[Strv102r]

Jag inser att min center inte kommer att kunna räkna med att anfalla i god ordning med tre batterier som beskjuter dem på vägen. De får anfalla med flera bataljoner FS. Jag gör en sannolikhetsberäkning och vågar ta risken att byta till rally med min höger för att den ska bli mindre sårbar för motanfall. Min vänster byter till make ready, det som är kvar av den. Centern anfaller! Det blir en våldsam kollision när jag i högsta tempo rör mig mot fienden. Svensk salveld tar sin tull. Närstriden efter går bättre. En svensk brigad kan inte retirera och upplöses och motsvara händer min mest högra bataljon. Det är inte avgjort än utan vi får se utvecklingen an. På min vänster anfaller svensken igen. Min flankskyddsbataljon skjuter bort en kavallerienhet vilket utjämnar oddsen där.






Min center och min vänster måste återsamla och rätta in igen. Det innebär att högern måste avbryta sin inrättning och gå till make ready. Svenskens center går till motanfall. Jag pressas bakåt utom närmast vänsterflygeln.

[magnus lindström]

Modigt att använda Rally så flitigt. Det brukar jag inte våga göra, svårt att komma ur och så tappar man interceptionmöjligheterna.

[Strv102r]

Modigt att använda Rally så flitigt. Det brukar jag inte våga göra, svårt att komma ur och så tappar man interceptionmöjligheterna.

Så är det ju, men om huvuddelen av flygeln är FB så har man ju inte så mycket annat att göra?





Båda sidor återsamlar/rättar in i centern och närmast skogen. På min höger står båda i make ready och avvaktar. Jag är tacksam för att svensken inte anfaller där. Tror att han har en överdriven respekt för de minas bättre moral på den flanken.






Nu anfaller jag på min vänster och nedkämpar den sista svenska kavallerienheten där. Jag får dock bara en kvar själv på kartan de den ena jagar efter de flyende av kartan. I centern fortsätter återsamling/inrättning. Svensken har ett övertag som kommer ge sannolik effekt när han går till förnyat anfall. På min höger kommer till sist det svenska anfallet. Det blir framgångsrikt och spränger min flygel.

Och där räknar vi fel på antalet spelade GT:s. Vi bryter ett GT för tidigt. Då har jag 96 VP (en brigad och sex kavalleriförband samt fiendens arméchef utslagna och några ströpoäng  i förluster på hand brigader)  och han har 77 (en bataljon och fem kavalleriförband samt ströpoäng i förluster på mina bataljoner).

Om det bara är en ren räkning i VP utan geografiska mål "vann" jag, men det berodde på armechefen. Annars vann han med 1 ynka poäng. Och hade vi spelat ett GT till hade han nog tagit minst en enhet till på min höger och kanske mer i centern också.

Jämnt scenario upplever vi. Tärningsturen var jämnt fördelad denna gång. En session på ca två timmar.

[Strv102r]

Strax dags för andra Rheinfelden 1638. Kanske vi kan få en bakgrund med förutsättning och läge av designern?

[Strv102r]

Dukning klar. Ett lite mindre scenario. Och bara 6 GT.

[Engelbrekt]

OK lite bakgrund till andra slaget vid Rheinfelden, mars 1638.

Hertig Bernhard, kung Gustavs mörka kronprins, har, med sina stridshärdade Weimaraner, allierat sig med Frankrike efter svenskarnas motgångar efter slaget vid Nördlingen. Frankrike vill, som innan, utsträcka sin makt på andra sidan Rhen och gärna också få Bayern att överge sin allians med den habsburgske kejsaren. Frankrike har ännu inte fått ordning på sina arméer, bland annat har en styrka under den bajerska kavallerigeneralen de Werth ohindrat gjort en stor räd in i landet och till och med hotat själva Paris. Men nu har de alltså köpt en bevisat slagkraftig styrka under Bernhard, som de vill skicka tillbaka in i Tyskland. Ett försök görs 1637 men måste överges, återigen är det de Werth som sätter käppar i hjulet. Fokus för kampanjerna de här åren är den oerhört starka befästningen Breisach, som ligger på en hög kulle i floden Rhen. Först måste dock en övergång över floden säkras.

På vintern 1638 blir fransmännen otåliga och Bernhard får röra på sig. Han går ner längre söderut den här gången, till gränsen mot det neutrala Schweiz. Där på södra sidan ligger den lilla staden Rheinfelden, med en bro över Rhen.



Garnisonen vägrar ge sig och Bernhard inleder en belägring. En del trupper skickas med färja över till norra sidan för att skära av befästningen. De kejserliga och bayerska får reda på den oväntade manövern (det är tidigt på året) och bryter upp från sina vinterläger i Schwarzwald, kraftigt underbemannade. Bayrarna leds av de Werth och de kejserliga av Savelli. Savelli kommer från italiensk högadel och har fått sin position av politiska och ekonomiska skäl vid hovet i Wien. Savelli har högst rang och är därmed befälhavare även över de Werths bajrare. I alla fall anländer de i slutet av februari till den norra stranden och kastar undan de fåtaliga weimaranska styrkorna där. Detta är första slaget vid Rheinfelden, en mycket liten affär, mest känd för att den gamle franske hertigen av Rohan, utkastad protestant och frivillig menig soldat i Bernhards armé, får sig dödad i slaget. Bernhard ser på från södra stranden.

