[Adamius]

Våren 1990. Berlinmuren föll aldrig, och gränsen mellan Öst och Väst i Europa är en av världens mest vapentäta regioner. Ett nätverk av allianser garanterar att en konflikt blixtsnabbt kommer att sprida sig över världen. Det enda som saknas är en tändande gnista ...

Den gnistan kommer i Mellanöstern när Ayatollah Khomeini i Iran dör och ett maktvakuum uppstår i landet. USA fruktar en oljerik sovjetisk satellitstat intill Persiska Viken, och Sovjetunionen kan aldrig tänka sig att USA återupprättar en nära allierad precis intill deras södra gräns.

NATO: Adam Thorp, Jens Svensson
Warzsawapakten: Pär Norén, Love Jansson

(Vi drog våra diplomatiska kort slumpvis.)

Utgångsläget runt Persiska Viken



1. USA drar blanka kortet, Sovjet spelar "Arms for Iraq"
USA håller sig passivt (handlingsförlamning i Vita Huset?), Sovjetunionen hoppas på en allierad i Irak.

2. USA spelar "Arms for the Mujaheddin", Sovjet spelar "Support Iranian Communists"
Båda parter inser fördelen av att ha allierade inom Irans gränser. USA hoppas att Mujaheddin ska hjälpa dem som de gjorde i Afghanistan, och Sovjet stödjer det lokala kommunistpartiet.

3. USA spelar "Support an independent Kurdistan", Sovjet spelar "Support the Tudeh"
USA plockar hem kurderna till Turkiets stora förtret. Även Irak rynkar på ögonbrynen och står nu bara ett steg från att gå med Sovjetunionen. Samtidigt stödjer Sovjet Tuden enligt resonemanget "varför ha ett kommunistparti när man kan ha två?" Saudiarabien ställer sig bakom USA. Ett flygregemente F-5 är väl aldrig fel, men NATO är måttligt förtjusta över mekaniserade 1-1-3-förband med "limited military capability".

4. USA spelar "Arms for Iraq", Sovjet spelar "Support an independent Kurdistan"
USAs utrikesdepartement har insett att de är på väg att förlora Irak och mutar skamlöst Saddam. Sovjet uttalar sitt stöd för kurderna men har missat att det tåget redan har gått. Irak blir genast mycket mer positivt inställt till Onkel Sam.

5. Saudi Diplomacy, Denounce Israel
Båda sidor fjäskar lite för sina kompisar och grälar med varandra. Krisen fördjupas när Syrien ställer sig bakom Sovjetunionen i "kampen mot den imperialistiska kapitalismen".

6. USA spelar "Covert support for Iranian Army leaders", Sovjet spelar "Syrian Intervention"
USA smusslar lite under täcket med iranska armén, medan Syrierna går i krig. Tyvärr har de senare ingenting att kriga med, så det blir lite snopet. Tudeh ställer sin bastanta armé (tre stycken 1-1-2-förband) bakom den sovjetiska frihetskampen, medan Israeliska knesset meddelar att de är beredda att ställa styrkor till USAs förfogande. Den islamiska regeringen i Teheran som tidigare har lutat åt det amerikanska hållet drar öronen åt sig och börjar brevväxla med Moskva igen.

7. "Alert the RDF", "Support the Islamic Government"
I sitt tal till nationen meddelar president Bush att han har gett instruktioner om att skicka "militära rådgivare" till Persiska Viken för att "observera" situationen. Amerikanska marinkårsförband anländer i Persiska Viken, men Omanierna surar och vägrar släppa in dem så marinkåren får snällt hålla sig till Saudiarabien. Regeringen i Iran drar sig nu snabbt mot det sovjetiska lägret när de senare dessutom uttalar sitt stöd för dem. Dock går Centristpartiet och arméledningen med på USAs sida, likaså Jordanien. Tredje världskriget rycker allt närmare.

8. USA spelar "Jordanian Intervention", Sovjet spelar "Arms for the Mujahideen"
Jordanierna tar chansen att ta sig an sina syriska rivaler och släpper kopplet på sina två divisioner. Sovjetunionen har märkt att Mujahideen långsamt rört sig i deras riktning under de gångna veckorna och beslutar sig för att uppmuntra denna "attitydförbättring". USA och Jordanien gör flygangrepp mot syrierna, men det syriska luftvärnet skrämmer bort "imperialistflyget".

9. USA spelar "Invade", Sovjet spelar "Mobilize southern military districts"
Amerikanska trupper landstiger i Iran. Drygt hälften av de iranska arméstyrkorna gör uppror och hejar på amerikanarna. Tunga amerikanska flygangrepp slår sönder de regeringstrogna förbanden vid Persiska Viken, men även de egna styrkorna lider förluster av OXA och sönderslagna vägnät när de röjer upp. Spända samtal i amerikanska Joint Chiefs of Staff angående samverkan mellan vapengrenar följer. 82. fallskärmsdivisionen försöker sig på en luftlandsättning vid Esfahan men drivs tillbaka av iranskt luftvärn. Pressade av både yttre och inre fiender ber Irans islamiska regering Sovjetunionen om hjälp, och STAVKA beordrar mobilisering av de södra militärdistrikten när de inser att situationen börjar glida dem ur händerna.

Amerikanska B-52 Stratofortress lägger tryck på syrierna, men sovjetbyggda luftvärnssystem lyckas reducera bombningen till "bara" fem tärningar.


Amerikanska och saudiska flygstyrkor genomför flygangrepp i förberedelse för landstigning. Egna förband får förluster av bombningarna, men RDF-chefen tyckte det var värt det för att säkra Persiska Vikens oljefält. Irakiska styrkor tittar nyfiket på.



Irak är mycket nära att gå med på USAs sida. Med lite "tur" kommer de att gå med i kampen för frihet, kapitalism och Coca-Cola nästa vecka.

