[Elias Nordling]

Love, som fyller 4 i juni, har blivit spelbiten. Mycket memory, men även simpla brädspel med förenklade regler. Jag tycker mig se en blivande krigsspelare på följande tecken:

1) Spelupplevelsen är viktigast, vem som vinner är ointressant, och han drar sig inte för att hjälpa sin motspelare om det behövs för att nå önskad spelberättelse (ger bort kort i memory).

2) Sätter ibland upp spelen och börjar spela solitärt (inklusive memory)

och viktigast:

3) Sätter ibland upp spelet, beundrar situationen en stund, och packar sedan ihop det igen. Kan det bli mer proto-krigsspelare än så?

[Scipio]

Nej man får nog hålla med det låter ruskigt lovande.
Kan ju vara en bra väg in om du får honom att börja klippa dina counters...  
Krigsspelare in the making.

[Andreas Lundin]

zippybags. Sortera memo-brickorna i små zippybags.

[Nisse]

Att spela memory solitärt är inte lätt, det kräver sin spelare.

Jag förutsätter fräckt att hörnen på brickorna är klippta?

[jonjac]

Utsikten när det gäller spelnerd för min femåriga grabb är inte lika bra. Han är visserligen med utan gnäll, men initierar inte spelande så mycket. Sen så kräver han en vinst, annars blir han skitsur.

Men jag jobbar på det.

[Micke G]

Min dotter som är blir 6år brukar titta på när jag spelar och klagar mest att det ser tråkigt ut, hon vill spela sitt Scooby-Doo spel istället. Grabben är 2år gammal och jag sätter mitt hopp till att han blir intresserad utav hobbyn, han skall nämligen ärva samlingen när den dagen kommer, hade jag tänkt. Hans enda intresse för spelen just nu är väl att tärningarna går att stoppa i munnen, men det skall jag råda bot på

[silversixx]

Min dotter på snart 3 säger bara till mig att man inte får bråka med andra.
Jag har inga som helst förhoppningar.

[Elias Nordling]

Bråka har ingenting med krigsspel att göra. Jag betraktar alla krigsspel som samarbetsspel och drar mig inte för att ge min motståndare goda råd. Det har bonuseffekten att det ofta kan verka demoraliserande på motståndaren.

[silversixx]

Bråka har ingenting med krigsspel att göra. Jag betraktar alla krigsspel som samarbetsspel och drar mig inte för att ge min motståndare goda råd. Det har bonuseffekten att det ofta kan verka demoraliserande på motståndaren.

Det är hennes mor som intalat henne att krig är fel. Vilket man inte kan argumentera emot, egentligen.
Roligare var det när hon smög upp på natten och såg mig slå ihjäl nån i Skyrim och sa "Pappa, man får inte knuffas!"...

[Elias Nordling]

Ännu ett säkert tecken: I dag tog han och satte ihop Bios Megafauna och Sovande Jätten till ett kombinerat spel, men mycket husregler!

[Doomfarer]

Tyvärr har alla mina barns spelintresse dalat betänkligt efter de kommit in i datoråldern. WoW, Star Wars Online mm drar mer än pappas gamla brädspel.

Hoppas dock att de skall tröttna och återvända till fållan.

2:an som är 10 år har börjat spela WH40K, ett av få spel jag inte har något intresse av alls, dessutom är det apdyrt. Bättre än datorer dock.

I brist på WH figurer byggde vi upp ett diorama av legobitar och körde med legogubbar istället, hysteriskt roligt. Rekommenderas varmt. Fortfarande WYSIWYG som gäller men eftersom jag har ohyggliga mängder lego blev det rätt intressant när Star Wars legot (Imperiet och Rebellerna i allians) angrep Indiana Jones legot som som hade understöd av Harry Potter och Exoforce. Mycket husregler som ni kan förstå. Fördelen med Lego är att det är lätt att visa skador.

Samt med lita fantasi kan man göra rätt intressanta vapen.

[Elias Nordling]