Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Replay av Jaws of Victory (NES)

Startat av Fredrik H, 5 november 2023 kl. 18:49:32

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

aegneus

Fast vid det här laget har du väl (förhoppningsvis) en liten kärna av pålitligt folk du med glädje tar dig an ett nytt stort spel med ?

Själv tycker jag (fast jag inte gjorde det när vi spelade Into the Woods... ) att man idealt skall ha övat innan långhelgen så man kan fokusera på att köra spelet och inte att lära sig det.

Fredrik H

Det är inte var dag som DiLeva citeras här på forumet, det måste ju kommenteras! Jag kan inte undgå att göra samma iakttagelser som du, större spelprojekt har en viss vansklighet över sig. Jag kan känna en viss beundran för sådana karlakarlar som kan ägna ett helt FF åt samma projekt, men jag vill gärna testa flera spel och i olika sammanhang för FF är mer en inspiration och atmosfär för mig än ett tillfälle att hinna med något. Jag vet att det finns andra som tänker på andra vis, men var och blir väl salig på sin fason.

Sen kan jag också konstatera att även om man ägnar ett par dagar åt ett monster så hinner man sällan klart för det, men man hinner naturligtvis längre i berättelsen. Svårt det där. Jag håller helt med om att olika sätt att spela spel förändrar upplevelsen ganska ordentligt och det är viktigt att hitta personer man tänker likadant som. Jag är också en rollspelare i krigsspel, jag brukar säga att om jag vill visa min intellektuella överlägsenhet (eller brist därpå) kan jag spela schack och vill jag ha ett spännande spel med risk och chanstagning så är poker mycket effektivare. Jag är i hobbyn för berättandet, vilket också gör att jag väljer bort många spel.

Vi får se om ryssen är för svag i väster, IP får bara tysken bygga och sovjeten fick påbörja sitt första minfält turn 7 - men dom tar två turns att bygga. Spelet är fortfarande intressant, vilket är tur då flera nya spel dykt upp de senaste dagarna.   

Fredrik H

Det är så jag jag emellanåt jobbar med en hjärna full av rotmos. Då blir det så att jag glömmer att ta en bild. Därför är nedanstående läget i slutet på turn tio.

Sovjeten insåg att tyskarna skulle anfalla och inledde därför egna anfall, bland in mot Korsun för att trycka tillbaka de inringade längre ifrån den yttre ringen. Anfallen trycker tillbaka SS-Wiking och sliter på fickan underhåll.

De tyska anfallen utifrån känner på försvararna. Det blir inga enkla genombrott, en del anfall går direkt dåligt (tabellen är ganska oförutsägbar) men man lyckas kriga sig till ett par flodövergångar som kan bli nyttiga framöver. Turn 11 så kommer 1st SS Pz och tyskarna kommer dessutom dra igång en satsning i luften.

En intressant aspekt av att båda anfaller blir att artilleriet används både offensivt och defensivt. Sovjeten har fler och tyngre kanoner, men har samtidigt en längre underhållslinje. Den kraftmätningen kommer att påverka utgången, precis som eventuellt töväder kommer att ställa till det.


Fredrik H

Livet och tillvaron börjar besvära min hobby, men jag jobbar på.

Turn 11 så fortsätter den tyska offensiven. Tyskarna har i princip två större organisationer som sköter anfallandet; 3rd Pz-corps (till vänster) och 47th Pz-corps (nere till höger). 3rd är avsevärt starkare än sin granne, 47th suger mest till sig sovjetiska förband snarare än att hota på allvar.

Leran kom tillbaka den här rundan och det mesta stannar upp en smula, men värst är det för den sovjetiska underhållssituationen. Tank-kårerna som har mest att göra i mitten på kartan nås av en ynklig supply-point vardera! Det gör att artilleriet inte fylls på, vilket i sin tur betyder att den dialektiska materialismen får det lite svårare att genomföra sina vetenskapligt konstaterade framsteg.

