[Strv102r]

Efter Brandy Station tar vi detta.

[Strv102r]

Brickorna. Var inte Hooker chef för Potomac armén nästan ända fram till själva slaget?

[Strv102r]

Den inledande delen av operationsområdet. Lees armé har gått över POTOMAC väster om HARPERS FERRY och sedan rört sig österut. Jenkins är en kavalleribrigad och Rodes division tillhör Ewells II kår som står på det gamla slagfältet vid ANTIETAM CREEK. De federala förbanden är alla vad vi skulle kalla lokalförsvarsförband. Hookers armé finns sydost om kartan.

[Strv102r]

Inledningsvis får jag bara använda Ewells II kår. Denna börjar röra sig norrut i dalen mot CHAMBERSBURG och med Earlys division längs bergskedjans fot.







Jenkins når CHAMBERSBURG och jagar bort den federala milisen där.





Jenkins misslyckas med att slå den vikande milisen och Ewells huvudstyrka kommer i kapp. Early rör sig österut genom bergen mot GETTYSBURG. Hills III kår börjar röra sig i söder mot norr.






Milisen vid CHAMBERSBURG slås och framryckningen fortsätter. CHAMBERSBURG brandskattas liksom skett i Greencastle. Longstreets I kår börjar också röra sig.





Rörelsen fortsätter mot nordost och HARRISBURG. Imbodens kavalleribrigad ansluter. Early når GETTYSBURG som brandskattas. Men nu anländer Army of the Potomac till sist från söder... Milisen från HARRISBURG har grupperat i bergspass mellan NEWCASTLE och HARRISBURG.

Ska jag göra som Lee och återsamla armén öster bergen för att ha fria tillbakaryckningsvägar vid misslyckande. Eller öster bergen där jag får mer tid att samla armén på en plats jag själv valt? Eller ska jag fortsätta mot HARRISBURG säker på att slå fienden var han än kommer? Tål att tänka på... Synpunkter?

[Strv102r]

Jag väljer att göra som Lee. Mest för att jag misstänker att min motpart kommer att göra som han normalt gör och rycka fram på stor bredd vilket medger för mig att kraftsamla hela min armé mot del av hans. Återsamlingsplats för armén blir GETTYSBURG.






Än så länge går det enligt plan. Stuart anländer i öster och rör sig västerut. Detta får de federala att avdela Sickles och Sykes för att möta det hotet vilket jag tacksamt tar emot då det splittrar fienden än mer.






I en serie lyckade aktiveringar får jag till det så att jag kan anfalla fiendens tät, I kåren, med hela min armé! Reynolds kår tar stora förluster, rivs upp och demoraliseras. Hans övriga förband rör sig så snabbt de kan för att undsätta men första dagen av slaget har gått i min favör. Liksom första dagen i det historiska GETTYSBURG. Dessutom börjar vårt avgörande slag också den 1 Juli. Men lite söder om det historiska slagfältet.

[Strv102r]

2 Juli inleds med ett anfall av Hill och Longstreet mot Slocums XII kår. Denna rivs upp med stora förluster och flyr demoraliserad. De federala försöker skynda till slagfältet och marscherar föredömligt snabbt. Stuart försöker fördröja Sickles men tar rejäla förluster när han gör det.
Jag vill nyttja tillfället innan han får sin armé helt samlad, de tillkommande kårerna är ju ännu inte grupperade för strid utan ramlar in lite hur som helst ur marschgruppering. Hill och Longstreet anfaller således Howards XI kår på kvällningen med sin sista energi. Anfallet lyckas så tillvida att Howard viker i oordning, men inte uppriven, men mina förluster är hårresande! Vips så är det jag som tagit större förluster sammanlagt.



 




Den tredje juli försöker Hill och Longstreet samordnat anfalla igen men fienden drar ur då jag misslyckas samordna anfallet. De federala grupperar i huvudsak på andra sidan MONOCACY river. Dagen blir händelselös.







Jag beslutar mig för att inte genomföra ett frontanfall den 4 juli utan istället tänker jag genomföra Longstreets idé att kringgå de federala söderut och gå mot sydost i och förlängningen WASHINGTON. Stuart tar en viktig bro över MONOCACY i besittning och Ewell börjar marschera medan Hill och Longstreet återhämtar. De federala visat att de förstår tankarna genom att gruppera för att skära av Ewell med kavalleri och låta två kårer gruppera för att hejda honom.





