[Strv102r]

Efter Riga scenariot i Over the Top! blir det detta spel. En studie i genomförandet av det metodiska artillerislaget när en kår anfaller en väl försvarad ställning.

Från Wikipedia.com kommer följande sammanfattning. Det finns en lång artikel som är läsvärd för den som har intresse.

The Battle of Vimy Ridge was a military engagement fought primarily as part of the Battle of Arras, in the Nord-Pas-de-Calais region of France, during the First World War. The main combatants were the Canadian Corps against three divisions of the German Sixth Army. The battle, which took place from 9 April to 12 April 1917, was part of the opening phase of the British-led Battle of Arras, a diversionary attack for the French Nivelle Offensive.

The objective of the Canadian Corps was to take control of the German-held high ground along an escarpment at the northernmost end of the Arras Offensive. This would ensure that the southern flank could advance without suffering German enfilade fire. Supported by a creeping barrage, the Canadian Corps captured most of the ridge during the first day of the attack. The town of Thélus fell during the second day of the attack, as did the crest of the ridge once the Canadian Corps overcame a salient of considerable German resistance. The final objective, a fortified knoll located outside the town of Givenchy-en-Gohelle, fell to the Canadian Corps on 12 April. The German forces then retreated to the Oppy–Méricourt line.

Historians attribute the success of the Canadian Corps in capturing the ridge to a mixture of technical and tactical innovation, meticulous planning, powerful artillery support, and extensive training, as well as the failure of the German Sixth Army to properly apply the German defensive doctrine. The battle was the first occasion when all four divisions of the Canadian Expeditionary Force participated in a battle together, and thus became a Canadian nationalistic symbol of achievement and sacrifice. A 250-acre (100 ha) portion of the former battleground now serves as a preserved memorial park and site of the Canadian National Vimy Memorial.

Inget fel på bilden på folderns framsida, men målningen under hade väl pasat om spelet kommit i en box. Den heter just "The battle of Vimy Ridge"

[Strv102r]

Kartan. Varje hex är 250 yards och varje runda 30 min. Kartan domineras ju rätt mycket av själva åsen med sina skyttevärn och förbindelsevärn. Tre höjdtoppar tillika anfallsmål. Höjd 145 i norr, gården La Folie i centern och höjd 135. Precis norr om kartan finns höjden "The pimple" med en tysk bunker. Denna påverkar genom att det från runda 3, då elden lyfter över "The pimple" utgår det kulspruteeld från hex 1401 (hexen med en Kspsymbol under runda 4 på tidslinjalen) som inte går att göra något åt.  

De kanadensiska artillerilinjerna finns med och de har rätt färgkodning som de hade i den historiska eldplanen. Skogar och byar är utmärkta, men 1917 hindrar de inte LOS. Undrar varför?  

[Strv102r]

Brickorna. Inga symboler eller ikoner på skytteförbanden, bara beteckningar. Men helt Ok ändå.

[Elias Nordling]

Jag har spelat MDGs version, minns det som litet trasigt, men mins inte varför. Känns som det hade något att göra med att alla tyskar var döda halvvägs in i spelet eller nåt.

[Strv102r]

Setup klar. Tysken har tre div, eller delar av tre div då flera bataljoner är i reserv av kartan. 1 bayerska reserv, 79 reserv och 16 bayerska.

 1. bayerska reservdiv har 4 bataljoner (16 komp),6 Kspkomp och 1 Grkkomp.
79. reservdiv har 6 bataljoner (24 komp),9  Kspkomp och 1 Grkkomp.
16. bayerska div 2 bataljoner (8 komp), 3 Kspkomp och 1 Grkkomp.

Jag har fyra div om vardera två brigader med vardera fyra bataljoner. Dessútom tre brigader i reserv varav en brittisk.

