Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Replay av Prelude to Disaster (Clash of Arms 1992)

Startat av Fredrik H, 29 juni 2022 kl. 21:34:34

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Fredrik H



Tyskarna försöker hantera situationen så gott man kan. Den 51:a kåren faller bakåt mot Kharkov och kortar av linjen något. Luftwaffes luftvärnsbataljon i Kharkov skickas ut för att understödja den slitna division som är det enda som står emellan staden (och 6:e arméns stab) en hel armé.

Den avskurna divisionen förbereder sig på att ta sig över Donets via improviserade flytetyg, men det tar ett par dagar.

Den 14:e Pz-kåren som håller brohuvudet över den stora floden inser faran mot sina förbindelser. Kårchefen Bayerlein tunnar ut sina egna linjer och skickar en relativt oerfaren tysk division (kvalitet 3 är lågt för en tysk) för att stabilisera situationen vid broarna. Detta trots att trycket mot den egna linjen ökar, får ryssarna chansen att sätta den 21:a armén i attacksupply kan det bli en strid på kniven för kåren.

Både von Bock och Hitler tycker att brohuvudet ska hållas, Bayerlein får laga efter läge. Hitler påpekar att varje brohuvud är en språngbräda för offensiven som ska förinta kommunismen.

Fredrik H



Söder om den sovjetiska offensiven står den 1:a Pz-armén under Kleist. Han får höra att det vore bra om han drog tummen ur och började stöta norrut, dels för att dra till sig resurser och dels för att i förlängningen hota de offensiva sovjetiska förbandens rygg. Han ringer till Mackensen och beordrar 3:e pz-kåren att anfalla.

Mackensen är en väldigt offensivt lagd herre, i likhet med många pansarkårschefer i den tyska armén tänker jag mig. Trots avsaknad av offensiv logistik så anfaller man in i de sovjetiska linjerna och pressar sig framåt. De svaga ryska infanteriförbanden saknar förmåga att dominera större områden (alltså svag zoc mot pansar) och tyskarna anfaller och utnyttjar luckor för att komma in på fienden operationella djup.

Det blir inga dramatiska genombrott, men helt klart har ryssarna svårt att parera de effektiva tyska pansarförbanden. Kleist lösgör också den 44:e jägarkåren för att ge motanfallet resurser att täcka flankerna vid vidare framryckning.

Vid den sovjetiska 9:e arméns stab får man in oroande rapporter och snart hör man kanonmuller i fjärran. Men var det inte vi som var på offensiven? Timoshenko utlovade seger för arbetarklassen och fosterlandet, undrar om det vore en bra idé att ringa Stavkan och fråga? Ingen vågar vara den som ringer. Problemen får lösas  med det som finns tillgängligt.

Fredrik H



Helheten efter turn 1. Framför Kharkov är situationen pressad och sovjeterna har pressat sig fram över en mil och dessutom skapat ett besvärligt läge för de båda kårer som håller området.

Bobkin har brutit igenom rakt västerut och även om man inte har nått så långt finns det ingenting som kan stoppa framstöten.

Det knepiga med båda dessa framstötar är den nästan totala avsaknaden av förband att följa upp med. Båda anfallsriktningarna skulle behövt vardera en armé, om så bara med mediokert infanteri. Nu kommer anfallen stanna upp av sig själva då det inte finns resurser att täcka flankerna samtidigt som man anfaller framåt.

Jag vet inte om det är en fråga om brist på erfarenhet av stora offensiver eller om det helt enkelt saknas resurser.

Längs den södra fronten har tyskarna börjat pressa sig norrut. Potentialen för en större offensiv är oroväckande, men än så länge saknas logistiken.

Som väntat så är det inte jättesvårt att gå och slåss i spelet. Det knepiga är alla detaljer runt omkring. Dessa har emellertid en förmåga att sjunka undan för mig, i synnerhet vid solitärspel.

