Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Replay av Nemesis: Burma 1944

Startat av Fredrik H, 26 juni 2021 kl. 19:57:41

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Fredrik H



Den sista turnen är slut, spelet avslutas i hällregn i början av augusti. Britterna sluggar sig fram och erövrar två byar, i princip är man tillbaka i spelets startpositioner. Ett par turns till hade antagligen inneburit total kollaps för Japan, britternas eldkraft är vida överlägsen och japanerna ges inga möjligheter att göra något konstruktivt.

Bakom den klena (vad säger jag om japanskt pansar!) pansarbataljonen i söder finns ingenting. Hela Burma skulle kunna skäras av om spelet fortsatt (och vädret klarnat). Lite märkligt att vara tillbaka vid starten efter alla dramatiska händelser som ägt rum. De japanska förlusterna är påtagliga. De ursprungliga divisionerna är i stora stycken bara en skugga av sitt forna jag. Britternas styrka har bara ökat de senaste rundorna, men dom får inte fram allt i leran och regnet.

Kanger


Fredrik H



Avslutande positioner på den centrala delen av kartan. Ett tag höll det på att lossna för Stilwell, men lägliga förstärkningar satte stopp för eventuella förhoppningar. Här kan jag se att det kan gå bättre om man ligger på lite mer i början - kanske. Jänkarna bidrar med kvalitet som gör att dom kan vara ett hot, i alla fall om man fyller på med lite supportenheter.

Chinditerna är svårbedömda. Dom gjorde en viktig insats när dom band upp stora japanska styrkor, men dom led också stora förluster som gjorde Churchill grinig. Japanerna vill inte ha sina försörjningslinjer avskurna och måste därför hantera hotet, den brittiska styrkans kvalitet gör att det krävs en hel del för att hantera dem. Jag vet inte hur jag skulle kunna göra något annat med britterna än det som gjordes.

Fredrik H



Fronten jag inte fick grepp om, Changs kineser. Om japanen avsätter en hel division här ser jag helt enkelt inte hur det ska gå till med en kinesisk offensiv. Logistik och support saknas i stor utsträckning, det ser knepigt ut. Jag ska kolla upp andra replays för att se hur folk gör.

Jag gillar hur Chang hanteras, man kan inte lite på att något gör överhuvudtaget och händer det något är det halvhjärtat. Han vill helst inte göra något, men Churchill sätter ändå lite press. Det är en bra skildring av verkligheten.

Fredrik H



Trumvirvel - slutpositionen! Hirohitos humör sjunker betänkligt i augusti och han hamnar på tre. Churchill spottar upp sig något och hamnar på tre - oavgjort! Notera att Japan ligger på 9 i lament, en enda poäng till (till exempel en steploss) hade sänkt Hirohito ytterligare ett steg - men icke.
Jag trodde inte britterna skulle hinna ikapp, men japanens beslut att blöda istället för att ge upp mark kostade en hel del i kejserligt missnöje. Det kan onekligen vara så att jag missat någon poäng hit eller dit under spelet, men jag kan ändå konstatera att det tycks välbalanserat.

Jag uppfattar det som hände på brädet som en japansk framgång, att i stort hålla utgångsläget vid spelets slut är bättre än vad man lyckades med historiskt. Samtidigt är dom på gränsen till kollaps i väst så jag tycker oavgjort är en rimlig bedömning.

Kommentarer om spelet kommer härnäst.

Fredrik H

Nu är det gjort. Jag närmade mig spelet som om det skulle vara svårt (eller i alla händelser klurigt och knepigt) men tycker inte alls att det var fallet. Spelet innehåller en del nytänkande som säkert kan uppfattas som udda, men jag tycker att allt har sin plats.

Regelboken (den levande) är väldigt klar och tydlig, faktiskt föredömligt så. Jag tror inte jag gjorde något allvarligt regelmässigt fel i min genomspelning, varje regel jag kollade upp gick att hitta och förstå. Jag gjorde en feltolkning av Chang, men det hade ingen betydelse för spelet. Jag har redan nämnt att Chang var det jag inte riktigt fick grepp om, det måste kollas upp.

Det jag skrev i början att jag gillade håller jag fast vid. Kvalitet, turn order och VC hanteras strålande. Nemesis är vida överlägset till exempel OCS Burma både som spel och simulation. Dessutom så går spelet fort. Mot slutet tog en turn kanske en kvart eller så, jag tror att om man inte lider av AP kan spelet spelas på 6-7 timmar. Solitärt ännu snabbare.

Jag blir lite nyfiken på stridstabellen. Varför inga 4:1 och 6:1? Är det ett resultat av de olika förbandens stridsvärden eller hur gick tankeprocessen här? Det störde mig ibland att det inte var någon idé att försöka nå 4:1 men att 5:1 var en förbättring. Det skulle vara kul att höra designerns tankar i frågan.

Jag måste helt enkelt säga att Nemesis var bättre än vad jag trodde att det skulle vara, det var ett väldigt spännande och välbalanserat spel samtidigt som det lyckas utmärkt som historisk berättelse. Kim hade helt rätt när han föreslog det här som narrativt spel, det passade mig alldeles utmärkt. Rekommenderas!