[Fredrik H]

Båda sidor har fyllt på förråden och det ändrar förutsättningarna en aning, tyskarna får lite mer offensiv potential. Framför Kharkov så har offensiven egentligen avstannat, men stöten söderifrån har fått upp ångan. Som bilden visar är det inte många hexes framryckning som krävs för att skära av det tyska brohuvudet med en hel tysk pansarkår i säcken.

Hur agerar då det tyska pansarvapnet i denna prekära situation? Bayerlein anfaller österut! Han lyckas, med hjälp av flyg och artilleri, stöta fram och hota den 21:a arméns tunga artilleri. Jag har inte riktigt någon aning om hur jag som ryss ska hantera det nya läget, vi får se nästa turn.

De sovjetiska framgångarna för Bobkin och den 6:e armén till trots börjar det nu gnissla lite i de bakre leden. Lastbilarna med underhåll får ta omvägar för att inte råka krocka ihop med tyska spaningsförband, kanske aningen suboptimalt läge. Men hur skulle man göra som Timoshenko? Stalin har beordrat offensiv, problemen i söder är egentligen på Sydfrontens område (Timoshenko är på Sydvästfronten) och man har möjlighet att lyckas med offensivens mål.

Timoshenko var i maj 42 47 år gammal, yngre än jag är nu. Historien ger oss lite olika arbetsuppgifter. Historiskt började han nu förstå vad som var på gång, men han fick väldigt lite gehör ovanifrån. Vi får se vad som händer.

[Fredrik H]

Längs Sydfronten ansvarsområde är det mesta i upplösning. Den 9:e arméns HQ routas av tyska pansarförband, bron bredvid Izyum är packad med flyende förband, trosstrupper och annat som i panik försöker fly över bron. Den flyende staben har inte längre någon kontakt med sina underställda enheter.

Samtidigt börjar även tyska infanterikårer stöta mot de tämligen svaga ryska linjerna längre västerut. Sovjeterna viker bakåt utan att kollapsa. Det börjar bli uppenbart för alla att Sydfrontens misslyckande kommer att stoppa Sydvästfrontens offensiv. Det kanske till och med har blivit dags för en begränsad reträtt under devisen taktiskt reträtt-strategisk offensiv...

[Fredrik H]

Helheten turn 4. Båda sidor har en påtaglig press på sig. Jag har kommit fram till att det är dags för ett sovjetiskt återtåg (av den typ man ber Stavkan om tillåtelse för). Här rycker dock min bristande regelkunskap in och bidrar till det historiska narrativet; en sådan omfattande reträtt med fler HQ:n ber man om tillstånd för i slutet på sin egen runda. Hm. Det gjorde inte jag. Därför kommer reträtten påbörjas en turn försent, vilket bara känns helt rätt utifrån det historiska förloppet.

Tyskarna har fortfarande en svår uppgift att lösa, deras offensiva förband utgörs av en pansarkår och en jägarkår och det är många fiender att slå innan broarna kan nås. Det är bara två turns kvar.

[Fredrik H]

Turn 5 blir bara en helhetsbild. Det är en monumental röra i de bakre sovjetiska områdena. Alla gula brickor är sovjetiska förband i olika grader av oordning. De offensiva rörelserna har avstannat, Timoshenko har upprepade gånger lämnat in en begäran om att genomföra en hastig reträtt, men Stavkan svävar på målet.

Grupp Bobkin backar under ett visst tryck och för första gången sedan spelet började har tyskarna en hel frontlinje igen. Von Bock andas dock inte ut, nu hägrar större mål än att bara stoppa fienden, det går att ringa in flera arméer!

Turnens taktiska drama är vid bron över till Izyum, nere till vänster på kartan. Den 14:e pansardivisionen anfaller över bron efter att ha tillförsäkrat sig stöd av Luftwaffe. 109:orna rensar luften från fientligt flyg och Ju-88:or bombar staden.

Det utbryter panik i den röra som befinner sig i Izyum. 9:e arméns HQ routar och drar med sig flera infanteriförband i flykten. Fronthögkvarteret eldar upp alla viktiga papper och kastar sig på lastbilar och annat som lämnar staden. Kollapsen verkar oundviklig. Men på brons norra brofäste står två klena sovjetiska pansarbrigader som inte fått panik. Tärningarna rullas; tyskarna misslyckas med effektivitetsslaget och sovjeterna lyckas (5 vs 1)! Oddsen blir för dåliga, trots numerärt övertag hejdas tyskarna vid bron och försvararna håller den brinnande staden så att alla flyende hinner undan. Leninorden på stående fot till en 28-årig brigadchef (som naturligtvis är partimedlem).

