Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Krigsspelsdesigners

Startat av Fredrik H, 24 november 2021 kl. 17:08:32

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Fredrik H

Jag har tydligen en fas i vilken jag vill spela men har förtvivlat svårt att bestämma mig för vad, så jag sitter här och bläddrar i alla dessa spel jag äger men inte spelat alternativt spelat för länge sedan. Det som lite grann landar hos mig är hur olika designers tycks tänka och hur de påverkar sina spel. Jag ska ge ett par exempel.

Mark Simonitch. Hans 40-spel är väldigt lika varandra på många vis; liknande mekanismer och lösningar som används om och om igen. Men jag tycker att han nästan alltid gör väldigt bra spel som funkar, känns rimliga och dessutom fångar kampanjen som simuleras. Jag måste säga att han är otroligt bra på att med små medel fånga essensen i det valda ämnet; Ardennes 44 känns verkligen som Ardennerna och ett nästan identiskt system känns om Ukraina 43. Han står inte för något drastiskt nytänkande, han putsar och förfinar det som hobbyn redan har. ZOC-bonds är en typisk sådan grej, ett beprövat koncept som får en rimlig tvist av Mark. Det funkar utmärkt.

Dean Essig. Ingen annan designer jag känner till tycks så absorberad av sitt eget universum som Dean. Jag har sålt alla OCS och sitter på staketet med BCS (jag ska nog spela Brazen Chariots). Dean lanserar alltid sina system som om dom vore det bästa och mest realistiska som finns i hobbyn och alla som säger emot har inte förstått någonting. Detta även när hans egna system saknar inre logik. I OCS (den enda serien i världen som skildrar modern krigföring korrekt, allt annat är "faulty versions of reality") så är artilleri dyrt att skjuta med och ger fienden DG (disorganisation). Det är rimligt. Ofta används inte kanonerna för det är för dyrt att skjuta med. Okej. i BCS så skjuter man väldigt ofta (kostar ingenting) och det art gör är steplosses - inte DG. I det närmaste tvärtom hans egen modell för strid i OCS. Men båda är den enda realistiska modellen någonsin (baserat på designer notes).

Jag måste också tillägga att i tillägget till reglerna i Brazen Chariots finns en artikel av någon för mig okänd farbror om hur man spelar systemet bra (till exempel måste man ha en plan, något som inte behövs i något annat krigsspel). Artikeln skriver att systemet är "a fantastic design from the creative genius of Dean"... Nordkoreansk nivå av designerdyrkan direkt i regelboken, men helt i linje med designerns syn på tillvaron. Han har onekligen en hel del intressanta idéer och lösningar, men det finns hos mig ett motstånd mot att kliva in i hans Narniagarderob (under inga omständigheter kan tre bataljoner anfalla en fientlig bataljon under en dag - två, fine, men tre? Ut ur min garderob!).

Ty Bomba verkar ha hittat sin modell för hur krig har gått till, nämligen på samma sätt alltid. Det var länge sedan jag spelade något spel av Ty, men allt jag testat känns likadant. Man byter bara ut korsriddarna mot T80:orna (både är 5-4:or) och krigar på. Han verkar också ha lite knivigt med att hantera kritik, men jag kan ha fel. Jag har faktiskt lite svårt att förstå att modellen håller i årtionden, någon med bättre koll får gärna förklara. Jag gnäller på Dean, men han är i alla fall beredd att testa nya grejer. Gör Ty det så har det passerat min radar.

Jag borde ställa upp ett spel och göra en replay istället för att gnälla, men det är intressant att man skaffat sig en relation till olika designers efter en lång tid i hobbyn. Jag har åsikter och uppfattningar om många fler och som ni förstår har jag naturligtvis objektivt rätt i allt jag tycker. Som Karlsson säger i Hemsöborna: det vet jag, för så är det

Wes

Jag har för dålig koll på saker o ting allmänt, speciellt alla krigsspel, men jag har åsikter ändå.

Designers som tar sig själva för mycket på allvar kan vara jobbigt men samtidigt är det inte så kul när de inte bryr sig om en produkt som de har tryckt. Jag vill ha en designer som brinner för sin produkt och dess kunder, som kan argumentera för sina designval och som även kan erkänna att vissa saker inte blev så bra som var meningen.

