[Strv102r]

Efter spelen om det misslyckade kriget 1848-1849 för Italiens enande går vi vidare till det mer lyckade dito ett decennium senare.

[Strv102r]

Vi börjar med fälttågsspelet, för det är mer ett separat spel än ett scenario. Det har helt egna regler och helt andra brickor och annan karta.

[Strv102r]

Utgångsgrupperingen är klar. Österrikarna, 2. armén,  står samlade runt PAVIA, som i spelet Radetzkys March 10 år tidigare, och med mindre del längs floden TICINOS lopp norrut. Fem kårer, 10 divisioner. Radetzky gick i pension 1857, två före detta krig. Han var då 89 år gammal... Chef för armén är Gyulai. Benedek är nu chef VIII kåren. MILANO låg alltså precis utanför kartan till Radetzkys March.



Sardinierna står i princip i det slutläge som de hade i Radetzkys March, innanför den större floden med fem divisioner. I nordväst finns Garibaldis "bergsbrigad". Notera terrängen mellan utgångsgrupperingarna, med vägknuten MORTARA, där det i vårt spel av Radetzkys March stod ett större slag.



Den franska arméns förtrupp har anlänt med en division med tåg till TURIN i väst, och en med båt till GENUA.

Nedan en överblicksbild med förtydliganden och även Kvadrilateralen, de fyra österrikiska fästningarna som utgör låsområdet in till Venetien, inlagd.

[Strv102r]

Det finns fyra aktiveringsfaser.

Den första är strategisk förlyttning. GT 1 och 2 är österrikaren först.

Sedan kommer den aggressiva förflyttningsfasen. Man får en MP extra i denna fas, den förste spelaren får ytterligare en extra och den andra tappar en, dvs har normal MP. Man måste röra sig mot fienden. GT 1 och 2 är österrikaren först. Detta gör att det är som upplagt för en snabb rusning för österrikaren över TICINO mot PO, som i fälttåget 1849. Men! Men... Så länge Gyulai är arméchef så får österrikaren inte använda denna fas. Detta gör att sardinen får flytta fört i praktiken genom att nyttja den aggressiva fasen innan österrikaren får flytta i den normala dito. Sardinen kommer således att hinna till TICINO innan österrikaren kan gå över. Varför då? Gyulai var tydligen mycket försiktig och oroade sig mer för vad fransmännen skulle kunna göra mot honom när de kom, än bad han borde göra för att förekomma dem. detta trots att den utmärkt österrikisk generalstabsstudie strax innan kriget just tryckte på vikten av ett aggressivt agerande omedelbart medan sardinerna var ensamma, innan fransmännen hann anlända.

Därefter kommer den normala förflyttningsfasen. Den förste spelaren får ytterligare en extra och den andra tappar en. GT 1 och 2 är österrikaren först.

Slutligen kommer den försiktiga förflyttningsfasen. Den förste spelaren får tappar en MP och den andra tappar ännu en. GT 1 och 2 är österrikaren först.

Man får bara aktivera varje bricka, och de aktiveras separat, inte stackvis, en gång per GT.

Om en bricka flyttar in i ett område där det finns fiender blir det slag. Omedelbart. Omöjligt att samordna flera brickor. Det blir viktigt att organisera sina divisioner i kårer, för då har man en kårbricka och inte två separata divisionsbrickor. Och helst sina kårer i arméer. Då har man en "dödstjärnebricka" så att säga, men å andra sidan blir det svårare att täcka yta.

Men efter alla aktiveringsfaser kommer en slagfas där alla de som varit aggressiva och står i ett till fienden angränsande område, inte nödvändigtvis samma, får försöka flytta in i fiendens grupperingsområde. Man måste slå under brickans reaktionsvärde, men har man sin overall commander missar man bara på 9. Detta medger kraftsamling av flera brickor från flera riktningar mot samma mål. Försvararen får försöka förstärka sitt område på samma sätt. Stora slag kräver alltså att fienden inte drar sig ur innan slag i mindre aggressiva aktiveringsfaser när denne sett hur den aggressive rör sig. Fördröjningsstrid blir alltså inbyggt i mekaniken på ett intressant sätt. Nu ska vi ser hur den offensive rör sig? OK! De söker slag där, Vill jag ta det slaget? Nej, vi drar ur.


url="https://postimages.org/"][/url]

Bilden ovan visar hur den franska divisionen i TURIN transporteras med tåg till det sardiska basområdet i den strategiska fasen. Österrikaren har inget behov av den fasen GT1.






Därefter framrycker sardinerna till TICINO.






