[Fredrik H]

Jaha, efter att Ola konstaterat att att S&T:s spel om Königgratz inte skakade om hans värld så tänkte jag testa Command magazines spel om samma batalj. Slaget är intressant, det utspelar sig på dagen tre år efter Pickets charge vid Gettysburg men som vi vet är slagen i Europa inte lika säljande som ACW - tyvärr. Därför sitter vi här med tidningsspel.

Spelets skala är 500m/hex, 1 timme/drag och enheterna är brigader. Den preussiska armén förutsätts fungera som den ska (den leds av en inte helt okänd kille som heter von Moltke) och har därför inga speciella befälsregler.
Enter the austrians. Arméchefen Benedek har lett den österrikiska armén under en dryg veckas kampanjande i Böhmen. Det har mest varit förvirrade skärmytslingar, men Benedek har inte gillat det han sett. Han har till generalstaben i Wien föreslagit en liten reträtt. I vad som kan uppfattas som ett ifrågasättande av hans mod och manlighet frågar Wien då om det ens varit något slag som gjort att han längtar hem?
Benedek fattar mod och beslutar sig för att leverera batalj vid Königgratz. Han samlar hela armén, inklusive den sachiska kåren och befäster ett högt liggande område mellan två floder.

I spelet så har österrikaren problem med befälsordningen. Alla kårchefer har ett värde (vanligtvis 7, en har 5) som man måste slå under för att dom ska göra som man vill. Är Benedek nära får man -2. Missar man så går man bara hälften och lite annat. Kårcheferna kan dessutom bli direkt olydiga (slår man typ 11-12) så får preussaren gå med den kåren! Sånt är ju bara roligt, hoppas det händer i spelet.

Precis som i Olas spel så kan man ta förluster som skada eller reträtter, skillnaden här är att en backande enhet drabbas av en massa negativa effekter. Vi får se hur det funkar.

Kartan bjuder på en ska vi säga annorlunda terränganalys jämfört med S&T. Det är grafiskt helt okej för mig, det är ändå en tidning från 1993. På plats är minsann inte bara von Moltke, både Bismarck och Wilhelm I är på plats. Otto har börjat få lite kalla fötter, han har insett det österrikiska artilleriets styrka ( i spelet är det avsevärt bättre än det preussiska) och funderar på om man inte ska backa. Moltke tvivlar emellertid inte. Den första armén inleder slaget, Elbe-armén är på ingång och den andra armén kommer under dagen. Målet är enkelt; preussaren ska av kartan rakt uppåt alternativt slå ihjäl fler än vad man förlorar.




Oklart hur långt jag hinner innan jag måste plocka ihop, i värsta fall spelar jag slut och rapporterar slutläget i så fall. Lång tid tar det nog inte.

[Strv102r]

Fenomenalt!

[Fredrik H]

Slaget inleds i regn runt klockan åtta på morgonen. Trots att preussarna är numerärt underlägsna så inleder de med att söka sig mot fienden där man kommer åt. Målet är att binda upp och sprida ut fienden så förstärkningarna kan komma in och fälla avgörandet. Kavallerikåren tar sig över floden och Elbe-armén tar sig in till höger i bild.
Den österrikiska artillerielden är sporadisk, det är svårt att se fienden i regnet. Benedek analyserar läget och grupperar fram det tunga artilleriet till en central position.
Det är lite oklart vad som är bäst för österrikaren. Man blir lätt sugen på att falla tillbaka till fortifikationerna, men man kommer inte få en bättre chans att slåss offensivt än nu, preussarna har kanske hälften av sina styrkor på banan.

Benedek gör mest det man kan förvänta sig av honom, han velar, väntar och bestämmer sig inte.

[Fredrik H]

Ludwig von Benedek. Han ser ut som matadoren i Ferdinand. Han fick sparken efter slaget och förbjöds att yttra sig i frågan. När han i tidningar kritiserades och lastades helt och hållet för nederlaget i slaget så var han juridiskt förbjuden att försvara sig. Deplatforming old school.

