[Delirium]

Empires in Arms har världens bästa stridssystem. Beroende på vem man spelar med kan det antingen vara en hemsk upplevelse eller bland det roligaste man kan ha bakom plexiglas. Det man måste komma ihåg är att spelarna har väldigt olika mycket att göra och olika styrkor och ett tärningsslag kan förstöra ditt land för ett år framåt. Har man det psyket och kan skratta åt det har man vänner för livet. Annars...not so much. Frankrike har ibland två spelare.

Jag spelar gärna, så klart! 

[Vidarrr]

7 Ages har jag spelat 2 ggr. En gång på 7 spelare där jag i allt väsentligt håller med Elias. Men även en gång på tre spelare där det blev helt fantastiskt. I och med att varje spelare då får hålla igång 5 imperier var minskar downtimen kraftigt. Dessutom blir du tvungen att använda de "sämre" handlingarna till några imperier, vilket gör att spelet faktiskt går framåt i tiden.

[Andreas Lundin]

Jag kan tänka mig några tweaks på stridssystemet i 7 Ages, så skulle det kännas som ett bättre spel. Som det är nu så drar striderna ut på tiden oproportioneligt. Jag har spelat ett otal gånger, men aldrig råkat ut för det som Elias nämner. Jag vet inte ens när det skulle uppstå en sådan situation. Är det något med Dark Ages? De andra spelarna måste i en sådan situation ha sparat bra imperier på handen som kan hoppa över dark ages eller så får man bara tokstarta imperier tills det lyckas.

[Elias Nordling]

Det var något med dark ages ja. Och ja, kromen i strid tyckte jag förstörde spelet också, på den här skalan vill man typ veta i grova drag vem som är militärt överlägsen, inte skörda elefanter.

[jerry]

Empires in Arms har världens bästa stridssystem. Beroende på vem man spelar med kan det antingen vara en hemsk upplevelse eller bland det roligaste man kan ha bakom plexiglas. Det man måste komma ihåg är att spelarna har väldigt olika mycket att göra och olika styrkor och ett tärningsslag kan förstöra ditt land för ett år framåt. Har man det psyket och kan skratta åt det har man vänner för livet. Annars...not so much. Frankrike har ibland två spelare.

Jag spelar gärna, så klart! 

Exakt.... gillar absolut att alla länder har sina egenheter, listigt.
Och instämmer på pricken om striderna, en gång i tidernas begynnelse så dog Napoleon i första stridskontakten....... gissa om vi packade ner det

[thermopylai]

Ja, min lista innehåller också:

EiA
Azure Wish Europa Universalis (fått spela första typ 6 turns med Venedig)

Själv har jag också ett sug efter SPIs Empires of the Middle Ages, men jag vet egentligen inte om det är bra. Någon som kan ge råd?

Och äntligen har jag fått grotta ner mig i WiF 5 ed. senaste året. Mycket trevligt men tog sin tid att integrera reglerna med min hjärnsubstans (inte klart ännu).

Det mest episka jag haft nöjet att köra är:
OCS Case Blue (alla 10 kartor, juli 42-maj 43), 1 kväll i veckan i 2 år med i snitt 5 spelare. Mina tyskar kom till kartkanten längs med Kaspiska havet
GDW Third World War inkl Battle for Germany, Arctic Front, Southern Front, Persian Gulf på 4 spelare
Twilight in the East är ju ett jätteintressant spelsystem, men jag har inget som helst sug att spela hela kampanjen med alla kartor

[aegneus]

Jag började en gång - mitten 80-tal- ett Empires of the Middle Ages - som ett halvkollaborativt projekt på två personer.  Det sinade  strax innan millenieskiftet (i spelet alltså  , typ 250 år in) och om jag minns rätt så saknar man alla andra små entiteter som några av dem växer sig större. Också vikingar mm är inget vidare implementerat, och om jag minns rätt kommer det inga araber mot bysans i campaign game.

Jag tror spelet gör sig bättre i korta 30-100 år långa scenarios där den saknade dynamiken med nya och tynande politiska entiteter inte skaver.

Trots det tänker jag varje år att det vore roligt att köra ett campaign game som en sandbox-spel som körs i mindfulnessläge. 

Brasklapp för att jag kan minnas helt fel om dynamiken !