Som synes har tysken valt att gruppera framtungt med skyttekompanier tätt i främre linjen och Kspkompanierna bakom. Stämmer bra med den tyska stridstekniken under de första nio månaderna av 1916. För att nyttja att jag måste blotta mig när jag lämnat mitt skydd under anfall maximerar man antalet gevärsskyttar i främsta linjen. Problemet historiskt var att detta också medförde att man placerade maximalt med mål i stormeldens verkansområden och maximerade egna föruster initialt. Senare delen av 1916 valde man att gruppera glest med kulsprutor långt fram, och eldledare, för att med Ksp och artilleri nyttja när anfallaren var blottad och gruppera skyttet längre bak för motanfall när fienden var i sitt första anfallsmål men ännu var oorganiserad.

Problemet med denna i sig vettiga teknik i detta spel är att tysken inte har gripbara reserver i bakre linjer utan de är av kartan då Falkenhausen, chef 6 armén, inte trodde att ett anfall var nära förestående och därmed inte grupperade fram dem. Ej heller har han något artilleri för att understödja motanfallen då den kanadensiska artilleribekämpningen slog ut 50% av det tyska artilleriet innan det hela började och den snabba framryckningen uppför åsen gjorde målidentifiering svår.

Nåväl. Han har grupperat framtungt och vi får se hur det går. Han har vissa lokala reserver grupperade i tunnlar.



Mina anfallsmål per division. Precis nedan kulle 145 (4 div anfallsmål) finns lite kvar av taggtråd då det tyska försvararna där historiskt var mycket energiska att laga. Detta blev ett anfallsmål för 4 div och man valde att inte låta eldvalsen gå över detta mål för att ta ställningen intakt. Misstag. Anfallet mot kulle 145 misslyckades initialt pga detta. Jag kan välja att låta art gå över ställningen men då får jag inga VP för den hexen. Tar jag den med storm får jag fem VP. Jag väljer det historiska och vill storma den.

Nedan detaljer i setup divisionsvis 1, 2, 3 och 4 div. Notera det täta försvaret i norr. Han har valt att ytterligare förstärka kulle 145, och hexen intill, men mycket resurser.

[Strv102r]

Dags för eldvalsen! Den rullar från mina skyttegravar till den gröna samordningslinjen under 30 min. Därefter stannar den på den gröna linjen i en timma innan den rullar till röd linje. Alla tyskar mellan mina skyttegravar och den gröna linjen attackeras. Därefter attackeras de som försöker röra sig över den gröna linjen. I båda fallen undgår man verkan om man är i tunnlar. Verkan? 5 & 6 på en tärning slår ut kompaniet i fråga.

Verkan i bilder från söder mot norr i resp div sektor. 1. BR. drabbades hårdast medan 79. R. undkom ganska oskatt.

[Sten Ekedahl]

Såg en dokumentär på någon TV-kanal härom året om detta anfall. Enligt programmet var en av de avgörande faktorerna till framgången att kanadensarna noga förövade anfallet och framför allt spred kunskapen om terrängen, planen och anfallmålen ända ner till gruppnivå, dvs till den enskilde soldaten. Resultatet blev att anfallet kunde fortsätta och målen tas, trots stora förluster på alla befälsnivåer.

Detta var vid denna tidpunkt otänkbart i den engelska armén. Där ansåg man sådan information inte behövde delges under plutonchefsnivån, om ens så långt ner i förbanden. Följden blev att när officerarna stupade uppstod total handlingsförlamning och kaos bland de överlevande soldaterna. Ingen av dem visste vad de skulle göra och vad som förväntades av dem. (Somme?)

[Strv102r]

Från wiki:

Artillery
 
Map showing rolling artillery barrage for advanceThe British made twenty-four brigade artillery groups consisting of four hundred eighty 18 pounder field guns, one hundred thirty-eight 4.5 inch howitzers, ninety-six 2 inch trench mortars, twenty-four 9.45 inch mortars, supported by 245 corps-level siege guns and heavy mortars available to the Canadian Corps. This firepower gave a density of one heavy gun for every 20 yards (18 m) and one field gun for every 10 yards (9.1 m) of Canadian Corps frontage, representing a considerable average increase, including three times the heavy guns, over the distribution of artillery at the Battle of the Somme a year earlier. Brigadier-General Edward Morrison developed and subsequently issued a 35 page multi-phased fire support plan called Canadian Corps Artillery Instruction No. 1 for the Capture of Vimy Ridge to support the efforts of the infantry. For its operations, the Canadian Corps received three times the artillery normally assigned to a corps for regular operations. To manage the logistics associated with the increased artillery, Royal Artillery staff officer Major Alan Brooke developed coordinated communication and transport plans to work in conjunction with the complex barrage plans.