Varken von Bock eller Timoshenko är helt nöjda när dag två blir till kväll. Von Bock behöver förstärkningar och Timoshenko behöver framför allt en mer aggressiv Bobkin. Det finns utrymme för förbättringar på båda sidor.

Fredrik H

Citat från: thermopylai skrivet 30 juni 2022 kl. 12:41:51
Citat från: Andreas Lundin skrivet 30 juni 2022 kl. 08:24:08Briljant! Andra slaget om Kharkov är min favoritoperation på östfronten (om man nu kan ha favoritoperationer).

Spelat det i OCS Case Blue. Mycket behändigt scenario med en karta och 6 turns vill jag minnas.

Jag skulle gärna se det här spelas i OCS, mitt intryck av det systemet är det skulle var svårt att återskapa en utveckling som känns historiskt rimlig. Men jag blir gärna övertygad om att jag har fel, jag sålde alla mina OCS för typ 10 år sedan för att jag tyckte att det var mer mekanik än historisk berättelse. Kör en replay Jocke och bevisa min trångsynthet!

Jag vill bara påpeka att jag inte vill ha något flame-war om OCS, det har vi väl redan 10000 poster om i andra trådar. Jag är faktiskt genuint intresserad av hur det systemet skulle hantera den här situationen.

Fredrik H



På den södra fronten så ägnar sig sovjeten åt lite omgrupperingar för att hindra tyskarnas framstötar. Förbanden som hamnat i oordning måste dras ur för att reorganiseras och det bidrar till en tämligen porös linje. Däremot har man sett till att effektivare infanteriförband nu stagar upp den 9:e arméns försvar.

I bildens högra kant börjar en reservarmé anlända. Det kan vara den sämsta armén som skådats sedan barnkorståget, den första brickan som sticker fram sin näsa har 1-0-0 (2). Det är 67% risk att han disruptar direkt vid offensiv handling och lika stor chans att bidra med 0 i stridsvärde i försvar. Det är en division som antagligen blev nedsliten under vinteroffensiverna. Hela armén är i liknande skick, en pappersprodukt med 6 divisioner.

Timoshenko tänker att det är en köttmur som kan stå i vägen i flera timmar. Allt räknas och i krig finns det inga silvermedaljer.

Fredrik H

#20


Bobkin fick slut på cigaretter och klev ut från toaletten. Arméns förråd fylldes på och anfallet rullade vidare. Den rumänska divisionen slogs ut i upprepade pansar-och kavallerianfall och den 130:e pansarkåren närmar sig nu vägen som går till Dnieper-broarna. Det finns i nuläget inget mellan kåren och floden.

Samtidigt vänder sig elitförbanden norrut och slår och skadar en tysk division. Det sovjetiska massiva övertaget i pansar fäller utslaget, det finns inte en tysk stridsvagn på många mil härifrån.

Problemet är, som nämnt, uppföljningen. Jag har med lite konsulttrixande gränsande till skatteplaneringen lyckats fiffla till armén ytterligare en pansarkår. Sen finns inget mer. Dessutom börjar avsaknaden av järnväg göra sig påmind, de lager som lagts upp innan offensiven har nötts ner av de ständiga artilleriinsatserna. Det blir svårt att rycka fram och samtidigt få till logistiken. Märkligt, det var aldrig några problem på övningarna innan kriget.

Här har man nu ryckt fram närmare 50 kilometer på fyra dagar, Stalin är ändå inte helt missnöjd.

Fredrik H



Trycket på Bayerleins brohuvud ökar, men än så länge saknas logistiken för ett större anfall. Man har däremot grupperat fram tungt artilleri inför striderna.

Framför Kharkov fortsätter anfallen. Den tyska divisionen pressas ytterligare bakåt och sovjetiska förband är bara en dryg mil från staden. Von Paulus förärar den 51:a kåren ett besök, men inte ens hans taktiska geni (eller snarare byråkratiska talang) tycks göra någon skillnad. Kåren är mycket hårt pressad och det finns inga gripbara förband i närheten. Det blir till att ringa Göring och fråga om Luftwaffe kan släppa en bomb eller två i farans riktning.

