[Strv102r]

Något kort behövs just nu. Det får bli detta.

[Strv102r]

Inget fancy direkt, men förefaller vara funktionellt.

[Andreas Lundin]

vilken konflikt är detta?

[Rydfalk]

Suez?

[Strv102r]

Suez.

[tinG]

Suez?

"We just came from the Middle East..."
-- POTUS, May 2017

[Strv102r]

Kartan påminner om mönstret på en ökenuniform. Tja, det är ju en fajt inde desset.

[Strv102r]

Mitla-passet försvaras av en egyptisk infanteribataljon om tre skyttekompanier, ett stabskompani, ett understödskompani och två Pvkv-plutoner med Archer.  Israelerna har en fallskärmsjägarbataljon med stabskompani, fyra skyttekompanier och ett granatkastarkompani. Jag är israel. Uppgiften är att öppna vägen genom passet.






Efter GT 1 har jag fått upp tre kompanier på höjden mor vägen och är i närstrid med egyptierna som förstärkt med ett kompani från höjden söder vägen.







Striderna pågår fortfarande på höjderna. Egyptierna har fått en pluton T-34/85 som förstärkning.







Med hjälp av kraftigt flygunderstöd har jag nedkämpat fienden på höjden och framryckt österut. Det kvarvarande egyptiska skyttekompaniet söder vägen har omgrupperat bakåt till nästa höga höjd.







Min tät utsätts för artillerield och drar sig bakåt igen. Mitt flyg nedkämpar allt egyptiskt pansar. En ny egyptisk skyttebataljon gör entré från väster och grupperar för försvar.

[Strv102r]

Då jag inte tycker jag har anfallkraft nog med bataljonen längre så nöjer jag mig ed att besätta de oförsvarade höga topparna söder vägen. Tacksamt att jag slapp storma dem försvarade.





Nästa bataljon anländer i sydost uppsuttna i M3 halvbandvagnar. Jag avser nu ta det stora kullområdet söder vägen. Längst i väster anländer en egyptisk Pvkv-pluton SU-100.








När bataljonen är på plats gör den avsittning och anfaller västerut i kullarna. Snart är jag längst västerut, men det kostar.






När jag tagit hela höjdpartiets södra del avdelas ett svagt flankskydd mot väster och sedan anfaller jag norrut för att rensa de sista delarna av höjdpartiet. De delar av bataljonen som satt på södra infarten till passet understödjer. Jag oroar mig för ett motanfall från en tredje egyptisk bataljon som anlänt i sydväst, hela hans brigad är på plats nu, men det kommer inte. Inte ens när hans artilleri nedkämpat mitt flankskydd?

[Strv102r]

Upp i närstrid på topparna och ut med ett nytt flankskydd, som genast tas under artilleribeskjutning.






Till sist faller toppen och hela den södra stora kullen är rensad. Den nu reducerade bataljonen grupperar för försvar. Jag får strax in en fräsch bataljon med stridsvagnsundrstöd, jo tekniskt så räknas AMX-13 som stridsvagn. Mina halvbandvagnar börjar omgruppera för att köra de nya fallskärmsjägarna in i det tagna passet mot den nordvästra höjden. Detvhade kunnat göras medan striderna pågick så att de redan var på plats men aktiveringssystenet gör det svårt. Man kan Max aktivera 3 brickor/förband åt gången och så länge man är i strid vill man inte missa chansen att skjuta/försöka rally för att göra något någon anan stans. Detta skjuter också alla tankar på  kraftsamling och lokal överlägsenhet i sank. Man har ingen nytta av mer än tre brickor i samma strid i ett område annat än som reserv för att fortfarande ha tre när någon skjuts bort. Men att få dit mer än tre kostar ju anfallaren minst en aktivering per bricka. Så fort man är i strid kommer alla aktiveringsbrev, och de är många på ett GT att gå ut på att skjuta/försöka rally i den striden. Allt annat avstannar. Både skjuta och rally döms av med tärningsslag. Det blir en j-val massa tärningsslag! Jag drar ett "två kort". Skjuta-träff! Skjuta-miss. Han drar ett ett kort. Rally-ja. Sedan ett tre kort för honom. Rally- ja, skjuta-miss, skjuta-träff. Ett ett kort för mig. Rally - ja. Tillbaka där vi började. Tre-kort för mig, skjuta x 3, miss x 3. Ett ett kort för mig. Skjuta-träff. Ett tre kort för honom. Rally - nej. Skjuta x två- en träff. Ett ett kort för mig. Rally nej. Osv osv... I upp till Gud vet hur många aktiveringsbrev per GT. Och som framgår kan en strid dra ut över flera GT. Aktiveringsystemet och stridssystemet hade kunnat göras bättre och för snabbare utfall som medger färre GT, för de är många. Det hade snabbat upp spelet och fått bort de direkt plågsamt många gånger ofta direkt meningslösa tärningsslagen. Och medgett att vedertagna taktiska principer faktiskt hade kunnat tillämpas.





