Figurslag

lampros · 23 januari 2010 kl. 11:27:20

En gång i tiden köpte jag Prince Augusts gjutformar för 25 mm napoleonska soldater. Och så göt jag figurer, målade och ställde i vitrinskåpet: skottar, franska kyrassiärer osv. How nice. Sedan fick jag en gång i present färdiggjutna 15 mm napoleonska soldater: jag målade dem och ställde i skåpet.

Sedan insåg jag att detta var krigsspelsfigurer. Man skulle kriga med dem.

Detta var visst en tidig förgrening av krigsspelshobbyn, eller kanske själva ursprunget? Den andra grenen vore i så fall det stabsmässiga Kriegspiel med förband symboliserade av småbrickor, tabeller och tärningar. H. G. Wells ansåg för sin del i "Little Wars" att det sanna krigsspelet hade "riktiga" soldater som besköts med leksakskanon. Inga beräkningstabeller skulle förekomma, det skulle skjutas på riktigt.

Nåväl, ursprunget åsido: någon här som sysslar med figurslag? Som målar egna figurer och krigar med? Jag kommer INTE att börja med denna hobby men undrar bara vad ni krigsspelare, som väl oftast är boardgamare, anser om figurslag och allt vad därtill hör...?

Erik M · 23 januari 2010 kl. 11:44:43

Ett snyggt bräde med snygga modeller, det är vackert.

f98alda · 23 januari 2010 kl. 13:02:02

Jodå, en del figurslag har det blivit... Och för min del tycker jag det är trevligt.
Det som är lite lurigt är att det är omöjligt att har helt absoluta regler, eftersom det alltid är en bedömningsfråga när det kommer till förflyttning, avstånd, sikt och liknande. Man måste spela lite mer rollspel än i de flesta brädbaserade krigsspel (även om de flesta figurslagsspel jag har sett försöker tona ner det så mycket som möjligt). Och det går inte hem hos alla, vilket jag har full förståelse för.

Men om man spelar "in the spirit of the game" så kan det vara väldigt underhållande.

/Alexander

lampros · 23 januari 2010 kl. 13:11:13

Citat från: "f98alda"Jodå, en del figurslag har det blivit... Och för min del tycker jag det är trevligt.
Det som är lite lurigt är att det är omöjligt att har helt absoluta regler, eftersom det alltid är en bedömningsfråga när det kommer till förflyttning, avstånd, sikt och liknande. Man måste spela lite mer rollspel än i de flesta brädbaserade krigsspel (även om de flesta figurslagsspel jag har sett försöker tona ner det så mycket som möjligt). Och det går inte hem hos alla, vilket jag har full förståelse för.

Men om man spelar "in the spirit of the game" så kan det vara väldigt underhållande.

/Alexander

Tack, intressant.

Själv är jag mer för att ställa tennfigurer på parad och i vitrinskåp, men figurslagen torde vara en fascinerande värld i sig. Som du antyder.

Sedan finns det väl moderna figurslag också? Pansarvagnar och soldater? Hur små är skalorna då egentligen; 1/144 eller ännu mindre?

BigPapaBear · 23 januari 2010 kl. 13:17:10

Citat från: "lampros"Själv är jag mer för att ställa tennfigurer på parad och i vitrinskåp.

Det får man inte göra. Lärde du dig ingenting av Toy Story 2?

lampros · 23 januari 2010 kl. 13:30:04

Citat från: "BigPapaBear"
Citat från: "lampros"Själv är jag mer för att ställa tennfigurer på parad och i vitrinskåp.

Det får man inte göra. Lärde du dig ingenting av Toy Story 2?