[Fredrik H]

Vid niotiden slutar det regna och solen tittar fram. Elbe-armén (den "gula" armén till höger) pressar sig framåt och Benedek har bara kavalleri i vägen. Han har också två reservkårer centralt, men det känns tidigt att dra in reserven innan frukost-bratwursten har hunnit sköljas ner med cognac, så han avvaktar utvecklingen.

Centralt så kastar sig den preussiska kavallerikåren fram på åkrarna framför de österrikiska befästningarna. Benedek kastar in sitt reservkavalleri och det blir till att fäktas på förfäders vis, stötar och motstötar med svärd och sablar som om 1866 skulle vara Napoleonkrigen.

Den preussiska vänsterflanken försöker kraftsamla för ett angrepp mot de skogbeklädda höjderna, men fiendens artilleri orsakar oordning och förluster och det går långsammare än väntat.

Som tur är är österrikaren inte riktigt på hugget (missade flera command-slag) och får inte riktigt fram förband som kan utnyttja den misslyckade preussiska uppmarschen.

[Fredrik H]

Vid tiotiden lyckas en preussisk division pressa det österrikiska kavalleriet bakåt (nere till höger) och Benedek inser att en förstärkning krävs; en reservkår frigörs och rör sig söderut.

Den sachsiska kåren börjar bli lite pressad, men väljer att hålla givna positioner. Dess artilleri orsakar betydande förluster på anfallarna.

Centralt så kan man nu med fördel samla på epåletter och sablar bland de många fallna kavallerister som gödslar åkrarna. Preussarna pressade sig framåt, men kontaktades då av 1800-talets andra hälft i form av modernt artilleri. Nästan halva den preussiska kavallerikåren är satt ur stridbart skick, men en hel del fientligt kavalleri är också skadat.

Längst i norr så har preussarna fått lite bättre ordning och har nu etablerat sig på höjden. Österrikarna borde ha hindrat det, men det är här man har sin sämsta chef och han har helt enkelt varit av uppfattningen att det finns viktigare saker att göra än det chefen säger.

Frustrerad har nu Benedek flyttat över till de två kårer som har så svårt att få tummen ur, förhoppningen är att det blir mer gjort om man pekar med hela handen.

Systemet är faktiskt ganska trevligt. Det är inte svårt på något sätt, men ändå lite klurigt. Command-reglerna är effektiva i att påvisa ett preussiskt övertag, artillerireglerna ger österrikarna en fördel. Artilleriet måste välja om dom ska gå eller skjuta, vilket gör att man måste tänka igenom placeringen av sina batterier.

Kavalleri är i allmänhet halverat mot infanteri, men om infanteriet är disruptat så är dom istället dubblade. Det gör att man inte tar eller håller terräng med kav, men vid rätt tillfälle kan det vara bra att ha.

Enheter disruptas (flippar) men kan återfå sin step  - om dom befinner sig fyra rutor från fienden och slår 1-4. Man drar ogärna ur enheterna ur strid (dom försvinner i ett antal timmar) så effekten blir att man nöts ner om man håller något viktigt alternativt drar man ur hela kåren för att vila. Det känns rimligt. 

[Fredrik H]

Turn 4 (11-12) så lyckas jag ta en bedrövlig bild. Jag skyller på samhället.

På högerflanken pressar sig preussarna framåt med hjälp av bra tärningsslag. Framför allt så håller den sachsiska kåren på att falla isär. Den österrikiska reservkåren tycker att det är lämpligt att skynda långsamt, utsikten är vacker att se på så här på behagligt avstånd från fienden.

I centern så är kavallerislaget avlutat. De preussiska kavallerister som överlevde omgrupperar i floddalen samtidigt som österrikarna dominerar fältet med kanoner och tungt kavalleri. Preussen har fått sin första utslagna bricka. 

Turnens stora dramatik äger rum där en fyraåring försökt rita in några pilar med vänsterhanden. Preussarna anföll och uppnådde viss framgång, dock med ordentliga förluster. Den österrikiska kårens chef får då lite feeling (slår en dubbelsexa) och genomför några oerhört tappra, men statistiskt vansinniga, anfall in i skogen. Preussarna är dubbelt så starka och slår med lätthet tillbaka anfallarna. En hel brigad utplånas och flera drivs på flykt.

