[Elias Nordling]

Green Hell är spelet i senaste numret av World at War. Ämnet är två slag från Burma, Admin Box och Operation Thursday. Systemet är det som Decision kallar Fire & Movement, det vill säga samma som används i deras nya serie folio-spel. Systemet har ambitionen att simulera modern krigföring med enkla regler, lite som SCS. Men detta system har i mitt tycke tre fatala svagheter.

Den första är att det använder en differensbaserad stridstabell i stället för odds. Dessa leder lätt och ofta till absurda resultat, som att om två bataljoner anfaller en bataljon är man på gränsen till vad som är en acceptabel stridstabell, men om två regementen anfaller ett regemente hamnar man på bästa tabellen. Differensbaserade tabeller KAN fungera om spridningen i stridsvärden är liten och man inte har enheter av varierande storlek, vilket faktiskt är fallet i dessa två slag.

Den andra svagheten är dock att stridstabellen är tung på exchange-resultat. VÄLDIGT tung! På de allra bästa kolumnerna är det 33 procents chans till Exchange, men på de flesta 50% chans, där övriga resultat ofta är en No Effect, En reträtt och en där anfallaren tar förlust.


Den tredje svagheten är support-brickorna som simulerar artilleri, flygunderstöd etc. I sig inte en dålig ide, och reglerna är enkla och välfungerande. Problemet är överflödet. En typisk enhet har 4 i stridsvärde, supportbrickorna kan lätt ha 8-10, och du får använda två per strid (stridstabellen toppar ut vid +10 differens). Du kan använda dem var som helst på kartan och dess antal är stort, ofta 8-10 per sida, och i stort oberoende av den taktiska situationen. Du kan dessutom attackera med dem utan att använda trupp, och slipper då ta egna förluster i de allestädes närvarande exchange-resultaten.

Dessa tre faktorer tillsammans gör att de spel jag provat i serien ger en deprimerande känsla av att ingenting som händer på spelplanen spelar någon roll. Flyget och artilleriet kan ändå anfalla överallt, och skulle du drista dig att anfalla med trupp blir resultatet nästan alltid ett stegs förlust för bägge sidor. Spelet vinns av sidan med flest steg givet att inte en sida har ett stort övertag i supportbrickor, och man kan få se tre brickor kvar på planen på slutet, uppbackade av massivt eldunderstöd.

Eftersom jag fått detta spel på prenumeration gav jag systemet en tredje chans, med samma resultat. Att beskriva situationerna i scenariorna känns nästan poänglöst, spelet handlar ändå bara om hur och var man applicerar eldunderstöd, och vem som har flest brickor på planen.

Synd, för scenariorna skildrar i övrigt intressanta situationer, och grafiken är snygg. Med en annan stridstabell och kraftigt nedtonat eldunderstöd skulle denna spelserie kunna vara något.

Betyget blir en svag trea av fem. Spelen typ funkar ju ändå, även om de känns väldigt fel.

[Andreas Lundin]

Jag gav upp på S&T efter att du och jag spelade det där kursk-spelet på Friendly Fire. Jag fattar inte hur du orkar...  

[Elias Nordling]

Det finns definitivt bättre Partizan, Operation Anaconda och The Kaiser's War för att ta några intressanta nyare exempel. Men jag överväger att fimpa prenumerationen, helt enkelt för att jag har för stort inflöde i förhållande till disponibel tid just nu. Det beror på hur lineupen ser ut när min prenumeration går ut.