Jag kan också notera att kamrat Jonas hade en poäng i att omfattningen är lite för vek, jag har helt enkelt grupperat för lite segt infanteri i centern. Konev får nu försöka kompensera det med att i all hast slå till mot de inringade, varje turn innehåller nu så många attacker som underhållet tillåter. Före detta kamrat Jonas skickas till straffbataljon och hans familj på en arbetssemester i Sibirien för att han så uppstudsigt påpekat sina överordnades tillkortakommanden och därmed indirekt kommit ut som en fullblods-fascist. Rätt ska vara rätt. 

1st SS pz-div (ni vet vilken) har anlänt, men leran gör att det kan ta dagar innan den når fronten. Sovjeten har också insett att någon slags restprodukter håller på att träffa fläkten och inom ett par dagar kommer det fler pansarkårer. Det sker inga större omflyttningar av förband jämfört med det initiala genombrottet, men det är spännande med anfall från båda sidor.



När jag läser om kampanjen så slås jag bland annat över de tyska anfallens enorma svårigheter. Jag tänker mig att jag spelar ett operationellt spel, men anfallen utfördes historiskt av väldigt små förband. Hela divisioner lyckas bara underhålla ett par kompanier vissa dagar, det känns mer som att läsa ett ASL-scenario än stora, svepande operationer.
Efter ett par dagars anfallande så krymper det än mer och divisioners anfall kan mer låta som ett rollspelsäventyr, ett anfall genomfördes av en stridsvagn och tolv soldater! Det låter som Fritz and his merry band of adventurerers... Vi får se hur det blir i spelet, men det finns optional rules som dränerar de tyska pansarförbanden. Jag kanske ska börja kolla in dem. 

tinG

Du kan inte se bilagor på denna tavla.

Kamrat Jonas skickar er detta vykort från en av fosterlandets östliga provinser som intyg på att bot och bättring nu åter inpräntas.
 
Never interrupt your enemy when he is making a mistake.
-- Napoleon Bonaparte

Fredrik H

Den 5 februari så pressar sig den 16 Pz-divisionens Tigrar tillsammans med de fåtaliga pionjärer som fortfarande kan slåss allt närmare de inringade förbanden, detta samtidigt som alla ester som har ett gevär i division Wiking slår sig utåt. Konev inser att det bara är enstaka kilometrar dem emellan.

Skulle de få kontakt är problemen inte alls lösta. Logistiken är verkligen på gränsen till ohållbar och leran stoppar upp eventuella förbättringar. Dessutom har Bäkes tunga stridsgrupp stoppats upp och man tar sig inte framåt alls på två dagar.

Vatutin får ett par pansarkårer extra. Han leker med tanken på ett motanfall söderut, inte för att förhindra att fickan nås av pansarförbanden utan för att skapa en ficka i vilken pansarförbanden också ingår...Hm. Det skulle också ha fördelen av att anfallen skulle utlösas mycket närmare den sovjetiska logistikbasen. Det tål att tänkas på.

Jag får inse att jag gjort fel med sovjeten, jag skulle behövt några infanteridivisioner till för att staga upp pansarkårerna - som har mindre motståndskraft än vad jag trodde. Ett alternativt motanfall kanske kan rädda upp partiet, som nu känns tungt för Stalin. 


Fredrik H

Citat från: tinG skrivet 18 november 2023 kl. 00:17:20Du kan inte se bilagor på denna tavla.

Kamrat Jonas skickar er detta vykort från en av fosterlandets östliga provinser som intyg på att bot och bättring nu åter inpräntas.
 

Det gläder mig att denna kamratliga uppfostransansats hanteras på ett bra sätt och Stalin påpekar att Sovjetunionen numera är så rikt att till och med landets lägerfångar har tillgång till egna kameror. Så skönt är livet i arbetarnas paradis.

Fredrik H

Turn 13 slog jag en etta på vädret, det enda som gör att det fryser till. Båda sidor förbättrar sitt underhåll och sovjeten beslutar sig för att anfalla avsevärt mer än föregående vecka.

