[Fredrik H]

Spelsystemet skulle behöva någon form av Fatigue-regel. Finns en alternativ regel i en av Zuckers Wargame Design tidningar. Efter att vi hade kördt Napoelon's Last Gamble (1815) för en massa år sedan husreglade jag ihop något sådant men vi hann aldrig riktigt testa det. Flera av multidagar-kampanjerna i spelserien har liknande regler kring historiska vilodagar. Ingenstans funkar det med mitt behov av simulering/realism.

 
De här båda punkterna känns som det bästa tillägget i regelvarianten.
 
Korten ja... Jag gillar att köra med korten men det orsakar också ofta onödigt mycket huvudbry. De flesta korten är dessutom helt verkningslösa. I orginalsystemet är kort som tillåter ZOC-ZOC reträtter kul att ha på handen. Ledarkorten kan också pigga upp en runda. Tyvärr är det Zucker som bestämt vad som står på dem så man måste själv avgöra hur de skall användas... Gillar att korten ger varierande antal förflyttningspoäng.

Nu blev det lite klippt och klistrat för att spara på utrymme. Jag har också funderat på något slags fatigue-system, men det är inte klart hur det skulle ta sig ut. Wellingtons victory har en intressant tanke, men den skulle behöva utvecklas. Jag tänker mig att om kåren är i strid blir den trött, men längre än så vet jag inte. Det kommer snart ut ett spel om Eylau (utöver det från NES) som har något intressant på temat.

Roligt nog tycker variantdesignern att det man måste spela med är det nednötande stridssystemet, det andra kan man ta om man gillar det. Ni gillar olika kan man säga. 

Korten är som sagt roligare som idé än utförande. Den jobbiga insikten blir väl att man behöver nästan göra ett helt eget system om man ska bli nöjd.

[Fredrik H]

Jag vill höra åsikter om VP systemet.

Jag är som vanligt fel person att fråga. Spelet ger en massa geografiska poäng hit och dit. I min värld gav N fan i om han höll den ena eller andra potatisåkern den 19 oktober, han behövde besegra sina fiender för att behålla kontrollen över den här delen av Tyskland (som bildas 1871, jag vet). Ganska snart får han börja fundera på om han överhuvudtaget får sitta kvar som kejsare.

Jag kan förstå om man behöver styra spelarna i en historisk riktning och ibland fungerar det bra. Men samtidigt så kan jag inte, som i det här fallet påläst solitärspelare, skicka en kossackbricka mot en vp-hex för att den inte försvaras. Nix, kommer inte att hända.

Jag tycker att VC är en svår fråga i många spel, här har jag inte funderat alls utan kommer att jämföra med det historiska. 

[Fredrik H]

Mitt på dagen har vi följande situation söder. Beklagar bildkvaliteten, men spelet har liksom vuxit och jag behöver avstånd för att få med allt. Längst ner i bild kommer Bennigsen med sin armé. Den pressar den IX:e kåren bakåt, men linjen håller. Den österrikiska reservkåren kunde ta sitt anfallsmål utan motstånd och kårchefen samtalar med Barclay om nya instruktioner.

Centralt är det ett intensivt krigande om de småbyar som fransmännen hållit sedan den 16:e. De gula brickorna avslöjar demoraliserade/brutna kårer och det har drabbar tre kårer på vardera sida.
Kleist själv tog befälet över en brigad och lyckades efter många timmars strider äntligen tränga in i själva bebyggelsen, men fransmännen håller kyrkan. Det känns som två utmattade boxare som hänger på varandra och det kommer att handla om tärningsslag för att se vem som anser att orderna inte kan utföras (typ Corps attack stoppage fast här heter det order confidence).

Lite längre upp lyckas Augerau fortfarande hålla ett skogsparti framför Wachau, det är helt osannolikt hur tärningen har räddat honom gång på gång. Även här är alla nära bristningsgränsen.