Österikrana sprider ut en kår på östra sidan TICINO för att spegla sardinerna, och sedan anfaller Benedek, som nu är kårchef, med sin VIII kårs två divisioner över TICINO mot två sardinska divisioner.
Benedek smiskar sardinrumpa. Två reducerade divisioner viker bakåt.

Men sardinerna har fått sitt fördröjningssjup.

[Strv102r]

Sardinierna återhämtar sina reducerade divisioner. Den franska divisionen rör sig mot TICINO medan nästa ansluter framåt med tåg från TURIN. En fransk kår kommer upp söderifrån från GENUA.

Efter segern vid CAVA MANARA går Gyulai över TICINO och anfaller den sardinska styrkan under Vittorio Emmanuel vid GARLASCO. Österrikaren vinner detta slag stort också och alla tre sardinska divisioner viker reducerade.

[Strv102r]

Ytterligare franska förband ansluter från TURIN så att kårens alla delar utom divisionen som gick fram till TICINO är på plats. Den från söder ankommande franska kåren stannar söder om PO, och ytterligare en kår rör sig norrut från GENUA. Den franska underhållsdepån är under omgruppering och Nappe 3 har inte anlänt så fransoserna är både utan underhåll och ledning. Uppmarschen är uppenbart inte jätteväl planerad, utan är en serie improvisationer i följd. Så var det historiskt och det är oundvikbart (finns det ordet?) för den allierade spelaren. Tack vare österrikisk relativ passivitet, Gyulai-effekten, så lyckades det tillräckligt bra. Not so much 1870...

De sardinska divisionerna samlas i TORRE BERETTI norr om PO nära VALENZA. Tre av dem är reducerade efter slaget vid GARLASCO medan två hunnit återhämta efter CAVA MANARA. Gyulai samlar tre kårer och anfaller. Det blir åter en österrikisk seger och alla fem sardinska divisionerna faller tillbaka över PO in i VALENZA. Österrikarna har nu ackumulerat tre av sex divisioner som reducerats. En kår skyddar södra flanken, och står fortfarande divisionsvis öster TICINO. En ny österrikisk kår anländer med tåg till bron öster MILANO där järnvägen tar slut.

[Strv102r]

Nappe 3 anländer och ansluter till de främsta förbanden. De ansluter i sin tur, med två kårer, till VALENZA och sardinierna som är under återhämtning efter förlusten vid TORRE BERETTI. Ytterligare en fransk division anländer med tåg. Ganska kaotiskt i VALENZA med andra ord. Då anfaller Gyulai över PO mot VAlENZA...

Men de allierade är faktiskt starkare. Och Gyulai anfaller över vattendrag. Och fransoserna har två kårer med skickliga kårchefer (ger bonus i strid) mot en, Benedek, för österrikarna. Å andra sidan är en fransk division under urlastning från tågtransport, sardinierna under återhämtning, och fransmännens underhållsdepå är inte omgrupperad. Det slutar med viss nackdel för Gyulai, som presterar mediokert. Men de allierades prestation kan bara beskrivas som en total genomklappning. De allierade viker till ALLESSANDRIA med hyfsat stora förluster. Österrikarna tågar in i VALENZA, med nästan lika stora förluster.

Den tillkommande österrikiska kåren marscherar in i MILANO.

[Strv102r]

Den följande veckan ägnas åt återhämtning av båda parter. Fransmännen får depån på plats och med Nappe 3, och dennes stab, har deras förmåga har nu ökat avsevärt. Två kårer har grupperat i den österrikiska södra flanken söder om PO. I norr har Garibaldi lämnat TICINO och rört sig till CASALE MONTFERRATO. Det gör i sin tur att den mest norra österrikarna divisionen kan gå över TICINO och röra sig mot sydväst, men där håller en fransk stark kår på att samlas. Den tillkommande kåren har gått mot sydväst från MILANO och befinner sig i GARLASCO.

De nya styrkeförhållandena och inte minst hotet i söder, och från den franska kåren öster om PO norr VALENZA, gör att det kanske är dags att övergå till defensiv för österrikaren och gå tillbaka till TICINO?

[Strv102r]

Då ska vi följa mekaniken och hur den påverkar händelseförloppet när de allierade tar initiativet.



I den aggressiva fasen får alltså inte Gyulai aktiveras så de allierade går först. Nappe 3 lämnar ALESSANDERIA och för sig mot nordväst och sedan åt öst vilket gör att fransmännen flankerar Gyulai i VALENZA när sardinierna står kvar, och dessutom innebär att alla inte anfaller över vattendrag. Klokt drag. Innebär fortfarande att anfallet kommer genomföras av flera brickor vilka gör att det genomförs efter alla aktiveringsfaser. Rimligen får detta att Gyulais 6 divisioner möter 11 allierade divisioner med kavalleriöverlägsenhet, fler kapabla kårchefer och på det flankeringen, effekten att Gyulai drar ur innan vidkommit till slagfasen. En utmanövrering för att återta VALENZA helt enkelt.







