[Elias Nordling]

Sveriges armé måste vara den mest övertunga, generalstäta någonsin i relation till antalet bassar.

Jag tror att världsrekordet ligger på nåt i stil med 250 officerare och 150 bassar, men jag kommer inte ihåg var och när.

[lampros]

Sveriges armé måste vara den mest övertunga, generalstäta någonsin i relation till antalet bassar.

Jag tror att världsrekordet ligger på nåt i stil med 250 officerare och 150 bassar, men jag kommer inte ihåg var och när.

Det är taget...

En abnorm armé var annars Spanien före inbördeskriget, med typ tre bassar per en officer.

[derf]

@Elias, ang. B2an
"Two B-2s can complete a bombing raid which previously required 32 F-16s, 16 F-15s, and 27 support aircraft"
Källa:http://www.aviationexplorer.com/b-2_facts.htm

[Elias Nordling]

Låter som en jämförelse noga vald för att ställa B2an i en fördelaktig dager, eftersom de uppräknade flygplanen på intet sätt är byggda för att utföra B2:ans uppdrag. En bättre jämförelse vore med B52 eller F111:or.

[Strv102r]

Låter som en jämförelse noga vald för att ställa B2an i en fördelaktig dager, eftersom de uppräknade flygplanen på intet sätt är byggda för att utföra B2:ans uppdrag. En bättre jämförelse vore med B52 eller F111:or.

Nåja. När jag var i Absurdistan flög B1B CAS uppdrag för att understödja danskarna. 6st 1000Kg bomber fälldes... Rätt åt skitskallarna.

Vad de en gång byggdes för är en sak. Vad man kan använda dem till idag är en annan. B1 och B2 kan flyga uppdrag från hemmabaserna. Sparar mycket pengar. Mindre personalinténsiva än en j-vla massa B-29. Sparar pengar. Etc etc.

[Elias Nordling]

B1 och B2 kan flyga uppdrag från hemmabaserna. Sparar mycket pengar. Mindre personalinténsiva än en j-vla massa B-29. Sparar pengar. Etc etc.

Jo, men det beror så att säga på samma faktorer som gör B2 så dyr till att börja med. Om man jämför med ett land där personalkostnaderna inte är lika stor faktor... eller så här: Krig mellan 2010 års USA och 1950 års USA, vilket skulle vinna?

Jag tror inte svaret är självklart, och min poäng är att när man slåss med en fiende som slåss på 1950 års villkor (vilket  t ex är fallet i Afghanistan) är det inte säkert att 2010 års lösningar är särskilt bra.

[Strv102r]

Det där är ju en jätteintressant diskussion. Om man med modern teknik är totalt överlägsen motståndaren så att han inte tillhandahåller målen genom att föra gerillakrig, är då tekniköverlägsenheten till någon nytta?

Ja absolut. Om man avsade sig denna överlägsenhet genom att själv försöka föra kriget på 1950 års nivå så har man ju inte denna överlägsenhet vilket medger för motståndaren att föra ett mer aktivt krig där han tar initiativet och inte tvingas gömma sig på samma sätt. Tekniknöverlägsenheten resulterar i få fältslag och förre förluster för båda, men den ger mer, om än inte total, arbetsro för de vapen som vinner sådana krig, dvs återuppbyggnad av landet, reformer etc. Det är de vapnen som vinner upprorsbekämpningskrig genom att man vinner befolkningen förtroende vilket på sikt gör det omöjligt för en gerillastyrka att fungera och kriget rinner sakta ut i sanden. Militära medel kan inte vinna kriget. De kan bara förhindra ett militärt nederlag men det är bra nog. Sådana krig tar tid och tekniköverlägsenheten köper just tid.

[Elias Nordling]

Bra svar! Men blir det inte så att den som för gerillakriget ekonomiskt tar knäcken på den med spjutspetsteknologin, på grund av den stora skillnaden i kostnad för en månads krigande med 2010 års teknik och 1950 års?