Det gamla gardet är nu i princip Napoleons enda reserv, detta sedan österrikare anfallit även på andra sidan floden. Det rör sig om fyra-fem brickor. Var sätter man in dem?

[tinG]

Jag vill höra åsikter om VP systemet.

På sidan 9 i det här numret av Wargame Design finns ett resonemang ring VP-systemet i TLNB

"Victory Conditions are artificial, like endings in the movies: a neat and tidy way of winding things up."

"The game will actually be won on the map, so no need granting a lot of VPs to the player over and above the inherent benefit of controlling the board. This is a Napoleonic precept—defeat the enemy army and in due time all secondary objectives will be obtained by default."

"Napoleon's precept seems to tell us to let battlefield losses tell the whole story. The problem is, in most Napoleonic battles, losses on the battlefield were roughly equal."

[Fredrik H]

I norr så förflyttas förbanden lite snabbare, eventuellt beroende på att det inte är någon i vägen.

Längst till höger börjar de franska attackerna att mattas av. Gardet har dragits undan och fransmännen får betala ett högt pris för varje bondgård koalitionen väljer att försvara. St Priests fyra brigader är försatta ur stridbart skick och han själv blev tillfångatagen, men Marmonts VI:e kår närmar sig brytpunkten och det finns en hel del fiender kvar.

Den gula pilen är svenskarna. Dom betraktas såsom varande av låg kvalitet, dessutom så är den svenska kårchefen Curt von Stedink spelets sämsta ledare!? Lite taskigt tyckte jag och googlade. Stedink slogs som 13-åring i sjuårskriget och dekorerades efter att ha slagit på USA/Frankrikes sida i Fihetskriget (bland annat i Västindien och vid Savannah). Nåväl, här är han en etta (alla har mellan ett och fyra, de flesta har tre eller fyra).

Det roliga för svenskarna är att dom har fått rätt speciella motståndare, liksom det som fanns över på fransk sida - nämligen det unga gardet uppbackat av det franska gardeskavalleriet, såväl tungt som lätt. Stedink funderar på hur han ska genomföra anfallet för att glädja sin fransktalande svenska kung i striden mot dennes förre arbetsgivare.

Den gröna pilen är en rysk kår, den svarta en preussisk under von Bülow, som kommer att avgöra slaget vid Waterloo mindre än två år från nu.

Det kanske måste bli så att fransmännen, trots goda intentioner, måste inse att försvarandet av underhållslinjen över Leipzig är viktigare än att jaga slitna preussare, men det tar emot. Här anar man också den nya fronten längst upp i bild.

[Fredrik H]

Jag vill höra åsikter om VP systemet.

På sidan 9 i det här numret av Wargame Design finns ett resonemang ring VP-systemet i TLNB

"Victory Conditions are artificial, like endings in the movies: a neat and tidy way of winding things up."

"The game will actually be won on the map, so no need granting a lot of VPs to the player over and above the inherent benefit of controlling the board. This is a Napoleonic precept—defeat the enemy army and in due time all secondary objectives will be obtained by default."

"Napoleon's precept seems to tell us to let battlefield losses tell the whole story. The problem is, in most Napoleonic battles, losses on the battlefield were roughly equal."

Jag gillar jämförelsen med film och det följande resonemanget. Jag gillar också några av La Bat-spelens VC, det ska inte finnas några fiender kvar på kartan. Då har man målbilden och ribban klar.

[Fredrik H]

Situationen runt tvåtiden nere i söder. Bennigsen har inte fått igång sin armé än, men flera orter har nu fallit till koalitionens trupper. Kleist avbröt sitt anfall och återsamlades en kilometer längre bak. Dom kommer inte att få några fler anfallsorder.

