[Fredrik H]

Även till havs förändras läget. Båda sidor skickar stora mängder kryssningsmissiler mot varandra, men utdelningen är klen. Amerikanska B2 stealth-plan lyckas ta sig in i ett kinesiskt hamnområde och bombar ett hangarfartyg, ett framgångsrikt bombuppdrag som sätter fartyget i brand och den kinesiska flottans flaggskepp blir stående på på hamnens botten.
Samtidigt lyckas de allierade flottförbanden närma sig de öar som kineserna håller, nästa turn kommer det att bli flottstrider i området. Om Kina inte lyckas bekämpa detta nya hot kan de tre brigaderna på öarna isoleras.

Situationen till havs är ganska jämn, men initiativet har hamnat hos amerikanerna. Filippinerna har också dragit sitt strå till stacken, Duertes marinkår hjälper bland annat till med att skydda Malaysia mot Indonesien. Outgrundliga är krigsspelens vägar.   

[Fredrik H]

Striderna utanför Hanoi fortsätter. Kineserna utvidgar sitt brohuvud över floden och den västliga armén närmar sig snabbt. Den nyanlända armén från väster (som inte ville vara med på bild) rycker fram söder om de redan stridsinsatta förbanden.
82:a US AB tar sig in i Hanoi och stärker upp försvaret, men man får inte riskera att bli isolerade. Klena marinkårsbataljoner binder upp en del thailändska förband, men andra thai-förband tar en stad och lyckas upprätta förbindelser med kinesiska mek-brigader. Den kinesiska eldkraften överstiger vida den allierade, men terrängen är svår och bidrar till det relativa avstannandet av större framryckningar. Ändå faller tre city-rutor denna turn, upprensningarna går bra för PRC.

Mot slutet av turnen kommer den helikopterburna 101:a amerikanska divisionen in och man gör en klassisk Vietnamoperation; man landstiger från helikopter i djungeln och angriper det thailändska kårhögkvarteret i ryggen. Av någon outgrundlig anledning var högkvarteret inte skyddat, märkligt att det i det här kriget finns inkompetenta generaler på båda sidor... Högkvarteret utplånas och thai-kåren är avskuren hemifrån.

Min bedömning i nuläget är att spelet skulle blivit rätt kort om inte USA valt att intervenera med markförband. Det kinesiska flyget är en riktig match för USA och det kommer att ta tid innan kriget i luften är avgjort. Samtidigt så är den kinesiska armén väldigt stark, situationen på marken är inte balanserad. Bara när det gäller specialförband har USA en fördel, men kineserna har också en hel del kvar. Spelet står nu verkligen och väger, jag måste säga att serien är väldigt bra på att skapa den känslan. Jag gissar att spelen playtestas ordentligt.

[Delirium]

Som alltid underhållande och lärorik läsning!

[aegneus]

Hur blir strategic surprise scenarios? Jag har intrycket att mycket av försvararens chanser (i den här spelserien och i gamla WW3-spel mycket hänger på att det inte är strategic surprise). Skall inte kapa tråden (än) för en diskussion om hur rimlig en strategic surprise är. (Det viktigaste är ju att man spelar roligaste scenariot först 🙂)

[Strv102r]

Kul läsning! De allianser som sett dagens ljus känns inte helt sannolika idag kanske, men de flesta trodde ju också att om Italien gick med i VK1 skulle det vara på centralmakternas sida.

Spelade ju Indien-Pakistan för ett tag sedan. Systemet är bra och gör att ganska bra jobb med all belysa moden krigföring, som vi tror att den kan se ut. Noterar med tillfredsställelse att flyg underlättar, men det är på marken, eller till sjöss, det avgörs. Kan rekommendera van Creveldts The Rise and Fall of Air Power. Modern flyg har blivit så dyrt, och därmed fåtaligt, att större lastkapacitet inte uppväger det låga antalet. Dessutom sitter det långt inne att riskera förluster vilket ytterligare reducerar verkan. Rakt motsats till flygets relativa storhetstid, VK2.

[Andreas Johnson]

En av mina favoritspelserier. Standardreglerna är lite för enkla för min smak men med "advanced" reglerna blir det rejält mycket att hålla ordning på.

[Fredrik H]

Som alltid underhållande och lärorik läsning!