A 1.6 million shell allotment allowed the artillery along the Canadian Corps front to maintain a high sustained rate of fire. Improvements in the quality of the shells compared to those used earlier in the war ensured fewer duds. The introduction of the instantaneous No. 106 fuse greatly improved the effectiveness of the artillery since this fuse burst reliably with the slightest of contact, unlike older timed fuses, making it especially effective at cutting barbed wire before the advance. To maintain communications during the battle, particularly with the artillery, field units laid over 1,400 kilometres (870 mi) of telegraph and field telephone cabling, normally at a depth of 7 feet (2.1 m). In addition, the corps conducted coordinated counter-battery initiatives before the battle. Utilizing flash spotting, sound ranging and aerial reconnaissance from No. 16 Squadron and No. 1 & 2 Balloon Company of the Royal Flying Corps in the week before the battle, the counter battery artillery under command of Lieutenant-Colonel Andrew McNaughton fired 125,900 shells, harassing an estimated 83% of the German gun positions.

Training
 
Large scale-model of German trench linesIn February 1917, the British General Staff released a training pamphlet titled SS 143 Instructions for the Training of Platoons for Offensive Action, espousing the return to the pre-war emphasis on fire and movement tactics and the use of the platoon as a self-contained tactical unit. The short pamphlet noted the importance of dedicated hand grenade, rifle grenade and machine gun sections in suppressing enemy strong points with an appropriate level of fire to permit other military units to advance. Coupled with the observations and suggestions made by Currie in the report he submitted in January 1917 following the Verdun lectures, the Canadian Corps instilled the tactical change with vigour. The corps instilled the tactical doctrine for small units by assigning objectives down to the platoon level.[ Assaulting infantry battalions used hills behind the lines as full-scale model representations of the battlefield. Taped lines demarcated German trench lines while officers on horseback carried flags to represent the advancing front of the artillery barrage.

Recognizing that the men in leadership positions were likely to be wounded or killed, soldiers learned the jobs of those beside and above them. At the British First Army headquarters, a large-scale plasticine model of the Vimy sector was constructed and used to show commissioned and senior non-commissioned officers the topographical features of the battlefield and details of the German trench system. In addition, upwards of 40,000 topographical trench maps were printed and distributed to ensure that even platoon sergeants and section commanders possessed a wider awareness of the battlefield. These measures gave each platoon a clearer picture of how it fitted into the greater battle plan, and in so doing, reduced the command and control problems that plagued First World War combat.

[Tordan]

Eldvalsen... Skulle vara intressant med en demonstration på lite större skala på vilken effekt ett sådant artilleri får på terrängen? Inte bara se hur stort hål en granat orsakar utan totala effekten på några hektar.

[Strv102r]

Läget 30 minuter efter infanterianfallets inledning. 1, 2 och 3 div har samtliga tagit den tyska första skyttegravslinjen. Det har 4 också gjort, men med större problem. Tysken har förlorat 19 nedkämpade skyttekompanier och 6 Kspkompanier samt 4 skyttekompanier som kapitulerat i närstriden. Jag har tappat 16 skyttekompanier och 4 Kspkompanier. Det sista berodde på att jag släpade med mig dem i täten för att kunna möta motanfall. Visade sig vara både felaktigt och onödigt. Läget i detalj divisionsvis nedan.

[Elias Nordling]

Detta var vid denna tidpunkt otänkbart i den engelska armén. Där ansåg man sådan information inte behövde delges under plutonchefsnivån, om ens så långt ner i förbanden. Följden blev att när officerarna stupade uppstod total handlingsförlamning och kaos bland de överlevande soldaterna. Ingen av dem visste vad de skulle göra och vad som förväntades av dem. (Somme?)

