[Rydfalk]

Det blev inte ett så långt besök för mig, men jag hann ju med två spel ändå. Nästa år ska jag inte göra om misstaget att välja gröna spelpjäser.

Tack för spelet!

Vi ska vara mindre hårda mot stackars grön nästa gång

/Mikael

[nielsen.filip]

...... Det slutade ganska dåligt för Napoleon men inte så dåligt som det såg ut efter ett tag - gardet är ganska tuffa killar trots allt........

Hallå! Hur gick detta till? Gillar inte att min mycket väl underbyggda teori om hur lätt det är för fransmännen motbevisas. 

[Delirium]

Jag skrev en liten rapport om partiet här: http://talk.consimworld.com/WebX/.1ddb3506/481

Tillägg: Självklart måste vi ju ta en match och utforska vilken sida det egentligen är lätt för. Den som inte slår sämst tärningar är min hypotes.

[tinG]

Mitt FF:
Trots att det i det närmaste passerat 5 år sedan sist jag besökte FF kändes allt som hemma och jag vill inleda med ett riktat Stort Tack till Mikael och hans Sonderskommando!

Fredag: 1914: Serbien muB Sterbien

Efter sen ankomst fick jag en långsam start på kvällen men jag samlade mig relativt snart till den skara som grupperat sig omkring konventets första Triumph & Tradgedy i väntan på att något annat skulle ta form. Tiden gick och jag övergick till Plan B. I lönndom satte jag själv upp 1914: Serbien muB Sterbien och snart hade jag lurat till mig en motspelare. Fredrik och jag hackade oss igenom 4 rundor av en plågsamt långsam AH-offensiv över Drina/Sava. Jag har vid det här laget 5-6 sessioner bakom mig i vilka jag spelat ungefär så här långt och resultaten har varit lite varierande. Denna gång möttes AH's arméer av en initialt ngt avvaktande serbisk överbefälhavare. Under de första 4 rundorna gjordes enbart ett serbiskt anfall, och den österrikiska offensiven fångades upp av en kompakt och säker försvarslinje över långlandet sydöst om Drina-Sava med bergstoppen Ker som centralt ankare.

Jag är fortsatt förundrad över det här spelet. Förmodligen är det en så god simulation av de historiska förutsättningarna av Drinaoffensiven att det är hit man når vid varje försök och det är väl okej. Mina frågetecken gäller snarare vad som förväntas ske efter att Österrike-Ungern har tvingats ge upp sin inledande offensiv och det återstår 30-35 rundor av spelet (41 rundor långt totalt). Visst har Serberna kapacitet att utnyttja Österrike-Ungerns svaghet precis när offensiven blåsts av och genomföra en egen offensiv över Sava och därigenom knipa några VP's samt att ytterligare försvåra för fienden att återhämta sig. Men sedan? Har verkligen Österrike-Ungern möjlighet att ta tillbaka alla de VPs som de ligger back? Jag inser att jag måste spela vidare...

Lördag dag: Central Front.

Jag erkänner att jag, min långa erfarenhet till trots, lurades av Elias 'sweet talk' om att detta skulle hinnas med under lördagen. Och det började lovande med svärmar av spelare kring bordet! Då jag i stort sett kom fullständigt opåläst vad gäller reglerna förhöll jag mig vaket och nyfiken i hopp om att snappa upp så mycket som möjligt under setup. Jag anslöt mig till NATO-sidan då detta skulle ge mig möjlighet att observera spelet i praktiken under WP's initala runda. När väl setup och sidindelning var klar startade allt men till min stora förvåning var vi då enbart två spelare kvar på NATO-sidan, där till hade min ärade medkämpe "paxat" syd- och nordflanken och därigenom givit mig huvudansvaret för försvaret av hela centrala Västtyskland!

Systemet visade sig som tur var tämligen intuitivt och 'on-the-jobb-training' funkade med hjälp av goda, och erfarna motspelare. Det är kul med monsterspel som har så här mycket interaktivitet inbyggt i systemet, med beslut som måste tas hela tiden. Jag blev imponerad av Central Front och ytterligare en gång påmind av att dessa spel från 'The Golden 70-ties' fortfarande har mycket tyngd.

Lördag kväll: Churchill.
Håller med om Elias analys här ovanför och antar att det finns ett annat spel under ytan med mer erfarenhet i bagaget. Mark H. är ju en an mina idoler så jag borde verkligen införskaffa ett ex av det här. Speciellt nu när jag släppt ifrån mig Peleponnesian War.

Lördag natt: Fallen Eagle
Efter den förnedrande separatfreden Adolf med Yohito i Churchill fann jag två övergivna spelare bakom ett parti Fallen Eagle. Efter snabb och effektiv regelintroduktion marcherade jag tillsammans med den preussiska IV:e kåren i riktning mot Plancenoit. Bara gardets lätta kavalleri stod mellan mig och det kejserliga bagaget...

Söndag dag: Flygobervarioner och kavallerichocker
Tog tillfället i akt att flåsa i nacken på Wing Leader-spelarna för att fånga upp lite av reglerna redan före eget inköp. Efter första scenariot var uppklarat återvände jag till Fallen Eagle, som nu utvecklats till konventets enda äkta DropIn-droppOff-projekt. Nu hade Matti tagit över befälet på den Allierade vänsterflanken och battaljerade hårdnackat Napoleons gardesartillerireserv. Mitt uppdrag där nu blev att propagera för att släppa lös Uxbridge kavalleri vilket slutligen skedde med viss framgång mot Kellermans retirerande hästfolk.

Avslutning
Här blev jag plötsligt återkallad till verkligheten. Jag tvingades in framför ratten på en mörkblå Volvo och försvann i sydvästlig riktning. 3 timmar senare var jag hemma.

Resultat
Trött, inspirerad och lycklig!

[Fredrik H]

Jag måste nog instämma med Jonas beträffande Serbien, jag undrar om det är ett bra spel eller inte. Jag kan däremot säga att vårt korta parti gav mig lite inspiration till att fortsätta med systemet (Jonas fick mig att förstå lite mer av systemets möjligheter) så jag håller just nu på att ställa upp OaO! 

[Elias Nordling]

Ni bekräftar mina fördomar om Serbien-offensiven att dess lockande behändiga format kompenseras av att den är skittrist.

[tinG]

Ni bekräftar mina fördomar om Serbien-offensiven att dess lockande behändiga format kompenseras av att den är skittrist.

Men autentisk!   

[Engelbrekt]

Tack för ett kul och väl genomfört konvent.

Skickat från min SM-N910F via Tapatalk