Wes

Spela något från Ben Madison

Jag har insett att de två spel jag önskar mest är gjorda av honom.

tinG

 :lol:

Briljant! Fortsätt, jag vill läsa mer!

F.ö. i precis samma fas som du... i väntan på feeling spelar jag inte mindre än TRE partier Atlantic Wall (GOSS). Ett reellt på bord, samt ett solo och ett mot Frocken på Vassal.

Här har vi alltså ett designgeni av högsta rang. Tyvärr kan Joe Youst aldrig sluta designa sina regelparagrafer vilket lett fram till att ingen kan reglerna sämre än Joe själv. Samma regelfråga får oftast ett nytt svar varje gång den ställs. Att herr Youst är frekvent aktiv på alla relaterade forum, CSW, BGG och Fb gör det än mer komplext. Joe har också en beklämmande egenskap att lova guld och gröna skogar i form av allt från nya regelversioner, långa spelexcempel till nya optional/lite/advanced-regelversioner.

Joe har dock en elegans i sitt mikromangemang. Hans idéer är alltid sunda och intressanta. Stort fokus på simulering, mycket mindre på spelbarheten. Mycket lite är abstraherat i GOSS.


Sen har i gurun Kevin Zucker... men lämnar honom i ditt våld :)
Never interrupt your enemy when he is making a mistake.
-- Napoleon Bonaparte

Elias Nordling

Vance von Borries. I teorin samma som Simonitch, i praktiken lyckas han på något vis suga ut varje droppe av kul ur spelandet, jag vet inte hur han gör det, men jag tror att det har med sex sidor regler för hur förstärkningar kommer in eller brickor som har ett effektivt stridsvärde på 0,1 poäng som har helt egna regelpaket att göra.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Fredrik H

Citat från: Wes skrivet 24 november 2021 kl. 22:48:46
Spela något från Ben Madison

Jag har insett att de två spel jag önskar mest är gjorda av honom.

Jag gillar Ben Madison och har spelat tre av hans spel (ytterligare två är på väg). Han lyckas hitta intressanta vinklingar som andra sällan får till. Jag gillar verkligen hans narrativa stil (med events och annat som påverkar spelen).

Fredrik H

Citat från: tinG skrivet 25 november 2021 kl. 05:05:53
:lol:

Briljant! Fortsätt, jag vill läsa mer!

F.ö. i precis samma fas som du... i väntan på feeling spelar jag inte mindre än TRE partier Atlantic Wall (GOSS). Ett reellt på bord, samt ett solo och ett mot Frocken på Vassal.

Här har vi alltså ett designgeni av högsta rang. Tyvärr kan Joe Youst aldrig sluta designa sina regelparagrafer vilket lett fram till att ingen kan reglerna sämre än Joe själv. Samma regelfråga får oftast ett nytt svar varje gång den ställs. Att herr Youst är frekvent aktiv på alla relaterade forum, CSW, BGG och Fb gör det än mer komplext. Joe har också en beklämmande egenskap att lova guld och gröna skogar i form av allt från nya regelversioner, långa spelexcempel till nya optional/lite/advanced-regelversioner.

Joe har dock en elegans i sitt mikromangemang. Hans idéer är alltid sunda och intressanta. Stort fokus på simulering, mycket mindre på spelbarheten. Mycket lite är abstraherat i GOSS.


Sen har i gurun Kevin Zucker... men lämnar honom i ditt våld :)

Jo, att spela tre parallella GOSS-spel i en speldipp gör ju alla, det är sen gammalt...

Något jag kan ha lite svårt för i spel på den skalan är vad jag uppfattar som en väldigt pro-amerikansk värdering av stridsförmåga. I nästan all litteratur jag läst (Fighting power, War by numbers, Hastings, Zetterling etc) så bedöms tyskarna helt enkelt som effektivare soldater taktiskt. Ett tyskt kompani var bättre än ett allierat (jag räknar då inte heroiska 13-åringar med panzerfaust). Men i OCS, BCS, GOSS osv så tycks amerikanerna ofta vara vassare kvalitativt. Det stryker mig lite mothårs. Jag vet inte om jag har fel eller inte, men känslan slår mig tämligen ofta och det har mer än en gång gjort att jag föredrar andra fronter och konflikter än västfronten 44.