10. Israel skickar en expeditionskår till Persiska Viken (Israeli Intervention), medan Sovjetunionen håller sig passiva (blankt kort). Irak surnar snabbt till och amerikanska diplomater muttrar något om att IDF väl ändå kunde ha väntat ett litet tag till ...

Amerikanska Stratofortress och Hornets bombar syriska styrkor, men de sovjetbyggda luftvärnssystemen som Iran förfogar över visar återigen sin effektivitet och skickar hem F-14 från Chan-Bahar med svansarna mellan benen. Marinkåren lyckas ändå landstiga och tar hamnen och flygfältet. Syrierna inser att de är instängda av Jordanska armén och gör en kringgående rörelse som tar den USA-ledda koalitionen på sängen. De blåser med full fart söderöver och går in i Saudiarabien mot Medina. Amerikanarna skickar helt fräckt ut de lokala saudiska förbanden ur en av Islams mest heliga städer och skickar istället in 82. luftburna (som nu har vilat upp sig från debaklet vid Esfahan) med israeliska fallskärmsjägare som understöd. De högljudda protesterna från muslimer världen över faller på döva öron. Amerikanska förband anfaller Esfahan med flygunderstöd från hangarfartygsbaserade Harriers. Ryssarna skickar sina Su-25 med eskort av syriska MiG-21, men ryssarna drar sig snabbt ur och åker hem när deras flygeskort skjuts bort av amerikanska flygvapnet. Esfahan "befrias". De USA-trogna iranierna jublar. Iranska regeringen ber förtvivlat sina bundsförvanter i norr om hjälp.

Man måste ha rätt stämning när man spelar krigsspel



11. USA spelar "Recognize the Centrist Government", Sovjet spelar "Intervene"
Den USA-ledda koalitionen intar Teheran och installerar en center/höger-regering. Iranska Revolutionära regeringen tröstar sig med att sovjetiska förband nu har fått grönt ljus från Högsta Sovjet för att rulla in och möta den amerikanska krigsmaskinen. STAVKA analyserar dock läget och väljer att inte provocera fram ett fullskaligt krig innan de är redo, utan väljer istället med att vänta med att faktiskt rulla över gränsen tills förstärkningarna från södra militärdistrikten står redo att hjälpa till. Väldigt oväntat! "General Mobilization" kan alltså inte spelas av någondera sidan! De USA-allierade kurderna blockerar bergspassen norr om Tabriz, den Moskvatrogna regimens sista utpost. Iranska Revolutionära Gardet får order om att hålla hamnarna runt Bandar-e Anzali norr om Tehran fria och grupperar sig för att göra detta.

12. Inga kort kan spelas då det inte rä "US-Soviet conflict"
Iranska regimen vädjar förtvivlat till Moskva om hjälp, men får bara ett barskt "var god dröj" som svar. Det iranska luftvärnet lyckas ännu en gång avbryta amerikanska flygangrepp, den här gången mot Tabriz. Den amerikanska krigsmaskinen är dock segerrusig och 24. Mekaniserade Divisionen rullar med full fart mot Tabriz, den revolutionära regimens sista fäste. Bakom dem säkrar amerikanska och israeliska styrkor Irans inre. Syrierna har tagit så allvarliga förluster att de drar sig ur kriget.

Flygangreppen mot Tabriz fortsätter. Så gott som samtliga styrkor som den islamiska regeringen ursprungligen förfogade över är nu utraderade. Den USA-ledda koalitionen håller även ett järngrepp kring luftrummet över både Västra Asien och Persiska Viken.



13. Inga kort kan spelas nu heller
NATOs flygangrepp blåser bort de sista regimtrogna styrkorna ur nordvästra Iran. Iranska kommunisterna och Tudeh har nu lidit 100% förluster. 24. Mekaniserade Divisionen intar Tabriz. Den iranska centerregeringen styr nu över samtliga större städer i Iran. Efter en "exchange" mellan iranska förband på olika sidor av inbördeskriget måste kurderna lämna ett av bergspassen, vilket snabbt säkras av en sovjetisk motorskyttedivision.

14. Inga kort spelas, men WP får sju stycken kategori-3 motorskyttedivisioner (5-6-4)! Saudiska F-5 skjuter ner ett sovjetiskt fallskärmsregemente när det försöker genomföra en luftlandsättning vid Persiska Viken, men nu blir det uppenbart varför WP-spelarna har hållit hamnen i Bandar-e Anzali norr om Teheran då de sovjetiska förstärkningarna åker båt från Baku över Kaspiska Havet och landstiger i hamnen. De rinner sedan ner genom bergspassen och kringgår helt de amerikansk/kurdiska styrkorna vid Tabriz. En sovjetisk armé går även över gränsen från Afghanistan och slår ett marinkårsregemente vid Chan-Bahar.

WP får sju kategori-III-divisioner och kan välja att få dem som bergsdivisioner eller mekaniserade divisioner. De väljer att ta dem mekaniserade då de har säkrat hamnen vid Bandar-e Anzali och kan kringgå bergspassen vid gränsen mellan Sovjetunionen och Iran där det ändå bara kryllar av kurder, amerikaner och annat löskefolk. Samtidigt förbereder sig en rysk arme för att mosa 5. Marinkårsregementet och "tvätta stövlarna i Persiska Viken".

[Erik Axel]

Gud, jag vill ha det här spelet...

[jerry]

Gud, jag vill ha det här spelet...

Jag har det  
O det kan vara nästa klubbspel efter WIF

[Fredrik H]

Kul med en AAR på det här spelet! Ni lyckas till och med få Persian Gulf att låta intressant, något som inte alltid varit fallet i min bok.

     

[Vvornth]

Kul att se att Adam (ex-Ylvait) har joinat den högsta divisionen!

[totte30]

Kul att TWW även spelas i vårt södra grannland

Känns som en tung start för WP med sen mobilisering.

