[Fredrik H]

Ulf Lundells något oklara beskrivning kan eventuellt även användas om min lealösa lekamens oförmåga att få till något spelande. Jag tänkte därför kortfattat beskriva några av de spel jag tänkte göra replays av, men av olika skäl avstod ifrån. Det i sig är lite synd, för även om det blir lite av en plikt att skriva när man väl börjat så är det också roligt att ge utlopp för lite kreativt skrivande.

I juni 1985 köpte jag mitt första krigsspel, AH:s Russian Front, 38 år sedan i dagarna. Jag hade spelat lite Panzerleader med en kompis innan och följt med min storebror till Tradition på Östermalm. Han tittade på rollspel, men jag lockades av krigsspelen. Jag borde tacka min bror för det, det har aldrig slutat vara roligt att spela krigsspel, även om mitt spelande ändrat karaktär. Det var tidigare viktigare att vinna än det är idag, nu vill jag bara lite eskapistiskt rollspela andra människor och skildra dramatiska skeenden.
Var och en blir salig på sin fason antar jag. Nu tänkte jag slänga ett öga på de tre spel som kom upp på bordet - men aldrig in på forumet.   

[Fredrik H]

Först ut var Compass Games - The fall of the third Reich (2017). Spelet handlar om Europa 1943-45 och inleds när Kurskoffensiven och Sicilien står på dagordningen. Skalan är två månader per turn och i princip så är brickorna kårer. Det fungerar mycket bra på 3 eller 4 spelare. På något FF för en tid sedan föreslog jag faktiskt för Jon och Granlid att vi skulle testa det här, men dom bara hånskrattade lite och gick till dom tuffa killarna som stod och rökte.

Spelet är designat av Ted Racier. Jag måste säga att jag tycker att Ted är en väldigt duktig designer. Många gillar Paths of Glory, men jag skulle nog säga att The Dark Valley är hans mästerverk. Ett spel som skildrar hela östfronten 41-45 på ett både trovärdigt och roligt sätt, de olika sidornas egenheter och förändringar hanteras elegant och detta med hjälp av en regelbok som är tolv sidor lång! Jag har spelat det till slut och gillade det hela vägen.

Det tredje rikets fall är samma andas barn kan man säga. Reglerna är lätta och täcker in många viktiga områden med små medel. Det strategiska bombandet tar en minut per turn och innehåller tre flygbrickor per sida, men de allierad kan ändå välja om man ska bomba industrier (replacements), olja (förflyttning) eller fyra andra saker.

Konkurrensen mellan OKW och OKH skildras också, vilket gör att det skulle vara kul på fyra spelare. Tidsskalan är ovanlig, men tack vare några subfaser (man kan gå flera gånger under en turn) så går det att hålla ett historiskt tempo med rimlig taktik. Tyskarna har också varierande stridsvärden som generellt sjunker över tid. Lätt och elegant.

Jag startade lite peppigt, jobbet och livet dränerade mig på energi. Status: fail.


 

[Fredrik H]

Nästa projekt var av det nyare slaget; GMT:s Clash of Sovereigns 1740-1748. Spelet är ett slags uppföljare till Clash of Monarchs och skildrar förstås det österrikiska tronföljdskriget.

Spelet är bättre än sin föregångare på i princip alla punkter; enklare, tydligare och mer strömlinjeformat. Det är kortdrivet, men till och med jag (som inte alltid är förtjust i kort) tycker att det funkar bra här. Man tar 10+ kort per år och bara typ tre kort används för att gå och kriga, resten hamnar på logistik och events. En bra lösning, man måste inte välja bort händelser bara för att ens armé känner för en promenad.

Kriget i sig är väldigt intressant, folk och länder hoppar in och ut ur kriget, Fredrik den store är en oprövad general och den spanska drottningen (Elisabeth Farnese) bokstavligen tömmer Spanien på trupper för att kriga till sin son ett eget kungarike i Italien. Det blir inte mer upplyst än så. Jo förresten, kriget startar för att man inte kan fördra ett fruntimmer på den kejserliga tronen.

