[Doomfarer]

Jupp! IR II var min första kärlek. Inte särskilt bra spel, men fantastiskt roliga regler plus anekdoter. Tror jag satt upp alla scenarios (33 st eller så) minst en gång.

Hur får man tid till detta? Jag kan inte sätta mig in i en sådan situation ens.  

Jag köpte det när det kom, så hade hela gymnasietiden på mig att sätta upp scenarios.

Angående Hannibal och Successors så är de kortdrivna båda två. Hannibal är ett måste att ha vare sig man gillar kort eller inte. Så bra är det.

[tinG]

Jag återkapar tråden och framhåller att jag inte har något problem med Berg... eller någon annan.......

Jupp! IR II var min första kärlek. Inte särskilt bra spel, men fantastiskt roliga regler plus anekdoter. Tror jag satt upp alla scenarios (33 st eller så) minst en gång.

Hur får man tid till detta? Jag kan inte sätta mig in i en sådan situation ens.  

Du kan få ärva mitt IRII - oklart om det är komplett, har själv aldrig orkat ta mig an spelet. På FF alternativt mitt i farten i Gbg?

 

[Elias Nordling]

>Mark Simonitch däremot tycker jag är bra. Säkert han som räddade Successors.

Så har jag förstått det. Kan vara av intresse att Successors från början var ihopparat med ett spel om Alexander med samma regler. Successors fick en extreme makeover med syfte att bli mer likt Hannibal. Alexander-spelet utgavs senare av GMT Som Conqueror: Alexander, förmodligen med mer originaltrogna regler. Det spelet har en del intressanta ideer men slutresultatet är ytterst förglömligt.

[nielsen.filip]

Du kan få ärva mitt IRII - oklart om det är komplett, har själv aldrig orkat ta mig an spelet. På FF alternativt mitt i farten i Gbg?

 

Oj då!
Mitt i farten tror jag att vi kör på. FF ligger långt fram och då kanske du hinner ändra dig.

Känn dig PM:ad.

[Elias Nordling]

IR II är det ultimata solitärpysslarspelet. Om du så aldrig spelar mer än ett halvt parti kommer du att känna att du fått ut det du vill av spelet. Bara att läsa igenom scenariobeskrivningarna är som en snabbkurs i Roms historia.

[B_J_S]

IR II är det ultimata solitärpysslarspelet. Om du så aldrig spelar mer än ett halvt parti kommer du att känna att du fått ut det du vill av spelet. Bara att läsa igenom scenariobeskrivningarna är som en snabbkurs i Roms historia.

Jag vill också ha ett ex.  
Verkar vara guld enligt Elias för singelspel.

[Doomfarer]

IR II är det ultimata solitärpysslarspelet. Om du så aldrig spelar mer än ett halvt parti kommer du att känna att du fått ut det du vill av spelet. Bara att läsa igenom scenariobeskrivningarna är som en snabbkurs i Roms historia.

Jag vill också ha ett ex.  
Verkar vara guld enligt Elias för singelspel.

Njae, inte särskilt spelbart, men kul som historielektion.

[Elias Nordling]

Jag tyckte nog det var spelbart när jag var i tonåren. Men det ärinte en fantastiskt bra simukation.

[B_J_S]

Men det är inte en fantastiskt bra simukation.

Vilka spel har en bättre simulation då?
I denna tidsperioden.


Vill nog fortfarande ha ett ex av IR II om det är någon som har ett över.  

[Elias Nordling]

Trajan-serien lär vara bättre. Är inte helt övertygad om Rise of the Roman Republic/Carthage. Annars är det rätt tunnsått med djupare spel på perioden och skalan.

Det största problemet med IR2 ur realismsynpunkt är väl egentligen att det är "jag går-du går"-mekanism utan reaktionsmöjligheter med enmånads (har jag för mig) omgångar.

[nielsen.filip]

Då har den första rekommendationen trillat in. Imperium Romanum II.

och för det tackar vi tinG!  

[nielsen.filip]

Det största problemet med IR2 ur realismsynpunkt är väl egentligen att det är "jag går-du går"-mekanism utan reaktionsmöjligheter med enmånads (har jag för mig) omgångar.

En snabbkoll genom reglerna visar att det finns "interception" både till land och till havs.
Slutsatsen blir då att det är 100% realistiskt!

[nielsen.filip]

Eftersom jag startade tråden så tar jag mig friheten och gör jag en liten utflykt från ämnet:

Kan nån rekommendera en bok om tidiga Rom, fram tills dess att de hade lagt under sig hela Italienska halvön.

[Engelbrekt]

Jag läser Polybios nu, "Romarnas väg till världsväldet", om tiden för Puniska krigen och kampen mot gallerna i norra Italien. Den är intressant, Polybios är hyfsat samtida med händelserna och har träffat ögonvittnen samt själv besökt platserna han skriver om.

[Elias Nordling]

Antika källor är ofta förvånansvärt läsvärda. Thucydides skriver nästan som en krigsreporter, med förvånansvärt moderna betraktelser.