[Elias Nordling]

Barry Lyndon-snacket fick mig att ge mig på detta 1700-talsspel av Richard Berg med två slag från spanska tronföljdskriget. Richard Berg har tidigare gett ut ett spel med Marlboroughs andra två slag som DTP under egen etikett. Jag pillade litet med det men blev inte engagerad, så jag gjorde ett nytt försök nu.

Systemet baserar sig på Men of Iron, som jag ju gillar skarpt, så jag undrar varför jag fortfarande inte orkar bry mig om det här. Jag kan komma på ett par orsaker.

För det första finns det ingen intressant interaktion mellan enhetstyper. Det finns infanteri och kavalleri av jämntjock kvalitet, och eftersom kavalleriet är rätt beskedligt vid denna tid är det ingen större skillnad mot infanteriet.

För det andra finns det inga intressanta manövrer att göra. Arméerna är uppradade och bankar på. Marlborough ansågs vara ett geni för att han kom på planen att anfalla först på vänsterflanken, sedan på högerflanken, sedan i mitten. Nämen wow.

Ett tredje problem är att spelet saknar tid. Det pågår ett obegränsat antal aktiveringar, och endast utplånad är ett permanent negativt tillstånd, disorder återhämtar man sig lättare ifrån. Det funkar bra i Men of Iron där det ofta lönar sig att vara aggressiv, men i denna era verkar försvararen vara gynnad och får fler chanser att skjuta än anfallaren, så den som anfaller först hamnar i ett underläge. Det finns alltså inget som kickar igång situationen.

Jag känner inte heller att spelet har något intressant att lära mig om tidens taktik. Man har i princip att välja mellan att skjuta eller inte skjuta när man går in i närstrid, och det påverkar främst om försvararen får chansen att skjuta tillbaka och hur mycket. Stridsresultat är disorder, reträtt och utplåning, men eftersom enheter inte kan återhämta sig från disorder om de är i en zoc, och eftersom de riskerar utplåning om de lämnar zoc är det närmast en fördel för den som råkar ut för ett reträttresultat. Det leder också till den absurda situationen att man inte vill skjuta på dessa enheter.

Dessutom ganska mycket errata, i setup och på brickor, samt väldigt jobbigt typsnitt på tabellerna. Är man redan entusiastisk över perioden kanske detta är kul, men det förmår definitivt inte att väcka någon sådan entusiasm hos mig. En svag trea.

[Snowfox]

>Är man redan entusiastisk över perioden kanske detta är kul

Nej. Det är ett skräpsystem.

[Elias Nordling]

Hur är Richard Bergs tidigare på slagen från MiH? Jag får känslan att de inte är bättre de, bara mer detaljerade.

[Fredrik H]

Jag kommer inte ihåg detaljer, men i princip så känns det som din recension lika gärna kunde beskriva MIH-spelen. Jag vill minnas att det var långa rader av brickor som skjuter på varandra i en monoton mekanik som aldrig blir dramatisk. Precis som du påpekar så är det också så att alla enheter är ungefär lika bra och det finns inga speciellt roliga vapenslagsskillnader. Jag tror jag har spelet någonstans, men jag lockas inte att ställa upp det igen.
Perioden är däremot skoj, jag skulle inte ha något emot en fungerande serie på slag från 1680-1740 eller så.

[Delirium]

Jag har A Famous Victory som faktiskt även det handlar om Ramillies, och dessutom Blenheim/Blindheim.

Läste om reglerna i vintras, klippte lite hörn, började sätta upp det, drack lite kaffe...sen packade jag ihop det igen. Kunde inte uppbåda någon som helst entusiasm för spelet, även om tidsperioden som konstaterats är förbannat cool.

[Elias Nordling]

Ja, det är det andra systemet vi pratade om. Har för mig att åtminstone det första spelet är extra grymt mot spelarna genom att ha fullständigt fri uppställning av trupp. Som om man gick runt och hade i huvudet hur tidiga 1700-talsarméer brukade ställa upp...

[Snowfox]

>Läste om reglerna i vintras, klippte lite hörn, började sätta upp det, drack lite kaffe...sen packade jag ihop det igen. Kunde inte uppbåda någon som helst entusiasm för spelet, även om tidsperioden som konstaterats är förbannat cool.

Det låter precis så som mitt försök. Allt ifrån en ganska grå presentation till ett spelsystem som inte lyfter vid en genomläsning av regelboken.  

Jag ställer mig tvivlande till att vapenslagen skulle vara mer tråkiga under den här perioden. Förvisso har du bara tre vapenslag, och inte samma mängd formationer att tillgå som under t ex Napoleontiden. Det är graden av abstraktion som dödar intresset, det krävs en taktisk touch i reglerna för att slagfältsspel ska lyfta många gånger oavsett epok.

[A F]

Jag ställer mig tvivlande till att vapenslagen skulle vara mer tråkiga under den här perioden.

De nog snarare hur man strider. Det är ganska statiskt. Två linjer nöter ner varandra, utan varken några rasande blankvapenanfall eller några yviga taktiska tricks.