Liten regelnot angående heliga städer:

Israel is rival to all Arab nations (Iraq, Jordan, Kuwait, Oman, Qatar, Saudi Arabia, Syria,
and the United Arab Emirates)
Units may not voluntarily enter any hex of a rival nation

Thomas

[Adamius]

Kul att TWW även spelas i vårt södra grannland

Känns som en tung start för WP med sen mobilisering.

Liten regelnot angående heliga städer:

Israel is rival to all Arab nations (Iraq, Jordan, Kuwait, Oman, Qatar, Saudi Arabia, Syria,
and the United Arab Emirates)
Units may not voluntarily enter any hex of a rival nation

Thomas

Angående sen mobilisering så får du se vad som händer i War Turns 0 respektive 1. Jag har inte hunnit skriva dem ännu.  

Heliga städer var ju en klar regelmiss! Vi läste bara att enheterna inte får stacka med varandra, och att det var därför som vi kickade ut saudierna ur Medina för att få in israeler där. Det blir roligare sen när israeliska F-16 flyger eskort åt irakiska attackuppdrag.  

[Adamius]

War Turn 0

Båda sidor är nu inne i Iran, så det är fritt fram att spela "General Mobilization" och ta i med hårdhandskarna, vilket båda sidor omedelbart gör. Tredje världskriget bryter ut! Warszawapakten väljer att göra ett omedelbart angrepp ("Early attack") och lägger all sin kraft mot Norge vars himmel fylls av fallskärmar och Backfire-bombare. Kongeliga Norske Flygevapnet och amerikanska Eagles från Tyskland skjuter ner en division luftlandsättningstrupp, men det räcker inte för att stoppa anfallet och inga marktrupper finns tillgängliga som kan ta tillbaka Oslo och Bergen. Norge ger sig utan att skjuta ett skott, och WP tar 15 poäng och blir av med fem fientliga divisioner till priset av lite Antonovflygplan och en division luftlandsättningstrupp. Generalöverste Snorenioff och Generalmajor Janssonskij belönas med Sovjetunionens Hjälte för att så framgångsrikt ha genomfört Operation Quisling. (SACEUR gramsar över "hål i reglerna", men han är bara en dålig förlorare.)

Sovjetiska mekaniserade förband bryter in i Förbundsrepubliken Tyskland, men då tio sovjetiska flygregementen inte är tillgängliga kan NATO etablera luftherravälde och använda sitt närunderstödsflyg med full effekt. Amerikanska Warthogs flyger över Hamburg och Würzburg, och brittiska Harriers stöjder vid Braunschweig. Belgiska Mirage F1 flyger in i intensiv luftvärnseld och blir nedkämpade, men NATO-jakt skjuter ner flera flygregementen med Fulcrums, ryggraden i det sovjetiska Frontflyget. På marken ringas två divisioner ur Bundeswehr in och nedkämpas, men det intensiva flygunderstödet tillfogar de ryska förbanden kännbara förluster. Amerikanskt attack- och bombflyg slår mot de sovjetiska förbanden, men effekterna blir små då de amerikanska piloterna inte "ser" att ryssarna står inne i stora skogsområden. (Forest: all aircraft ratings halved.)

Ett par sovjetiska divisioner bryter igenom vid Kassel och driver bort de belgiska försvararna vid en POMCUS ett antal mil bakom fronten. Förråden för 1.Cav Armor Division sticks i brand. Divisionerna nedkämpas sedan med bombningar från B-52 följt av ett koordinerat amerikanskt-belgiskt-tyskt-nederländskt anfall, men skadan är redan skedd.

Sovjetiska förband rycker söderöver genom Ukraina ner genom Bulgarien och Rumänien, och lätta strider utkämpas med grekiska flygstridskrafter. Dessa strider bleknar dock i jämförelse med kaoset i Västtyskland och Norge.

I Persiska Viken bombar amerikanskt flyg bergspassen norr om Teheran för att sakta in de nya förstärkningarnas framfart. 9. Lätta motoriserade divisionen dras ur Teheran och förflyttas ner mot Abadan och Ahvaz nere vid Persiska Viken för att hålla oljefälten där under amerikansk kontroll.

Sovjetiska styrkor har tagit Norge med stöd av polska marinförband. Hammaren och skäran vajar över Stortinget i Oslo. I Tyskland går sovjetiska styrkor över gränsen och inringar förband vid Hamburg och Regensburg samt slår mot ytterligare förband på gränsen mellan öst- och västtyskland.


Trots att det endast är sovjetiska förband som får anfalla i War Turn 0 får de ett avsevärt övertag mot de tyska och amerikanska försvararna, men NATO skickar sedan in sitt närunderstödsflyg. Endast vid anfallet vid Regensburg får det sovjetiska luftvärnet verkan och skjuter ner de belgiska planen. En  division ur Bundeswehr slås ut och de sovjetiska divisionerna rullar vidare mot München, något tilltufsade men segerrika.

[Maglica]

Snygg AAR!  

[Adamius]

War Turn 1

Sovjetunionens befälhavare över Södra Strategiska Riktningen får besked om att Saddam Hussein har beslutat att skicka en expeditionskår in i Iran för att stödja den USA-ledda koalitionen där. Armégeneralerna rynkar på näsan åt de (långsamt) inrullande markdivisionerna men känner att de kunde klara sig utan ytterligare flyg som pressar dem på marken. Stämningen stiger dock snabbt i STAVKA när deras satellitbilder visar att de fruktade Stratofortress-planen tydligen står kvar på marken för underhåll.

I Västtyskland förbereder sig NATO-styrkorna för det värsta när 10 flygregementen lämnar sina baser i inre Sovjetunionen och flyger mot fronten. De blir dock kraftigt överraskade när samtliga plan sätts in i krigsskådeplats Balkan, dit även den strategiska reserven skickas in.

