[Delirium]

Gott folk, för den som till äventyrs är intresserad vill jag berätta att jag är involverad i en kampanj (The Rise of Fenris) till Scythe. De flesta vet nog vad det är för något, ett väldigt snyggt euro i ett alternativt tidigt 1900-tal med hexagoner och antydan till konfliktspel med hexagoner och abnormt abstrakta stider. Mitt problem med det har varit att det är för begränsat både tid och djup och till något mindre del att det blir lite väl mycket solitärspel ibland. När man väl fått igång sin engine har två timmar gått och Kapten Optimera avslutar spelet. Det finns olika expansioner som varierar spelet (bl a hur det slutar) men det största som har hänt är kampanjen Rise of Fenris som består av 8 episoder., där varje episod är ett parti av normallängd (som det verkar).

Vi är fem gubbar som har avslutat den andra delen och är väldigt tilltalade av upplägget, känns smart att ett spel som har så mycket potential i form av bakgrund och komponenter kan avnjutas mer långsiktigt. I kampanjen är (såvitt vi förstår, vi vill inte spoila) exakt slutposition i respektive episod av mindre betydelse utan det man ackumulerar under kampanjens gång. Det får mig att känna att det är mer värt att engagera sig över tid trots att jag missar förstaplatsen med två poäng. Om ni spelat Scythe och tröttnat eller avskräckts redan från början av att det är för simpelt kan jag verkligen rekommendera den här kampanjen.

Och nej, jag vill inte veta något om vad som händer i den, så inga spoilers tack.

[Delirium]

 

[Fredrik H]

Det har kommit en del såna här spel de senaste åren och jag har inte riktigt satt mig in i något. Scythe, Gloomhaven och liknande verkar intressanta men jag har inte orkat. Kul att ni kör, även om jag inte riktigt få en känsla av om det skulle passa mig eller inte. 

[Jon Karlsson]

I kampanjen är exakt slutposition i respektive episod av mindre betydelse utan det man ackumulerar under kampanjens gång.

...är vad?

[Delirium]

Det har kommit en del såna här spel de senaste åren och jag har inte riktigt satt mig in i något. Scythe, Gloomhaven och liknande verkar intressanta men jag har inte orkat. Kul att ni kör, även om jag inte riktigt få en känsla av om det skulle passa mig eller inte. 

Jag är inte säker på om de ska ses som samma genre i och för sig och oavsett är jag inte expert på någon sådan genre. Gloomhaven har jag inte testat men folk i mina rollspelskretsar gillar det skarpt. Det som är gemensamt tror jag är att spelet presenterar en värld för en i form av x antal delar som är del av en större kampanj och där besluten i varje del påverkar resten, och det utan att man behöver ha en spelledare. Har man den typen av spelgrupp tror jag det är väldigt angenämt att uppleva om kampanjen är väl genomtänkt.

Det jag specifikt gillar med Scythe mest tror jag är att man har tagit ett spel och en spelupplevelse som är rätt så begränsad och (om man vill) kompetitiv (om vi nu bestämt att det är ett svenskt ord?) och sträckt ut den till att vara en större berättelse. Antar att det hänger ihop med ovanstående...

[Delirium]

I kampanjen är exakt slutposition i respektive episod av mindre betydelse utan det man ackumulerar under kampanjens gång.

...är vad?

Med lite fantasi hade det nog gått att lösa på egen hand, men byt ut "utan" mot "än" så blir meningen acceptabel.