Mycket riktigt. I den normala aktiveringsfasen går Gyulai först och går mot nordost över PO, och sedan österut längs PO mot TICINO och PAVIA, men hinner inte fram denna 5 dagarsperiod.







Därefter den sardinska armén som marscherar genom VALENZA, till folkets jubel får man förmoda, över PO och anfaller, den är ju en bricka, den österrikiska flankskyddsdivisionen som stått mot de franska kårerna söder PO. Överlägsenheten är förkrossande och "överförlusterna" så stora att den österrikiska divisionen slås permanent.






I den försiktiga aktiveringsfasen får österrikarna gå först igen. De evakuerar området mellan PO och TICINO med kårerna och divisionerna.






Sist aktiveras de franska kårerna som rör sig in mot Centern så att Nappe 3 får kontroll över dem kommande GT.

[Strv102r]

Den sardinska armén anfaller över TICINO från GARLASCO och den österrikiska kåren viker med små förluster in i PAVIA. Båda de allierade depåerna är under omgruppering igen.





Gyulai tar sin armé över TICINO, marscherar genom PAVIA och tvingar tillbaka sardinierna över floden i ett ytterst blodigt slag relativt storleken på förbanden som lämnar båda utmattade.






Fransmännen grupperar fram mot TICINO. Gyulai och sardinierna återhämtar.





I norr anfaller Garibaldi vågat över TICINO mot en österrikisk division. Österrikarna reduceras, men Garibaldi tappar allt stridsvärde.









Fransmännen skickar två kårer söderut över PO igen, och sedan rör de sig österut längs floden. Den tillkommande österrikiska kåren i MILANO förstärker PAVIA.

[Strv102r]

Garibaldi återhämtar i NOVARA. Sardinierna går över TICINO lite längre norrut igen, strax sydost om NOVARA, och totalslår en österrikisk division till. Av en händelse det återstående divisionen ur den kår som den förra man permanent slog tillhörde. Minus en komplett kår alltså för österrikarna. Men Gyulai gör som sist. Marscherar norrut på öster sida TICINO och ger sardinierna storsmörj så sardinierna faller tillbaka över floden. Effekten blir dock att fransmännen får utökat handlingsutrymme vid PAVIA. Den franska italienarmen närmar sig bron över TICINO medan en kår går tillbaka över PO till den norra sidan öster om PAVIA. Sammanlagt fyra större franska kårer med kavalleröverlägsenhet och flankering mot två mindre österrikiska kårer. Jag drar ur kårerna och lämnar garnisonen åt sitt öde. Frågan är om inte TICINO-ställningen är helt överspelad. Fransmännen grupperar sin depå söder om PO. En indikation på deras kommande tyngdpunkt. Sardinierna grupperar sin i NOVARA i norr. Jag påbörjar omgruppering av min depå från PAVIA. En österrikisk kår anländer till PARMA i sydost, och en till CREMONA ungefär i mitten av bilden.

Nedan en inzoomning av TICINO-linjen.

[Strv102r]

Garnisonen i PAVIA är ju ingen match för den franska italienarmen under ledning av Napoleon Bonapartes brorson.

Läget nu har blivit "prekärt" för österrikarna. Nästa GT kommer fransmännen aktiveras först. Österrikarna norr PAVIA kommer med stor sannolikhet inte kunna stå emot den franska armén med/trots dess ledning av Nappe 3. Den franska kåren öster PAVIA kan kringå österrikarna direkt till MILANO. Då skärs Gyulai, armén, de fristående kårerna och divisionerna vid TICINO nästan av från förbindelserna med quaderilateralen. 

[Strv102r]

Precis! Den franska armén anfaller och totalkrossar den österrikiska kåren. En fransk kår kringgår slaget och intar MILANO.

Nu anländer kejsare Franz Josef och tar personligt befäl över styrkorna i Italien. Han har med dig ännu en arméstab. Jag kan nu organisera två arméer. Problemet är att båda de permanent slagna kårerna är tilldelade den nyanlända 1 armén. Jo, det finns tre kvar till den, så det går att skapa en armé, men då täcker 1. armén en mycket begränsad yta, vilket är ett problem när man är på defensiven. En annan effekt av reorganisationen av styrkorna är att då en av de tre kårer som nu utgör 2. armén är tilldelad 1. armén så faller antalet kårer i 2. armén under tre, och då kan den inte bibehålla arméstatus. Den faller isär i sina tre kårer och kavallerikomponenten. Ironiskt nog innebär det att rörelseförmågan för delarna ökar med 50% då en kår har sex MP mot fyra (tre för sardinierna) för 4n armé. En division har 8 MP. Detta underlättar urdragningen österut norr om MILANO. Sannolikt innebär det att armétross och artilleri med mera förstörts eller lämnats, men i spelet påverkas inte förmågan att reorganisera 2. armén när jag har minst tre kårer stackade i början av ett GT. Nedan ses hur österrikarna drar ur österut norr MILANO över ADDA och hur Franz Josef anslutit framåt till BERGAMO.