President Evren ser sin värsta mardröm besannas när enorma mängder bulgariska och rumänska förband rullar mot hans norra gräns, understödda av sovjetiska luftlandsättnings-, marin- och helikopterförband. Warszawapakten har totalt luftherravälde och det enda grekiska och turkiska flygstridskrafter kan göra är att hoppas på en öppning där de kan gå in och slå mot något fientligt flyguppdrag. De bulgarisk/rumänska markstyrkorna slår tillbaka eller utplånar de grekiska och turkiska förbanden som står i deras väg, och när sovjetiska helikopterförband sveper in på södra sidan Marmarasjön blir Warszawapaktens plan uppenbar: de försöker öppna en passage för Svarta Havsflottan att löpa ut i Medelhavet! Sovjetiska Blackjacks bombar Üsküdar och i de följande striderna tar WP-styrkorna kontroll längs hela Marmarasjön så när som på Istanbul samt slår två dussin grekiska och turkiska brigader, och den grekiska regeringens opinionssiffror dalar i takt med att förlustsiffrorna stiger. Angriparna betalar dock ett kännbart pris då nästan samtliga deras styrkor har fått utstå förluster, särskilt den stackars helikopterbrigad som skickades in i ett utbombat Üsküdar efter att de turkiska försvararna slagits därifrån. Även de sovjetiska luftlandsättningarna går dåligt när det turkiska luftvärnet lyckas med tärningsslag på tärningsslag och skickar hem fallskärmsstyrkorna till Odessa. NATO lyckas även flyga in tre franska divisioner inklusive ett attackhelikopterregemente och grupperar dem utanför Erdek där de kan verka med sjömåls- och pvrobot mot sovjetiska fartyg.

Warszawa-pakten låter styrkorna i Tyskland klara sig själva och sätter in alla sina förstärkningar mot Balkanhalvön.


Luftlandsättnings- och marinförband strömmar in i Turkiet, men det turkiska luftvärnet biter ifrån sig och avbryter flera luftlandsättningsförsök. Amerikanska F-15 från Persiska Viken slår mot de sovjetiska eskortplanen.


Bulgariska, rumänska och sovjetiska förband gör gemensam sak mot sina turkiska och grekiska motståndare. Turkarna trycks snabbt tillbaka mot Istanbul, men franska förstärkningar på Marmarasjöns sydsida förhindrar utpassering av den sovjetiska Svarta Havsflottan.


I Västtyskland tappar den sovjetiska offensiven tempot trots östtyska, tjeckiska och polska förstärkningar. Västtyska 1. Gebirgsjägerdivision inringas och nedkämpas vid Regensburg, men annars lider WP-förbanden så stora förluster att de får retirera tillbaka in i Östtyskland och vila upp sig under andra impulsen. NATO-förbanden bildar armkrok längs med hela gränsen och efter att ha sett de amerikanska planen bomba skogsrutor igen skickar AAFCE ut ett memo vars innehåll kan sammanfattas med "träd = dåligt". Västtyska Phantoms visar var skåpet ska stå och slår ut två sovjetiska pansardivisioner i sina flygangrepp.

NATOs flygstridskrafter slår mot WP-förbanden. I slutet av War Turn 1 har en stor del av WP-förbanden i Tyskland slagits sönder eller retirerat tillbaka in i Östtyskland utan att några större områden har erövrats.


I Norge landar en brittisk kommandobrigad i Stavanger, och den NATO-gemensamma brigaden återtar Trondheim. I övrigt är det tyst på norra fronten, så när som på några polska förband som lyfts in som förstärkning.

I Persiska Viken biter amerikanska marinkåren av mer än den kan svälja när den skickar två regementen för att återta Bandar Abbas. Detta visar sig vara ett fatalt misstag då de sovjetiska förbanden visar sin förmåga till snabb umgruppering. De kringränner och nedkämpar de amerikanska trupperna trots att de senare har Warthogs som närunderstöd. Det sovjetiska anfallet mot Teheran misslyckas kapitalt när de amerikanska trupperna först skjuter ner de Frogfoots som har skickats för att understödja anfallet och sedan slår tillbaka kategori III-förbanden med svåra förluster. De nytillskjutna irakiska Su-20-planen flyger attackuppdrag mot de ryska styrkorna, men blir så chockerade när de upptäcker att de eskorteras av israeliska F-16 att de missar målet helt.

I Iran visar sig de sovjetiska kategori III-reservisterna vara en ringa utmaning för den amerikanska RDF-kåren som dessutom skjuter ner det ryska närunderstödsflyget. De sista två regementena ur den amerikanska 5. Marinkårsdivisionen utplånas dock när de landstiger vid Bandar Abbas.


Efter War Turn 1 är Generalöverste Snorenioff vid STAVKA nöjd med hur kriget har utvecklats sig. SACEUR General Thorp är mindre entusiastisk, särskilt efter förlusten av Norge.

[Adamius]

War Turn 2

Himlen över Atlanten fylls av kondensstrimmor när NATO får in åtta flygregementen att ta sig an Ivan med, inklusive de toppmoderna F-19 som flygs in explicit för att möta de fruktade sovjetiska Su-27. De är öronmärkta för kriget i Tyskland, men med tanke på den oväntade (och ovälkomna) utvecklingen i Turkiet så slussas merparten in på baser runt östra Medelhavet istället. Den oväntade förlusten av Norge har dock öppnat Nordatlanten för den sovjetiska Norra Flottan, och COMSURFLANT ger motvilligt order om att 6. Flottan ska dra sig ut ur Medelhavet för att möta hotet från de sovjetiska marinstridskrafterna.  (F-14 eliminerad med en etta på tärningsslaget första gången man slog - NATO är inte nöjda.) I Persiska Viken landas ett regemente MiG-23 in, men de mäktar föga med att stå emot de samlade amerikanska, jordanska, israeliska och saudiska flygstyrkorna.

Ett kompakt molntäcke med lätt men ihållande regn lägger sig som en våt filt över hela Europa och Turkiet, vilket kraftigt reducerar sikten för flyguppdrag. Warszawapaktens flygchef för TVD Balkan inser att de inte kan flyga sina markattackplan på jaktuppdrag då de saknar allväderskapacitet för den rollen, så de kan inte ta luftherravälde över Turkiet. Samtidigt inser NATO att det för dem så kritiska närunderstödsflyget endast kan verka med reducerad effektivitet, men tröstar sig med att i alla fall ha luftherravälde över samtliga krigsskådesplatser.