Oh sorry, jag såg inte den. Vad hände där

BigPapaBear · 23 januari 2010 kl. 23:22:29

Citat från: "lampros"Oh sorry, jag såg inte den. Vad hände där

Leksaker är gjorda för att lekas med. De har också känslor.

http://www.youtube.com/watch?v=px0j1EHF8Y0

dagon · 24 januari 2010 kl. 11:05:03

Jag har själv spelat strategispel, alltså traditionella 2D-varianten med karta och brickor i 25 år nu. Jag har tidigare inte spelat table top om man bortser från några light-varianter i min ungdom (typ Svarta Korpen).
Men under senare år har mitt intresse för historiska figurspel ökat och jag har investerat i ett gäng 6mm figurer föreställandes karoliner och ryssar som jag tänkt använda till att spela med.
Jag är dock en långsam målare så projektet går tämligen sakta framåt. Har en blog där jag lite då och då uppdaterar mina strävanden:
http://bluegreen.xnagames.eu/

Jag har också investerat i några regelsystem och som någon skrev tidigare på detta forum är det märkligt att regler för table top verkar vara generellt slarvigare skrivna än brädspelens dito. Märkligt, vet inte varför det är så. Jag har iaf bestämt mig för att använda Polemos GNW för ovan projekt.

En variant är ju att konvertera ett befintligt brädspel(system) till tabletop och sas föra över spelet från 2D till 3D. Ett sådant pågående projekt ägnar sig alias Engelbrekt åt - med stor framgång törs jag nog säga också. Tar mig friheten att klistra in länken till hans sida här:
http://tacw6mm.blogspot.com/

Snowfox · 24 januari 2010 kl. 11:30:23

För egen del har jag bara deltagit i andras drabbningar vid några besök i England under 90-talet. Figurspel har en visuellt mer attraktiv presentation, sen är det något charmigt med spelare som använder linjaler och svängradier vid förflyttning.

Dess svagheter är en enorm tidsinsats innan du kan spela första bataljen. Bakgrundsinformation, måleri, bygga terräng tar mycket tid i anspråk och du behöver en stående motståndare som du kan dela förarbetet med, annars måste du lägga ut än mer tid på detta.

Brädspelet kräver regelinlärning och brickklippande, sen är det bara att köra. Och är du intresserad av en tidsepok ingen annan i din bekantsskapskrets är så, går det att spela solitärt eller över internet.

Sen kan hoppa mellan tidsepokerna på ett sätt som inte gör sig med figurer då dessa tar rejält med förvaringsutrymme jämfört med en låda från GMT eller motsvarande.

Elias Nordling · 24 januari 2010 kl. 11:37:54

Då man i princip alltid har någon abstraktion av formen en tennsoldat=20 man skapar man på sin höjd en felaktig illusion av verkligt slag. Och om man sedan inte lägger ner sjukt mycket tid på terrängen föredrar jag kartor som ser ut som riktiga kartor framför "slaget om frigolitklumpen".

lampros · 24 januari 2010 kl. 16:06:33

Tack för alla svar jag fått, ingen nämnd ingen glömd.

Citat från: "Elias Nordling"Då man i princip alltid har någon abstraktion av formen en tennsoldat=20 man skapar man på sin höjd en felaktig illusion av verkligt slag. Och om man sedan inte lägger ner sjukt mycket tid på terrängen föredrar jag kartor som ser ut som riktiga kartor framför "slaget om frigolitklumpen".

Jag gissar att en viss skräpighet kan vidlåda det hela, strössel och vad det nu är. Fast att låta en soldat stå för 20 man ser jag inte som något problem, har du säg 40 gubbar på linje (vilket torde betyda regemente) så tycker jag det ser mäktigt ut.

Sedan OT om en sak snowfox sa, nämligen "spela solitärt". Jag har ett gammal Avalon Hill-spel om jaktplan mot bombplan ("Luftwaffe - aerial combat over Germany"); skulle det gå att spela solitärt tror ni? Alltså att man spelar båda sidor, för inte betyder väl solitärspel att man bara kör ena sidan? Går det?

Elias Nordling · 24 januari 2010 kl. 17:37:58

Citerahar du säg 40 gubbar på linje (vilket torde betyda regemente) så tycker jag det ser mäktigt ut.

C'est magnifique, mais c'est ne pas la guerre.

CiteraSedan OT om en sak snowfox sa, nämligen "spela solitärt". Jag har ett gammal Avalon Hill-spel om jaktplan mot bombplan ("Luftwaffe - aerial combat over Germany"); skulle det gå att spela solitärt tror ni? Alltså att man spelar båda sidor, för inte betyder väl solitärspel att man bara kör ena sidan? Går det?