Läget spetsas ytterligare till av att Benedek plötsligt förstår att ytterligare en fientlig armé (!) är på väg mot hans högra flank! Annars hade han kastat in reserven och stoppat det hela längs den befästa linjen, men nu blir det svårt.

Dom väldigt enkla befälsreglerna gör mycket för nerven i spelet, österrikaren får anledning att svära tämligen regelbundet för en blandad kompott av saktfärdighet och rena stolligheter.   

[Strv102r]

Verkar som om du har det bättre spelet. 

[Fredrik H]

Verkar som om du har det bättre spelet. 

Så är det nog. Det är inget fantastiskt över det, jag skulle inte per automatik köpa alla i serien så att säga. Men med det sagt, det är helt okej grafik, funkar bra och ger en rimlig bild över hur slaget utvecklades. Egentligen är väl det allt man kan hoppas på i ett tidningsspel.

Jag har inte heller hittat en enda regel som jag inte förstår eller något som kan liknas vid errata. Det är ganska imponerande med tanke på att dom väl gav ut ett nummer i månaden eller så. 

[Fredrik H]

Turn 5 (1200-1300). Himlen bjuder på lite växlande molnighet, det lutar åt att regnet är på väg tillbaka. Sachsarna är ordentligt luggade, men efter en taktisk reträtt har man nu lyckats inordna linjen med de österrikiska kårerna.

Den tappert motanfallande tredje kåren försöker ta sig tillbaka till fästningslinjen. De retirerande trupperna orsakar en logistisk soppa som leder till att tre olika kårers trupper blandas. En tredjedel av kåren hinner inte tillbaka i tid. Kårchefen fattar det tunga beslutet att lämna kårens artilleri med uppgiften att skydda övriga förband. Artillerichefen accepterar ordern utan en min och fyller pjäserna med karteschammunition.

Uppe i nordost så kommer den preussiska 2:a armén in, obehagligt nära österrikarnas reträttvägar över floden. Det finns inget att göra, den sista reservkåren börjar röra sig ned mot floddalen för att gruppera sig för försvar. Ett par kavalleribrigader breddgrupperar för att sakta ned fiendens anmarsch.

Benedek står på höjden och anar nästan hela slagfältet. Han har satt in över 200 000 soldater längs en linje som är två mil lång. Jämfört med det här är Waterloo som ett slagsmål i en telefonkiosk. Hans stora bekymmer är att varenda division har en position i stridslinjen. Dessutom vet han inte hur många divisioner preussarna har.

Von Moltke får å sin sida lugna kungen och Bismarck. Ingenstans har man slagit igenom och förlusterna ökar för varje batterimuller som rullar genom dalarnas åkrar och små byar. Men den nytillkomna armén kommer att vara det som knäcker den österrikiska linjen. Kungens egna gardesdivision är på ingång. Man kan inte avbryta nu.

[Fredrik H]

Vid ettiden börjar regnet falla. Elbe-armén börjar få det allt svårare att ta terräng, men dom binder nu upp två kårer och det är gott nog.

Den österrikiska artillerireserven har tömt fältet framför sig på fiender. Det finns ingen möjlighet för preussarna att åstadkoma annat än egna förluster här. Balansen ligger i hur många kanoner man kan dra ur linjen och ändå skrämma bort fienden.

Den tredje kårens chef, Ernst, får börja fundera på en förklaring till varför halva hans kår är utplånad, inklusive det moderna artilleriet. Som tur är är är han blåblodig och kan säkert peka ut någon blyg stabsassistent som syndabock.

Efter en betydande insats lyckas österrikarna få ordning på sina kårer och nu ser befästningslinjen formidabel ut. Artilleriet är i huvudsak på plats och preussarna kommer att behöva fundera på hur dom ska göra. Att mjuka upp fienden med artilleri går inte alls, fienden är avsevärt bättre på det området.