Det dåliga vädret reducerar effektiviteten hos båda sidors flygstridskrafter och förhindrar Warszawapakten att flyga sina attackflygplan på jaktuppdrag. NATO tar chansen att ta luftherravälde både över Tyskland och Turkiet. I Mellanöstern håller den USA-ledda koalititionen luftrummet i ett järngrepp.


Flygteknikerna på Diego Garcia lyckas äntligen lösa de logistiska problem som har plågat det amerikanska strategiska bombflyget, och B-52orna sveper upp över Afrika, Medelhavet och vidare in på bulgariskt och rumänskt territorium där de får sällskap av en flygenhet F-15E från grekiska baser. Under kraftig flygeskort bombar dessa de fientliga förrådslinjerna sönder och samman (13 tärningar på logistical strike!) och 23 brigader runt Istanbul står utan förråd. Warszawapakten genomför en massiv omprioritering av förråd på strategisk nivå och genom att ställa så gott som samtliga förband i Persiska Viken och Sydvästra Strategiska Riktningen utan förråd ("Äsch, det händer ändå ingenting i Ungern.") eller bränsle så kan man tanka upp enheterna i Turkiet. NATOs flygchef får snopet redogöra för hur en insats med sexhundra flygplan kan ha rapporterats som "framgångsrik" när den inte har haft någon märkbar effekt på fiendens stridsförmåga.

Omfattande taktiska bombningar genomförs i Europa och Turkiet med höga förluster i antal nedskjutna plan på båda sidor. Över Istanbul lyckas grekiskt och amerikanskt jaktflyg gemensamt slå ett regemente med sovjetiska Flankers, det sovjetiska frontflygets spjutspets. Totalt rapporteras tre röda flygförband som nedskjutna, men de påföljande bombuppdragen har begränsad verkan och NATO har nu förbrukat allt sitt jaktflyg, vilket ger att Sovjetunionens fallskärmsförband kan röra sig fritt.

NATOs strategiska flyg slår hårt mot Warszawapaktens förrådslinjer på Balkanhalvön, men fördelen med hårt centralstyrda förrådslinjer blir uppenbart när bränsle och ammunition prioriteras om till Turkiet. Våldsamma luftstrider och omfattande bombningar mot markmål tillfogar båda sidor kännbara förluster.


På marken håller Warszawapakten fortsatt tryck mot de turkiska styrkorna i och omkring Istanbul som tvingas retirera mot huvudstaden under tung flygbekämpning. Stridsvärde 4,57 mot 4,5 ger faktiskt skillnad enligt spelreglerna, vilket WP är noga med att påpeka. NATO genomför ett landstigningsförsök mot ön Gökçeada i Turkiet och uppnår total strategisk överraskning. Själva landstigningen är dock illa planerad och det visar sig till exempel att ett grekiskt marinregemente vägrar att delta i en operation på turkiskt territorium. SACEUR frågar i ett raseriutbrott "vilken sida [grekerna] slåss på". Landstigningen slås tillbaka och de inblandade förbanden dras tillbaka med svåra förluster till hamnarna de utgick ifrån. Den ryske chefen för Balkanteatern får inte reda på anfallet förrän det är tillbakaslaget, men när han inser att NATO-förband på Gökçeada totalt skulle kunna omintetgöra Svarta Havsflottans möjlighet att löpa ut beordrar han med darriga knän extra helikopterförband att flyga ut och befästa ön omgående.

De bulgariska, rumänska och sovjetiska trupperna fortsätter att trycka mot Istanbul medan franska, italienska och amerikanska marinförband försöker landstiga på Gökçeada utanför Marmarasjön utan framgång. Generalöverste Snorenioff och Generalmajor Janssonskij planerar anfallet mot Istanbul.


I Tyskland kraftsamlar röda markförband för anfall mot ett antal isolerade amerikanska och tyska förband innan de inser att Razvedkan har "missat" att det faktiskt står tre amerikanska divisioner i de områdena. Anfallsplanerna arbetas hastigt om, och man lyckas till priset av ett antal sönderslagna divisioner slå ett antal Panzer- och Panzergrenadier-divisioner ur Bundeswehr och riva upp ett femton mil brett hål i NATOs frontlinje sydväst om Braunschweig i riktning mot Ruhr-området. NATO, som under de föregående veckorna har sett hur ryska anfall gång på gång har slagits tillbaka, inser plötsligt hur sårbara de trots allt är och SACEUR förbannar det dåliga vädret som reducerar de för markkriget så kritiska A-10-förbanden. Sovjetiska och östtyska förband inringar Hamburg och tillfogar förbanden där svåra skador. NATO inser att Norge är totalt förlorat och beslutar sig för att överge Östersjö-området helt. De västtyska och amerikanska förbanden från Kiel rullar norrut upp på Jylland och tillfogar en oförsiktig sovjetisk luftburen brigad som har rört sig lite för långt från de egna linjerna svåra förluster. En av divisionerna som bröt igenom vid Braunschweig inringas också och slås av hämndlystna NATO-förband. De upprivna förbanden i Hamburg dras ur och ersätts av två brittiska pansardivisioner. Ett marinkårsregemente (det som är kvar av det) lastas på fartyg i Bremerhaven och går mot Egeiska Havet, medan övriga dras tillbaka för återhämtning en dagsmarsch bakom frontlinjen.

Sovjetiska divisioner bryter igenom vid Braunschweig. SACEUR förbannar dåligt väder, de oändliga vågorna med sovjetiska pansarfordon som stormar NATOs linjer och inkompetenta greker, i den ordningen. I ett försök att täppa till genombrottet faller ett antal amerikanska och brittiska divisioner en sovjetisk pansardivision i ryggen och slår den.


