[BigPapaBear]

Jag funderar på om man inte ska ha som husregel att de måste ske i combat mode. Det känns som att de gamla spelen är anpassade för det.

[sfclinken]

Följande har hänt sedan den senaste rapporten från September 1950.

NOKs försvar kollapsar inför allierade landstigningar och häftiga motanfall. Dock gör de allierade halt i höjd med Kansaslinjen ( forna gränsen mellan NOK/ROK) och förbereder sig för försvar av denna i väntan på det som ganska uppenbart kommer bli en kinesisk intervention. I väst, strax norr om Seoul grupperas US Marines, 3:e, 7:e och 24:e US INF Div. Längre österut i centern förläggs 2:a och 25:e US INF Div förstärkta med 2 ROK Divisioner och en turkisk INF Brigad. I Bergen i öster och ned mot kusten besätter 1:a, 5:e och 9:e ROK INF Div sina försvarställningar.  

I mitten av Oktober går den kinesiska IX och XIII armén över gränsen till Nordkorea. Med över 20 Divisioner marscherar de snabbt (?) söderut. Samtidigt grupperar sig de överlevande nordkoreanska förband som tagit sin tillflykt i bergen runt Wunsan för motanfall.

FNs markstyrkor är i stort sett passiva, däremot är flyget i högsta grad aktivt vilket kraftfullt försvårar den kinesiska marshen.

I första veckan av November når de första kinesiska förbanden fram till Kansaslinjen. Man spiller ingen tid och den 5:e November genomför man de första anfallen. Taktiken är enkel men fungerar förvånansvärt bra. Våg efter våg av kinesiska divisioner skickas fram och det dröjer inte länge för än de tunna allierade försvarslinjerna bryter samman. Bäst fungerar anfallen i öster där NOK förband med mer finesse än sin storebror kringränner och förintar 3 ROK divisioner. Norr om Seoul pressar sig XIII armén över Imjin River med ett stort antal divisioner och i samband med det lyckas man slå en kil in i US Marines försvarslinjer ända ner till Uijongbo. En ensam stridsvagnsbataljon lyckas komma helt igenom och nedkämpar en amerikansk bandhaubitsbataljon och XII:e arméns högkvarter.

15:e November 1950

Situationen ser kritisk ut för de allierade. Östkusten ligger helt öppen och med den 105:e motoriserade NOK INF Div stormandes ned längs med kustvägen tvingas man skicka hela 1st Cav söderut i snabb takt för att skydda Pusan. I centern drar man sig tillbaka för att skydda sin högra flank och man överger hoppet att rädda de fåtalet överlevande ROK förband i öster. Någonstans i allt detta kaso fattar man trots allt beslutet att inte överge Seoul. Istället går man till kraftfullt motanfall. Amerikanskt flyg vräker ner bomber över kinesiska XIII armén norr om Seoul och strax efter går man till motattack. Anfallet är minst sagt överraskande och 2 kinesiska divisioner krossas av US marines 1st Tank. Britterna är inte långt efter och genomför med sina 8 Hussars ett anfall i stil med "De tappra 600" och jag kan svära på att Lord Cardigan körde en av stridsvagnarna i täten. Ytterligare 1 kinesisk division slås sönder och dessutom eröverar man en grupperingsplats för 3 kinesiska artilleriregementen. Det som såg ut som en TJOCK kinesisk linje tunnades snabbt ut inför det kraftfulla anfallet.

Kvantitet och också Kvalitet. Vet inte vem som sa det men det stämmer i här. Mina kineser fyller på med trupp bakifrån och skär bland annat av brittiska 8 Hussars. Det som tillfälligt såg kaosartat och kritiskt ut ser i slutet av turnen snarare positivt ut. Hålen är tilltäppta och snart anländer ytterligare 11 divisioner ur IX armén längs med vägen till Seoul. Jag behåller närkontakten och min fiende nyttjar inte sin mobilitet. Än sålänge....