Det blir till att binda upp trupp och hoppas på att den andra armén kommer att lösa problemet. Två av den nya armens kårer är nu inne och kommer under eftermiddagen stöta mot broarna. Det blir intressant att se om österrikarna kan stå emot. Benedek inser att det kommer att behövas mer folk. Han rör sig mot den nya krishärden och han kommer så sakteliga tömma fästningslinjen för att fylla på ner mot floden. Tyvärr är hans kårchefer rätt lealösa och det är svårt att hantera en två mil lång linje när man man måste vara på plats personligen för att se till att det händer saker.   

[Fredrik H]

Vid tvåtiden på eftermiddagen så händer flera potentiellt avgörande händelser. Över nästan hela linjen så slås de preussiska anfallen tillbaka med enorma förluster och en påtaglig oordning. Fästningslinjen håller mot ett storskaligt anfall och den preussiska 1:a armén kommer att behöva flera timmar innan man kan våga sig på ett nytt försök.

Benedek kan andas ut en smula, han unnar sig lite apfelstrudel och vila.

Men såklart väcks han snart bryskt av sin stab, den 2:a kårens chef har helt missförstått sin order (slog 11 och han är en av de svagare ledarna)! Istället för att hjälpa reservkåren i floddalen så överger han fästningslinjen och flyttar in mer centralt. Fullkomlig katastrof!

Den österrikiska reservkåren står nu ensam mot en hel preussisk armé och det ser onekligen ut som en uppförsbacke.

Det här kan vara den avgörande händelsen i spelet, jag tror inte dom står emot hela armén. Nå, det blir ju bra om solitärspelandet svänger på grund av händelser utanför min kontroll.

[Fredrik H]

Runt klockan tre så får Benedek själv syn på katastrofen i sin kikare. Den 2:a kåren får i all hast återbesätta fästningslinjen, men ute i floddalen så är trycket mot den ensamma kåren avsevärt.

Kavallerister från slagets alla hörn kastar sig bakåt för att hinna stödja den ensamma kåren, men slagets bredd gör att det kommer att ta timmar även för beridna förband.

I övrigt händer i mycket. Preussarna reorganiserar och gör sig beredda på att storma igen, men österrikarna är redo den här gången.

Jag kanske ska påpeka en teknikalitet; i spelet anfaller man allt som är i ens zoc (utom om man står i uppbyggd terräng). Det gör att mina bilder inte visar någon stridskontakt, dom studsar helt enkelt ifrån varandra utom i några få fall. Jag har alltså inte gått och blivit pacifist på gamla dar, mina brickor krigar lika mycket som när jag var ung.

[Fredrik H]

Vid fyratiden på eftermiddagen, i strålande solsken, så tar sig den preussiska gardesdivisionen fram till den närmaste bron över floden Elbe. Österrikarna på plats kämpar hjältemodigt, men oddsen är i storleksordningen 4-1. Spelet slutar med sudden death, preussarna har vunnit och Benedek återvänder till Wien, får skulden för allt och beläggs med munkavle.

Det var lite tur för preussarna att det blev som det blev. Dom gjorde ett nytt försök mot fästningslinjen, något som visade sig bli ett blodbad. På en punkt trängde man sig över vallen, men fe,-sex brigader disruptades och flera riskerade utplåning tämligen snart. Österrikaren hade vid slagets slut god kontroll över hela linjen - utom dät det fanns sudden death-villkor.

Spelet har egentligen tre turns kvar. Hade jag inte slagit 11 vid sämsta tänkbara tillfälle hade det antagligen blivit en taktisk seger för preussarna, dom har tillfogat fler permanenta förluster. Det är delvis ett resultat av systemet, det är lättare för preussaren att dra ur förband och reorganisera dem än det är för österrikaren. Sett över hela spelet har preussaren fått många fler step losses, men dessa har inte blivit permanenta.

Ett trevligt spel på det stora hela. Kan inte ta så många timmar FtF. Även om de slumpmässiga ledarreglerna avgjorde partiet så tillför dom mycket för upplevelsen. Det finns en risk att partiet utvecklats som Olas parti gjorde om österrikaren hade haft för mycket kontroll över imperiets alla inavlade eller språkförbistrade talanger bland kårcheferna.