[Organ]

Är det någon som läst Anthony Beevors bok om d-dagen? Är det bättre än den av Tamelander/Zetterling?

http://www.bokus.com/b/9789185873609.ht ... y%20beevor

[BigPapaBear]

Är det bättre än den av Tamelander/Zetterling?

Baserat på respektive författare/författarpars tidigare alster vågar jag säga med ganska stor säkerhet: Nej. Men det beror förstås på vad man letar efter. De fokuserar på ganska skilda aspekter av historieskrivningen känns det som.

[tinG]

Är det någon som läst Anthony Beevors bok om d-dagen? Är det bättre än den av Tamelander/Zetterling?

http://www.bokus.com/b/9789185873609.ht ... y%20beevor

Baserat på min tidigare känsla kring "Hr. Bäver": NEJ!
Tamelander/Zetterlings "Avgörandets Ögonblick" var dock en mycket POSITIV överraskning för mig.

[Organ]

De fokuserar på ganska skilda aspekter av historieskrivningen känns det som.

Kan du utveckla?

[Organ]

Baserat på min tidigare känsla kring "Hr. Bäver": NEJ!

Det är en åsikt som jag stött på hos förvånadsvärt många. Vad är det med Beevor som ogillas? Personligen har jag nästan bara gott att säga om de av hans böcker jag läst, framförallt den om spanska inbördeskriget.

Tamelander/Zetterlings "Avgörandets Ögonblick" var dock en mycket POSITIV överraskning för mig.

Samma här. Vem hade liksom väntat sig att två svenska slynglar skulle komma sopa banan med det mesta som skrivits i ämnet? Inte jag i alla fall. Vk2 känns ju inte som ett självklart krig för en svensk författare att behandla. Ändå tycks svenska vk2-böcker ha stått som spön i backen under de senaste åren. Roligt men lätt förvånande.

[tinG]

Baserat på min tidigare känsla kring "Hr. Bäver": NEJ!

Det är en åsikt som jag stött på hos förvånadsvärt många. Vad är det med Beevor som ogillas? Personligen har jag nästan bara gott att säga om de av hans böcker jag läst, framförallt den om spanska inbördeskriget.

Sorry, min erfarenhet baseras i huvudsak på boken om 'Berlin' som verkligen inte föll mig på läppen. Däremot läste överraskande min fru just den boken med behållning... Den boken var det inte vad jag sökte eftersom jag ville se ett mer "destilerad" militärhistoria, mer hard core och mindre fluff.

'Spanska Inbördeskriget' väntar uppe i sommarstugan och jag ser fram emot att läsa den. Den behandlar också ett ämne där jag initialt är mer vilsen.

Tamelander/Zetterlings "Avgörandets Ögonblick" var dock en mycket POSITIV överraskning för mig.

Samma här. Vem hade liksom väntat sig att två svenska slynglar skulle komma sopa banan med det mesta som skrivits i ämnet? Inte jag i alla fall. Vk2 känns ju inte som ett självklart krig för en svensk författare att behandla. Ändå tycks svenska vk2-böcker ha stått som spön i backen under de senaste åren. Roligt men lätt förvånande.

   Vad är konsensus angående T/Z's böcker i övrigt? Är det Korsunboken som borde läsas härnäst, eller Kursk, eller någon annan...?

[BigPapaBear]

De fokuserar på ganska skilda aspekter av historieskrivningen känns det som.

Kan du utveckla?

Okej, i mycket korta drag:

Beevor - större fokus på samhälls- och socialhistoria. Människoöden etc. Försöker levandegöra berättandet genom att lyfta in vanliga människor i betydligt större utsträckning. Mindre fokus på att analysera och problematisera de militära skeendena.

Tamelander/Zetterling - det omvända (särskilt i fallet Zetterling).

Personligen tycker jag att Tamelander är den av författarna som överlag skriver bäst (Malta är grym!). Zetterling gör rätt i att ta med honom när han skriver.

[Organ]

Vad är konsensus angående T/Z's böcker i övrigt? Är det Korsunboken som borde läsas härnäst, eller Kursk, eller någon annan...?