Med risk för trådkapning: Är inte detta själva nyckeln till vad som skiljer infanteristrid i första och andra världskriget, egentligen?

Jag har hört att det fanns ett inslag av klassförakt i detta också. Infanteristerna sågs som pöbel från gatan som i bästa fall kunde tränas till att lyda order, och knappast tänka själv. Därför satt tanken att delge dem planerna långt inne.

[Strv102r]

Eldvalsen... Skulle vara intressant med en demonstration på lite större skala på vilken effekt ett sådant artilleri får på terrängen? Inte bara se hur stort hål en granat orsakar utan totala effekten på några hektar.

Se trådarna om Verdun, A Generation Lost och The Big Push. Där finns gott om illusterande samtida bilder. Bilden nedan är från Ouvrage de Thiaumont vid Verdun och är tagen i år, 94 år senare.



Skillnaden mellan tyskt tänkande och det brittiska/kanadensiska är inte främst att man inte talar om vad man ska göra, för det gjorde alla. Skillnaden är att man talar om varför man ska göra det, syftet, vilket tillåter improvisation och initiativ när lägen förrändras eller man kan göra mer än vad man fått uppgift att göra för att man inser den positiva effekten för helheten.

[Sten Ekedahl]

Detta var vid denna tidpunkt otänkbart i den engelska armén. Där ansåg man sådan information inte behövde delges under plutonchefsnivån, om ens så långt ner i förbanden. Följden blev att när officerarna stupade uppstod total handlingsförlamning och kaos bland de överlevande soldaterna. Ingen av dem visste vad de skulle göra och vad som förväntades av dem. (Somme?)

Med risk för trådkapning: Är inte detta själva nyckeln till vad som skiljer infanteristrid i första och andra världskriget, egentligen?

Jag har hört att det fanns ett inslag av klassförakt i detta också. Infanteristerna sågs som pöbel från gatan som i bästa fall kunde tränas till att lyda order, och knappast tänka själv. Därför satt tanken att delge dem planerna långt inne.

Ligger nog en hel del i detta. Jfr t.ex. engelskt och tyskt agerande i Afrika i början av 1900-talet. Tyskarna rekryterade och utbildade soldater ur lokalbefolkningen med utmärkta resultat, dessutom var de imuna mot lokalt grasserande sjukdomar och behärskade att "live off the land". För engelsmännen var detta fullständigt otänkbart; "Arming the natives??? You must be completely out of your mind!" I stället tog man dit indiska förband som blev sjuka och dog som flugor. (Att England dessutom använde kolonierna som ett bekvämt ställe att stjälpa av inkompetenta och alkoholiserade officerare gjorde inte saken bättre...)

[Strv102r]

Så var det dags. En omrguppering av truppen för att komma i utgångslägen, sedan börjar eldvalsen rulla från grön linje till röd linje.



Tungt brittiskt artilleri, en sjöartilleripjäs faktiskt, vid Vimy. Och nedan en granat som briserar i taggtråden.



Läget efter eldvalsens rörelse. Den står nu och stampar på röd linje och kommer göra det ganska länge. Jag avslutade en del närstrid, bland annat i tunnlarna, och tysken drog sig bakåt till en ny linje och gruppedare it lite reserver ur tunnlar. Som synes har 3 div ett lovande genombrott i sitt norra område och 2 i sitt södra. Notera de tre tyska bataljonerna på väg fram österifrån.



1 BR tog lite förluster i eldvalsen när den gick över dem, och resten blev nedhållna. Samma för 16 BR. Men 79 R kom undan oskadda då de som befann sig i området där eldvalsen gick fanns i tunnlar ( de tre högarna som ligger horisontellt) medan de som är grupperade för försvar i skyttegravarna (5 högar lodrätt) alla är i det röda området där eldvalsen passerade för en timme sedan, alltså innanför eldvalsen.

Nästa runda visar utfallet av nästa anfall bakom eldvalsen.

[hjk]

Nån som har tips på sidor eller böcker med liknande bilder på hur naturen förändrats? Helst före-efterbilder på samma plats.