[Elias Nordling]

Jag har pillat lite med det här, men inte spelat tillräckligt för att kunna säga nåt säkert. Det är inte riktigt lämpat för solitärspel, så det känns lite som att låtsas spela det när jag spelar själv.

Temat är sjöstrider på natten under andra världskriget, med huvudfokus på sjöstriderna vid Guadalcanal, samt två hypotetiska strider från 1928 samt ett litet scenario från engelska kanalen.

Reglerna är korta, 16 sidor och skulle kunna få plats på mindre. Spelet är väldigt old school, med skoningslöst fokus på flytta och skjuta. Command & Control är obefintligt, och det faktum att strider tog slut innan ena sidan sänkts hanteras av nåt så artificiellt som fast antal omgångar i scenariot.

Förflyttning plottas i förväg för varje skepp för omgången, sen exekverar man förflyttningen, så skjuter man. Hastigheterna är typiskt 5-6 hexer per omgång, och avstånden är inte långa på grund av att det är natt. Därför blir det lite märkligt när formationerna ibland susar förbi varandra utan att få skjuta innan de passerat.

Det finns alltså inget impulssystem som reglerar positionerna under förflyttningens gång. Att skjuta torpeder ska vi inte tala om. Att försöka gissa vart de ska ta vägen, hur fort man ska sätta dem att gå, och var fienden kommer att vara blir så krångligt att man drar sig för att över huvud taget använda dem. Vilket i och för sig inte är helt ohistoriskt.

Själva skjutandet sker med en rad tabeller med vitt spridda reultat men är generellt rätt dödligt, eventuellt mer än historiskt. Det är i alla fall en hyggligt intressant process. Träffar kryssar man av på en display med boxar för hull, kanoner etc. That's the way I like it, Command At Seas procentsatser lämnar mig oberörd.

Visuellt är spelet klanderfritt, man kan välja om man vill ha sidovy eller top-downvy på båtarna. Det finns en del frågetecken kring spelets ergonomi, till exempel att man skjuter simultant men måste kryssa i systemen och hålla reda på vilka som gick nu och vilka som var bortskjutna tidigare. Och nämnde jag torpederna?... Och den intressanta frågan vad det är som avgör att ett sjöslag tar slut lämnas obesvarad. Annars är det granulariteten, där man går sex steg mellan varje skjuttillfälle, som känns mest störande. På sätt och vis kännd detta som man byggt ett minimum av spel runt en Combat Results Table.

Jag vet inte riktigt vad jag tycker, och måste väl spela det mot en människa för att få veta, så preliminärt en 3 av 5.