[Elias Nordling]

Finns det nån motivation för tidsgränsen? Är den bara för spelbalansens skull eller händer det grejer som påverkar den strategiska situationen efter det?

[Fredrik H]

Finns det nån motivation för tidsgränsen? Är den bara för spelbalansens skull eller händer det grejer som påverkar den strategiska situationen efter det?

Utifrån designer notes och mina egna, synnerligen kvalificerade, gissningar så skulle jag säga att det är lite av båda. Vance nämner att Malta knappast hade underhåll för en längre kampanj och att det därför blir lite menlöst att dra ut på det i en månad när de första dagarna egentligen är det som avgör ifall anfallet kunde ha stoppats. Jag förstår hans poäng.

Sen är det förstås helt godtyckligt vad som innebär en seger för axeln. Varför just sex VC-rutor och varför är just de rutorna värda något? Det finns sudden death om man tar Valetta, men det känns knappast görbart. I spelet så gör det i alla händelser att det finns en dramatik kring utvalda platser, även om Meta-Freddan inser att det är tämligen arbiträrt.

[Fredrik H]

På morgonen den 17:e augusti så kommer Luftwaffe tillbaka efter nattens vila, man bombar noga utvalda mål över olika delar av ön. Tyskarna sätter också iland pansarförband. Britterna får släcka bränder i alla riktningar och deras resurser är översträckta. Axeln behöver knappt oroa sig för brittiska framstötar längre, vilket underlättar för deras egna anfall.



I söder så lyckas italienska och tyska förband samarbeta och man stöter fram till flygplatsens västra delar. Ju-87:orna dyker ner mellan Boforskanonernas intensiva eld och hjälper de anfallande kompanierna att gradvis etablera eldövertag. Här kommer det bli en strid på kniven.

I övrigt så saknas dramatiken, britterna byter terräng mot tid utan större problem.



Den norra landstigningen gör tydligare framsteg. Ramcke tar ett centralt beläget fort (grön pil) efter en taktiskt elegant insats (slå en tia). Italienarna har på respektive flank kommit fram till varsin VC-hex, där den södra troligen är mest sårbar. Det gör att den norra landsättningen nu har tagit tre VC-hexes och hotar två till, den södra ligger på 1+1. Det säger kanske något om de olika insatserna, men britterna satte å andra sidan in större motåtgärder mot den södra gruppen.

Det är bara två turns kvar och det är inte avgjort vem som vinner, men utifrån Elias fråga så kan man konstatera att Malta inte skulle ha hållit. Jag tror det är rimligt att tänka sig att en historisk invasion skulle blivit svår för britterna att hålla ifrån sig.

[Strv102r]

Royal Navy var väl det främsta vapnet för britterna, och har man tagit bort det för att det ska bli en invasion och ett spel överhuvudtaget så blir det väl så.

[aegneus]

Om man antar att RN gör slarvsylta av ev landstigningsförsök, så återstår ju ett Kretaliknande spel - kan axeln ta och hålla flygfält för inflygning av förstärkningar ? Eller kan britterna hålla dessa borta tills supply är slut för fallskärmstrupperna?

Jag tycker det låter som ett bra spel.

[Fredrik H]

I spelets näst sista runda så börjar aktiviteterna koka ner till om man kan uppnå en spelteknisk seger eller inte. De tyska pansarförbanden sätts in i strid, men de är få och måste hålla sig till vägar på den stentäckta ön så det i sig inte ändrar så mycket.



I söder så tar de tyska fallskärmsjägarna sitt andra flygfält, men saknar egentligen möjlighet att åstadkomma mer. Jag tror att 9 turns är playtestat som rimligt, en dag till skulle kunna innebära dramatiska förändringar, proppen har gått ur imperiets försvarare.