En tysk pansardivision stoppas av två disruptade pansarbrigader. Ibland är systemet frustrerande, men på ett intressant sätt.

[Fredrik H]

Timoshenko ber Stalin om att han ska få slå till reträtt med två arméer. Han har sju i inflytande. Frontchefen Kostenko tillfrågas också, han har två i inflytande men dom använder han till att baktala Timoshenko. Det slutar med att jag får +1 på 2D6:or. Jag kollar hur svårt det är att lyckas; det räcker med att få mer än sex. Plättlätt tänker Timoshenko (eller vad man tänker på ryska, lätt som att dricka vodka till frukost kanske). Sen slår jag...Fem!

Med plus ett blir det ju sex tänker jag (jag är inte mattelärare men fel har jag ju inte). Jag kollar vad det betyder. Slår man över värdet godkänns det, lika med så ska Stalin fundera på det ett tag (man får slå igen nästa turn)!

Stalin harklar sig lite, stoppar pipan och säger att han återkommer. Samtidigt slåss man för sitt liv runt Izyum. Stalin drar sig tillbaka och tittar på en western-film från de dekadenta amerikanerna. Något gör imperialisterna rätt i alla fall tänker han innan han lägger sig.

Timoshenko måste med tungt hjärta behålla sina positioner, trots att han kan se vad som händer. Det är väldigt historiskt och jag undrar vad han tänkte när han inte fick något stöd. Han överlevde slaget (till skillnad från väldigt många sovjetiska soldater) men trots att han under kriget fick löjligt många medaljer fick han ingen för det här slaget (vad jag vet).

[Fredrik H]

Turn sex blir lite märklig. Ryssarna faller sakta bakåt och försöker så gott dom kan hålla sina bakre positioner. Det är så bittert att ha otroligt effektiva pansar-och gardesförband som bara står och väntar samtidigt som de helt avgörande striderna utkämpas av svaga och omotiverade infanteriförband. Hade dom fått falla tillbaka i tid hade dom rimligen hunnit tillbaka till där det händer. Men det ville inte Stalin.

Nere vid Izyum så genomför tyskarna en elegant operation, pansaret anfaller igen och lyckas den här gången. Man jagar bort pansarbrigaderna, erövrar underhåll och stöter vidare. Genombrottet utnyttjas av en motoriserad division som slår hela vägen fram till det tyska brohuvudet vid 14:e pansarkåren. Inringningen är därmed fullbordad, fyra ryska arméer är inringade och ytterligare en är slagen på flykt.

Det vi ser är slutläget. Utfallet blir det historiska, en stor tysk seger. Historiskt förlorade tyskarna runt 20 000 man och sovjeterna runt 240000, plus massor med tung materiel. Det är ungefär det som skett på mitt bord också.

Jag skulle kunna hindra en stor tysk seger om jag varit mer gamey. Det finns åtgärder man skulle kunnat göra om man är en sådan som spelar för seger istället för historisk känsla. Jag tänker mig att det finns lättare spel att spela om man är ute efter att vinna.

[Fredrik H]

Spelet och serien passar mig bra, det finns många bra idéer och mycket av det som sker känns på något sätt intuitivt rätt. Det finns emellertid saker som inte riktigt känns helt enkla eller korrekt lösta.

Jag skulle vilja ha någon sorts overrun. Nu kan man kasta fram en klen pansarbrigad som stoppar en tysk division i två dagar (en turn). Det känns inte rimligt och skulle jag vara mer gamey så skulle ryssarna gjort så hela tiden. 6 turns är för kort för att hinna igenom alla de ziljoner kassa sovjetiska förband som ryssen har.

Eftersom command control är väldigt viktigt så blir det lätt väldigt grötigt att hålla koll på alla disruptade/routade flyende förband som stackar till höger och vänster. Det går inte och det finns inget att göra för att förenkla det hela. Jag använde mina småtärningar (Frocken TM) men det gick ändå inte.