Utfallet blir ändå ganska bra. Tyskarna trycks tillbaka på flera ställen, i synnerhet vid de röda pilarna till vänster. Ett genombrott är möjligt här, den tyska linjen svajar till inför de många framstötarna. Dessvärre känns det som om det är här är en Hollywoodfilm med tysk regissör; samtidigt som man faller bakåt under tryck så lastar ytterligare en tysk pansardivision av några mil ifrån de sovjetetiska framstötarna.
Den röda pilen mitt i bild innebär att man genom anfallen faktiskt får Bäke att överge sitt brohuvud och istället förena sig med 16th Pz-div.

Tyskarna är nu en ruta från att förena sina förband. Det har inte varit gratis, till exempel har en tigerbataljon förlorat hälften av sina stridsvagnar genom att slåss i skog och lera.

Längs den svarta pilen så är SS på väg norrut. Lyckas dom nå fram till 16th Pz så kommer kårens underhåll att underlättas avsevärt på grund av närheten till en järnvägsstation. Det är kul att det händer saker både här och där, men det är också tydligt att vädret påverkar striderna väldigt mycket.

Vädrets kanske viktigaste effekt gäller inte förflyttningen i nuläget, formationerna är i princip låsta i frontpositioner, utan snarare logistiken. Man får fram mindre underhåll, artilleriet får inte ammo och man kan inte göra så många anfall. Det går heller inte att lagra underhåll så det finns inget man kan göra åt det problemet. Enkelt, elegant och frustrerande. 


Fredrik H

Osannolikt nog fortsätter vädret att vara kallt även den 7 februari. Ute på tyskarnas vänsterflank så stoppar den nyanlända 1st Pz-divisionen tämligen förväntat upp Vatutins anfall och linjen stabiliseras. Det hjälpte inte sovjeten alls att Vatutin taktiskt misslyckades ganska utförligt (dvs slog dåligt). Det känns inte som det blir något av det som kändes lovande igår.

Centralt lyckas man inte nå fram till de inringade. Tvärtom så pressas SS Wiking bakåt av flera sovjetiska anfall och bristen på replacements gör att man nu i fickan sneglar på de arbetslösa ungdomar som i mer ammunitionsrika tider arbetade inom artilleriet. Kanske att dom gör mer nytta med en mauser?

Leibstandarte AH slår sig norrut och etablerar kontakt med förband ur 16th pz. Underhållet är inte helt löst då delar ur en pansarkår är inringade och står i vägen ett tag till.   



Jag har suttit med kartor över den historiska situationen och jämfört med mitt part. De tyska framstötarna är inte avsevärt mycket bättre i mitt parti än historiskt, den stora skillnaden ligger istället i att den inringade fickan i mitt spel är mycket större än den historiska. Jag inser att jag skulle pressat fickan hårdare direkt från från början.

Det finns såklart insikter om hur man ska spela bättre efter att ha testar ett spel lite längre för första gången. Det jobbiga med större spel (det här får nog räknas som det, två kartor är inte så stort men mängden brickor andas lite monster) är att man inte spelar dem så snabbt och/eller så ofta. Jag är heller inte typen som klarar av att ställa upp samma spel flera gånger på kort tid, jag testar hellre något annat. Innan jag spelar det här igen så kommer jag att läsa igenom replayen och påminna mig om vilka fel som gjordes. Nå, åter till kriget.

Fredrik H

Turn 15. Striderna fortsätter i alla väderstreck. Tyskarna drar ur en sliten pansardivision ur försvarslinjen till vänster och skickar den till anfallsriktningen mot fickan. Tyskarna som är där har helt enkelt för få soldater för att att hålla flankerna samtidigt som man anfaller, så det behövs folk som står i vägen. Några infanteridivisioner har man inte möjligheter att sätta in dessvärre. Oh well.

De sovjetiska anfallen in mot Korsun fortsätter med oförminskad styrka. För att bevara sin defensiva styrka måste Stemmerman backa ett par kilometer och staga upp det hela. Det är med tunga hjärtan som SS Wallonien drar sig bort ifrån de Tigrar och Panthrar vars kanonen man så tydligt hör i fjärran. Underhållet i fickan börjar bli ett allt svårare problem, man förbrukar nu mer än Luftwaffe förmår att flyga in. Det gör att sovjeterna blir allt svårare att hålla ifrån sig.