Det gamla gardet drogs in i strider mer av en slump då en fransk kår inte längre kunde stå emot trycket. Drouot kastade fram sina luttrade veteraner, som utan större problem kastade tillbaka ryssarna. Gardet fortsatte, men valde att avbryta då man kom under koncentrerad artillerield. Studsande kanonkulor gör ingen skillnad på nyuppsatt milis och gardestrupper och kejsaren vill inte se sina förband gödsla åkrarna i onödan.

Jag ser egentligen ingen direkt möjlighet till en snabb seger för någon av kontrahenterna. Dom är relativt slutkörda och systemet gör att anfall nästan alltid kostar en hel del.
Kanske att något kan hända om fransmännen blir tvungna att dra ur förband för att staga upp mot förrädaren Bernadotte, men än så länge håller det.

Jag undrar hur det såg ut på åkrarna och i byarna den 18 oktober 1813. Det var lerigt och blött, samtidigt måste det legat tusentals människor och hästar som är döda eller döende. Hur var det att rycka fram över vad som bokstavligen är sina kamraters lik? Krig gör sig bättre med brickor.

[Fredrik H]

I norr händer det mer. Marmonts VI:e kår bryter och faller bakåt, precis som de andra franska kårerna. Jag tror att Marmont är slagets MVP, medans Augerau är den som överraskat mest.
Min satsning på att slå ut Blücher har alltså misslyckats, men det beror mest på att jag struntade i att spela den 17 oktober. Blücher andas ut, även om han till sitt stora förtret sannolikt inte har några möjligheter till anfall under eftermiddagen.

Svenskarna trycker på och hamnar i strid med gardet. Svenskarna sköter sig skapligt, men lyckas naturligtvis inte besegra sina fiender. Bernadotte vet alltför väl vilka fiender man står inför och lämnar Stedink för att dirigera sina två andra kårer att slåss mot den svaga franska VII:e kåren istället. Besegrar man den så finns det bara supplyvagnar mellan Bernadotte och Leipzig.

Striderna så att säga bakom staden innehåller för få förband för att vara direkt avgörande. Ingendera sidan kan enkelt slå ut den andra, så striderna böljar fram och tillbaka under ett ömsesidigt tillfogande av förluster.

[Fredrik H]

När solen börjar kasta allt längre skuggor över byarna runt Leipzig så känner jag att den viktigaste fatigue-regeln gäller min egen energi. Det är en turn av dagsljus kvar, följt av några natt-turns och förmiddagen den 19. Jag orkar inte, beroende på två saker.

1. Fransmännen har insett att oddsen är för dåliga och dom har nu börjat backa över hela linjen. Eftersom det är lättare att backa än att anfalla (order-reglerna är sådana och det är rimligt) så kommer dom att komma undan över broarna i Leipzig. Det rör sig helt enkelt om att mekaniskt åstadkomma det jag lätt inser att dom kan göra. Det blir inte så roliga timmars spelande.

2. Spelet har vuxit avsevärt i omfång, det är många fler chits i koppen så att säga. Jag märker på mig själv att jag inte riktigt orkar engagera mig när vardera sidan har kanske hundrafemtio brickor att flytta varje turn, jag ids inte fundera särskilt mycket över vad som skulle vara bäst. Det är helt enkelt så att spelet är större än min ork.

Men jag är nöjd med spelet. Jag måste säga att det känns som det är Leipzig man spelar, det är många intressanta val och det känns som båda sidor är roliga att spela. Jag tror att systemet/skalan gör att man ska spela stora slag hellre än små, men det har Björn redan påpekat.

Det är möjligt att RAW funkar, men det här var ändå fullt fungerande. Det är möjligt att jag skulle föredra en lite mindre blodig tabell, men det rör sig om finjusteringar. Order och chit pull tror jag gör spelet bättre.

Läget runt klockan fem på kvällen, helhetsbild för att få känslan av att det är ett rejält  stort slag och spel. Blåa pilar är fransmän på tillbakagång. En viktig sak som offensiven mot Blücher medförde var att fransosen fortfarande höll flera flodövergångar. Det gjorde att man inte riskerade samma kollaps som den historiska, då den enda bron sprängdes i förtid.