Tack och bock, jag har fått för mig att den här serien inte lockar dig särdeles utförligt?! Det vore roligt att se dig ta tag i serien dock, du med ditt imponerande driv att få koll på alla rörliga delar i spel du tar dig an. En ostoppbar Björn mot 2 oflyttbara regelböcker...

[Fredrik H]

Hur blir strategic surprise scenarios? Jag har intrycket att mycket av försvararens chanser (i den här spelserien och i gamla WW3-spel mycket hänger på att det inte är strategic surprise). Skall inte kapa tråden (än) för en diskussion om hur rimlig en strategic surprise är. (Det viktigaste är ju att man spelar roligaste scenariot först 🙂)

När jag tittar på parametrarna för Strategic surprise så verkar det som om Kina och Vietnam har ungefär samma uppställning, men de allierade staterna ligger långt efter. Min bedömning är att det skulle vara rätt knepigt att klara sig som vietnames. Jag är kluven till Strategic surprise som idé. Å ena sidan hade vi en dag gröna män på Krim, i alla fall de kanaler jag följde blev överraskade så det var kanske ett lyckat exempel, men här rör det sig om att ställa fem konventionella arméer på stridsfot och det bör vara knepigt att genomföra utan upptäckt?
Fast av historien kan man ju dra slutsatsen att flera överraskningsanfall snarare verkar ha varit att informationen fanns men att den politiska ledningen inte riktigt  vågat fatta beslut om motreaktion. Jag spelar Tactical surprise som ett slags mellanväg för att känna på en balanserad situation.

[Fredrik H]

Kul läsning! De allianser som sett dagens ljus känns inte helt sannolika idag kanske, men de flesta trodde ju också att om Italien gick med i VK1 skulle det vara på centralmakternas sida.

Spelade ju Indien-Pakistan för ett tag sedan. Systemet är bra och gör att ganska bra jobb med all belysa moden krigföring, som vi tror att den kan se ut. Noterar med tillfredsställelse att flyg underlättar, men det är på marken, eller till sjöss, det avgörs. Kan rekommendera van Creveldts The Rise and Fall of Air Power. Modern flyg har blivit så dyrt, och därmed fåtaligt, att större lastkapacitet inte uppväger det låga antalet. Dessutom sitter det långt inne att riskera förluster vilket ytterligare reducerar verkan. Rakt motsats till flygets relativa storhetstid, VK2.

Ja det blir extra tydligt när det gäller andra stater än de allra största, flera av länderna har 4-5 (eller färre) flygbrickor och de tenderar att gå åt väldigt fort i luftstrider och mot luftvärn. Sett till kostnaden är det nog inte särdeles effektivt. Däremot  kan stormakterna åstadkomma stora förändringar även på strategisk nivå, spelet erbjuder enormt många alternativ för flyginsatser när fienden flyg och luftvärn är hanterbart.
Jag håller också med om förlustkänslighet, spelet kanske skulle ha någon nationell parameter för det. Om vi tar mitt parti som exempel, hur många plan vill Thailand offra för att Kina ska besegra Vietnam? Svårt att veta förstås, men det skulle onekligen finnas en gräns.

[Fredrik H]

En av mina favoritspelserier. Standardreglerna är lite för enkla för min smak men med "advanced" reglerna blir det rejält mycket att hålla ordning på.

Jag har aldrig kört med standardreglerna, charmen med serien är allt högteknologiskt fluff som ger känslan av modern krigföring. Gå och slå-motorn är inte unik på något sätt, det är kromet som gör det speciellt.
Jag gillar också serien (har ju spelat alla delar i den) men frustrationsfaktorn över alla regeldetaljer gör att jag måste vara lite taggad för att plocka fram ett spel, det är inte några  vad ska vi köra idag-spel.

[Fredrik H]

Turn 5. Striderna i luften var så pass jämna så ingen fick luftherravälde.  Kina har fortfarande mer attackflyg och eftersom radarnäten är trasiga så är det fortfarande troligare att kinesiskt attackflyg visar sig på slagfältet, men båda sidor genomför uppdrag. Det märks emellertid att vi nu inte krigar i NATO, SRV och USA är inte samövade så effekten minskar för de allierade.