I norr så sker det, efter italiensk-tyskt samarbete, ett regelrätt genombrott. Britterna kastar in förband från söder för att täcka flygfältet, men det innebär att Valetta ser tämligen oskyddat ut. Axeln har nu tagit 5 av 6 objektiv. De röda pilarna visar att man är i stridskontakt med två till, men båda är hårt försvarade. Det kommer att landa i att den sista turnens tärningar avgör hur spelet går. Själva invasionen är redan säkrad.

Benito är naturligtvis löjligt nöjd med sina soldaters insats, kanske allra mest Folgores stridsduglighet. Adolf är nöjd med att förlusterna av jägarsoldater inte ser ut som på Kreta året innan. Rommel är nöjd över att underhållet inte alltid innebär ett slag på Malta-tabellen.

Mot den tärningstunga finalen. 

 

[Fredrik H]

Då är det dags att se hur det slutar. Det slutar med ett nja. Den brittiska fronten bröts sönder lite överallt och invasionstrupperna kunde på sina ställen röra sig helt fritt på öns centrala delar. Många brittiska stödjepunkter föll ihop och på många ställen återstod det bara upprensning.

Men de italienska insatserna mot de två avgörande forten slutade som Adolf hade gissat, man slog helt enkelt för dåligt och kunde inte ta sig in. Båda forten är avskurna, men det verkar inte spela någon roll (vilket verkligen stärker att det är en ren balansfråga).

Tyskarna slog sig in till det centrala flygfältet, men missade även det. Lite irriterad så började jag att jaga möjligheter. Det fanns en; ett tyskt FJ-kompani kunde ta sig in i Valetta och anfalla en kustruta. Det gick enligt bild, tyskarna lyckades på fjärde försöket slå en tia och fortet föll. Det känns lite gamey för min smak, men jag kan konstatera att spelet tycks välbalanserat, 9 turns och 6 objektiv är en väldigt rimlig målbild för att fånga dramatiken i en landsättning utan att det blir segt. Jag räknar det som oavgjort och anser mig obesegrad.



En hel italiensk division kör fast mot ett medeltidsfort och tyskarna visar, med ett kompani, hur man gör.



Slutsituationen. Som synes kan de båda landsättningarna ta kontakt med varandra nästa turn, samtidigt som jag gissar att brittiska stabsassistenter eldar papper i Valetta för allt vad tygen håller. Axeln mötte svagare motstånd i norr, vilket gjorde att pressen där snabbare fick effekt. En ganska rimlig utveckling.



Dödhögen. Den säger inte så mycket, FJ-förbanden har väl typ hälften av alla sina brickor steplossade, vilket man inte ser här. Många italienska förluster ligger också på havets botten, det är avsevärt fler på botten än det är på Maltas klippor. Men man kan konstatera att systemet inte är oblodigt, nästan alla inf-brickor har två steps, men det kostar att slåss.

På det stora hela ett trevligt spel. Det är inget speciellt med systemet, men det är så pass enkelt att jag bara spelade vidare utan att behöva slå i reglerna hela tiden (The next war - horror). Skalan känns alldeles utmärkt för temat och jag tror det finns stor omspelbarhet då man själv har stor frihet i val av landsättning etc. Dessutom finns det ju 40,41, 42 och Leros som scenarion.

Jag måste inte tvunget äga alla spel med systemet, men jag kommer att behålla det här och är rätt säker på att det kommer att spelas igen. Jag gillar också dramatiken med invasioner, jag blir lite sugen på att spela Operation Mercury (som har rätt skala), men jag har många nya spel som inte fått sin beskärda tid på bordet så vi får se.

Nu har arbetet börjat. Det är ett elände som saknar motstycke att jag ska behöva gå upp i arla morgonstund för att slita ihop till brödfödan. Man får trösta sig med att det inte är så lång tid tills nästa FF och att ukrainarna gör så bra ifrån sig. 

[Elias Nordling]

Spela på FF?

[Fredrik H]

Spela på FF?

Min inre impulsmänniska vill återkomma närmare själva händelsen.