I mellanöstern händer ingenting. NATO håller fortfarande de iranska oljefälten vid Persiska Viken samt samtliga inre storstäder i Iran, men de sovjetiska trupperna rullar långsamt västerut längs med kusten under sporadiska flygattackar. Irakiska Baathpartiet mobiliserar samtliga reservister till armén, men varken NATO eller WP är så värst imponerade av vad de ser. Ett kurdiskt gerillaförband genomför en marsch genom bergspassen norr om Tabriz och går faktiskt in på sovjetiskt territorium. Händelsen noteras av västerländska media, men då inga nyhetsbyråer vågar skicka in sina korrespondenter drunknar detta i rapporterna från Europa och Balkan.

NATO baserar om sitt brittiska och amerikanska jakt- och bombflyg med lång räckvidd från Grekland och Tyskland till baser i Italien. Cheferna för det ryska Frontflyget inser ängsligt att NATOs flygvapen nu har goda möjligheter att verka över hela Europa med endast ett par timmars varsel ...

[Adamius]

Jag inser att jag inte har tagit några bra bilder på vilka som spelar. NATO-laget består av Adam och Jens, medan Pär och Love spelar Warszawapakten.



War Turn 3

Flera veckors hård krigsföring börjar sätta sin spår på flygstridskrafterna på båda sidor. De amerikanska B-52 Stratofortress visar tecken på sprickbildning i vinginfästningarna och regementschefen beordrar flygförbud tills samtliga plan har undersökts och godkänts. Även de obeprövade F-19 Nighthawk-planen har problem och kan inte klargöras för ett andra stridsuppdrag över Turkiet. På den sovjetiska sidan visar det sig vara svårt att transportera fram tillräckligt med reservdelar till Su-27 Flanker-förbanden, och båda de kvarvarande regementen står kvar på marken. Sovjetunionens bästa flygförband har nu reducerats kraftigt, antingen genom nedskjutningar (MiG-29 Fulcrum) eller mekaniska bekymmer (Su-27). Flera höga chefer på designbyråerna Mikoyan-Gurevich samt Sukhoi får oanmälda besök från KGB-personal för att "diskutera saken".

Kraftiga sydliga vindar bryter upp förra veckans dåliga väder över Europa och blåser molntäcket norrut. Vindarna hårdnar även och meteorologerna utfärdar stormvarning över Norge och Jugoslavien. De sovjetiska ockupationstrupperna i Norge njuter av vad som för dem mest är uppfriskande vindar (de håller NATO-flyget borta), och de i Italien grupperade NATO-planen har allväderskapacitet så väderrapporten bemöts med en axelryckning. Värre är dock det fortsatt dåliga vädret över Turkiet och Grekland, som reducerar de stora mängder äldre flygplan som är grupperade där nere.

I svenska morgontidningar pågår ett hetsigt gräl på ledarsidorna om huruvida kriget är ett resultat av "ohämmad amerikansk aggression i Iran" å ena sidan eller om Sverige har en "moralisk skyldighet" att ingripa för att stoppa "den kommunistiska ockupationen av vårt systerland Norge" å den andra. Regeringen Carlsson har dock i tyst samförstånd med den borgerliga oppositionen beslutat att inte vidta några "provokativa åtgärder vars långtgående konsekvenser vore svåra att överblicka i det spända läge som nu råder". Kvällstidningarna nöjer sig med att publicera bilder från Hamburg under rubrikerna "SKRÄCKBILDERNA FRÅN DÖDSSTADEN". (Ingen aktivering av svenska förband.)

Warszawa-pakten genomför en serie flygangrepp i Tyskland, främst i hopp om att provocera NATO till att skicka ut sitt mest effektiva jaktflyg för att driva bort dem. NATOs flygstridsledning prioriterar dock inte dessa äldre hot, som därmed lyckas genomföra sina attackuppdrag och tillfogar lättare skador på ett antal NATO-förband. Sovjetiskt luftvärn lyckas reducera ett bombningsangrepp med amerikanska F-111 Aardvarks mot truppkoncentrationerna norr om Hamburg, så även där blir skadorna begränsade.

På marken fortsätter inte Warszawa-pakten mot Ruhr vid genombrottet, utan drar istället tillbaka divisionerna för att genomföra en total inringing av 3. Armor Division och 11. Armored Cavalry Regiment vid Kassel i hopp om att slå ut dessa kraftfulla förband. Vid första anfallet lyckas ett regemente A-10 Warthogs tränga igenom det sovjetiska luftförsvaret, och resultatet blir att NATO lyckas riva upp 15 sovjetiska divisioner! De amerikanska närunderstödsflygarna kan inte längre komma ihåg när de senast fick betala för sina egna drinkar på krogen. De sovjetiska och östtyska förbanden omgrupperar dock och vid det andra anfallet mals de de amerikanska enheterna fullständigt ner. De få kvarvarande fordonen slås ut med flygangrepp.

Uppe vid Hamburg kraftsamlas ett antal mekaniserade arméer ur 1. och 2. Västra Fronten för ett anfall mot de brittiska försvararna, och båda sidor skickar in närunderstödsflyg vid angreppet som slås tillbaka med lättare förluster på båda sidor (D/D). Lättare förband rullar in i de oförsvarade Kiel och Lübeck och sticker hamnarna för den västtyska Östersjöflottan i brand. Warszawapakten har nu full kontroll över Östersjön, men då Norge redan har fallit så är det endast i Danmark som folk fäster någon större vikt vid detta.

Det misslyckade markangreppet följs upp med tunga flygbombningar av Tu-160 Blackjacks, och dessa lyckas med det som marktrupperna inte har klarat av, nämligen att slå sönder de brittiska divisionerna så svårt att NATO inte har något annat val än att dra ur dem och evakuera Hamburg. Brittisk och västtysk militärpolis säkrar utfarten för förbanden med hårdhänta metoder: flera civila fordon skjuts sönder när de försöker forcera vägspärrarna. Bilderna på brinnande personbilar blir förstasidesstoff världen över. De brittiska divisionerna dras tillbaka till Utrecht i Holland, mer än 100 kilometer bakom frontlinjerna. NATO ser det stora genombrottet med flera Warszawapakts-arméer vid Kassel och överväger att försöka inleda fredsförhandlingar, men beslutar sig sedan för att fortsätta strida. SACEUR försöker täppa till hålet vid Kassel så gott det går med nytillskjutna franska förband.

