[Elias Nordling]

Om man vill invadera Taiwan, inte pallar med Next War-serien men vill ha nåt köttigare än Ty Bombas When Dragons Fight finns Joe Mirandas Invasion Taipei från Strategy & Tactics 202. På typiskt S&T-vis rärder det ingen konsensus i reglerna om spelet heter Invasion Taipei, Taipei 2000 eller bara Taipei, men det är under det förstnämnda namnet man hittar information om spelet på nätet.

På typiskt Joe Miranda-vis packar man mycket i ett lite för kompakt format, och vill man spela de avancerade reglerna med informationskrig får man leta upp displayen för det på nätet. I vilket fall täcker systemet såväl markstrider som C4i, luftstrider och informationskrig på rätt detaljerad nivå, och det enda som egentligen är bortabstrahetat är sjökriget.

När man sätter upp spelet har man stor frihetsgrad. Man får välja mellan kinesisk begränsad eller full invasion, olika nivåer av amerikanskt stöd samt en lång rad varianter och bonusar som alla kostar politiska poäng. Den som har dubbelt så mycket politiska poäng som motståndaren när spelet är slut vinner informationskriget, och den enda variabeln här förutom vilka optioner man valt är att den som har övertaget i informationskriget vid spelets slut får +50 poäng. Setup och invasion är fria, men Kina kommer att behöva en hamn på sikt. Militär seger vinner den som kontrollerar Taipei ock minst tre andra städer.

Jag väljer en full kinesisk invasion, begränsat amerikanskt stöd (flyg och special forces, men inga tanks). Som varianter köper Kina antiamerikanska demonstrationer (amerikanska förstärkningar fördröjs en omgång) och informationskrigskampanj som skiftar balansen i informationskriget med ett tärningsslag. Taiwan väljer möjligheten att ta in förstärkningar från Nato och från andra Östasiatiska länder.

[Elias Nordling]

Först ut i spelsekvensen är informationskriget. Kina har nio poäng att använda och Taiwan 4. De kan användas till Opsec som är att bekämpa motståndarens informationskrigföring, Psyops som påverkar informationsövertaget över lag, EW som kan minska en enhets C4i-värde, Deception som kan försätta enheter OOC. Effekterna av de två sista är såpass lika varandra att de gott kunde gjorts till en. En egenhet med tabellen är att investerar du få poäng ökar risken för bakslag.

Taiwan kommer att få mer resurser till informationskrig allteftersom amerikanskt stöd tickar in, så i detta skede investerar de allt i Opsec. Kina investerar fyra poäng i Opsec och 5 i Psyops i syfte att skaffa sig ett övertag i världsopinionen. Taiwan får in en lyckträff och slår ut en hel kinesisk trollfabrik med en massiv DDOS-attack, medans Kinas attacker är lottlösa och de kvarvarande trollen tvärt om orsakar en backlash som skiftar optinionen ett steg i Taiwans riktning.

[Elias Nordling]

Jag fick annat att göra och kunde sedan inte återfå lusten att spela spelet. Känner ni igen er? Jag tror att en faktor är att man måste bära hela regelbördan själv när man spelar solotärt, medan man delar på bördan när man är två.

[Wes]

Jag fick annat att göra och kunde sedan inte återfå lusten att spela spelet. Känner ni igen er? Jag tror att en faktor är att man måste bära hela regelbördan själv när man spelar solotärt, medan man delar på bördan när man är två.

Regelbördan och solitärt spel håller jag helt med om.

[Fredrik H]

Jag fick annat att göra och kunde sedan inte återfå lusten att spela spelet. Känner ni igen er? Jag tror att en faktor är att man måste bära hela regelbördan själv när man spelar solotärt, medan man delar på bördan när man är två.

För mig är det ofta en fråga om momentum, blir det stående ett par dagar försvinner det ur huvudet. Det i sig tenderar leda till att spelet plockas undan. Det gör också att jag inte riktigt gillar att ha ett spel stående flera veckor mellan varje session, trots att jag nog har plats för det. Jag är uppenbarligen ingen Calandale, som säger sig spela igenom alla spel av något slags pliktkänsla. En annan grej jag noterat hos andra är lusten att spela samma spel om och om igen. Nope, en gång räcker länge. Var det bra kanske det kommer fram igen nästa år (eller decennium). 

Intressant nog gör replays att pliktkänslan ökar. Trots att jag lagt ner flera spel i förtid så har jag spelat klart fler spel än mitt icke-replay-snitt (ett nytt modeord).

Dina replays (och min) visar onekligen att hobbyn bjuder på rätt många olika nivåer av spelande kring en given situation, det är en bra tid för krigsspelare.