Väldigt off-topic, men dels finns det spel som är specialkonstuerade för att man bara spelar ena sidan medan reglerna spelar andra sidan åt dig. Sedan finns det tvåspelarspel där man kan spela bägge sidor och få ut en njutbar upplevelse av det om man är lagd åt det hållet. Slutligen finns det spel som helt enkelt inte går att spela med färre än två på ett vettigt sätt, de bygger helt enkelt på att man inte vet vad motspelaren tänker (något som är ett mindre problem i till exempel Operation Taifun - tysken tänker försöka ta Moskva). Luftwaffe hör i princip till den sista kategorin...

...men, i Decision Games nyutgåva finns det litet optional rules, och bland annat förslag på hur man kan spela spelet solitärt. Dessa regler är bara ett par paragrafer, och inte längre än att jag skulle kunna plåta dem och lägga upp i läsbart skick här om du vill ha dem.

Snowfox · 24 januari 2010 kl. 19:09:56

>C'est magnifique, mais c'est ne pas la guerre.

Dumheter, vi har samma situation i brädspelen, dina flygplan på RAF brickorna representerar en hel skvadron vilket är 24 flygplan om jag inte missminner mig. Vi lever med olika skalor i varenda spel där du har en leksakssoldat på brickan som representerar allt ifrån en grupp om 8 man till allt större "förband" beroende på spel. Att hänga upp sig på "skalan" är att leta problem där inga finns. Men din slutsats att det inte är krig gäller dock för både figur och bräde, de är bara analytiska leksaker baserade på ett blodigt tema. Tack och lov.

Lampros, en del av oss "spelar" vissa spel solitärt, det rör sig ofta om att försöker förstå vad som styrde händelseförloppet i verkligheten (att förstå historien), förutom för dem av oss som har utvecklat en viss form schitzofreni och därmed klarar av att spela båda sidorna för att vinna.

Elias Nordling · 24 januari 2010 kl. 19:57:52

CiteraDumheter, vi har samma situation i brädspelen, dina flygplan på RAF brickorna representerar en hel skvadron vilket är 24 flygplan om jag inte missminner mig.

Det är inte en visuell representation av ett slagfält. Däremot är det en hygglig visuell representation av en befälhavares karta. I fallet RAF är det ju dessutom ett autentiskt försök att återskapa de verktyg som de verkliga befälhavarna använde sig av, så det är ett dåligt exempel.

I figurspel försöker man däremot återskapa en visuell representation av slagfältet, och i mitt personliga tycke hamnar man längre från målet. Delvis på grund av att man fuskar med skalan. Men egentligen är det nog ännu mer "frigolit, strössel och bomulstussar"-känslan som gör att jag känner så.

Sedan är jag litet perfektionist, och låter hellre en hantverkare göra ett snyggt jobb än jag glädjer mig över ett OK jobb jag gjort själv. Är man mera hemmapulartypen kan jag tänka mig att själva känslan av att "wow, jag har gjort allt det här själv!" väger upp.

CiteraMen din slutsats att det inte är krig gäller dock för både figur och bräde, de är bara analytiska leksaker baserade på ett blodigt tema. Tack och lov.

Tyckte bara att det var ett fiffigt tillfälle att använda ett känt citat. Jag menade inte att påskina att figurspel är sämre simulationer än brädspel. Jag menade mer "det ser snyggt ut, men det ser inte ut som krig".

Strv102r · 24 januari 2010 kl. 20:11:19

Har inte spelat table top på 25 år, men jag gillade att låta PzIV och Tigrar drabba samman med T-34:or och Shermans, allt 1:285, på ett bord. Så länge jag var plutonschef, och även kompanichef kändes, det på något sätt mer likt det jag gjorde. I stridsvagnsförband leder man ju i terrängen och inte på kartan, och man ser de man leder. Men när man når bataljonsnivån och inte längre anger anfalls mål som : "Ta silon - det silvriga taket. Eld mot kyrktornet bortanför! " utan anger anfallsmål på kartan och får sin lägesuppfattning av det man ser på kartan där egna och fienden symboliseras av röda/blå tecken, så blir det annorlunda.

Båda har sin charm...

Forumnyheter:

Figurslag