[Elias Nordling]

En gång i tiden fanns det ett spel som hette Tito. Omdömena om det var blandade, men det hade sina anhängare, och framför allt var det det enda spelet som fanns på partisankriget i Jugoslavien. Nu finns det i alla fall ett till. Och det är riktigt bra! Jag har inte spelat Tito och kan inte jämföra, men jag vet så mycket att Partizan på intet vis är en remake.

Grundprincipen för spelet är en rätt traditionell move/fight med oddsstrid, terrängskift med mera. Det finns dock inga ZOCar och mängden trupp per terräng är rätt låg för axelmakterna, så partisanerna kan i praktiken röra sig rätt obehindrat över spelplanen även bortsett från att förstärkningar kan komma varsomhelst.

Partisanerna får eller förlorar poäng för diverse saker under spelets gång, men två källor dominerar:

Den första är att utföra sabotage. Varje omgång distribueras 22 mål över kartan enligt en procedur som är omständlig men inte för omständlig. För att förstöra ett mål behöver partisanen bara sluta sin förflyttning där och säga att han förstör det. Men det kommer till priset att denna enhet avslöjar sin styrka och är halverad i stridsstyrka fram tills nästa omgång.

Den stora källan till minuspoäng är -10 poäng för varje partisanenhet som inte är på kartan vid spelets slut. Som jämförelse är ett förstört mål värt 1D6 plus 0-2 poäng. Av detta kan man dra slutsatsen att det inte lönar sig att förstöra ett mål om det resulterar i en förlorad enhet, men riktigt så enkelt är det inte. För det första får partisanerna förstås replacements, 1D6 enheter per omgång. För det andra har axelmakterna begränsade resurser att bekämpa partisaner så det kan vara en taktik att dra igång en massförstörelsekampanj där tyskarna inte kan svara på allt.

Det finns ingen självklar strategi för endera sidan och under spelets gång modifierade jag min taktik på ett sätt som påminner en del om hur det verkliga partisankriget skiftade.

På marginalen i poäng finns kontroll av orter (men partisanerna behöver också en viss mängd orter för att inte förlora enheter på grund av brist på förråd), invasion scare (när tyskarna är nojiga för allierad invasion får partisanerna poäng för att kontrollera hamnar) och blockering av järnvägar till gruvor.

Enligt uppgift är fokuset på sabotage överdrivet jämfört med den historiska kampanjen, men om man tänker på det som att i största allmänhet synas och utöva auktoritet så blir resultatet rätt. Vikten av att ha så mycket trupp som möjligt på slutet är helt rätt.

Man får inga poäng för att förstöra axelmakters trupp, men det inverkar indirekt med en optional rule där Titos prestige ökar om man anfaller axelmakterna och därmed får mer replacements.

Som bonusfeature kan man även utföra den hypotetiska landstigningen i Adriatiaka havet med det glamourösa namnet Operation Armhåla! Jag har inte provat, men vem kan motstå ett spel med Operation Armhåla?

Det här spelet har den bästa känslan av partisankrig i något spel jag spelat, det KÄNNS verkligen rätt. Bägge sidor har också svåra beslut att fatta, och det finns många olika potentiella strategier som verkligen alla känns rätt i termer av partisankrig.

Rekommenderas, en stark 4 av 5.

[Sten Ekedahl]

Av din beskrivning får jag intrycket av att partisankriget är väldigt grovt förenklat i spelet. Ingenstans under VK2 var det så invecklat och smutsigt som  just i Jugoslavien, där olika fraktioner stred mot varandra minst lika mycket som mot de italienska och tyska ockupationsmakterna. Till råga på allt  understöddes en del motståndsrörelser i det tyskockuperade Serbien av italienarna, och i det italienockuperade Kroatien stöddes vissa motståndsrörelser av tyskarna! Under VK2 lär fler jugoslaver ha dödats av andra jugoslaver än av ockupationsmakterna.

[Elias Nordling]

En stor del av axelmakternas trupper i spelet är kroater. De svartvita brickorna på bilden är inte mespropparna i SS, det.är Ustasja. Så gott om möjligheter för jugoslaver att döda jugoslaver, och det finns fördelar med att anfalla just kroaterna med partisanerna.

Däremot är chetniks helt bortabstraherade såsom fullkomligt ineffektiva för bägge sidor. Övergrepp på lokalbefolkningen nömns förstås enligt krigsspelssed inte heller.

[Snowfox]

>Övergrepp på lokalbefolkningen nömns förstås enligt krigsspelssed inte heller.

Om du vill simulera det kan jag rekommendera det spel om 1948 konflikten i blivande Israel. Där kan du starta scenariot antingen under uppbyggnadsfasen när båda sidor pysslade med terror på civilbefolkningen eller när den militära konfliken bröt ut.

[Johan Wessberg]

Partizan väntar i att-spela-högen, och nu åker det upp flera snäpp.

Spelade du solitärt, Elias? Jag tyckte det verkade tveksamt när jag tittade igenom reglerna.

/JohanW

[Elias Nordling]

Jag körde solitärt, det är det inte direkt gjort för, men för mig funkade det.

[Johan Wessberg]

Ok! Då skall jag också prova. Det såg onekligen väldigt intressant ut när jag läste reglerna.

[Jon]

Det är fantastiskt att oavsett vilket spel man har hittat och satt upp för att spela så har Elias redan skrivit en recension på det! Bara att gräva sig ner djupt i forumarkivet...

Som sagt, har uppe Partizan just nu och har spelat en provrunda FtF för att få koll på reglerna. Inga konstigheter där. Finns en uppdaterad regelbok av designern samt lite andra hjälpmedel som kan vara bra att ha, det fanns en hel del luckor i första utgåvan av regelboken som t.ex. när man kunde utföra sabotage osv.

Hade en plan att spela igenom min magasinspel innan jag köper något nytt spel, men det här tyckte jag var så lovande så att jag beställde World at War #30 där det medföljde mer counters till Partizan. Tydligen brickor med just partisaner. Eftersom jag inte har spelat igenom spelet än så vet jag inte om fler partisaner verkligen behövs dock.

Mina minus än så länge rör bara själva komponenterna, jag har väldigt mångabrickor med kraftig förskjutning på trycket så att de ligger precis i kant, tycker att Elias brickor ser lite bättre ut. Dessutom så var kartan ihopklibbad i mitten så det blev viss färgförlust när man vecklade ut den, verkar också vara vanligt om man läser på CSW. Plus att reglerna skulle behövt en genomgång till innan de gavs ut, men det finns ju som sagt errata.