Mängden regler gör att jag glömmer bort saker. Jag märkte sista turnen (när jag letade efter annat) att tyska pansarförband var mer flexibla än jag trodde. Jaha ja, sånt händer ofta - men oftare i den här typen av regelintensiva spel.

Jag är kluven till mängden modifikationer i strid. Man slår en D6 och lägger till modifikationer, max på tabellen är 12. Vissa strider hade jag +10 på tärningen, då spelar det ingen roll vad man slår, det blir maxresultat ändå. Bra eller dåligt? Vet inte riktigt, å ena sidan kanske det är rimligt att man med många fördelar har stor chans att vinna men givna strider (om än ovanliga) är jag inte säker på.

Supplysystemet är väldigt bra, det är helt avgörande att ha en bra underhållssystem men det räcker med att man funderar på vilka kårer man behöver satsa på. Det hamnar på rätt nivå, man slipper liksom köra tokens 45 mp:s.

Systemet med HQ som har engagementpoäng tycker jag känns oerhört bra på den här nivån, det var många gånger som anfall inte kunde samordnas på grund av bristande stabskapacitet och underhåll. Det känns helt rätt, man tänker organisation på ett naturligt sätt.

Jag har noterat att regelboken faller samman och jag saknar en del brickor (inga stridande förband som tur är, men remnants och annat). Det gör att jag aldrig kommer att sälja spelet, men efter att ha spelat det så måste jag säga att det förtjänar sin plats i hyllan. Jag änskar att det fanns fler spel i serien, men jag har i alla fall två till. Det är alltid något.

[Strv102r]

Måste hitta en plats för detta i pipelinen. 🤩

[Fredrik H]

Måste hitta en plats för detta i pipelinen. 🤩

Ja det vore kul att se vad du tycker om det, i synnerhet underhåll och ledning. Jag tänkte att Prelude skulle vara en lättsam bagatell på bara 6 turns, men jag måste säga att det är ett ordentligt spel med hänsyn tagen till mängden brickor och beslut.

Edelwiss är ett oerhört mycket längre spel men jag tror att man har ungefär lika många förband. Dessa är däremot utspridda över en enorm yta, så upplevelsen blir väldigt annorlunda.

[P-O Jönsson]

Hittade detta, kanske dags att kolla på det. Har Edelweiss, nånstans.
https://boardgamegeek.com/filepage/41045/standard-rules-v-30-winter-storm-series

[thermopylai]

Briljant! Andra slaget om Kharkov är min favoritoperation på östfronten (om man nu kan ha favoritoperationer).

Spelat det i OCS Case Blue. Mycket behändigt scenario med en karta och 6 turns vill jag minnas.

Jag skulle gärna se det här spelas i OCS, mitt intryck av det systemet är det skulle var svårt att återskapa en utveckling som känns historiskt rimlig. Men jag blir gärna övertygad om att jag har fel, jag sålde alla mina OCS för typ 10 år sedan för att jag tyckte att det var mer mekanik än historisk berättelse. Kör en replay Jocke och bevisa min trångsynthet!

Jag vill bara påpeka att jag inte vill ha något flame-war om OCS, det har vi väl redan 10000 poster om i andra trådar. Jag är faktiskt genuint intresserad av hur det systemet skulle hantera den här situationen.

Jag vill minnas att det var rejält obalanserat till tysk fördel, eftersom alla tyskar har AR4-5, och knappt några ryssar har över AR2 i den här perioden av kriget. Men det är kanske historiskt och det kan också bero på att jag hade noll koll på hur man utnyttjar ryssarnas numerära, artilleri, och supply-överläge, i den perioden av min OCS-karriär.

[thermopylai]

I bildens högra kant börjar en reservarmé anlända. Det kan vara den sämsta armén som skådats sedan barnkorståget, den första brickan som sticker fram sin näsa har 1-0-0 (2). Det är 67% risk att han disruptar direkt vid offensiv handling och lika stor chans att bidra med 0 i stridsvärde i försvar. Det är en division som antagligen blev nedsliten under vinteroffensiverna. Hela armén är i liknande skick, en pappersprodukt med 6 divisioner.

Timoshenko tänker att det är en köttmur som kan stå i vägen i flera timmar. Allt räknas och i krig finns det inga silvermedaljer.

Retorik