[Fredrik H]

Det är trots allt den längsta och mest lidande av fredagar, så jag kommer här att  verbalisera ansenliga mängder gnäll.

Jag har fått den direkt tillväxtfientliga idén att jag ska spela de spel jag har. Eftersom jag äger Karelia 44 så tänkte jag att det var en tämligen lättsam bagatell att ta tag i, SCS är ju inte ett livsstilsbeslut att spela (jag tittar på EU-gänget). Temat tilltalar mig. Vår östra rikshalvas stenhårda kamp sommaren 44, som efterhand mynnar ut i det största slaget någonsin på nordisk mark (Tali-Ihantala). Finsk sisu och några enstaka T26:or som reparerats av en träslöjdslärare mot Stalinorglar och T34:or, dessutom i skog och träsk. Mycket att gilla.

Skalan är bra; två dagar per turn och bataljoner och regementen kastar sig fram och tillbaka i terränglådan. Det är klart att det inte är någon djupare skildring av det hela, det är hela poängen med SCS.  Serien beskriver sig själv som öl och kakor och lyckas skapligt med den försatsen. Men...



Set up i princip klar, Viborg i vänstra övre hörnet.

[Fredrik H]

Jag har några funderingar kring det hela. Det ena gäller grafiken. Jag har följt The Gamers sedan starten, jag har alla Operations från tiden innan MMP och spelade alla deras serier under lång tid (TCS minst dock). Dean var under 90-talet verkligen i framkant på att använda datorer, han skrev mycket om det i sitt lilla husorgan.

Så varför i hela friden ser kartorna likadana (vilket här betyder lika fula) ut trettio år i sträck? Jag tycker den grafiska stilen är riktigt trist, men jag får förmoda att Dean tycker att det är snyggt, för det händer bokstavligen ingenting på den här fronten. Det finns tyska, franska och italienska krigsspelsföretag som gör mycket snyggare kartor hemma i sin mammas källare (eller var dom nu sitter) än The Gamers får ur sig efter 30 år som professionellt spelföretag. Jag förstår det inte, finns det någon som gillar stilen?

Fast det värsta är ändå det skumma beslutet att göra det mesta i sina spel så knöligt för användaren så att jag blir irriterad redan innan jag börjat spela (kanske mest då faktiskt). Två saker här.

Det ena är att set up-informationen är som att läsa en telefonkatalog. Många rader med text som gör att jag ideligen tappar bort mig. Det ser likadant ut idag som när jag köpte Enemy at the gates 1994. Det finns bättre sätt att göra det på.
Det andra är informationen på brickorna. Att trycka svart text på mörkröd eller mörkbrun bakgrund och sedan göra den informationen avgörande för uppställningen?! I Karelia ska man hitta ryska regementen som hör till samma division. Det finns 168, 268 och 286. Fyra brickor vardera, i ett stort urval av svart och brunt.



Jag vet inte varför dom envisas med att göra så här. I monsterspelet BCS The last blitzkrieg skildras Ardennerna, som man med fog kan kalla för en två veckor lång trafikstockning. På bataljonsnivå. Den enskilt viktigaste faktorn för varje bricka är vilken division den tillhör, men den lilla informationsdetaljen skrivs på samma sätt som i Karelia, tydligen är det en del av charmen att leta efter den infon vareviga turn. Obegripligt. Det är väl väldigt enkelt att färgmarkera brickor idag? Nästan alla andra gör det, så jag förstår inte varför det inte görs här.

När jag ska ställa upp min lättsamma bagatell till spel hinner jag bli störd direkt. Kineser bygger kolkraftverk i högre takt än jag kan ställa upp ett SCS-spel. Tydligen behövde jag kanalisera mina frustration, en del fenomen i vår hobby är så svåra att förstå. Jag återkommer med en rapport om vad jag faktiskt tycker om själva spelet, det är inte läge för en replay just nu.

[Strv102r]

 

[Fredrik H]

Spelet slutar redan turn 5 eller 6, minns inte riktigt (det finns ingen turn track märkligt nog). I spelet har man som ryss en Stalin-regel som gör att man inte riktigt vet hur lång tid man har på sig. Man kan försöka blidka landsfadern med att ta relevant terräng eller dra ur trupper till det riktiga kriget, men han surnar ändå till slut. Här gjorde han det tidigt, jag läste att i snitt pågår spelet runt 14 turns. jaja.

Spelet funkar onekligen (när man är klarat sitt moralslag med uppställningen). De båda sidorna slåss och fungerar på helt olika sätt, finnarna är snabba och flexibla och ryssarna många men orörliga. Artilleri är på många sätt spelets viktigaste brickor (det är DG som i OCS) och finnarna får skjuta flera gånger per turn. Stalin-regeln är bra och liknande system skulle kunna användas i flera spel, det skapar en trevlig nerv med narrativ funktion (Uncle Joe ringer och frågar hur det går).

Sedan finns det rena dumheter. Ryssarna får inte anfalla med mindre än 3:1. Anfall med 2:1 eller mindre blir NE, för annars skulle finnarna nötas ner. Hmm. Sedan blir den finska dödhögen mycket större än den ryska, ryssarna anfaller med höga odds. Det här är rätt vanligt i spel tycker jag, att förlusterna blir väldigt märkliga. Jag skulle gärna se fler designers använda lösningen från The Dark valley, att man helt enkelt har olika tabeller för de olika sidorna. Funkar utmärkt i det spelet.