Herman äter lite luad ål och svarar att han ska tänka på saken. Kavalleriet ska ju inte komma innan det nästan är för sent.

Fredrik H



Mackensen fortsätter anfallen mot den 9:e armén, trots begränsat underhåll. Göring sätter in Luftwaffe som understöd och det ger avsevärd effekt.

Anfallen går i sekvenser, en division anfaller en sovjetisk position, rensar den och nästa division stöter vidare. Det blir som ett taktiskt pussel på begränsad yta och det är intressant (inte minst för att det rör 3-4 divisioner och är hanterbart).

Man lyckas disrupta/routa flera divisioner och slår ut flera fientliga förband. Dessutom lyckas man, i samband med att man i ett djärvt angrepp med 16:e pansardivision som tar områdets tätort, slå ut fiendearméns tunga artilleri.

De fortfarande öppna tyska järnvägslinjerna har lyckats föra fram underhåll så att det från nästa turn går att ge Mackensen anfallsunderhåll. Ryssarna har en rejäl kris att hantera.

Jag gillar verkligen hur påtagligt annorlunda en pansarkår slåss jämfört med en infanteriarmé. Högre slagkraft, rörlighet och flexibilitet ger helt andra förutsättningar. 


Fredrik H



Den 6:e armén föräras en infanteridivision norrifrån och det ger 51:a kåren möjlighet att stabilisera linjen någon mil utanför Kharkov. Von Paulus andas ut något, även om faran inte är över. Det sovjetiska artilleriet är så starkt och det finns mycket begränsade möjligheter till motanfall.
Arméns slagkraftigaste kår, Bayerleins pansarkår, är helt uppbunden i defensiva uppgifter och har fullt upp med att hålla brohuvudet.

Fredrik H



Helheten efter turn 2. Bobkins genombrott blir bara större, men längt upp till vänster har det nu dykt upp en hel tysk inf-kår som ska skydda flodövergångarna. Timoshenkos offensiv sker precis efter stora tyska framgångar på Krim, så både flyg och markförband har kunnat lösgöras.

I söder så börjar ryssarna förlora kontrollen över händelseutvecklingen. Där måste något hända om det inte ska bli ett sammanbrott.

Det känns aningen surrealistiskt att göra allt man kan för att köra fram underhåll till Bobkin och då i princip köra förbi det hotande genombrottet ett par mil söderut, men order är order. 

Nu blev det sex bilder på en turn, egentligen på tok för många. Jag ska fundera på hur jag ska skära i det, kanske bara ta slutet på turnen-bilder (typ tre). 


Strv102r

Citat från: Fredrik H skrivet  1 juli 2022 kl. 12:16:14Jag gillar verkligen hur påtagligt annorlunda en pansarkår slåss jämfört med en infanteriarmé. Högre slagkraft, rörlighet och flexibilitet ger helt andra förutsättningar. 

Icke oansenliga delar av den svenska armén ser inte skillnaden.
Ola Palmquist. Spelar nu:   GMT Roads to Leningrad, därefter GMTs Army Group Center, SPIs Panzergruppe Guderian, S&T Smolensk,  Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.

Fredrik H

Citat från: Strv102r skrivet  1 juli 2022 kl. 14:49:51
Citat från: Fredrik H skrivet  1 juli 2022 kl. 12:16:14Jag gillar verkligen hur påtagligt annorlunda en pansarkår slåss jämfört med en infanteriarmé. Högre slagkraft, rörlighet och flexibilitet ger helt andra förutsättningar. 

Icke oansenliga delar av den svenska armén ser inte skillnaden.

Det låter onekligen oroväckande. En del verkar också av det pågående kriget dra slutsatsen att mekaniserade förband är underlägsna hemvärn med robotar. Det är mycket analysarbete som återstår.

