[Fredrik H]

Next War: Taiwan är det andra spelet i Next War-serien och det första som tar in flottstrider lite mer på allvar. För att lyckas med detta så har man lagt till en strategisk karta utöver den operationella. Jag försökte spela det här för några år sedan men misslyckades rätt utförligt. Jag fick inte grepp på spelets alla finesser och kände mest att jag inte behärskade vad som pågick. Vi lade ner efter några turns.
Jag närmar mig det här spelet med viss tvekan. Jag var sugen på Stalingrad 42 men insåg att en replay på över 30 turns inte riktigt kändes genomförbart. Jag tänker att det här går fortare, snarare 5+ turns.

Två saker bör nämnas om systemet och spelet.

Det ena är att spelet har så många subsystem och specialregler så att man i princip hela tiden har en känsla av att man har missförstått och/eller glömt något. Den känslan är dessutom nästan alltid riktig. När det börjar flyta så är spelet utmärkt på att kännas modernt, men det är till priset av vad glömde jag nu-känslan. Därför är det inte säkert att spelet är idealiskt att göra en replay på.

Det andra är att regelboken och framför allt scenarioboken måste vara ihopsatt av en (peta in valfritt epitet av färgstark karaktär). För att ställa upp kampanjen så måste man korsbläddra, leta, gissa, svära och hoppas att man hittat rätt. Jag tror på riktigt att man måste kolla upp 8-10 olika ställen i de två regelböckerna för att hitta det som behövs trots att det finns en scenariobeskrivning. Det är bland det sämsta jag stött på i den vägen, mycket udda för ett GMT-spel i en serie. Jag jämförde med Stalingrad 42. Suck.

Det är av typen; du ska ska ha en amerikansk hangarfartygsgrupp med flyg. Jaha vad består en sådan av? Kollar i index. Där refereras till en optional rule som säger att man kan byta ut plan i gruppen men inte vad den består av. Ingen annan referens. Letar upp ett avsnitt i grundboken som säger att varje spelbok har sina specifikationer. Får manuellt leta upp en paragraf i spelboken som säger vilka fyra brickor det var. Varför varför varför inte skriva det i scenariobeskrivningen? Gång på gång.
Jaja, nu är det gjort. Tror jag.

[Fredrik H]

Operationsområdet. Uppåt på kartan är västerut (alltså Kina). Jag spelar Tactical surprise (vanilj-valet). Brickorna är bataljoner, regementen och brigader. Flygskalan är lite hemlig, men ett hangarfartyg har 3,5 brickor så runt 20 plan?! Flottan är abstraherad i "grupper". Det är tre dagar per turn och med ett rätt involverat initiativ-system.
Kina (PRC) har tre fallskärmsjägar-divisioner, en mekaniserad amfibie-division och en massa fotfolk. Jag gav dem dessutom alla optional air units,  eftersom spelet kom ut 2014 så tänkte jag att de var operationella  nu (fr a stealth-jakt).

PRC behöver snabbt tillgång till en hamn för att skeppa över förband och bygga upp en supplydepå.  Taiwan (ROC) ska förhindra det. Inga knepigheter där.
Japan och USA har en posture matrix för att se vad dom tycker om PRC:s anfall. I Japan var bara militären hökar, regering och civilbefolkningen duvor. Deras position blev moderate (Level 2). Dom sätter in flyg och flotta men inga marktrupper.
USA förvånar lite (det är bara tärningsslag). Trump vill inte hamna i krig med Kina, militären tvekar (mer sugna på Iran?) men väljarna skriker efter blod (hökar)! Dom hamnar också på Level 2, inga markförband. Det förvånar mig att det är osannolikt med amerikanska stövlar på marken, inte ens marinkåren taggar till. Jag tror det blir svårt för ROC.

Flera andra länder kan gå med, men då krävs kinesisk aggression runt små-öarna i närområdet.

Spelet kan sluta på Sudden Death eller att FN kommer med en lösning. Ett bra system för moderna krig tycker jag.

[Fredrik H]

Den strategiska kartan överst är till för flottorna och kontroll över havet. Det är ett skapligt abstrakt system som ändå ger en bra känsla för betydelsen av sjövägarna. USA kommer sannolikt gradvis ta över mer och mer, men PRC behöver till varje pris kontrollera Taiwan-zonen (annars räknas alla landsatta förband som isolerade).
PRC har många poäng att hämta på att kontrollera bland andral Spratley-öarna, men sådana erövringar leder till krigsförklaringar från till exempel Filippinerna eller Vietnam. Svåra val.  I mitt parti undviker PRC att provocera fler än nödvändigt, draken vill svälja en munsbit i taget.

