[Andreas Lundin]

@Peter: Kanske något för vår lilla spelgrupp i malmöbunkern?

[Fredrik H]

Klart intressant spel. Tyvärr är plånboken tom...  

Det här är ett rätt dyrt spel i förhållande till komponenterna. Brickorna är inte av hög kvalitet även om de är snygga (man får leva med stridsvagnsikonerna - urk). En hel del mekanik är abstraherad, som till exempel flyg och annan support. Supply sköts rätt traditionellt via HQ-trace (man måste emellrtid ta hamnar och laga dem för att få mer support). Vad jag vill säga till Björn är att det här inte är OCS..... Mer som Advanced SCS (ASCS!). Men det är roligt och det är ju för härligt att ha en allt argare Hitler som snart vill sparka en.
Jag tycker också det känns balanserat, partiet jag spelade slutade i oavgjort och det visade sig först sista turnen.
Jag säger som jag brukar; det är dyrt men jag har lagt ner mer pengar på spel jag inte ens vill spela så jag är inte besviken.

 

[BigPapaBear]

Vad jag vill säga till Björn är att det här inte är OCS..... Mer som Advanced SCS (ASCS!). Men det är roligt och det är ju för härligt att ha en allt argare Hitler som snart vill sparka en.

 

[jonjac]

För er som nu spelat det några gånger, är det fortfarande så bra och kul som det verkar och som det initialt är rapporterat om i början av den här tråden?

Skulle man kunna gå så långt att påstå att det är ett "måste ha" om man ska ha något spel om västfronten?

[Fredrik H]

För er som nu spelat det några gånger, är det fortfarande så bra och kul som det verkar och som det initialt är rapporterat om i början av den här tråden?

Skulle man kunna gå så långt att påstå att det är ett "måste ha" om man ska ha något spel om västfronten?

"Måste" är ett för stort ord. Spelet är lättspelat och täcker in en hel del av det som kan anses typiskt för västfronten. Jag har inga spel om hela kampanjen i väst och tycker att LR fyller en viktig plats, även om jag normalt sett gillar tyngre spel som The killing ground eller The great war in the east. Men jag vet inte riktigt vad du betraktar som ett "måste"-spel eller vilken svårighetsnivå du föredrar. Det här är inte någon ultimat simulation (vad det nu skulle vara) men det är ett bra spel på en nivå och en period där det inte görs särdeles många spel.

 

[jonjac]

Tack för det. Personligen tycker jag det tilltalar mig då er beskrivning innehåller ord som "lättspelat" och "bra spel". Blir nog adderad till min order...

[BigPapaBear]

på en nivå och en period där det inte görs särdeles många spel.

Visst är du ironisk?  

[Fredrik H]

på en nivå och en period där det inte görs särdeles många spel.

Visst är du ironisk?  

Nej, faktiskt inte. Jag har inga andra spel som täcker hela västfronten 44-45 och känner på min höjd till typ tre fyra stycken. The mighty endeavor är det enda som jag vet är relativt nytt och SCS är inte riktigt min grej. Jag har rätt länge väntat på OCS Beyond the Rhine, men det är inte heller hela kampanjen. Jag tycker hösten 44 är intressant och önskar att det fanns mer om den perioden. ATO:s försök var riktigt dåligt i min bok, tror det hette Toppling the Reich. Jag ser fram emot när DG släpper Hurtgen Forrest. Men jag håller inte andan..
Är det något jag missat som är bra och täcker hela kampanjen?

   

[BigPapaBear]

Okej. Jag trodde bara att det täckte Normandie. Blandade ihop det med något annat.  

[jonjac]

Okej. Jag trodde bara att det täckte Normandie. Blandade ihop det med något annat.  

Spelkartan syns i andra postningen i den här tråden.  

[BigPapaBear]

Okej. Jag trodde bara att det täckte Normandie. Blandade ihop det med något annat.  

Spelkartan syns i andra postningen i den här tråden.  

Jamenvafaaaan... Jag klickar ju bara på den lilla färgikonen så jag kommer till det senaste inlägget varje gång.    

[Elias Nordling]

Jag har hållit på och laddat för det här ett tag, och hade nu planerat att spela det på allvar i helgen. Jag gillar ju The Mighty Endeavor skarpt, och det här verkade vara på samma komplexitetsnivå men med ambitionen att dessutom vara en bättre simulation. Och jag har hört mycket goda vitsord.

Så jag spelar introduktionsscenariot på Cobra, och något oroväckande händer: Jag känner inget sug efter att spela fullscenariot.