I spelet blir det i alla händelser uppenbart att mekaniserade förband, i synnerhet tyska, både kan skapa situationer och utnyttja dem snabbt på ett sätt som inf inte kan.



Fredrik H



Genombrottsområdet i slutet på turn 3, en knapp vecka har gått. Att slå sydväst kan uteslutas, den tyska nyanlända kåren har anlänt och den är alldeles för stark för att vara ett lovande mål. Däremot har en rysk pansarkår nu nått fram till och skurit av en av huvudvägarna (VP) och befriat en tätort. Ukrainarna i byn gjorde inte vågen.

Istället slår nu Bobkin, tillsammans med den sovjetiska 6:e armén, norrut. Dom får framgångar på flera platser, en tysk division luggas duktigt och en ungersk division tvingas tillbaka i oordning och med omfattande förluster. Hela den tyska 8:e kåren faller tillbaka mot Kharkov. 3 av 5 divisioner är steplossade och man har vare sig ordentligt med utrymmer eller förband att ta till.

Det här är verkligen intressant, jag förstår Lundins kommentar tidigare. Trots att tyskarna i söder håller på att skapa en sovjetisk katastrof så är den här offensiven verkligen ett ordentligt hot som är svårt att parera. Racet mellan de olika offensivområdena blir spännande och det lyckas spelet att illustrera trots den begränsade ytan.

Det stämmer också mycket väl överens med de diskussioner som Kleist och von Bock hade, där de var aningen förundrade och besvärade över att Timoshenko inte stannade upp. Man insåg vid det mötet att bara ett bakre hot inte skrämde fienden, det tyska angreppet måste skära av de logistiska förutsättningarna för den ryska offensiven.


Fredrik H



I söder så fick till slut den 3:e pz-kåren underhåll för att sättas i offensiv supply och man genomförde flera tunga anfall. Den 9.e armén är nu i princip besegrad, nästan alla förband är antingen utslagna eller i omfattande oordning. Jag märker att råka i oordning och då backa in i egna förband är en dålig idé för dessa råkar också i oordning, paniken sprider sig. Det kommer i speltermer ta minst 4 dagar för armén att få ordning på sina förband, men det kräver att tyskarna lämnar dem i fred (de får inte stå i zoc för att göre en regroup). Det händer inte när man ansätts av en pansarkår.

Det sovjetiska HQ:t riskerar också att tappa sambandet med sina förband, vilket bara accelererar problemen.

Fast tyskarna har också bråttom. Spelet är bara sex turns och hälften har gått. Det är många ryssar i vägen och även om dom inte är ett hot så måste dom besegras och det tar tid.

Fredrik H



Helheten turn 3. Framför Kharkov stoppas sovjeterna upp. Ytterligare en tysk division anländer,  den sätts in vid fronten och en sliten division skickas söderut för att agera reserv för den nu mer pressade 8:e kåren. Bayerlein börjar överväga att gå över på offensiven, men det kommer inte bli lätt.

Det är tydligt att den hotfulla sovjetiska offensiven alltmer börjar få formen av en getingmidja i de bakre regionerna. Det kommer (var tredje turn) nu en strategisk runda då det anländer nytt underhåll och annat. Det blir plågsamt uppenbart att sovjetens underhåll inte går via vare sig järnväg eller ens asfalterad väg. Att få fram supply till Group Bobkin och 6:e armén kommer att bli en utmaning.

Jag har efter halva spelet ingen aning om vem som vinner. Det är anfall och försvar från båda hållen och spelet är ovisst. Det känns som det skildrar händelserna på ett trovärdigt sätt och det är inte mycket som stör mig. Jag ignorerar i vanlig ordning en massa finesser, jag orkar inte bry mig om recon-enheter kan göra en recon in force för att kanske påverka en angränsande ruta och liknande saker. Krigsspel ska vara intressanta och ge en känsla av det skildrade, det räcker för mig.