[Elias Nordling]

Samtidigt med första drösen folio-spel smög Decision Games ut det här spelet utan att någon märkte det. Spelet har en halv karta, en halv karta brickor också, och fyra sidor regler, och ämnet är Tunisien-fälttåget på divisionsnivå.

Jag har många gånger hävdat att det är rätt enkelt att reducera standardsystemet som vi använder i våra krigsspel till ett par sidor regler. I Folio-serien misslyckades man brutalt med det och fick regler som både var otydliga och dåliga. Patton's First Victory har regler som är både kortare och bättre.

Det mesta fungerar som vi är vana i spelet, med undantag av strid, där man inte använder odds utan bara slår en tärning och jämför med stridsvärdet. En knorr om man kan kalla det det är att tärningen är 12-sidig. En bra lösning som gör det möjligt att differentiera stridsvärdena och gör att de automatiska lyckade och misslyckade resultaten på 1 och 12 inte inträffar för ofta.

Träffar man orsakar man ett steg i skada (av tre), och om bara anfallaren träffar måste försvararen dessutom retirera två steg.

Det finns artilleri, ledare och flygplan som modifierar stridsvärdena. Det finns i början drösvis med flygplan men de tenderar att gå åt under spelets gång. Ledare har den ytterligare bonusen att man vid lyckat anfall kan gå och anfalla en gång till.

Det finns inte mycket krom i spelet men med väl vald design for effect lyckas man med enkla medel ge en hygglig bild av fälttåget. Amrisarna sitter rätt risigt till vid starten av Kasserineoffensiven där spelet börjar, men när Patton kommer får de tillbaka utslagna trupper (reducerade). Montgomery börjar på kartan vilket jag tror är ohistoriskt, men å andra sidan behöver han rätt många försök att ta sig igenom Mareth-linjen så effekten blir att Montgomery blir en slags variabel förstärkning.

Då varje division har tre steg och man maximalt ger ett steg i skada (om inte reträtten är blockerad har spelet mer karaktär av långsam nednötning än blixtsnabba manövrer. De Allierade får två replacements per omgång mot en för axelmakterna, så nötningen är till de allierades fördel, men axelmakterna behöver bara hålla två hamnar för att vinna. Spelet är såvitt jag kan bedöma så här långt rätt välbalanserat.

Att spelet är lite långsamt är väl också det främsta argumentet mot det som det perfekta spelet att introducera nybörjare med. Hälften av omgångarna med dubbla effekten hade gett ett mer fartfyllt spel, men kanske inte hade gått med ett riktigt lika enkelt och elegant system.

En intressant detalj är att det följer med en datorversion av spelet i lådan. Den innehåller ingen AI men är annars förvånansvärt välgjord och håller ordning på reglerna och tillåter onlinespel. Jämfört med en Vassalmodul känns det som datorversionen av spelet tillför ett verkligt mervärde. Skärmdumpen kommer från datorversionen men det är samma grafik i brädversionen.

Som helhet tycker jag att spelet förtjänar en fyra av fem. Som nybörjarspel är det som sagt lite för långsamt, men jag tycker det ger en riktigt hygglig bild av kampanjen med mycket små medel.