Sardinierna ansluter framåt, men depån i NOVARA har bara räckvidd till MILANO, så den måste omgrupperas igen. Franska III (den rödmarkerade) är en extra stark kår med tre divisioner och eget kavalleri, och den tar sig över floden ADDA på en oförsvarad bro. Italienarmén marscherar mot PIZZIGHETONE där återigen garnisonen lämnas till sitt öde, men fransmännen missar två gånger att få till ett anfall. Det krävs en 9 för att missa när Naåpe 3 är i ledningen av armén. Nappe intar en krigisk pose och kommenderar ANFALL! Staben och divisionscheferna visar svårmod och skyller på hettan, brist på vatten, skoskav, vinet är slut, nog kan väl hans kejserliga höghet förstå att just nu är det inte lämpligt? Svårmodet delas av chefen för II kåren, den rosa, inför PIACENZAS portar. Inte heller de anfaller den prisgivna garnisonen. I sydost anländer den franska V kåren med en fransk och en toskansk division. Den leds av Napoleon I brorson Napoleon Joseph Charles Paul Bonaparte, son till Jerome Bonaparte, kung av Westfalen en tid. Svärson till Vittorio EmManuele. Han kallas "Plon Plon" efter sin insats som general i Krimkriget och han var inte aggressiv här heller. Han marscherar mot PARMA som försvaras av en österrikisk kår, och en sedvanlig garnison, men kåren beslutar sig att gå norrut över PO för att försvara depån där. Plon Plon gör sig ingen brådska att inta PARMA. Måste slå 0-2 för att han ska anfalla.

Österrikarna återreorganiserar 2 armén med tre kårer och har då en fristående kår under dess befäl att ta ut bredd med. 1. arméns tre kårer finns med två i PIZZIGHETONI, och en norr PARMA.






Vinet anländer så fransmännen intar med lätthet både PIZZIGHETONI och CREMONA och PIACENZA. Plon Plon gör inget. Sardinierna ansluter framåt, men hinner inte i kapp österrikarna. Österrikarna faller tillbaka mot BRESCIA med 2. armén och 1. går över OGLIA med de två kårerna nu i bredd. Ett antal broar förstörs.

Österrikarna närmar sig Quadrilateralen. Bottenproppen. Den sista droppens försvar. Problemet är att tar de allierade en fästning i Quadrilateralen så vinner de på sudden death. Och de vinner GT 15, det sista, om de tagit alla städer i Lombardiet utom de i Quadrilateralen. Jag har i praktiken skrivit av PARMA, så jag måste hålla BRESCIA. Någonstans där kommer det stå ett slag. Kanske jag kan tvåla till sardinierna igen innan fransmännen ansluter?

Det kanske märks att jag gillar det här spelet? Systemet är inte svårt, men det är genomtänkt. Vem som går först i varje fas, utom i GT 1 och 2, beror på  om man passar eller agerar och utfall av strider. Det simulerar det där svårgripbara initiativet, och på ett ganska bra sätt.

[Strv102r]

Den sardinska armén rör sig österut. Österrikarna tar chansen och 2. armén kastar sig framåt in i ett slag. Men österrikarna förlorar! Och ganska stort! De retirerar tillbaka till BRESCIA, där en kår ansluter.

Fransmännen har inte sin depå på plats än så de rör sig bara långsamt. Italienarmen rör sig mot nordost. Det verkar som om de allierade ska samlas mot BRESCIA.

I övrigt faller BERGAMO till sardinierna och PARMA till den fransk-toskanska kåren.

Nedan inzoomning i centrum.

[Strv102r]

Sardinierna marscherar till BRESCIAs portar och Garibaldi ansluter. Österrikarna återhämtar efter förlusten och Nappe 3 leder sin armé sakta mot BRESCIA runt de av österrikarna förstörda broarna över OGLIO. De två södra franska kårerna rör sig mot broarna över OGLIO nära MANTOVA. Den fransk-toskanska kåren under Plon Plon segar sig norrut men kommer nu bakom de två franska kårerna. Plon Plon är uppenbarligen nöjd med sin insats vid PARMA.