Våldsamma flyg- och markstrider vid Hamburg tvingar NATO att evakuera staden. 3. Armor Division och 11. Armored Cavalry Regiment kringränns och slås ut trots kraftigt flygunderstöd, men de 15 inblandade sovjetiska divisionerna blir samtliga upprivna. Brittiska förband dras tillbaka från Hamburg till Utrecht i Nederländerna för återhämtning.


Nere i Turkiet går anfallet mot Istanbul in på sin tredje vecka utan märkbar effekt på de turkiska försvararna, och de sovjetiska befälhavarna svär i tysthet över de planerare på STAVKA i Moskva som förutsade att Türk Kara Kuvvetler endast skulle ha "begränsad kapacitet att erbjuda organiserat motstånd". Amerikanska F-15E Strike Eagles går igenom det ryska flygparaplyet och orsakar svåra skador på ett antal pansar- och helikopterförband. Stämningen på den ryska sidan blir inte bättre när NATOs jaktflyg lyckas skjuta ner de attackflygplan som skickats till Istanbul för att understödja anfallet där. Ett antal sovjetiska luftlandsättningsdivisioner går till angrepp mot en turkisk pansardivision som är på väg för att förstärka trupperna vid Marmarasjöns sydsida. NATO skickar in amerikanska AV-8B Harriers, men dessa blir förvirrade av det dåliga vädret och tvingas avbryta. Markangreppet blir en synnerligen blodig historia: den turkiska pansardivisionen elimineras, men två av de sovjetiska divisionerna slås också sönder. Warszawa-pakten har nu förlorat en betydande andel av sina viktiga luftlandsättningsförband.

Amerikanska Strike Eagles bombar sovjetisk/bulgariska förband på Marmarasjöns sydstrand i ett desperat försök att minska trycket mot Istanbul. Turkiska förstärkningar på marsch mot Marmarasjöns sydsida kringränns och nedkämpas av sovjetiska luftlandssättningsförband trots flygunderstöd. Vid Istanbul lyckas de turkiska förbanden hålla staden endast med hjälp av kraftfullt flygunderstöd.


I mellanöstern beslutar sig STAVKA för att bryta dödläget genom att skicka så gott som samtliga kategori-B-förband till Iran. Chefen för den amerikanska RDF-styrkan ser chockerat hur 30 fientliga divisioner dyker upp ur ingenstans och rullar i full fart mot Teheran. De amerikanska lätta förbanden som har suttit och spelat kort vid sina fordon under den senaste månaden hinner knappt ens reagera innan de drunknar under den röda tsunamin (14:1 i odds!). 24. Mechanized Division dras ur Tabriz och rullar söderöver i hopp om att kunna hjälpa till att försvara hamnarna och oljefälten runt Abadan och Ahwaz. De sovjetiska 40. och 45. arméerna genomför ett angrepp från Bushehr mot de iranska förbanden som vaktar vägen mot Bandar Khomeyni, men när de får syn på A-10or under inflygning och larmet "Vozduch! Vozduch!" ("Luft! Luft!") går ut på stridsledningsnätet bryter panik ut i de ryska leden som drar sig tillbaka i oordning.

Sex pansararméer rullar ner längs med Kaspiska Havets östra strand mot de intet ont anande amerikanska förbanden i Teheran. Resten av de sovjetiska förbanden trycker på längs med kusten från Bushehr, men slås sönder av det amerikanska närunderstödsflyget.

[Anton P]

Intressant AAR ser fram mot fortsättningen

[Adamius]

Det är kanske dags att fylla i det sista på den här rapporten, nu. Bilder kommer senare.

War Turn 4

I Tyskland har kriget mer och mer gått över till att bli en högteknologisk köttkvarn. NATO släpper loss sina flygstridskrafter i våldsamma angrepp mot de sovjetiska förbanden runt Hamburg, och genomför även ett markanfall i riktning söder. Slutresultatet blir att Warszawapakten förlorar åtta pansar- och mekaniserade divisioner samt två flygregementen mellan Hamburg och Magdeburg, men lyckas slå 11. Armored Cavalry Regiment vid Kassel i utbyte. De brittiska förbanden som drogs ut Hamburg står i Utrecht och återhämtar snabbt. En vecka till, så kommer NATO att ha en reserv på tre divisioner arga skottar som kan sättas in med kort varsel. STAVKA ser inte fram emot detta, men inser att det inte finns något de kan göra åt saken. Längre söderut slås ett fallskärmsregemente ur Bundeswehr ut vid München, men med hjälp av flygunderstöd från de hatade A-10orna lyckas de riva upp samtliga de anfallande sovjetiska och tjeckiska divisionerna. Danska Flyvevåbnet lyckas få upp sina F-16 på startbanorna igen efter två nedskjutningar.

På Balkanhalvön känner sig Jugoslavien tillräckligt ängsliga över krigets utveckling för att ställa sig på NATOs sida. Warszawapakten svarar med att genast inleda en serie angrepp med förband från Ungern, och de första 48 timmarna av kriget kostar Jugoslovanska Ljudska Armada åtskilliga brigader. Endast med flygunderstöd håller de Zagreb, men Belgrad faller. De överlevande Jugoslaviska förbanden drar sig samman för att försvara kritiska bergspass.