Kevin förtjänar en egen post.

Fredrik H

Citat från: Elias Nordling skrivet 25 november 2021 kl. 10:36:41
Vance von Borries. I teorin samma som Simonitch, i praktiken lyckas han på något vis suga ut varje droppe av kul ur spelandet, jag vet inte hur han gör det, men jag tror att det har med sex sidor regler för hur förstärkningar kommer in eller brickor som har ett effektivt stridsvärde på 0,1 poäng som har helt egna regelpaket att göra.

Har inte spelat så mycket av Vance, men det du skriver gör att jag vill testa. Jag har försökt att läsa lite av hans östfrontsregler och måste hålla med dig om att han, till skillnad från Simonitch, lyckas ta väldigt mycket regelutrymme till att förklara sådant som inte känns så viktigt, typ modifikationer på sådant som kan bli modifikationer som kanske inte spelar någon roll.

aegneus

Citat från: Fredrik H skrivet 25 november 2021 kl. 19:55:12

Har inte spelat så mycket av Vance, ...ta väldigt mycket regelutrymme till att förklara sådant som inte känns så viktigt, typ modifikationer på sådant som kan bli modifikationer som kanske inte spelar någon roll.

Precis det där. Jag lärde mig reglerna en gång, men när jag skulle plocka upp dem igen några år senare tog det stopp. Spelet sålt men jag är övertygad om att det finns en riktigt intressant take på Barbarossa bakom alla regler  :(

Herman! Vad säger ni om Herman?

Fredrik H

Kevin Zucker. Jag vet inte vad jag ska säga om honom. Han har designat spel sedan Sundsvall brann, men har mig veterligen hållit sig till samma tema i alla år - Napoleonkrigen. Jag har vid så många tillfällen försökt att få grepp om hans olika spelserier, inte minst för att jag gillar idén om spelbara, operationella spel från den perioden, men jag har misslyckats varje gång. Jag kan inte sätta fingret på vad det är.

Kanske för att vissa delar skildras på ett intressant sätt och annat så absolut inte intressant. Eller att han kan skriva tre sidor regler om något som inte känns särskilt svårt men som ändå inte riktigt förklaras. Hans taktiska spelidé tycks fortfarande vara att man ska ringa in fienden, få 3:1 och tvinga dem backa i zoc, för då dör dom. Jag har hört folk vars smak jag litar på förklara för mig att det funkar, men den taktiken har jag aldrig  läst om i någon historisk bok någonsin. När jag spelade spelen så var brigader levande eller döda. Någon nedslitning fanns inte alls. Det kanske finns nu, spelen har verkligen fått en grafisk och möjligen regelmässig modernisering, men jag har inte lockats (vilket är konstigt, jag brukar inte vara svårflörtad när det gäller att bränna pengar på kartong).

Jag tror jag snarare skulle vilja höra ett fan berätta vad det är som jag missar. För någonting är det uppenbarligen, han har sålt samma spel och spelsystem i oräkneliga utgåvor sedan Brezjnev gav sig själv medaljer. Varför är det så svårt med operationella Nappe-spel?   

Fredrik H

Citat från: aegneus skrivet 25 november 2021 kl. 20:58:27
Citat från: Fredrik H skrivet 25 november 2021 kl. 19:55:12

Har inte spelat så mycket av Vance, ...ta väldigt mycket regelutrymme till att förklara sådant som inte känns så viktigt, typ modifikationer på sådant som kan bli modifikationer som kanske inte spelar någon roll.

Precis det där. Jag lärde mig reglerna en gång, men när jag skulle plocka upp dem igen några år senare tog det stopp. Spelet sålt men jag är övertygad om att det finns en riktigt intressant take på Barbarossa bakom alla regler  :(

Herman! Vad säger ni om Herman?