Den nya bataljonen anländer och körs till infarten till passet i halvbandvagnarna. Ett strvkompani framrycker genom dem och tar ställning för ett bekämpa fienden i anfallsmålet. Fattar ni hur många aktiveringar det tog att få till det? Och hur kul det var för egyptiern att bara passa och finjustera lite under tiden? När vi väl får till striden så visar sig egyptiern ha god förmåga att tvåla till de lätta franskbyggda så kallade stridsvagnarna även på avstånd.

[Strv102r]

De i M3-halvbandvagnarna uppsuttna fallskärmsjägarna anfaller genom de egna dockvagnarna och upp på höjden in i närstrid. Det blir ett svårt anfall då egyptierna får bra utdelning på sin eld när vi framrycker in hans "Killing ground" nedanför den försvarade höjden. Men till sist är vi i hans ställningar och kortdragandet/tärningsrullandet kan börja på allvar. Suck...






Jag tappar ett kompani i närstriden. Det enda positiva med aktiverings/stridssystemet är att man får en viss känsla för hur striderna "böljar" fram och tillbaka i området och att man upplever det som hårda strider med utfallet balanserande ostadigt  på bajonetteggen. Det är ju aldrig fel. Men jag tror man kunnat få det med ett annat system också.






Efter ännu ett GT har jag kämpat till mig ett övertag.





Målet är taget och fienden nedkämpad. Det kostade två kompanier som inte längre är användbara.

[Strv102r]

Den första bataljonen förstärker och så fortsätter anfallet för att rensa höjdpartiets västra delar.






Efter en lång och i flera bemärkelser sig strid så är höjden rensad. Jag har inte mycket kvar nu att fullfölja med.






Anfallet ansätts rakt från öster och tar sig trots stark eld och stora svårigheter upp på den smala höjdkammen.






Det går sådär. Jag får gruppera fram fler franska dinkytoys för att understödja anfallet.






Till sist faller höjden. Både jag och egyptiern är helt slutkörda, Finns egentligen inget kvar att vare sig anfalla eller försvara med. Vägen genom passet är nästan öppnad. Så jag vann nästan. 

[Strv102r]

Tja... Trevlig situation men systemet gör den inte rättvisa. Jag tror att TCS skulle lysa i denna situation. En brigad på varje sida med i huvudsak en bataljon igång åt gången per sida, mest skytte men tillräckligt med pansar för att krydda lite. Begränsat med artilleri. I detta spel var egyptierna lika bra som israelerna. Kanske inte borde vara någon större skillnad i TCS heller? Kanske aningen bättre moral på israelerna, men inget radikalt? Egyptierna gjorde ju bra ifrån sig historiskt.

Eller varför inte en justering, snarast en förenkling av Dien Bien Phu systemet om man inte vill ha plutonsspelpjäser utan hålla sig till kompanier? Bort med all valley/operationellt movement, färre GT än Bitter Heights och bara taktisk förflyttning och strid?