Jag har inte läst allt de skrivit men av de böcker jag har läst så tycker jag inte att någon av dem, vare sig de skrivit dem tillsammans eller var och för sig, har varit direkt dålig, så enligt mig är det bara att greppa någon i högen. Mina personliga favoriter, förutom Avgörandets ögonblick, är dock; Den nionde April, Slaget om västeuropa och Malta. (Anledningen till den sistas status har nog med att göra att jag i den vevan faktiskt besökte Malta. Det var en intressant upplevelse att vandra runt i Valettas gamla stridsledningscentral, samtidigt som man läste om den i Tammelanders bok. Inför resan hade jag även läst in mig på både den stora belägringen och Nappes Maltaäventyr. Jag var mycket enerverande för mitt resesällskap med mina ständiga "Det var här det hände!"-utropp.   )

[Elias Nordling]

Jag har inte läst någon Beevor-bok som kändes som den tillförde någonting till det som redan skrivits. Stalingrad var väl en OK skildring av slaget, vad i övrigt var, var mest lusporr*

Berlin var väl OK också, med litet historiska detaljer jag inte läst någon annan stans, men jag tycker att Slutstriden täckte den mänskliga aspekten bättre.

Kreta var en ok skildring av kampanjen, följd av den traditionella anekdotsamlingen från brittiska kommandosoldater på ön.

*gottande i de vidrigaste skildringar av hur mycket löss det fanns i Stalingrad.

[Vvornth]

Hur står sig Ryans bok mot dessa två?

[Organ]

Hur står sig Ryans bok mot dessa två?

Menar du Den längsta dagen vs. Tammelander/Zetterling och Beevor?

Om svaret är ja så kan jag som sagt inte säga något om Beevors bok men jag tycker i alla fall att Den längsta dagen har lite väl många år på nacken för att kunna konkurrera med Avgörandets ögonblick. Ryans bok är visserligen välskriven men forskningen har tyvärr sprungit ifrån den. Det har hänt en hel del på den fronten (pun intended) och dessa nya rön framgår klart hos Tammelander/Zetterling. Det skadar dock inte att läsa Den längsta dagen, tvärtom. Men det bör då vara som ett komplement till de nyare böcker som finns i ämnet, och inte som en självstående redogörelse för d-dagen och normandiekampanjen. (En annan grej som talar till Avgörandets ögonblicks fördel är att den, har jag i alla fall för mig, sträcker sig längre i tiden. Den längsta dagen behandlar mest förberedelserna, själva invasionen, samt händelserna strax efter. T/Zs bok har ett betydligt längre tidsperspektiv och gör sitt bästa för att koppla samman händelserna i normandiekampanjen med bl.a. både Ardenneroffensiven, Marketgarden och slutligen hela Tysklands fall. Och detta är något som saknas i Ryans redogörelse.)

[Andreas Lundin]

Så som jag läser Ryans bok är den mer att betrakta som ett journalistiskt lite längre reportage än en bok enligt forskningsprinciper. Nu har jag inte läst Beevors bok så jag kan inte kommentera den boken i relation till Ryan, men Avgörandets ögonblicks ambitioner går ett steg längre.

Ryan letar egentligen inte så mycket orsakssamband och djupare analyser. Han berättar en händelsernas historia.

I Avgörandets ögonblick (f.ö en lysande titel tycker jag*) går författarna flera steg längre och kritiserar tidigare forskning, analyserar på ett källkritiskt sätt saker såsom förlustsiffror och stridsrapporter.

Not:

Titeln är ju dubbeltydig på flera sätt. Ordet ögonblick är ju t.ex. både singularis och pluralis. En översättning av titeln till engelska skulle passa till ett krigsspel (Conflict of Heroes kan slänga sig i väggen). Men dubbeltydigheten skulle förstås fösvinna. Vilken blir den bästa engelska översättningen egentligen? 'The Crucial moment'. Kanske inte så bra ändå...  

[Rydfalk]

Conflic of Heroes kan slänga sig i väggen

[BigPapaBear]

Så som jag läser Ryans bok är den mer att betrakta som ett journalistiskt lite längre reportage än en bok enligt forskningsprinciper. Nu har jag inte läst Beevors bok så jag kan inte kommentera den boken i relation till Ryan, men Avgörandets ögonblicks ambitioner går ett steg längre.

Ryan letar egentligen inte så mycket orsakssamband och djupare analyser. Han berättar en händelsernas historia.

I Avgörandets ögonblick (f.ö en lysande titel tycker jag*) går författarna flera steg längre och kritiserar tidigare forskning, analyserar på ett källkritiskt sätt saker såsom förlustsiffror och stridsrapporter.

Instämmer till fullo.