[Elias Nordling]

2nd Kharkov är ett spel på sagda slag i maj 1942 där ryssarna anföll mot Charkov, blev inringade och fick råspö. Knepigt slag när ena sidan tror att den har bättre förutsättningar än den har och därmed gräver en grop åt sig själv, kalla det Friedlandsyndromet.

Spelet har genomgått en hjärntransplantation innan publikation och fått Ty Bombas standardandravärldskrigssystem använt i bl a Drive on Stalingrad. Nu var originalsystemet Joe Mirandas Boots-system, så vi har inte gått miste om några unika insikter av Ty Bombas ninjaredigering.

Jag har sagt det förr, detta system är så enkelt och basalt att det spelar sig själv, du går, du slåss på oddstabellen (som är väldigt anfallargenerös). Det är en utmärkt bas för enkla andravårldskrigsoperationsspel. Om spelen sedan blir bra eller ej beror mer på kromreglerna runtikring.

Som ofta är fallet har ryssarna okänd stridsstyrka tills de går i strid. Vet inte om jag tycker det tillför så värst mycket. Ryssarna har ett steg per enhet medan tyskarna i regel har fyra. Stridsresultat är i stegs förluster, tyskarna kan minska förlusterna med ett genom att retirera. Annars har spelet rätt lite krom och rätt få enheter, det är väldigt snabbspelat.

Ryssen vinner en autoseger om han tar Kharkov. Tysken vinner en autoseger om ryssen inte anfaller inom en radie från Kharkov utsatt på kartan senast omgång fyra. Annars vinner den som orsakat 25% mer förluster mätt i steg omgång 8.

Här är spelets stora problem. Tyskens autoseger är förstås till för att få ryssen att sticka huvudet i snaran, men om tysken ger sig den på att vinna en autoseger, oavsett mängden förluster man tar, kan jag och många andra inte se hur Ryssen kan vinna.

Detta borde vara ganska enkelt att husregla bort. Om man tar bort tyskens autoseger kommer tysken börja retirera för att minska sina förluster, och då kommer Kharkovmålet inom räckhåll. Å andra sidan kanske ryssen då drar slutsatsen att hans autoseger är ouppnåelig (vilket den troligen är) och då försvinner fokus från Kharkov helt och hållet, och ingen ficka. Dessutom har jag svårt att se hur ryssen skulle kunna orsaka 50% mer förluster mot en tysk som hela tiden kan minimera sina förluster genom att retirera.

Som jag ser det fyller segervillkoren i ett spel två funktioner. dels förstås att tala om vem som vann när man spelat klart, och balansera situationen så att det blir balanserat. Dels att styra spelaren till historiskt beteende om det betingas av faktorer utanför spelets ram. 2nd Kharkov gör ett ärligt försök med det senare, men lyckas inte och som konsekvens därav misslyckas man även med att balansera spelet.

Hur sätter man betyg på detta? Om man så att säga rollspelar spelet och struntar i segervillkoren och försöker i stället ärligt uppnå vardera sidans historiska mål får man ett väl fungerande snabbspelat spel med historiskt utfall, en fyra av fem i betyg. Spelar man efter de skrivna spelmålen är spelet hopplöst obalanserat, en etta i betyg. Jag tycker ändå att spelet är värt besväret, i synnerhet som det är så lite besvär, men man får vara beredd på att uppfinna sina egna segervillkor.