Jag funderar på vad det är som gör att jag inte riktigt tänder. Dels känns spelet litet... långsamt. Stångas i Normandie ska väl i och för sig vara långsamt, men det verkar rätt knepigt att få upp farten och tyskarna stoppar min Cobra-utbrytning utan större besvär. Enheterna har låga förflyttningsvärden och det finns inte jättemånga sätt att bättra på det.

Spelet känns också litet pilligt. Både stridssystemet och mekanismen för attackförråd och support är rätt pilliga, utan att det egentligen tillför särskilt mycket. Ett antal odds-skift hit och dit, en reträtt mer eller mindre, man får jobba mycket med support-brickorna och färgkodningen i tabellerna och terrängens justeringar av betydelsen av förkortningarna för att få dem. Det är potentiellt intressant, men slutresultatet blir mindre än delarna och får mig bara att känna att The Mighty Endeavor åstadkommer samma sak betydligt enklare och elegantare.

Grafiken bidrar till känslan av pillighet. På brickorna dominerar divisional badges, som inte har någon genomgående stil, vilket ger en känsla av plottrighet.

Det känns inte dåligt, jag är beredd att ge spelet en ny chans, särskilt om någon annan som är tänd på det vill prova det med mig. Jag ger det en fyra av fem. Men The Mighty Endeavor är en femma, trots bitvis grova distorsioner av historien.

[Elias Nordling]

Spelar Cobra-scenariot via e-post just nu. Litet av pilligheten ger sig förstås när man börjar få kläm på systemet. En del kvarstår dock. Centralt för systemet är till exempel Support-markörer, med flygunderstöd, artilleri och liknande. Dessa placeras ut i början av omgången, vilket i praktiken innebär att man måste tänka igenom i huvudet hur man ska flytta sina brickor och var man ska anfalla innan man faktiskt får börja flytta brickorna. Sånt kan verkligen dra ner speltempot avsevärt.

För att dra en OCS-parallell vore det litet som att man vore tvungen att spendera attack-supply för alla enheter som ska anfalla innan man började flytta. Skulle kännas rätt segt, eller hur?

[Fredrik H]

Spelar Cobra-scenariot via e-post just nu. Litet av pilligheten ger sig förstås när man börjar få kläm på systemet. En del kvarstår dock. Centralt för systemet är till exempel Support-markörer, med flygunderstöd, artilleri och liknande. Dessa placeras ut i början av omgången, vilket i praktiken innebär att man måste tänka igenom i huvudet hur man ska flytta sina brickor och var man ska anfalla innan man faktiskt får börja flytta brickorna. Sånt kan verkligen dra ner speltempot avsevärt.

För att dra en OCS-parallell vore det litet som att man vore tvungen att spendera attack-supply för alla enheter som ska anfalla innan man började flytta. Skulle kännas rätt segt, eller hur?

Jag förstår hur du menar, men tycker inte alls att det är jämförbart med OCS. Supporten har en räckvidd på i snitt ett par hexes och fronten i Cobra är tio hexes eller så. Det känns snarare som att man i OCS skulle välja ut de två kårerna som skulle göra flest eller viktigast anfall, inte som att i GBII fördela tokens från Orel till Vyasma! Sen tillhör jag ju den grupp spelare som inte tycker att speltempo är väldigt viktigt, det gör inget om en turn tar en timme, bara det känns rätt (löjligt subjektiv uppfattning - jag vet).
Men jag tycker inte att LR är ett segt spel, jag tyckte att varje turn gick väldigt fort och att supportplaceringen tillhörde det man behövde klura mest på. Men supporten som idé tycker jag är god, att den allierade spelaren måste fundera på var man skall lägga den logistiska tyngdpunkten, och att den frågan blir svårare ju längre man rycker fram. I september blev det en skön gummibandseffekt, underhållet når inte fram och supporten kan inte hjälpa spjutspetsarna. Jag tyckte det var trevligt, men smaken är ju olika. Jag får kanske ta och prova The mighty endeavor för att se om det tillför något, men har avskräckts av att det tydligen kan generera en del ohistoriska konstigheter.

 

[Elias Nordling]

Efter att ha tänkt litet mer kan jag inte se någon som helst anledning till att support inte skulle få placeras efter förflyttning (jo, artilleri som måste placeras med vänlig enhet men inte får flytta med, det kan man hålla reda på) så en enkel husregel är att placera efter förflyttning och slippa huvudvärken.

Sedan gällde liknelsen principen, inte magnituden. Plus att det FINNS mindre scenarior i OCS än kampanjscenariot i Guderians Blitzkrieg II!