[Erik Axel]

Jag och en total blippnybörjare spelade häromsistens Nordkapp som gavs ut i en S&T när jag var två år gammal och min motståndare fortfarande en glimt i den rediga åländska borgerlighetens öga. Spelet lånade vi från Lasses fantastiska samling spel och spelade i MaSK:s klassiska lokal bakom stötvågsdörrarna i befolkningsskyddet i Mariehamn.
Spelet är en tänk-omhistoria som utspelar sig under det totala tredje världskriget 1985 på nordkalotten. Sovjeterna (jag) vill invadera norra Norge.

Förutsättningarna är att det röda laget har två motorskyttedivisioner med pansarbataljoner, mekbataljoner och bandartilleri, en hög usla gränsbevakare från MVD, en division fallskärmsfällda elitister, en division landstigare (både fallskärmstrupperna och marininfanteriet är egentligen förstärkta brigader) och blandat flyg med MiG 25 och 27 som höjdpunkter att tillgå.
NATO har ganska många norska bandvagnsburna infanteribataljoner i utgångsläget. Jag (Sovjet) får in en sämre motorskyttedivision vad det lider (antagligen med T-55 istället för T-72), medan NATO-styrkorna hela tiden växer till sig med norska mobiliseringar över hela kartan men framför allt med brittiska, holländska och italienska jägarbataljoner (commandos), en ganska stor grupp delvis mekaniserade amerikanska lädernackar och till slut den fransktalande kanadensiska Groupe-brigade du Canada (merde!) som är mekaniserade och inte tål några som helst skämt om vare sig grodlår eller Québecs självständighet.
NATO har naturligtvis också en lyxig flygstyrka med F-4, F-15, F-16 och marinkårens Harriers, bland annat.

Bilderna är suddiga så det räcker, jag hoppas att något syns. Nu testar vi länka till en bild så uppdaterar vi mer om det fungerar.



Det gjorde det. Här är situationen i stort efter första rundan. Om Sovjeten går in i Finland gör landet motstånd på 1-3 på en te-säx, annars tillåts genomfart av sovjetiska trupper. Det är alldeles för bra odds för att inte pröva att få en andra väg förbi den besvärliga enda vägen genom Nordnorge, tänker jag, så jag rullar raskt in en av mina divisioner längs Nellimivägen och vidare längs E75 till Enare och ockuperar Ivalo med motorskytte i kön för att hålla ordning på försörjningen. Enligt reglerna kan koket rulla längs en huvudväg per division till en sovjetisk väghex, vilket gör alternativet Finland än mer lockande eftersom det bara finns i stort sett en väg i Norge.
Ei helvettiin, konstaterar Finland och gör motstånd. Österbottens mekaniserade brigad med artilleri börjar rulla norrut och kommer in i nästa tur. Befintligt luftvärn och annat smått och gott får börja förbereda trafiksituationen. Ja ja, vad är väl lite finska beväringar mot mina AC/DC-kolonner med sovjetiskt pansar, tänker jag.
Innan allt detta har hänt har vi konstaterat att vädertabellen visat "tung vinter", det värsta väderslaget. Det gör att vi tror att sovjeten över huvud taget inte kan röra sig utanför vägarna. Det har vi fel i - infanteriet med snösymboler kan röra sig över viss terräng. Det kommer att spela roll i det snöpliga slutet.




Jag rullar in i Norge och skickar iväg Kirkenes försvarare. Så långt allt väl.
Här gör jag ett stort misstag. Istället för att direkt skicka iväg både marininfanteri och luftlandsättare till något saftigt ställe i norra Norge bestämmer jag mig för att vänta en tur för att se vart han placerar sina nyckelenheter som mobiliserar nästa tur. Det var dumt, vilket kommer att visa sig. Att spela sovjet är som tidigare konstaterats på det här forumet att ha mycket bråttom, vilket jag naturligtvis borde ha fattat.



Det blir tur 2. Det börjar med att väderslaget förpassar allt flyg till marken. Det blir alltså inga luftlandsättningar för min del. Attans. NATO kan fortsätta mobilisera i lugn och ro i Norge.
Österbottens brigad med tillbehör lastar ur från järnvägen i Muonio medan jag rullar nedför Enarevägen i akt och mening att tidigt ge finnen grundligt på nöten. Jag krockar med en bataljon som skyddar urlastningen i Kittilä. Det blir krig, och jag fastnar i Kittilä.



En norsk skyttebataljon visar friska tag och skär tillfälligt av min försörjning i Enare, men det visar sig inte vara något större problem då den snabbt får dra sig tillbaka. Men vad värre är...



...att tredje världskrigets styvaste överläppar har satt sig vid övergången över älven i Tana. Den bruna 15-12-blippen är alltså 1 Para. Inga problem, vi kemtvättar, tänker jag. Fyra gånger per spel får sovjeten använda kemvapen och får då dubbla anfallsstyrkan. Jag slår en dubbeletta. 1 Para borstar av axlarna, äter upp en mekbataljon, rapar och väntar på nästa.



