[Strv102r]

Äntligen börjar McClernand röra sig. Äntligen tycker Grant alltså... Detta innebär att Bowes ställning blir lite utsatt och det skulle kunna vara läge att dra ur honom till sin gamla ställning vid RATCLIFF. Bowen misslyckas med sitt initiativförsök. McPhearsons nya division anfaller Bowens vänstra flygel men stoppas. På den andra sidan slagfältet drabbar de federala divisionerna samman med Loring som stoppar divisonen ur McClernands kår men den ur Shermans kår får framgång och Lorings vänsterflygel drivs bakåt.






McPhearsons nya divsion förnyar inte sina anfall mot Bowen utan verkar invänta MClernand för ett samordnat anfall. Pemberton skickar en order till Bowen att återgå till RATCLIFF. Medan den är på väg funderar Bowen på om han kanske skulle dra ur utan order? Men det tyckte han tydligen inte... På andra sidan viker Loring lite mer.






När det samordnade anfallet kommer så får Bowen sin order och ett D2 implementeringsresultat. Alltså 33% chans/GT att han börjar verkställa. Den tiden finns inte så jag nyttja emergency retreat order möjligheten att dra ur Bowen och resterna av Stevenson. Det kostar lite stragglers när förbanden snabbt viker bakåt till bättre ställningar men det är bättre än att bli inringad och slagen helt. På andar sidan försöker de federala flankera Loring.






Loring drar ur ytterligare bakåt. Börjar bli dags att dra honom mot kartkanten för att inte bli avskuren, men det måste han ju ha en order för eller lyckas med ett eget initiativ. Och den chansen är inte stor för honom. Å andra sidan är chansen att han snabbt verkställer en order från Pemberton (0 i ledarrating) ganska liten också då han ju har 0 själv... Pemberton ger order till Bowen att gruppera vid och försvara RATCLIFF. McClernand anfaller dock Bowens högra flygel i hans tillfälliga ställning.

[Strv102r]

Bowen borde dra bakåt till RATCLIFF ställningen, men han gör det inte än trots att ordern är framme. McClernands vänstra flygel är i strid med Bowen och McPhearson närmar sig också. Börjar känna lite oro. En av McPhearsons divisioner, ganska sliten men med bra moral, framrycker mot bron över BAKER´S CREEK som försvaras av en sent tillkommen brigad ur Stevensons division. Den är stark, men har låg moral. På andra sidan slagfältet drar Loring ut ur räckvidd från de federala infanteriet. Han har fått ge upp försvaret av vägskälet och borde nu gruppera för att försvara den andra bron över BAKER´S CREEK, men med sannolikheten att han snabbt börjar verkställa en order från Pemberton, enligt tidigare, är försvinnande liten. Å andra sidan behöver nog de federala en ny order från Grant för att ta bron.  Och det tar 1½ timme (3GT) bara för den ordern att nå fram. Inget garanterar att den verkställs direkt. Kanske vi har sett slutet på striderna här?








Bowen börjar dra sig bakåt mot RATCLIFF. Mörkret närmar sig och kanske det kan rädda Pemberton så han kan dra ur utan att vara helt förödd. Vid bron över BAKER´S CREEK kollapsar min brigad fullständigt inför den osannolikt effektiva elden från de federala. På andra sidan slagfältet händer nu något märkligt. Divisionen ur Sherman kår försöker ta ett eget initiativ, sannolikt för att gå mot bron, eller anfalla Bowen från andra hållet, men slaget 2 gör att chefen tar helt fel initiativ. Jag får flytta han förband och de börjar omedelbart att röra sig tillbaka till sitt utgångsläge vilket gör att den andra divisionen hamnar i ett utsatt läge i försvaret av det tagna vägskälet. Loring anfaller omedelbart för att ta tillbaka vägskälet.





Bowen grupperar för försvar. De federala följer efter. På Lorings avsnitt vänder den förvirrade divisionen om och genomför ett motanfall. Men Loring håller faktiskt. Nu är det inte mycket dagsljus kvar







Slutläget 2 GT senare. Inget har hänt på Bowens/Stevensons avsnitt. Loring har tvingats ge upp vägskälet igen och falla bakåt. Förlusterna är mycket högre än sist, nästan tre gånger så stora. Hade de federala fått en enda VP till hade de fått en minor victory, nu är det oavgjort.

Bra spel och en bra introduktion till serien, som Perryville. Inte för stort och ordersystemet kommer till sin rätt. Är dessutom ganska billigt på MMP. Rekommenderas.

[Elias Nordling]

Det är nog mitt favoritspel som introduktion till serien. What if-scenariorna är inte dumma heller.

[nielsen.filip]

Mitt nästa projekt efter ardennerna blir nog att lära mig CWB fast då "på deras tysta fält två" eftersom det är det som är tillgängligt här hemma.

Fortsätt med replay:erna!  

[Strv102r]

Tack! Själv har jag inte spelat något av de större spelen i serien. Delslagen ur Seven Days trilogin är i sig ganska begränsade. Antietam eller Gettysburg hade ju varit trevligt. Ordersystemet löser ju ut McClellan syndromet och Ewells tvekan inför Culps Hill utan "handfängselregler".

[Elias Nordling]

In Their Quiet Fields II är ett fascinerande spel. Och så Barren Victory förstås.

[Strv102r]

Frestande... men Antietam är passerat för oss och jag har redan flera Chickamaugaspel.

[Elias Nordling]

The wilderness-spelet har jag aldrig fått att funka. Potentiellt jättespännande men nordstatarna bara nöter på tills sydstatarna tar slut. Embrace an Angry Wind är helfestligt, men jag rekommenderar lite husregler för Hood Addiction Table.

[Strv102r]

Båda de spelen ligger och väntar. Wilderness var väl en hel del nötande i sig, om än inte så illa som Spotsylvania ett par dagar senare. Finns det något spel alls på Spotsylvania? Det finns ju faktiskt spel på Verdun och Somme...

[Elias Nordling]

Jag känner inte till något spel om Spotsylvania. För Wilderness rekommenderar jag maximalt med handikappande regler för Unionen. Även med dem skickar de en konstant ström med order som uppväger att de stoppar så lätt, som gör att de kan hålla trycket uppe över hela kartan och knäcka sydstatarna, nästan vad de än hittar på.

[Strv102r]

Uppfattat! jag tar med mig det till när det är dags. Hittills har vi hyfsat hållit "realtid" i vår progression. September 1863 och vi håller på med Chickamaugafälttåget...