Nederst är flyg-displayen. Detaljrikedomen tar tid men bidrar starkt till känslan av modern krigföring. USA och Japan är inte på full styrka, PRC har allt dom någonsin kommer att ha.

I bild är också mitt te, som dessvärre kallnat.

I Grisens år 2019 så försöker Generalsekreterare Jinping förena det som skildes åt 70 år tidigare. Under förespeglingen av en stor flottövning lastas amfibietrupper ombord på landstigningsfartygen samtidigt som transporthelikoptrarna fylls på med marinsoldater. Avancerade söksystem rapporterar in data om var de avancerade taiwanesiska stealth-korvetterna är. Den 25 november är det kallt men klart väder. De första kryssningsmissilerna avlossas samma minut som de redan förberedda specialtrupperna angriper Taiwans radarnät. Kriget börjar med en våldsam intensitet. Flyglarm går över nästan hela ön.

[Strv102r]

Ska bli kul att följa! Next War; India-Pakistan lämnade lite mersmak.

[Fredrik H]

Angreppet inleds med omkring 100 kryssningsmissiler. Dessa siktar in sig på ROC:s flottenheter och två större flygbaser på öns västra sida. Baserna får omfattande skador, med ett antal F-16 och Mirage utslagna på marken. Flottförbanden träffas också, men de inser vad som är på gång och söker inte skydd i hamnarna.
PRC:s specialförband lyckas slå ut ett antal radarspaningsstationer.

En enorm våg av stridsflygplan följer på den första vågen, som man kan se ovan. Här hade det nog varit mer taktiskt riktigt av US/ROC att inte ta flygstrid, men jag solospelar och kan inte tänka mig att Taiwan skulle hålla sina plan på marken. Det blir strider om luftherraväldet. USA och Japan skickar det som finns tillgängligt.

PRC vinner med bred marginal. Deras stealth-plan kommer som en chock för USA, som liksom vant sig med att kriga mot Irak och Syrien. Både F-16 och F-15 skjuts ned av plan de inte ens upptäckt. Kina får Air supremacy och deras AWACS-övertag går till nivå 2.

I en påföljande kinesisk bomräd mot flottan får USA sin hämnd, deras F-35:or överraskar och skjuter ner en avsevärd mängd både bomb-och jaktplan. Den striden utjämnar till stor del flygförlusterna för turnen. Ytterligare flygräder mot korvetterna tvingar in dessa i hamn för att inte slås ut fullständigt. PRC:s Su-30 visar sig vara effektiva attackplan. Putin gör överslagsberäkningar på exportmarknaden.

Till havs lyckas PRC bättre än sannolikt, deras ubåtar fungerar avskräckande och området runt Taiwan är under full kontroll när de första fallskärmsjägarnas fallskärmar vecklar ut sig. Man siktar in sig på området runt öns sydvästra del.

[aegneus]

Följer drycken slagfältet? (Och vad stod i glaset i så fall under senaste spelet  . )

[Fredrik H]

Läget den 27 november. Den 43:e fallskärmsjägardivisionen landsattes utan större problem, bara delar av HQ:t hamnade skadades av luftvärn. Divisionen angrep och skingrade en lokalförvars-brigad, dock inte utan förluster. Sedan drogs de in i upprensningsaktioner i stadsmiljö och kom inte vidare. Den kinesiska amfibie-mek-divisionen landsteg och etablerade ett brohuvud. Sedan anföll man och erövrade större delen av hamnen och flygfältet rakt västerut (uppåt). Bara en landstigningsgrupp stötte på minfältet och försenades.
PRC körde också in marinsoldater på helikopter för att begränsa mek-förbanden i Kaohsiung, dessa ska inte släppas norrut och hindra hamntransporterna.

Upprensningsaktionerna gick förvånansvärt lätt, men två ROC-pansarbrigader lyckas samordna ett motanfall som understöddes av 10:e kårens HQ. PRC fick in en del flyg, men ROC har fortfarande effektivt luftvärn och effekten av det kinesiska flygvapnet blev inte avgörande. Den första ROC-attacken slog ut en PRC-amfibiebataljon och nästa attack riktades mot den nyligen erövrade hamnen. I den striden böt man förluster och PRC höll sig kvar med nöd och näppe.

Med en hamn erövrad och två divisioner iland ser det lovande ut för PRC. Vad dom inte vet är att amerikanska bombplan just nu tankar upp på Guam, redo att bomba hamnen så den blir oanvändbar. ROC har alldeles för lite folk för att vinna ett utnötningslag och sätter allt hopp till sina allierades flyg och flotta. FN kallar till möte, men dom har knappt hunnit sätta sig.

Dags för turn 2.

[Elias Nordling]

Jag känner igen mig i din beskrivning av spelsystemet!