Det blir runda tre. Fortsatt tungt snöfall och hård blåst, det vill säga inget flygande. Fallskärmsjägarna ruttnar i sina kaserner. Det uppstår svår sovjetisk trafikstockning mellan Kirkenes och Tana. Finnarna koncentrerar försvaret längs med riksväg 79 mellan Sirkka och Muonio och bakom sjöarna Äkäsjärvi och Jerisjärvi i Pallas-Yllästunturi nationalpark. Jag måste helt enkelt slå dem för att de inte ska hota mina försörjningsvägar och för att över huvud taget komma till Norge, men det händer i stort sett ingenting förutom att jag sakta förlorar trupp. Beslutet att gå in i Finland visar sig vara friskt vågat men nästan ingenting vunnet.



En ett-tvåa, återigen med kemvapen, ger samma resultat som tidigare mot 1 Para.

Här någonstans tar bilderna slut, men de kommande rundorna blev ett totalt sovjetiskt fiasko. Jag upptäckte sent omsider att jag enligt reglerna kunde skicka det översnöutrustade infanteriet runt Tana för att skära av 1 Para, men det kom alldeles för sent. Jag kom aldrig loss från nationalparken i Lappland, utan stångades i den usla terrängen tills det inte var så mycket kvar av vare sig min motorskyttedivision eller Österbottens brigad. Marininfanteriet och fallskärmstrupperna kom sedermera loss och satt i några rundor på några norska flygbaser, men jag kastade in handduken i runda sju av tio eller så.

Det är svårt att bedöma spelet då det inte finns något facit, men det är väldigt roligt. Terrängen är knepig och sovjeten har bråttom bråttom till Norge.
Markreglerna speglar hur jag tror att man tänkte sig att krig på nordkalotten skulle gå till på den tiden. Vädret avgör mycket. Den som försvarar kan ta förluster genom att retirera några hex medan den som anfaller alltid måste ta förluster, vilket ger en känsla av fördröjningsstrid. Jag tycker kanske att en brittisk fallskärmsjägarbataljon inte är dubbelt så bra (15-12) som en sovjetisk mekskyttebataljon (7-12) enbart på grund av att den är lätt infanteri, men kanske kompenserar terrängen för det, jag vet inte.
Flygreglerna är svårare att svälja. Det vanligaste resultatet av flygföretag (det finns några olika sorter) är att den ena sidan vinner och kan göra det den ska medan den andra sidan åker hem, och ingendera tar några förluster. Det känns inte som det där tredje världskrigskaoset där flyget är utslitet på krigets tredje dag. Den sovjetiska kvaliteten på flyg är helt taget från rymden. Yak-28 är lika bra i luftstrid som F-4 och nästan lika bra som amerikanska F-15, Su-17 och MiG-23 är väl i klass med F-16. Tummen ned. Det är också mycket lättare att fälla trupp än vad jag tror att det skulle ha varit: en luftstrid med eskorterna måste vinnas, och sedan är det bara att dimpa ned i vilken öppen terräng som helst. Väl nere kan landsättningstrupperna hela tiden försörjas genom att dra en väg till en flygplats, punkt. Tummen ned.
De svenska elementen som aktiveras om sovjeten går in i Sverige har ingenting att göra med de faktiska styrkeregistren i området 1985. Tummen ned.

Det inbjuder till omspel eftersom vädret, NATO:s förstärkningar och den finska hållningen varierar med tärningsslag. En stark trea, bara för att det är så kul.

[Elias Nordling]

Spelet lånade vi från Lasses fantastiska samling spel och spelade i MaSK:s klassiska lokal bakom stötvågsdörrarna i befolkningsskyddet i Mariehamn.

Ja men det har ju jag också gjort en gång i tiden minns jag nu!

[Erik Axel]

Uppdateringar kommer kontinuerligt i inlägget ovan, jag måste ta det i omgångar.

Jag läste här att du också varit där, roligt! MaSK är en kulturskatt.

[Granlid]

Uppdateringar kommer kontinuerligt i inlägget ovan, jag måste ta det i omgångar.

Jag läste här att du också varit där, roligt! MaSK är en kulturskatt.

Där ser man! Det finns krigsspelare på Åland...
Då vet jag vart jag ska åka de där regniga dagarna på Vårdö.
Men är det onsdagar eller torsdagar de spelar?

[Erik Axel]

Så där, då var det färdigskrivet.

Det spelas på torsdagar, men de allra flesta som är där i veckorna spelar inte krigsspel. Det är inte så lätt att få tag på motståndare till tyngre historier, faktiskt, men hör av dig till Lasse Hellsten.