[Strv102r]

Bra fråga! Finns ju skäl till att USA håller på att gå i putten ekonomiskt och att det är  allianser som genomför upprorsbekämpning långt hemifrån. Upprorsbekämpning på hemmaplan får ju kosta då de ju är exietntiella krig för regimen. Faktiskt mer existentiella än många reguljära krig... Sedan ska man ju inte glömma vad en månads krig på 1950 års nivå kostar med all den personal det innebär. Jag tror inte att det vore billigare utom per soldat.

[Elias Nordling]

En del av min poäng är att befinner man sig på 1950 års nivå gör man det även vad gäller personalkostnader. En taliban är bra mycket billigare i drift oavsett bestyckning än en FN-soldat, i allt från försörjning till lönekrav.

[Strv102r]

Uppror är billigt, upprorsbekämpning dyrt. Lönekostnader är bara ett exempel. Upprorsmannen spränger en bro, upprorsbekämparen måste skydda alla. Upprorsmannen bränner en bondgård och alla bönder skriker efter skydd. Upprosbekämparen har inte råd att skydda alla, alltså går de "svikna" bönderna till upprorsmannen för beskydd. Med maffiametoder kan man komma långt. Slutsatsen är att långa krig gynnar upprosmannen, inte upprorsbekämparen.

Upprorsmannen är politisk opposition med militära medel. Han behöver inte göra mer än lyfta fram alternativ till det nuvarande styret. dessa kan vara orealistiska och lögnaktiga. Han har ju inget ansvar utan bedöms efter sina löften. Upprorsbekämparen har makten och ansvaret. Vad han lovar är inte särskilt intressant. Han bedöms efter vad han levererar. Han kan ju leverera då han har makten. Detta skiljer sig inte från svensk politik. Denna skillnad accentueras i kulturer med låg grad av
bildning och kritiskt ifrågasättande. Talibanerna har många mullor som talar för dem , av maktegoistiska skäl, och den lokala kulturen är de inte möjliga att ifrågasätta.

Upprorsmannen har sina styrkor och svagheter vilka ligger i assymetrin i sig. Upprorsbekämparen har sina styrkor och svagheter av samma skäl. Oavsett hur orättvist man tycker detta är så lönar det sig inte att gnälla om det för så är det. Inget tjutande om orättvisa i världen kommer att förrändra det.

Vill man vara med och bekämpa talibanerna för att bygga ett modernare Afghanstan, där extrema tolkningar av obildade analfabeter inte styr landet vilket får globala konsekvenser, kommer det kosta tid, pengar och liv. Med lägre tekniknivå kommer det att kosta lika mycket tid, minst lika mycket pengar (vi kan ju inte betala vad talibanerna gör, och de betalar mer än ANA, Afghan national army, och upprorssidan kan hålla igång kriget med 10% av styrkan som upprorsbekämparen behöver) och garanterat många många fler liv.

Det är ett "icke alternativ. " Men det är ett alternativ för regeringen i Kabul. Och de gör just så.

[Elias Nordling]

Bra sagt!

[Mode]

Då kommer vi in på den intressanta frågeställningen om hur mycket det får kosta. Är det värt en högteknologisk missil för några miljoner USD, fälld från ett lika högteknologiskt fpl som kostar x tusen per flygtimme o.s.v. för att kanske slå ut en person med en AKM? Eller ska man skicka in folk på marken till en lägre kostnad men större förlustrisk? Det är en fråga om såväl ekonomi som moral (och i förlängningen den politiska risken med egna förluster kontra motståndarens).

En annan intressant frågeställning är om inte just den högre teknologin gör att man utsätter sig för större risker, men på ett annat plan. Talibanerna har på sistone attackerat logistiktransporter (främst bränsle - en träff ger extra effekt i målet p.g.a. dess beskaffenhet) i hög grad. Samma sak hände under Irakinvasionen 2003. SvD hade i förra veckan en artikel om ämnet, med ett par "lustiga" jämförelser: en tysk division under 2.VK behövde c:a 70 ton uh om dagen, en amerikansk division i Vietnam ett par hundra ton och idag, i Afghanistan, behövs det 3000 ton om dagen. Vidare påpekades att under en Vietnamtour gick soldaterna i genomsnitt ner tio kg i vikt, i dag går de upp tio kg på en tour.
Genom att ge sig på uhförbanden negerar man till viss del den tekniska överlägsenheten då det traditionellt brukar vara ganska stor skillnad i utbildning/erfarenhet samt utrustning mellan stridande trupper och uhförband.