Jag vill inte ge min in i ett nytt utnötningsslag för att ta viktig terräng i sydost. Jag kan faktiskt ta tillräckligt viktig oförsvarad terräng längre norrut, så jag kastar om planen och börjar marschera norrut istället. Jag ska gå över GETTYSBURG mot ost och YORK. De federala skuggar mig på andra sidan MONOCACY. Regn gör det långsamt och segt för båda.

[Strv102r]

Hill är snabbt på väg norrut och besätter Little Round Top. Hancockcs II kår försöker tränga sig in mellan honom och Longstreet medan Howards XI kår tillsammans med Slocums XII kår faktiskt lyckas ta sig in mellan Longstreet och Ewell. Sickles III och Sykes V kårer (Sykes är under Meades bricka) närmar sig Ewell från söder medan Reynolds I och Sedgewicks Vi kårer ännu är en bit bort. Båda sidor har nu lysande möjligheter att slå varandra styckevis och delt! Frågan är vem som hinner först?







Hancock svänger österut norrut och sedan västerut och tar sig norr Hill. Sedgewick rör sig norrut för att kunna delta i ett anfall mot Hill från två håll, men Hill marscherar söderut för att anfalla denne. Sedgewick viker då bakåt. Sickles marscherar rakt genom min armé mot väster och viker sedan norrut men är faktiskt inte på plats när det drar igång med ett nytt slag. Longstreet ska anfalla den inringade Howard/Slocum samordnat med Ewell, men det måste vara extremt varmt denna julidag, för Longtreet får inte till något anfall. På hela dan! Det är 1 på 36 att det ska hända! Å andra sidan lyckas inte Sykes få till ett anfall mot den inringade Ewell heller. Varmts som sagt? På eftermiddagen får Sykes till det, med Meade misslyckas samordna anfallet med Howard så Sykes anfaller ensam... Det blir ett nytt Fredricksburg. Ewell kan inte motstå fretselsen att göra ett motanfall mot den upprivne Sykes, men värmen tar ut sin rätt och han far lika illa som Sykes!  






På morgonen dagen efter rör sig Hill för att skyydda kraftsamlingen i söder genom att placera sig mellan Longstreet och Sickles. Longstreet får till det, och Lee lyckas samordna honom och Ewell mot Howard/Slocum. Dessa får storstryk och flyr upprivna och återsamlas först ganska långt söderut. Därefter vänder jag mig norrut och Longstreet marscherar för att slå Hancock och ta GETTYSBURG medan Ewell måste svänga västerut och sedan norrut för att komma dit för att inte fastna i Sedgewick. De federala rör sig nu med osedvanlig snabbhet och verkar vilja kraftsamla för att slå Longstreet medan han är ensam. Min förhoppning är att jag kan förekomma dem och marschera Hill så att han når hexen sydväst om Longstreet för att anfalla Sykes med båda kårerna. Det blir faktisk ett anfall som är snarlikt Pickets charge. Exakt samma terräng och anfallet kommer från samma håll. Får de om jag får till det. Då kan jag sedan vända mig mot norr och Hanckock/Sickles.





Och jag får chansen! Och jag tar den! Och jag slår en etta och han en femma! Det blir ett värre utfall än Pickets charge... De federala får snabbt, ovanligt snabbt, fram sina kårer och hotar med motanfall mot mina oordnade kårer. men han prioriterar att manövrerar mot den södra flanken med Howard och Slocum där Stuart fördröjer honom mästerligt. Ewell grupperar fram och sprider it sina återhämtade divisioner i norr och i centern för att skydda Longstreets och Hills svåra urdragning. Fienden är ovillig att anfall Hill och Longstreet så han försöker omfatta norrifrån där Rhodes division gör en dålig prestation och tvingas vika för Reynolds svaga kår. Dock köper det tid för Longstreet och Hill att långsamt ta sig bakåt över bäcken, genom den öppna terrängen och upp på vägarna mot öster. Detta innebär att det kommer att bli mycket svårt för honom att få tag på mig igen när jag viker österut på bra väg. Ewell tar en division och besätter det viktiga vägskälet för att hindra det federala kavalleriet att försöka avskära oss.

Och det var det sista GT. Båda har exakt samma förluster. 29 poäng vilket är ca 15000 man vardera. Mindre än historiskt. Det blir en marginal union victory. Förloppet var helt olikt det historiska med tre mindre slag, men själva slutet blev mycket likt det historiska.

Spännande in i det sista! Spelet, och hela serien, rekommenderas!