[Vengardo]

Notera att hamnen i Hunei (1909) sannolikt inte kan nyttjas för införsel av trupp eller förnödenheter förrän du rensat upp angränsade hexes. Finns det minst två Stacking Points trupp i nån av rutorna så utövar de ZOC in i Hunei vilket stoppar Sea Transport Port-to-Port (8.5.7.1-2 Series Rules) och Ports as Supply Sources (10.1 Game Specific Rules).

Jag har laborerat med NWT ett par gånger, det är ett fantastiskt spel men har mängder med "gotcha's". Bäst är det när man är två och en kan hålla lite löpande koll på reglerna och slå upp vid behov medan den andra får försöka planera sitt drag

[tinG]

Två saker bör nämnas om systemet och spelet.

Precis! Jag gillar systemet men hade önskat att jag gillade det ännu mer. 

[EvilSpook]

Grymt trevligt!
Följer med intresse! 

//EvilSpook

[Delirium]

Du har förvånansvärt kort ställtid mellan dina replays, själv brukar jag behöva två, tre veckor från det jag avslutar ett soloprojekt tills jag slöat mig igenom de nya reglerna!

[Fredrik H]

Turn 2 drar igång. De kinesiska specialförbanden reducerar Taiwans radarnät så att det nästan är obrukbart. Dessutom missilbombar man sönder ytterligare en flygbas och skadar en amerikansk flottstyrka. USA och Japan skickar specialförband som anfaller det kinesiska radarsystemen.

Luftstriderna över ön blir hårda. De kinesiska stealth-planen fortsätter att dominera, men striderna är jämnare. Kina får air advantage (övertag 1 av 3 möjliga). AWACS-övertag går till nivå tre. Flygförlusterna är i princip helt jämna.

Till sjöss så får USA kontroll på två områden som tidigare var contested, men Kina dominerar det som är viktigt för dem - Taiwan.

Flygfasens stora drama sker efter luftstriderna och är av en sådan karaktär som gör att spelet ändå känns så rätt för modern krigföring. ROC:s specialförband infiltrerar PRC:s linjer och når stranden. Där rapporterar de in måldata till amerikanerna. B-2 stealth-bombplan lyfter från Guam, undgår radarn och bombar det kinesiska brohuvudets logistikfunktioner med sådan effektivitet att brohuvudet slås ut! Alla PRC-förband på Taiwan är plötsligt utan underhåll.
I desperation störtar man in helikoptrar som ger emergency supply till utvalda förband för att upprätthålla något offensivt tryck. PRC släpper också en fallskärmsjägar-division till. Man vill inte släppa den tredje, den behövs som ett potentiellt hot. Släpper PRC allt de har så kan ROC tömma ön då inga andra hot finns kvar.

Emergency supply är dyrt och osäkert. Det kostar PRC 6 supply points denna turn, de får en supply point per turn (men startar med typ 40).  Brohuvudet kan etableras igen om två turns. Dom måste skyndsamt få igång en hamn.

[Fredrik H]

Du har förvånansvärt kort ställtid mellan dina replays, själv brukar jag behöva två, tre veckor från det jag avslutar ett soloprojekt tills jag slöat mig igenom de nya reglerna!

Ja det här är inte det normala. Jag har varit sjukskriven en tid (operation nu på måndag) så det här är det enda roliga jag har.  Jag misstänker att jag snart återgår till min naturliga på gränsen till medvetslös-tillvaro.

[Fredrik H]

Landstriderna böljar fram och tillbaka. PRC hämmas naturligtvis av bristen på underhåll, men kompenserar delvis det med ett stabilt luftunderstöd. PRC slår ut flera brigader i hårda strider, men aldrig utan förluster. Mot slutet av turnen så slår ROC ut två kraftfulla motanfall, det ena driver bort fallskärmsjagarna (pansar dubblar mot inf i öppen terräng) och det andra, storsatsningen som understöds av A-10:or, återerövrar hamnen utanför Tainan!

i kartans nedre del gör ROC också ett motanfall som slår ut en marinbataljon och driver undan den andra. Två svaga ROC-brigader mobiliserar.

PRC har inte lyckats bra den här rundan. De har inte tagit tillräckligt med VP för att behålla det operationella initiativet. Det kommer att bli en intressant turn tre, hela operationen står och väger på gränsen till totalt misslyckande. Flygherraväldet och ROC:s oförmåga att ersätta förlusterna är det som håller hoppet uppe. USA:s stealth-bombare är det stora orosmomentet, men det finns inga konkreta motåtgärder som snabbt är effektiva. Att bygga upp radarn till max hjälper något, men all supply måste vikas för emergency supply till trupperna

Dags för turn tre.