[Elias Nordling]

Ett pressmeddelande med rubriken ovan damp ner i min inkorg.En doktorsavhandling på vårt område!

Krigsspel har allt sedan början av 1800-talet använts av många länder för att utbilda försvarets militära personal. Anders Frank, som disputerar vid KTH i ämnet människa-datorinteraktion, har tittat närmare på de brister som krigsspel har som utbildningsverktyg.

Olika brädspel och kommersiella datorspel som Harpoon, Decisive Action och The Operational Art of War används flitigt i officersutbildningar världen över. Syftet har varit att öka förståelsen bland studenterna för militär taktik och olika taktiska situationer.

– När spelandet tar överhanden kan spelformen i sig blir ett problem i lärandesituationer. Studenter vill gärna vinna, och då gör de saker som inte är så bra, berättar Anders Frank, forskare vid avdelningen Medieteknik och interaktionsdesign på KTH.

Han berättar att doktorsavhandlingen innehåller fyra vetenskapliga artiklar som bland annat redogör både för varför människor hamnar i det som kallas "Gamer mode", vilket är själva problemet, och olika lösningar på det.

– När studenterna hamnar i Gamer mode händer det att de avfärdar hela utbildningssituationen bara för att exempelvis de får en enhet utslagen. Då kan de börja använda taktiker som inte stödjer utbildningsmålen, som att ständigt attackera fienden eller att inte spara på truppernas hälsa. Situationen blir orealistisk, säger Anders Frank.

Konsekvensen blir att lärandesituationen förändras, och de pedagogiska verktygen reduceras till att enbart vara spel. Studenterna börjar tänka att det är endast spelpjäser de hanterar på skärmen och inte representationer av militära enheter. Situationen blir helt enkelt inte verklig.

– En del av problemet är att använda victory points. Det vill säga belöningssystemet. Att jaga poäng blir en viktig sak i sig, kanske den viktigaste, säger Anders Frank.

Han tillägger att Gamer mode i förlängningen skulle kunna bli ett problem för det spelbaserade lärandet i utbildningar.

Anders Frank har dock samtidigt en del teorier om hur problemen ska kunna lösas. Så att studenterna lär sig det de borde. En bra instruktör skulle kunna förklara de fenomen som händer på skärmen, och ge spelen en förankring i verkligheten.

– Instruktören skulle kunna styra lärandet, och se till att studenterna tar tillvara på spelupplevelsen på ett korrekt sätt för att lära sig. Spelens motiverande kraft kan påverkas och kontrolleras så att det både blir engagerande och värdefullt att spela för lära, säger Anders Frank.

Anders Frank är anställd på Försvarshögskolan och hans doktorsavhandling bär namnet "Gamer mode: Identifying and managing unwanted behaviour in military educational gaming".

Du hittar avhandlingen här: http://www.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A768474&dswid=5991

[Andreas Lundin]

 

[aegneus]

41 nedladdningar efter min. Skall vi se sent ikväll hur många till det blir på en dag?

Utan att hunnit läsa verket än tycker jag jag känner igen problematiken i att ha spel som inlärningsmedel. 
Antingen skall det fungera så att du måste behålla din distans - se det som en modell av det du studerar och då får du troligen inte det engagemang gamer mode ger.
Eller så skall det vara så att du kan spela det som ett spel och ändå lär dig fakta / mönster och beteenden  som är korrekta även i verkligheten - men då får inte spelet belöna fel saker (typ det spelar ingen roll hur många steps du har kvar på brädet bara du står i Dnepropetrovsk sista omgången)

Eftersom jag tror på att du får vad du mäter tycker jag läraren behöver sätta mål som inte är spelets egna utan som driver på den inlärning man önskar. I de flesta fallen är det nog inte VP.

[Strv102r]

Fick boken skickad till mig före jul då författaren refererar till hur vi gör på MSS ("puckstering"). Boken är ok men för den som använt spel i utbildningen i många år så är det väl inget nytt.

[Andreas Lundin]

Jag har nog inga intentioner att läsa den (ännu), men man undrar ju stilla i vilket ämne herrn i fråga disputerat i och vilka vetenskapliga frågor som herr doktor undersökt.


Skickas från min iPhone via Tapatalk

[Mode]

... Då kan de börja använda taktiker som inte stödjer utbildningsmålen, som att ständigt attackera fienden eller att inte spara på truppernas hälsa. Situationen blir orealistisk, säger Anders Frank.

Hmmm.., med tanke på att nämnda beteenden inte är direkt sällsynta i krigshistorien synes det som om den gode doktoranden missat att göra sin historiska källstudie.   

... Studenterna börjar tänka att det är endast spelpjäser de hanterar på skärmen och inte representationer av militära enheter. Situationen blir helt enkelt inte verklig.

Åter igen, detta är väl bland den absolut vanligaste kritiken mot befälhavare som isolerar sig i sina staber långt bakom fronten? Ska man tolka det som att (exempelvis) Haig, von Falkenhayn m.fl. hade spelat för mycket (dåliga?) krigsspel under sin utbildning? Att de trodde de enbart spelade ett spel?
En rimligare slutsats är kanske att spelandet kan identifiera tendenser till dåligt chefsbeteende.


Det finns nog en och annan fråga man velat ställa vid den disputationen...