[Strv102r]

Exempel:

Om röd hinner bli stridberedd eller ännu värre försvarsberedd är det inte säkert att vi kan slå honom eftersom styrkeförhållandena drastiskt förändras. Är det ett mjukt förband, som en stab, hinner det dra ur och försvinna... I bästa fall upptäcker fi oss inte förrän vi öppnar eld då vi når stridskontakt. Då är överraskningen total.

[Strv102r]

Problemet är ju att fi vet att han är sårbar och inte är helt j-vla dum i huvudet. Han har givetvis någon form av förvarning ute som en post, en postering, ett flankskydd eller what have you! Detta upptäcker oss. Nu skulle många blå ge upp och säga att det inte längre är möjligt att överraska fienden

[Strv102r]

Men då har man inte förstått det hela. Kan vi passera sensorn, vilket kan ta mer eller mindre tid beroende på vad det är (en post går snabbt, en Pvbataljon tar längre tid) och tillryggaläga den kvarvarande sträckan till målet innan detta hinner bli stridsberett eller packa ihop och dra kan vi fortfarande nå överraskning. Tempot blir således avgörande.

[Strv102r]

Här kan man ju också se det från röd synvinkel. Placeringen av sensorn är avgörande. Ofta hamnar den för nära det den ska varna vilket inte ger tillräckligt med tid... Ofta är den för svag för att fördröja och kan inte ens vara en fartbula.

[Strv102r]

För att ytterligare belysa skillnaden mellan att göra det fienden inte är förberedd på kontra att göra det oväntade så skruvar vi lite på exemplet.

Fienden är förberedd på att vi ska anfalla den kortaste vägen i lämpad terräng. Han har grävt ner sig, förövat striden och haft tid att minera ordentligt! Han väntar sig nog ett försök till flankanfall och sitter och gör planer för det.

[Strv102r]

Men av någon av 1000 olika möjliga anledningar anfaller vi frontalt ändå!

[Strv102r]

Aj så in i helvete!

[Strv102r]

Vi har gjort det oväntade. Men har vi överraskat honom?

[Strv102r]

Det finns två sätt att överraska fienden (nyttja hans brist på föreberedelser för det vi avser göra) och det ena är att fördröja hans upptäckt av vårt agerande och det andra är att påskynda stridskontakten och i synnerhet hastigheten efter stridskontakt.  Det är här LTA träningen, ledning under tidskritiska förhållanden, och ledningssystem som SLB och IS Mark, som ska underlätta detta, kommer in. Om våra ledningsmetoder och våra tekniska ledningssystem inte medför snabbare förband som resultat är de i princip värdelösa och ska slängas på tippen.

Vi måste tänka framåt. Saker vi inte har tid med efter att vi startat rörelsen, eller ännu värre blivit upptäckta, måste vara klara innan. Det spelar kanske inte så stor roll om det tar en timma till innan vi sätter igång, men under rörelsen och i synnerhet efter upptäckt är en timme som kastas bort avgörande. Att stanna för TOLO under en anfallsrörelse som bygger på överraskning är kanske inte helt lyckat. Att ta grupperingsterräng för artilleriet kanske kan göras flying som vi sade en gång i tiden.

[Strv102r]

Genom att fördröja hans upptäckt av vårt agerande förhindrar vi att han överhuvudtaget vidtar rätt åtgärder för att höja beredskapen mot det hot vi avser utgöra. Det bästa exemplet är om han får klart för vad vi gjort först när det är genomfört. Här kommer vilseledning och skydd mot upptäckt och identifiering in.

[Strv102r]

Föreläsning slut! Frågor?

 

[Holmgren]

Det är väl nästan tjänstefel att komma med det här inlägget efter Olas intressanta föreläsning, men jag kan inte låta bli....

Min definition på bra militär överraskning återfinns i filmen Under belägring, när Erika Eleniak hoppar upp ur tårtan... Stor filmkonst.  

Precis. Det var inte oväntat att hon skulle hoppa upp ur tårtan. Jag var bara inte förberedd på det.  

Strålande Björn!

Nedanstående kan också tillämpas vid krigsspelande och är troligen såväl överraskande som oväntat, men det är nog inte att rekommendera....

[A F]

Föreläsning slut! Frågor?

 

Skitbra. Jag har som vanligt bara problem med att hänga med i extremt djupt utvecklade självklarheter av den här modellen. Jag blir rädd för att missa något.

[Strv102r]

Visst är det egentligen ganska enkelt. Men utan en aning djupare förståelse riskerar man att missa många möjligheter att överraska fienden, och ökar risken att själv överraskas. Många har också svårt att förstå varför ett högt tempo är viktigt. Bildspelet är framtaget för att förklara för korkade bataljonsstaber varför de inte har all tid i världen att sega, ogga och tänka om för att allt ska bli perfekt. 75% i tid är inte bara bättre än 100% för sent, det är skillnaden mellan seger och nederlag.

[A F]

Visst är det egentligen ganska enkelt.

Jo...