt på båda linjerna. en i taget.

Vilket skulle funka om fransmännen hade signifikant bättre trupp, men bisarrt nog har Vae Victis, som annars gjort sig känt för att alltid framställa fransmän som übermenschen gett dem en arme som endast är marginellt bättre än Blakes trupper, som iofs var bra för att vara spanska. Eftersom Blakes trupper är fler (eller snarare större, en annan irriterande artefakt i spelsystemet, då stackning i stort baseras på antal enheter, som kan variera kraftigt i storlek, och det är den totala storleken som gäller i strid) och har positionsövertag blir det nästan omöjligt att få till bättre stridsmodifierare än -1 till 0, vilket definitivt inte räcker till någon överkavling.

En sak till: Fransmännen har en "command" per brigad, medan Spanjorerna har fyra divisioner, vilket gör att spanjorerna kan sätta halva armen In Command, medan fransmännen bara kan sätta en tredjedel in command. Då fransmännen börjar en bit ifrån och enheter utan order går långsammare (vad nu det simulerar) har fransmännen mycket svårare att få till koordinerade anfall än spanjorerna.

[A F]

har fransmännen mycket svårare att få till koordinerade anfall än spanjorerna.

Låter ju heldumt. Blakes armé var rätt bra. Deremot så var det lite oklart om det var han eller Cuesta som var chef och spanska apologetiker försöker tappert förklara det geniala Cuesta höll på med när de osportsliga Fransmännen anföll.

Men även om de Franska rekryterna var lite skakiga, så var det inget större fel på deras befäl. Idel elitmördare. OCh de hade inga samordnignsproblem.

[Elias Nordling]

Synnerligen knarkad regel.

Den går igen i flera av Richard Bergs system, bland annat Men of Iron, även om den inte är lika provocerande där eftersom den åtminstone drabbar lika över linjen, inte bättre trupper hårdare.

[Elias Nordling]

Med risk för att framstå som imbecill ställde jag upp ett nytt spel i serien, denna gång Eylau. Spelet bärjar med att det ryska artilleriet aktiveras för att bombardera den franska linjen. Jag kollar brickorna, de har maximal räckvidd 3 och sätter nästan alla upp 4 rutor från fransmännen. Ingenting i erratan...  

[A F]

Ingenting i erratan...  

                     

[Elias Nordling]

Enligt konstruktören är det med flit och simulerar att bombardemanget var ineffektivt. Jag vet inte om "ineffektivt" är detsamma som "kanonerna uppställda på 2 km håll när ingen kanon vid den tiden hade längre räckvidd än 1,5 km, men jag tänker inte gräla om det.

[A F]

Enligt konstruktören är det med flit och simulerar att bombardemanget var ineffektivt. Jag vet inte om "ineffektivt" är detsamma som "kanonerna uppställda på 2 km håll när ingen kanon vid den tiden hade längre räckvidd än 1,5 km, men jag tänker inte gräla om det.

OK. Inte så smart, men ändå.

[Elias Nordling]

Tappade sugen på spelet efter ett bar aktiveringsbrickor. Skalan är 500 m per hex, så halva spelplanen är oanvänd medan det är en himla trängsel på antra halvan. Vet inte varför de valt att göra så, de har specialregler för att hindra fransmännen från att använda den oanvända halvan av spelplanen

[A F]

Tappade sugen på spelet efter ett bar aktiveringsbrickor. Skalan är 500 m per hex, så halva spelplanen är oanvänd medan det är en himla trängsel på antra halvan. Vet inte varför de valt att göra så, de har specialregler för att hindra fransmännen från att använda den oanvända halvan av spelplanen

Vad ska regeln föreställa??

[Elias Nordling]

Vad ska regeln föreställa??

Förmodligen en ren balansregel, då bägge sidor pucklade på varandra frontalt, trots att flankerna är öppna.

[A F]

Vad ska regeln föreställa??

Förmodligen en ren balansregel, då bägge sidor pucklade på varandra frontalt, trots att flankerna är öppna.

Vid Eylau?

[Elias Nordling]

Ja atminstone ostra flanken.