47th Pz-corps vill också göra nytta och anfaller längs pilen till höger. Anfallet stör Konev då han verkligen inte har lust att skicka förband österut för att stoppa dem. Spelet är verkligen fullt av intressanta beslut och avvägningar.


Fredrik H

Turn 16. Vädret fortsätter att vara kallt (nu är det typ 50/50). Vatutin lyckas med ett genombrott, som dessvärre stoppas av tyska motanfall. Tyskarna var emellertid tvungna att dra pansarförband från sina anfall så något slags syfte uppnåddes - detta är i alla fall vad Vatutin intalar sig när han snörvlande drar i sig ytterligare en konservburk med vodka. Allt är ju ändå den idioten Konevs fel tänker han. Fan.

Tyskarna anfaller trots det för allt vad tygen håller och såväl 16th Pz och LAH når betydande framgångar. Konevs västligaste pansarkår riskerar att bli avskuren och den måste nu dra sig ur, både för att komma tillbaka till underhållet och för att stoppa de framryckande tyskarna. Allt är ju egentligen den idioten Vatutins fel tänker Konev samtidigt som han bröstar ytterligare en dunk med mäsk.

I fickan pressas tyskarna ytterligare på ett par ställen, men dom håller på andra ställen. Stemmermann börjar stabilisera läget, trots att det kostar oroväckande mycket ammunition. Flera artilleriförband har via svart magi och övertalning konverterats till måttligt taggat infanteri, men fickan håller.



Jag är lite förvånad över att jag inte tröttnat. Spelet är stort, jag är ensam (sorglig fiolmusik) och min generella energinivå kan beskrivas som på gränsen till medvetslös. Det är inte ofta jag spelar 16 turns i ett stort spel och tänker att det blir kul att se hur det går. Samtidigt har jag fått hem två nya spel som sjunger sina sirensånger (Downfall och Valley of Tears) utan att jag avvikit från kursen. Det måste betyda att Jaws tilltalar mig rätt utförligt.

Delirium

Strålande! Verkligen väl utfört arbete och engagerande ("trots" brasklapparna om dålig energi/tid/x).
Musket and Pike Dual Pack, nu Edgehill.
Winter's Victory från NES

thermopylai

"För övrigt anser jag att Ryssland bör förstöras."

Elias Nordling

CiteraJag har suttit med kartor över den historiska situationen och jämfört med mitt part. De tyska framstötarna är inte avsevärt mycket bättre i mitt parti än historiskt, den stora skillnaden ligger istället i att den inringade fickan i mitt spel är mycket större än den historiska. Jag inser att jag skulle pressat fickan hårdare direkt från från början.

Jag har för mig att tyskarna drog ihop sig tidigt i fickan för attunderlätta logistik och utbrytning men jag kan minnas fel.
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Fredrik H

Citat från: Elias Nordling skrivet 21 november 2023 kl. 13:00:21
CiteraJag har suttit med kartor över den historiska situationen och jämfört med mitt part. De tyska framstötarna är inte avsevärt mycket bättre i mitt parti än historiskt, den stora skillnaden ligger istället i att den inringade fickan i mitt spel är mycket större än den historiska. Jag inser att jag skulle pressat fickan hårdare direkt från från början.

Jag har för mig att tyskarna drog ihop sig tidigt i fickan för attunderlätta logistik och utbrytning men jag kan minnas fel.



Det stämmer, men jag ser inte riktigt behovet för tysken här. De norra sovjetiska förbanden är inte särskilt starka och kan egentligen inte åstadkomma något annat än att stå där. Att krympa fickan skulle ge vissa fördelar men också riskera att fientligt artilleri skulle kunna nå flygfältet, vilket både historiskt var och i spelet skulle vara katastrofalt för tysken. Kanske ett felbeslut, jag har färre trupper att bryta mig ut med, men det är som det är.