Folk på BGG är upprörda över en del feltryck och liknande i spelet. Meh. GMT kommer säkert ta tag i det så fort man kan, inget att gjuta tårar över. Jag förstår att folk är störda över felaktigheter, men låt inte det hindra er från att spela spelet. Det var samma typ av skitstorm över Won by the sword, som i mitt tycke är bäst i klassen på att skildra sin tidsperiod.

Här föll min replay på att det är svårt att få ett naturligt skrivande när så många sidor spelar en massa kort om vartannat. Det finns inget lätt sätt att lösa det. Status: fail.

[Fredrik H]

Den redan nämnde Jon sålde spel på FB och jag slog till på GMT:s Operation Mercury (1992). Jag har aldrig spelat något operationellt på den kampanjen och tänkte att det här var väl en knattepinne med vaniljsmak. Till världens stora häpnad och förtrytelse så hade jag fel.

Spelet har bataljoner och kompanier, skalan är 8 timmar/turn och varje hex är 1,5 kilometer. På två kartor lyckas man då få in hela operationsområdet och dessutom har man lagt till en strategisk karta från Aten till Egypten. Det finns flottregler och flygregler som är ganska utförliga och det gör att spelet känns både taktiskt och operationellt.

Systemet är GMT:s tidiga system (tänk Silver bayonet) och funkar alldeles utmärkt här. Luftlandsättningen var den roligaste luftlandsättningen jag spelat på (tydligen) 38 år. I Normandie brukar man slå får om dom hamnar i träsket eller inte, här får man slå många gånger och se om dom landar i havet, på grekiskt hemvärn, i en grekisk olivodling eller på arga britter. Det var en helt ny typ av drama.

Spelet var en positiv överraskning för mig och jag inser att GMT på 90-talet gjorde flera spel som lyckas återskapa dramatiken i flera dimensioner som är viktiga i operationella spel. Jag gjorde en replay på Britain stands alone och det var samma känsla.

Men spelet var för långt den här gången. Jag kom en bit men gav upp efter några dagar. Status: fail.



Utan att någon frågat kan jag säga att många displays ligger på billiga IKEA-ramar så att jag lätt kan flytta runt dem under spelandet. Det har visat sig fungera bra och jag köpte en hel del när dom kostade en tia stycket. Jag har märkt att små hjälpmedel ganska ofta dämpar friktionen i spelandet.

[Fredrik H]

I sommar måste det emellertid spelas något som lämpar sig för en rapport. Jag vet bara inte vad än. Jag har lite av en Napoleon-period (utan att ha spelat något) och kanske drar det åt det hållet. Den som lever får se.

Det kanske blir lite såhär...

[Delirium]

Även när du skriver om varför du inte skriver något om spel blir det underhållande.

[aegneus]

Jag ser det här som en ren förtäckt kontaktannons för FF Höst-23....

[Elias Nordling]

Jag spelar gärna The Fall of the Third Reich.

Napoleonspel har jag visst skickat ett till dig

[thermopylai]

Jag spelar gärna The Fall of the Third Reich.

Jag med. Hur undviker man idiotregler som tvingar tyskarna att göra Zitadelle?

[Fredrik H]

Tack Björn för de vänliga orden. I övrigt så betraktar jag naturligtvis vårt forum som ett slags motsvarighet till Tinder, fast för män som söker sin inre Napoleon.

Elias Nordling  -  det stämmer, jag ska kolla upp det.

@ Jocke: Man behöver inte genomföra Zitadelle i spelet, men om man gör det och lyckas belönas man med en VP. Jag tror det är bättre att avstå, men är man inne på saker som det vore värt att avstå så ska man kanske inte spela Tyskland under världskrigets andra hälft.

[jerry]

"Invasion norway" är också kusin till de GMT-games du nämnde, o det är riktigt intressant, äger du det så kör en replay....