Runt Hanoi pågår det strider, men inget avgörande sker.  Öster om staden byter man rutor, men det har helt klart fått effekt att amerikanska förband är grupperade på marken. Kineserna tar ytterligare två city-rutor, men den 101:a divisionen grupperar närmare Hanoi och slår ut en kinesisk motoriserad brigad samtidigt som ytterligare en SRV-kår anländer och täcker upp korridoren mot huvudstaden. Trots betydande vietnamesiska förluster så är det inget genombrott på gång, och Hai Phong klarar sitt surrender roll. SRV anföll för att bryta upp inringningen, men samordningen med det amerikanska flyget misslyckades och man lyckades inte riktigt slå sig igenom.

Den amerikanska helikopterburna divisionen har en rörlighet som nästan är paralyserande för kinesen. Jag grupperar delar av en kinesisk armé för att hindra helikoptrarna att landa på den helt avgörande supply-depån långt bakom fronten. Att kunna flytta 24 rutor utan hänsyn till terräng med en högkvalitativ division gör att det operationella djupet blir påtagligt.

[Delirium]

Som alltid underhållande och lärorik läsning!

Tack och bock, jag har fått för mig att den här serien inte lockar dig särdeles utförligt?! Det vore roligt att se dig ta tag i serien dock, du med ditt imponerande driv att få koll på alla rörliga delar i spel du tar dig an. En ostoppbar Björn mot 2 oflyttbara regelböcker...

Får tacka för de vänliga orden. Jag hade Taiwan och lekte med ett tag men jag kom aldrig över tröskeln som gör att jag ska brotta ner ett system, jag minns det som att det var för rörigt för min smak, då åtminstone. Så är det detta med de fiktiva konflikterna som vi pratat om som inte riktigt tänder krutet hos mig. Men bra uppmuntran, jag har tänkt att det nog är dags att tränga på djupet och presentera något här, även om man inte alltid får så värst intresserad respons.

Det här året har det mest varit GOSS och La Bataille förutom EU som jag brottats med, och nu är BAR på väg fram igen. Det var väl kanske bland de tyngsta systemen vi har i hobbyn så min känsla att jag inte orkat lika mycket i år kan vara felaktig.

[Fredrik H]

Situationen till havs förändras under rundan. Båda sidor inser att Paracels-öarna kommer av vara avgörande och man öser iväg kryssningsrobotar mot varandras flottstyrkor. En amerikansk och en kinesisk hangarfartygsgrupp tar så många träffar att man uppsöker hamn för reparationer, detsamma händer med en marinkårsstyrka. De allierade lyckas ta kontroll över zonen och amerikanska och filippinska marinsoldater förbereder landstigning mot ögruppen, vars kinesiska försvarare är isolerade. 

[Fredrik H]

Nu inträffar ett inte ovanligt Next war-fenomen... Jag har gjort fel. Kanske ett ganska allvarligt fel. De allierade förstärkningarna finns på ett tabellark och är ordnade alfabetiskt (A - du får det här, B - du får det här etc). Gott så. Men scenariona ger inte ut förstärkningar i den ordningen, utan det beror på scenario och commitment level. Det är helt enkelt så att jag turn 4 skulle tagit förstärkningar enligt G+I oh jag tog G+J istället. Normalt betyder det inte så mycket, men nu tog jag in den 101:a divisionen en turn för tidigt, och den har på egen hand stoppat den södra anfallsriktningen från att nå Hanoi, en thai-kår och en PRC-armé har hindrats och pressats bakåt.
Jag måste fundera på hur jag ska göra. Spelet måste oavsett packas ner imorgon, jag kanske ska göra som forumets egen Ola gör och ställa upp på nytt (gör om gör rätt)?
Det kanske skulle vara intressant att testa aegneus idé om strategic surprise. Jag ska fika och fundera på hur jag vill göra. Den här serien gör också att jag vill diskutera/kommentera en massa saker, både om situationen och reglerna i stort.
Det här blir en fråga för Framtids-Fredrik. Först kaffe.

[Wade]

Tack för spännande läsning. Håller med dig på så många punkter  Vill verklige  gilla Next War men har också problem med röriga regler och massor av mysko undantag. Bara set-up och reinforcments är ett mörker. De gånger jag gjort atora fel har jag bara accepterat och spelat vidare. Känns som man aldrig kommer ta aig genom ett scenario utan att göra fel:). Hur olika tycker du NWV är mot NWT? Har spelat massor av NWT och funderar på om det är värt att lägga tid på NWV.