Situtationen i öst respektive väst i slutet av NOKs movement phase den 15:e November

[Engelbrekt]

En fråga. Jag har testat scenariot On the Naktong flera gånger nu. Toppenkul, men hur i h-e kan NK vinna det? Jag lyckas ta Taegu om jag har tur men med heroiska förluster. Masan är alltid hopplöst utom räckhåll. Det amerikanska flyget mosar allt när det kan flyga, vilket det kan hälften av rundorna i snitt.

Kan jänkarna placera Reserve markörer från start? Det gör nämligen stor skillnad och skulle balansera scenariot en hel del (om de inte kan det).

[thermopylai]

Jag har inte spelat Korea men ett gäng scenarier i Case Blue + lite annat OCS och en reflektion är att OCS är kul och bra på mycket men segervillkoren suger om man vill ha balanserade spel.
De verkar vara baserade på de historiska aktörernas mål utan hänsyn till hur realistiska målen var, och inte historisk prestation som många andra spel. Om du uppfyller målen med operationen och hindrar motståndaren att uppfylla sina så vinner du. Detta är förstås ingen hjälp för din situation, men jag skulle mixtra med segervillkoren eller set-upen (exempelvis fler reserve-markörer eller mer supply för den svagare sidan).

[BigPapaBear]

Håller med Jocke till 100%.

[Engelbrekt]

Tack Jocke, då får jag fippla lite med scenariot så det blir jämnare. Typ automatisk NK dubbelrunda i början, eller FEC-enheter byts ut långsammare.

[BigPapaBear]

Var det någon som noterade att jag faktiskt sa någonting inte helt positivt om OCS?  

 

[sfclinken]

Vi har nu avslutat vår kampanj. De kinesiska framstötarna under slutet av November blev för kraftiga för de allierade och trots massiva flyganfall från det amerikanska flyget lyckades man inte avvärja en total kollaps under december. Under den sista veckan i december 1950 kapitulerar de allierade. Då står de kombinerade kinesiska/NK styrkorna åter utmed Pusan perimetern och vägen till Pusan ligger i stort sett öppen.

Utan att vara något OCS proffs kan jag bara konstatera att min motståndare inte nyttjat sin rörlighet och aldrig tagit initiativet till motanfall utan hela tiden använt sig av linjeförsvar. Mot de kinesiska horderna är det uppenbarligen dömt att misslyckas. Antalet förlorade steps är säkert högre på mina stackars kineser men inte ens ett utbyte på 1-2 gör att de allierade ens kommer i närheten av att kunna segra.

[Engelbrekt]

Jag ligger i startgroparna att sätta upp ett parti Korea, om inte hela kampanjen så åtminstone scenariot med den inledande nordkoreanska invasionen.

Har du som spelat hela rasket några tips, reflektioner eller annat som man bör tänka på, förutom det du nämner ovan om riskerna med ett för linjärt försvar som UN? Jag har kört invasionsscenariot solo och upplevde som exempel att det var mycket svårt för Nordkorea att hushålla med Supply.

[sfclinken]

Jag upplevde det som att jag genom hela kampanjen hade ont om supply. NKs anfall mot Pusan i början av kampanjen gick på internals för att hinna inta staden innan den blev allt för stark. Vilket ju ändå misslyckades förvisso.

När kineserna kommer får man mer supply men också mycket mer trupp. Och divisionerna kostar som sagt att anfalla med så det gäller att bulla upp ordentligt om man ska genomföra ett anfall som ska vara mer än en runda.

De kinesiska HQ:n med fot MP i kombination med bärare gör att man kan genomföra riktigt elaka manövrar över oländig terräng. Och när floderna fryser i slutet på året gör det att kineserna kan bli riktigt farliga även på slättlandet.

Tyvärr har jag inte spelat de allierade men jag tyckte inte min motståndare var tillräckligt aggresiv med sitt flyg. Han sparade på det av någon anledning.