[Elias Nordling]

Ännu ett solitärspel från Victory Point games, denna gång om kärnvapenkrig.

Ska man utkämpa kärnvapenkrig vill man ju gärna ha något slags räknare över antalet miljoner döda, medeltemperaturen under den påföljande atomvintern och sånt, men här är perspektivet en B52-pilots. Spelet säger sig vara inspirerat av Dr Strangelove, mer specifikt då scenerna med bombplanet, och kan sägas vara ett försök till en svart humoristisk version av B17: Queen of the skies.

Man kan nog säga att spelet funkar, men jag kan inte tycka att det lyfter. Svårighetsgraden är justerbar i form av att man väljer ett av fyra mål. Sedan flyger man fram och tillbaka på sin rutt. På vägen finns det brickor som kan avslöja slumphändelser, flygbaser, luftvärn med mera.

Det generella problemet med denna sorts spel är att man som bombpilot har mycket få beslut att ta ställning till. I detta fall kan man välja höjd vilket ger vissa för och nackdelar. Man kan välja defensiv utrustning, och man kan välja när man använder den vilket oftast är en no-brainer. Man kan också välja bomblast samt vilka bomber man vill fälla på sitt första- andra och tredjehandsmål. Bombfällningen påverkar egentligen bara hur mycket poäng man får, och jag har aldrig varit mycket för highscorejakt.

Flygplan och luftvärn kan orsaka skada på planet som i sin tur kan göra att man kan få offra bensin, maxhöjd eller utrustning. Systemet känns inte direkt realistiskt. Vad gäller den svarta humorn är det väl främst händelsekorten som ska stå för den. Jag tycker inte det blir varken särskilt svart eller särskilt roligt.

Som sagt, spelet funkar, men man har inga särskilt intressanta spelbeslut att fatta och jag blir inte heller särskilt engagerad i berättelsen som spelet skapar. Det blir litet som att se bara bombplanssekvenserna ur Dr Strangelove. Det skulle bli en rätt platt och fånig film, och jag tycker detta är ett rätt platt och fånigt spel.

Jag ger det betyget svag trea av fem. Det kanske låter mycket med tanke på recensionen ovan, men spel som helt enkelt inte faller mig i smaken ger jag sällan lägre betyg än tre, då jag kan se hur de kan uppskattas av personer med andra preferenser. För lägre betyg ska det röra sig om spel jag har svårt att se att någon kan älska.

(Och om ni undrar om jag inte borde kunnat ha räknat ut i förväg att spelet inte skulle falla mig i smaken och låta bli att köpa det är svaret att jag fått det som recensionsexemplar.)