Koalitionens pilar visar de farligaste, mest lovande framryckningarna. Där pilarna är dragna fanns det ett påtagligt överläge, men som systemet fungerar så kan man ganska lätt fördröja fienden om man är beredd att offra lite folk.

Den svenska pilen är ingen lovande framryckning - men svensk! Stedink fick sitt artilleri överkört av det franska gardeskavalleriet och han valde att avbryta anfallen. Trots att den svenska kåren fick avsevärda förluster på kort tid (många Sven, Olof och Lars som inte kommer hem till våren) så lyckades svenskarna slå ut två av totalt tre nedgjorda gardesbrigader, däribland det en lätt brigad gardeskavalleri. Det imponerade på Karl Johan, som redan umgås med planer på att rycka Norge från de ondsinta danskjävlarna.

Den gröna ormen till vänster visar var den rysk-preussiska gardeskåren stoppades av såväl det unga som gamla franska gardet. Där gick det åt en del militär talang innan till slut ryssarna lät det övergå till en artilleriduell utan avgörande.

Jag tror att fransmännen tillfogat sina fiender märkbart fler förluster, men man har ändå förlorat strategiskt. I CWB-spelet Bloody roads south skilde man på strategisk och taktisk seger. Jag skulle här utropa Napoleon till taktisk segrare, men han kommer ändå att tappa greppet om centrala Tyskland, dvs ett strategiskt bakslag. Till våren kommer fiendens arméer att korsa den franska gränsen.

Jag vet inte om om jag kommer att skaffa fler OSG-spel, men jag måste ändå säga att jag kan förstå varför det här spelet har getts ut i fem olika utgåvor. Det skildrar sitt ämne bra och är roligt att spela.

Nu får det bli något mindre, 300+ brickor per turn var tydligen för mycket. Fan vad gammal jag känner mig. Å andra sidan dog Napoleon när han var 52, så jag har ett år på mig för att åstadkomma det han gjorde, hur svårt kan det vara? 

[tinG]

Det finns "kampanjer" som får TLNB att rocka lite hårdare för mig:

• The Last Success (Abensberg/Eckmühl, 1809)
• Napoleons Resurgence (Bautzen, 1813)
• La Patrie en Danger (Champaubert-Montmirail, 1814)
• Napoleon Retreats (Chemin des Dames, 1814)
• Napoleon's Last Gamble (Belgien, 1815)

Jag tror att spelen gör sig allra bäst som lagspel, kanske till och med dubbelblint med spelledare.

[Strv102r]

Vid kontroll visar det sig att det är versionen från 1979 jag har.

[Fredrik H]

Det finns "kampanjer" som får TLNB att rocka lite hårdare för mig:

• The Last Success (Abensberg/Eckmühl, 1809)
• Napoleons Resurgence (Bautzen, 1813)
• La Patrie en Danger (Champaubert-Montmirail, 1814)
• Napoleon Retreats (Chemin des Dames, 1814)
• Napoleon's Last Gamble (Belgien, 1815)

Jag tror att spelen gör sig allra bäst som lagspel, kanske till och med dubbelblint med spelledare.

1809 har onekligen en intressant inledning på kampanjen, det spelet ska jag kolla in. Jag gillar 1815 också, men det känns ganska gjort.

Jag kapar min egen tråd här, skyller på Napoleon; New England Simulations ska släppa Eyalu om en månad eller så, men frakten går på 70 dollar... Alphaspel trodde att dom skulle få in det, men visste inte. Finns det något annat sätt att säkra ett exemplar? Jag gillar slaget och NES gör så snygga spel så det vill jag inte missa

[Strv102r]

1809 är kul. Spelade ett spel om fälttåget för länge sedan nu.

http://www.krigsspel.se/forum/index.php/topic,1931.msg25442.html#msg25442