Herman är också svår att enkelt kategorisera. Han är onekligen duktig på det han gör och han har visat att han förmågan att skildra många olika historiska konflikter med nytänkande och kvalitet. Han har också varit med länge och har designat en hel del klassiker, imponerande nog även över tid. Men jag köper inte allt han gör, en del tilltalar mig helt enkelt inte. Jag tycker att det verkar vara en trevlig prick med viss självdistans, men jag kan ha fel på det sistnämnda.
Intressant nog så såg jag att han kommenterat BCS Brazen Chariots på BGG med kommentaren "best tactical game I´ve played". Där ser man. Pressen ökar på att BCS måste spelas igen.

jerry

Läste också den kommentaren o blev lite typ.... förbryllad o intresserad för Herman, är ju duktig.
Nu är det leta ny lokal som gäller samtidigt som vi kör turnering i ASL

BjornH

Fick mig att skratta högt:
Citat från: Fredrik H skrivet 25 november 2021 kl. 19:50:33
Jo, att spela tre parallella GOSS-spel i en speldipp gör ju alla, det är sen gammalt...
:D

Av Mark Simonitch har jag bara spelat The U.S. Civil War och Normandy '44. Jag hör mycket gott sägas om '40-serien, men jag tyckte personligen att Normandy 44 kändes sådär. Många special-shifts och stacking-undantag som krävde idogt regelkollande och ändå hyffsat abstraherat. Definitivt sugen på att pröva något av de andra i serien dock. The U.S. Civil War gillar jag skarpt och spelar gärna mer.

Jag har aldrig blivit besviken av ett Dean-spel. Och jag gillar både BCS och OCS även om de har helt olika filosofier. Tycker hans spel funkar bra "som spel". LoB har jag bara provat lite solo, det tyckte jag var lite segt. Har precis faktisk kört Battleaxe ur Brazen Chariots med Lei. Det var väldigt kul! Vi funderar på att köra mer. Din kommentar om amerikanarnas kvalitativa styrka kan stämma men det är inte en faktor i Brazen Chariots av naturliga skäl (och inte i Babtism by Fire heller tycker jag - där är amerikanarna ganska kassa eftersom de inte kan ha organisk support).

Vad det gäller Herman så verkar jag ha fått samma problem med honom som du verkar fått med Dean. Det räcker med att lyssna på EN podcast med Herman (och jag tror jag har lyssnat på 3-4) för att få uppfattningen om att en mer självgod person får man leta efter. Nu har jag inte spelat mycket av honom, men jag kan nästan inte ens titta på ett av hans spel utan att höra hans röst innom mig viskandes om varför just den här mekaniken är så genialisk och bättre än alla andra. Och då slår min inre jante till och tänker att, nä det där spelet måste det vara något fel på.

Man får väl ha i åtanke att både Dean och Herman är uppfostrade i USA. Där ska man skryta om sig själv, om man inte gör det tror folk det är något lurt, att man kanske inte är så bra ändå. Svenskar uppfostras till att aldrig skryta om sig själva för om man gör det så tror folk (andra svenskar) att man inte kan något på riktigt.

Jag slår ett slag för Dave Le Lacheur, designern bakom "Blitz a World in Conflict", om man ska se till personlighet online i alla fall. Han har bara designat ett spel (och har ett på gång, Ligthning Strikes, som ska kombinera VK1 och 2) men hans trevliga bemötande och idoga support på BGG är ganska otrolig. Trots ibland rykande (och ibland berättigad) kritik av hans spel så är han alltid trevlig, resonerande och ödmjuk.




Elias Nordling

Normandy 44 är det enda spelet i 40-serien jag spelat och inte gillat.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Fredrik H

Normandy 44 är det enda av hans spel som jag sålt, jag verkar inte vara ensam om att inte riktigt fastna för det. Intressant det du säger om Herman, jag har någon gång anat det,  det var därför jag skrev att jag kunde ha fel på den punkten. Jag har däremot inte lyssnat på ett antal poddar, men bara fått någon enstaka vibb av en YT-intervju. Man ska inte underskatta sin inre jante.

När det gäller Blitz-designern så har jag dålig koll. Jag tyckte konceptet var roligt men jag har insett att jag inte riktigt omfamnat systemets alla finesser. Av din beskrivning så verkar det vara en sympatisk person och jag hoppas att Blitz 2nd edition kommer ut någon gång.