Rheinfelden är nu undsatt med framgång och Savelli firar i triumf. de Werth är dock orolig och försöker få Savelli att gå med på att dra sig tillbaka till Schwarzwald, med motiveringen att man har skaffat sig "nog med ära" för att retirera med gott samvete. Savelli avböjer och kommenderar trupperna att sprida ut sig på landsbygden för kvarter (standard praxis, "kantonering" kallad). Armén vilar och slår sig till ro. Ett par kanoner som erövrats från fienden lämnas på fältet istället för att rullas in i staden. Vaktposter skickas ut.

Men hertig Bernhard vill inte ge sig trots motgången. Efter ett par dagar bryter han upp med det mesta av folket och gör en vågad grej.  Armén går österut längs Rhen, in i fientligt land, till en annan övergång, slår den lilla kejserliga garnisonen där, går över floden och marscherar sedan snabbt tillbaka västerut fast på norra sidan. De kejserliga vaktposterna missar detta och plötsligt den 3 mars står Bernhard nära Rheinfelden. De egna kanonerna som tidigare förlorats hittas och tas på nytt i bruk. Savelli och de Werth har märkt vad som sker och får mycket bråttom att samla trupperna. En del regementen är för långt borta, men de flesta skrapas ihop och kastas fram. Striden kan börja.

[magnus lindström]

Spännande att se slaget i standardskala med få enheter! Jag är inte så förtjust i gröten av counters i de Polska slagen

[Delirium]

David, jag gillar dina beskrivningar. 

[Strv102r]

Den bajersk-kejserliga centern.





Den weimarianska centern och vänstern.





Bernard väljer att uppehålla sig med Taupadels flygel. Den framrycker omedelbart över bäcken i vad som verkar vara ett omfattningsförsök. De övriga flyglarna grupperar fram blygsamt.






de Werth börjar vända upp sin flygel för att möta Taupadel och Bernard.






Bernard och Taupadel gör en oförklarlig halt efter att ha kommit över bäcken och rättat in förbanden (miss på byta från rally)

[Strv102r]

Taupadel och Bernard slutar tveka och anfaller! Två skvadroner anfaller mot det musketerarna i skogen, men slås osannolikt nog tillbaka! Taupadel leder ett annat anfall mot infanteriet i byn NOLLINGEN men faller själv i första salvan. Fienden bryter dock samman och flyr men rids ner längs gatorna.





På flanken vid NOLLINGEN återsamlar Bernard och översten som ersatt Taupadel medan de Werth justerar sin gruppering. Den weimarianska centern grupperar fram på "stormavstånd"

[Strv102r]

Bernard får inte översten att få tummen ur, men nu anfaller centern och vänstern mot mina musketerare och dragoner i bäckravinen. Savelli går till motanfall med min höger. Nu är det krogslagsmål över hela linjen vid bäckravinen!






När duellanterna längs bäckravinen tar ett steg tillbaka för att reorganisera inför nästa kollision så anfaller Bernards flygel. Han får viss framgång men musketerarna i skogen slår åter tillbaka de två skvadronerna.

[Strv102r]

Hoppla! Glömde slutrapportera!



Bernards flygel fortsätter med att riva upp de Werths flygel. På andra flygeln backar Savelli för att reorganisera. I centern är det lite av dödläge när Forbus går till rally för att ta ny sats upp år bäcken och gå an på Sperreuter. 

Sista GT slår Bernard ut musketerarna i skogen, till sist, och fortsätter slå de Werth. Han kan nu anfalla in i ryggen på Sperreuters center. Det känns urdragningsdags för de kejserliga/bajrarna. För att kunna göra detta måste han dock reorganisera Bernards flygel. Så den går till rally. Någon av de två andra flyglarna som ju är under reorganisation ska rimligen klara av att byta från rally och gå till make ready inför den slutliga kniptången? Men nej... Spelet slutar då alla Bernards flyglar är på rally vid GT slut. Han tappat tydligen sugen och avbryter och avmarscherar. Förlusterna nedan borde ju ge honom en klar seger, men den som lämnar fältet på grund av att alla är på rally får ju inte bättre än oavgjort.



Roligt, jämnt, spännande. Men för min motspelare en aning snöpligt...

[Engelbrekt]

Epilog:

Historiskt rev Bernhard upp de kejserliga-bayerska rejält och snabbt. Staden Rheinfelden gav sig kort efter. de Werth lyckades gömma sig i en skog men blev infångad, liksom Savelli som red iväg men hanns upp några mil bort.

Senare på kvällen höll Bernhard en middag för de högre befälen bland sina fångar. de Werth förde en diskussion om varför han förlorade slaget och vad som hade kunnat göras annorlunda, på vilket Bernhard svarade att "det kommer min herre att ha mycket tid att fundera på framöver". de Werth fördes senare till en mångårig men bekväm fångenskap i Paris, där han blev något av en kändis med besök av medömkande adliga damer. (Han utväxlades senare mot Gustav Horn har jag för mig).

I sin fångenskap fick han sällskap av översten Enckevoert, en holländare, som verkar ha varit en karaktär. På middagen jag nämnde ovan blev han berusad och kastade hårda ord mot Savelli som han menade var orsak till nederlaget. På vägen till Paris passerade vagnen med de Werth och Enckevoert den neutrala staden Basel, där borgerskapet kom ut för att se på de höga herrarna. Detta förargade Enckevoert så till den grad att han drog ned byxorna "och visade röven" som det faktiskt står i dagboken för Bernhards armé.

[Strv102r]

Brickor för nästa slag är klistrade och klippta. Väntar bara på att få kartan utskriven. Any day now...

[Strv102r]

Karta på G. Efter Eylau så är det dags.