[Strv102r]

Bra sagt!

Vi studerade ju upprorskrig en del under två år på FHS. Jag kan inte ta credit för att ha kommit det där själv. Taget från "Counterinsurgency warfare" av David Galula. Tunn bok med mycket kloka saker. Märkligt att en man som förlorat alla krig han kämpat i kan komma fram till det (Galula var fransman och aktiv från VK2 över Kina, Indokina, Grekland till Algeriet)

[Strv102r]

Då kommer vi in på den intressanta frågeställningen om hur mycket det får kosta. Är det värt en högteknologisk missil för några miljoner USD, fälld från ett lika högteknologiskt fpl som kostar x tusen per flygtimme o.s.v. för att kanske slå ut en person med en AKM? Eller ska man skicka in folk på marken till en lägre kostnad men större förlustrisk? Det är en fråga om såväl ekonomi som moral (och i förlängningen den politiska risken med egna förluster kontra motståndarens).

En annan intressant frågeställning är om inte just den högre teknologin gör att man utsätter sig för större risker, men på ett annat plan. Talibanerna har på sistone attackerat logistiktransporter (främst bränsle - en träff ger extra effekt i målet p.g.a. dess beskaffenhet) i hög grad. Samma sak hände under Irakinvasionen 2003. SvD hade i förra veckan en artikel om ämnet, med ett par "lustiga" jämförelser: en tysk division under 2.VK behövde c:a 70 ton uh om dagen, en amerikansk division i Vietnam ett par hundra ton och idag, i Afghanistan, behövs det 3000 ton om dagen. Vidare påpekades att under en Vietnamtour gick soldaterna i genomsnitt ner tio kg i vikt, i dag går de upp tio kg på en tour.
Genom att ge sig på uhförbanden negerar man till viss del den tekniska överlägsenheten då det traditionellt brukar vara ganska stor skillnad i utbildning/erfarenhet samt utrustning mellan stridande trupper och uhförband.

Med tanke på andra delen av din sändningsföljd, vad får dig att tro att ett gäng skyttesoldater, med de moderna kraven på service i camperna som måste finnas utspridda i stort antal över ytan, är billigare än en räd med en B1B från hemmabasen och som ändå måste flyga för flygförarnas färdighets skull? Det reella kostnadsökningen är bara att ersätta fällda bomber. Om det ens görs. Varje soldat i Afghanistan kostar ca 2 miljoner kr per år.

I detta ligger en fara. Att vi just väljer att bomba när vi får chansen för att det är billigt och säkert för oss. Vad bygger förtroende hos befolkningen? Plötslig, förödande oförutsägbar eldkraft från ingenstans, som ibland träffar fel mål pga fel underrättelser (inte sällan planterade av fienden eller av en konkurrerande klan som vill hämnas ett brudrov för 256 år sedan), eller konstant närvaro av soldater som man ser, som pratar med dig, som bygger relationer och ger ett mänskligt ansikte och kan hållas ansvariga?

USAs förälskelse i eldkraft bygger på en industriell syn på krig kopplad med förtjusning i tekniska lösningar och en aversion mot egna förluster, samt en ansträngd budget.

Vi ska givetvis nyttja vårt teknikövertag. Men vi kan inte ersätta "boots on the ground" med fjärrstridsmedel. I synnerhet inte i upprorskrig. Denna insikt medför risker. Dessa risken ledde till att ytterligare en svensk soldat stupade i strid i helgen vilket alla vet antar jag. Han är inte den siste.

Vila i frid.