På det stora hela är det ett okej SCS-spel. Det är rätt intressant att fundera över vägnät och anfallsriktingar, och den stora slumpmässigheten i förstärkningar och Stalin gör att det nog kan bli rätt olika utfall olika gånger. Det är inte svårt, det funkar som spel men det förflyttar mig inte till de finska skogarna. Systemet är för basic för att ge mig känslan av att vara på plats. Men med tanke på att det inte finns så många spel på temat får det stå kvar i hyllan (om än på landet). Nu blir det Ukraine 43 istället.

[Delirium]

Kul läsning, tack!

[tinG]

Jag förstår det inte, finns det någon som gillar stilen?

Håller med fullständigt. Finns fler anledningar att jag glidit ifrån Gamers med grafiken är definitivt en

BCS // Obegripligt. Det är väl väldigt enkelt att färgmarkera brickor idag?

Hörde dock att färgkodningen kommer i de senaste BCS-titlarna. Konstigt, för att det har ju funnits med i OCS sen GBI.

[Strv102r]

Har det i hyllan och ser fram mot att prova det, men det gäller Ukraine 43 också! Ser fram mot nästa!

[Elias Nordling]

Det jag störde mig mest på med Karelia är att det inte finns några incitament för finnarna att retirera och motanfalla, och starka incitament att hålla linjen till sista finne eftersom det kan få Stalin att ge upp. Det leddr till något som inte alls känns som det historiska fälttåget.

[Detox]

Mitt största problem med Karelia 44 är att man avgränsat kartan, och inte har med målen som sovjet offensiven 25 Juni satte upp, dvs Lappenranta och sen Kymeälv. Lappenranta hade man fått med om man ökat kartan med 2-3 rader norrut. Det gör hela slaget vid Tali-Ihantala till en konstig tillställning upp i vänstra hörnet. Sovjetiska 21 armens mål var att bryta igenom  där, inte att erövra två små bondbyar.

[Fredrik H]

Det jag störde mig mest på med Karelia är att det inte finns några incitament för finnarna att retirera och motanfalla, och starka incitament att hålla linjen till sista finne eftersom det kan få Stalin att ge upp. Det leddr till något som inte alls känns som det historiska fälttåget.

Håller med, även om jag inte riktigt förväntar mig så mycket av SCS när det gäller den historiska känslan. Sedan tycker jag att krigsspel överlag har ett problem med att få till vettiga proportioner på motanfall. Det verkar vara svårt att få till lokala motstötar i många spel, men jag tror det är ett resultat av skala.

[Fredrik H]

Mitt största problem med Karelia 44 är att man avgränsat kartan, och inte har med målen som sovjet offensiven 25 Juni satte upp, dvs Lappenranta och sen Kymeälv. Lappenranta hade man fått med om man ökat kartan med 2-3 rader norrut. Det gör hela slaget vid Tali-Ihantala till en konstig tillställning upp i vänstra hörnet. Sovjetiska 21 armens mål var att bryta igenom  där, inte att erövra två små bondbyar.

Ja det är en märklig karta på det sättet. Det är förstås alltid en avvägning i speldesign, vill man ha ned Antwerpen i ett Ardennerspel? Här hade jag gärna sett Tali som något mer än en hörnruta och dessutom större fokus på genombrott.

[Detox]

Tillägas skall att första målet som sattes för den Sovjetiska offensiven 10 Juni 1944 var att förgöra den finska armen, det var före målet att erövra Viborg.

[thermopylai]

Jag är kluven till SCS, har spelat Karelia, Mighty Endeavour och Ardennes. Och jag är relativt fanatisk OCS-fanboy.
Jag har inga problem med grafiken, men jag är en sån som skiter i om spel är snygga.
Jag tycker scopet är sexigt i spel som TME och Afrika II, man får liksom en hel jättekampanj i ett kompakt format. Men jag är skeptisk till spelsystem som påstås fungera på alla skalor, oavsett om brickorna är kompanier eller divisioner. Och så tycker jag spelsystemet som helhet är ganska trist. Och Dean Essig är ju legendarisk för att skita i balanserade victory conditions.

Don't get me started om vilket designer-geni Mark Simonitch är, apropå Ukraine 43 (visserligen ett spel som också lider av att incitamenten för försvararen är att stå fast, hålla och dö för att anfallaren inte ska hinna med sin tidtabell). Men Hannibal, Ardennes 44, Normandy 44, Caucasus Campaign, France 40... Simonitch har en diger meritlista (vilket iofs Dean Essig också har, men mer ojämn).

[thermopylai]

(vilket iofs Dean Essig också har, men mer ojämn).

Inte för att det är Dean som gjort det här spelet, men han har väl designat karta och brickor(?)

[Erik Axel]

Någon borde göra ett riktigt OCS av Karelen, med hela kartan, och slänga med striderna på Nordkalotten också. A. Fager var inne på tanken för länge sedan.
Jag köpte Finnish Trilogy, men tyckte att regelboken var oläsbar. Oklart om det berodde på mig eller boken.