I Turkiet fortsätter de intensiva striderna. Istanbul faller efter en månads blodiga strider när sovjetiskt närunderstödsflyg med raketangrepp följer upp massiva bombningsinsatser mot de uttröttade turkiska försvararna. De franska och turkiska förbanden vid Bandirma på Marmarsjöns sydstrand kringskärs och nedkämpas nästan helt. En enda turkisk pvrb-grupp är nu allt som hindrar Svarta Havsflottan från att löpa ut i Medelhavet, och den turkiske kaptenens tårfyllda farväl till sin familj över telefonen spelas upp i nyhetssändningar över hela världen. (Det enda förbandet som överlevde var ett turkiskt 1-1-7 fsjregemente med 6 disrupts!) Turkiska förband intar Eskisehir, men till priset av många nedskjutna Harriers som understödde anfallet.

STAVKA inser att de amerikanska A-10 håller på att förstöra den sovjetiska stridsmoralen, och chefen Sydväst iscensätter operation "Röd Åska" för att råda bot på detta. I en djärv manöver skickas sovjetiskt attackflyg upp för att möta ett amerikanskt flyguppdrag över Balkan, och medan deras egen eskort binder de amerikanska F-15 planen i luftduell lyckas ett regemente Su-24 Fencers slinka igenom för att angripa de plötsligt oskyddade Vårtsvinen. De amerikanska piloterna ropar förtvivlat på hjälp men nedkämpas över Egeiska havets blå vatten. Filmsekvensen från Överste Ziljutins kanonkamera när han bestryker en A-10 med automatkanoneld och sedan jagar det brinnande planet tills det kraschar mot havet nedanför spelas upp på sovjetisk TV sex gånger om dagen i två veckor. Ziljutin själv tilldelas Sovjetunionens Hjälte.

Samtidigt genomför NATO operation "Medelhavsgryning", det vill säga ett nytt landstigningsförsök mot Gökceada, och den här gången går det bättre trots att understödsflyget blev nedkämpat enligt ovan. Efter att ha lidit svåra förluster beordrar den sovjetiske platschefen urdragning. En sovjetisk och en bulgarisk helikopterbrigad dras tillbaka till fastlandet, och de amerikanska marinkårsförbanden grupperar omedelbart tunga robotpjäser riktade mot Marmarasjöns utlopp. Den sovjetiske generalen arresteras och avrättas för brott mot staten.

Vid Persiska Viken rullar de sovjetiska förbanden snabbt vidare genom Iran mot den hårt ansatta koalitionen. 24. Mechanized rullar söderöver men kringränns och nedkämpas norr om Bakhtaran till det blygsamma priset av två sovjetiska pansardivisioner. Nu finns det ingenting som kan hindra en tidvattenvåg av sovjetiskt pansar från att spola bort samtliga NATO-styrkor från Persiska Viken! Ett desperat flygangrepp av irakiska Su-20 gör ingen kännbar skada på de ryska förbanden (en träff av sex tärningar) och det är endast med hjälp av understöd från A-10 som irakiska divisioner överleva sin första stridskänning med sovjetiskt pansar vid Ahwaz.

[Adamius]

War Turn 5

I Norra Europa och Tyskland har den ryska offensiven kört fast efter de svåra förlusterna vid Hamburg, och NATO genomför ett par försiktiga motoffensiver där bland annat den danska Jutland-divisionen rullar söderut på Jylland för att binda östtyska förband där. NATO tillfogar Warszawapaktens flygstridskrafter fruktansvärda förluster (11 nedskjutningar!).

I sydeuropa rullar en amerikansk pansardivision upp på Gökceada för att befästa ön, men samtidigt går ryska, rumänska och bulgariska styrkor hårt åt de grekiska förbanden samt de spanska förband som har satts in på grekisk mark. Både Grekland och Turkiet har nu tillfogats så svåra förluster att den nationella moralen har blivit lidande; deras förband får inte anfalla utanför deras egna nationsgränser. Detta spelar mindre roll då båda länderna just nu bedriver försvarsstrid på eget territorium men det är likväl svårt för NATO att koordinera flygstriderna då motståndarsidan har luftherravälde.

Vid Persiska Viken flyger Warszawapakten in nya förband, och då en stor del av det amerikanska flyget får underhållsproblem så tar Sovjetunionen kontroll över luftrummet där. NATO försöker genomföra flygangrepp med tungt attackflyg (F-15E, F-111) för att i alla fall sakta ner den ryska offensiven, men luftvärnssystem avbryter eller reducerar samtliga anfall. Striderna som följer kan endast beskrivas som slakt på den USA-ledda koalitionen.

NATOs analys av läget ser ut som följer: Norge är förlorat, och konvojlinjerna över Atlanten ligger oskyddade från sovjetiska yt- och ubåtsstridskrafter. I Mellanöstern är den amerikanska RDF-styrkan i princip helt utplånad, och de sovjetiska styrkorna har goda möjligheter att fortsätta offensiven genom Irak och sedan vidare ner genom Saudiarabien längs med Persiska Vikens sydkust och ockupera oljefälten där. I Sydeuropa är Turkiet sönderslaget och även om man har lyckats hålla den sovjetiska Svarta Havs-flottan inlåst genom att säkra Gökceada så kommer troligen inte de grekiska eller jugoslaviska förbanden att hålla mer än en eller två veckor till, och ryska fallskärmsförband har redan börjat landsättas i Italien för att kringränna de förband som försvarar gränsområdet mellan Trieste och Ljubljana. Endast i Tyskland har man lyckats hindra de sovjetiska förbanden från att nå några större framgångar. Vidare har Sovjetunionen snart avslutat mobiliseringen av sina Kategori G-förband och kommer inom en vecka att kunna sätta in ytterligare ett trettiotal divisioner i striderna.

Med dessa nedslående data framför sig väljer NATO att inleda fredsförhandlingar.

I speltermer så inser NATO att Warszawapakten redan har tagit tillräckligt med poäng för att ha passerat "Pact marginal victory" och ligger nu en god bit in på "Pact substantial victory". Då de har goda möjligheter att uppnå en "Pact overwhelming victory", särskilt i Mellanöstern, så valde NATO att erkänna sig besegrade.