[Elias Nordling]

Ryktet sade att det här skulle vara ett riktigt bra spel, och ryktet visade sig stämma.

Systemet är detsamma som Finnish Front eller vad det hette på fortsättningskriget. där tyckte jag inte om systemet pga regeln att man måste anfalla om man står bredvid fienden. det kan leda till löjliga situationer där försvararen måste anfalla sin belägrare, men här i öknen är det så glest mellan det man vill försvara att det inte blir några problem.

Spelmotorn i sig är väl rätt traditionell, med knorren att man drar brickor för att se i vilken ordning förbanden aktiveras. Här är knorren förstärkt ytterligare med att det finns brickor som kan aktivera samma förband igen, eller mer än ett förband. Allteftersom spelet går får bägge sidor bättre och bättre möjligheter att koordinera sina förband och få ut mer av dem på en omgång, en kul twist.

Spelets andra stora knorr är förrådspoängen som begränsande resurs. förrådspoäng går åt till att aktivera formationsmarkörer, till att ge trupp attackförråd eller ökad förflyttning, till att återskapa förstörda enheter, till att bygga försvarsverk mm. Det funkar verkligen till att sätta tempot.

Förstärkningar i spelet är kraftigt beroende av slumpen, vilket skapar en stor variabilitet i spelet, och förmodligen kan göra en del partier till walk-overs. Jag tycker bara sånt är kul.

Det finns en del oslipade kanter i spelet, men som helhet är det tillräckligt kul och intressant för att man ska ha överseende med dessa. Helt klart ett av de bättre spel jag spelat på ökenkriget, jag skulle ranka det högre än t ex SCS Afrika.

Betyg: 4/5
Kartan är gjord för att klippas isär och sättas ihhop på andra ledden, men det har jag f n inte plats för.