[Strv102r]

331 omgrupperar för att kunna bekämpa SJ högre flank. Plutonen framför RN återhämtar sig igen.






RN lyckas nedhålla dem igen med grk, och anfaller sedan in i närstrid och nedkämpar dem.






SN börjar röra sig mot nordost.






QJ börjar i sin tur röra sig åt öster. Inget kvar för dem där de är. Ny uppgift frågas, kom?






VJ grupperar fram batart och pionjärerna på ömse sidor sjön norr GRÖNBY, och grupperar fram bakre underhållsomgång och stabsplatsen till ANDERSLÖV.






SN passerar RN kö för att ta utgångsläge norr om R inför anfallet på STURUP. Om det kommer att behöva genomföras det vill säga.

[Strv102r]

SJ rör sig också österut, och AS återhämtar sig tills sist. Har de stridsbärgat en fastkörd vagn?






TJ. CT får stridskontakt med BMD:ena som de flankerat och gör processen kort med dem. DT anfaller det nedhållna skyttet framför sig och nedkämpar dem, men blir utsatt för pvrb-eld från en pluton som omgrupperat från terrängen öster STURUP. ET omgrupperar framåt från höjden, men pga BMD:erna öster om dem tar de en omväg för att hålla sig utanför porté, och når inte resten av kompaniet.






SN rör sig ganska snabbt framåt mot terrängen norr RN.






BMD:erna som bekämpade DT backar in i skogen bakom dem och skyttet gör avsittning. En annan pluton, också från terrängen öster om STURUP, ansluter och når skogsbrynet öster om TJ.






Ryssarna vid terminalområdet har varit stilla och har hittat skyl.






Ryssarna som nådde skogsbrynet öster om TJ gör avsittning och skyttet och BMD:erna söker sig framåt mot DT. Den södra plutonen vinklar upp mot RJ.






SN når skogsbrynet.

[Nisse]

Det känns som att ryssen sjunger på sista versen, uppsplittrade i flera små grupper utan möjlighet att kunna samverka eller ta initiativ.

Kul att det svenska skyttet kunde göra så bra ifrån sig när de är i "sin" terräng. Detta jämfört med förra scenariet där det blev mer "sammanstöt/renkonterstrid (?) med ryskt pansar.

Sista stöten blir nog svår då terrängen framför dem, mot själva Sturup terminal är öppen. Men å andra sidan är det kanske gott nog. Några slitna plutoner ryssar kanske kan få sitta där så kan man svälta ut dem?

Hursom, väldigt kul att följa.

[Strv102r]

Tja, QN är ju "hors de combat" så helt friktionsfritt är det ju inte för brigadskyttebataljonen. Ett anfall mot själva STURUP kräver nog en del indirekt eld som understöd, om man inte låter 12 mekbat ta hand om det. Man skulle ju kunna låta dem sitta där, men då binder man samtidigt själv upp en del resurser. Den strategiska aspekten av att ha slagit fienden och återtagit STURUP utmpumpat i världsmedia ska nog heller inte underskattas.

Hur som helst, en timme till har gått.



TJ anfaller in i den nedhållna norra fienden med en strvpluton och pansarskytteplutonen. Fienden nedkämpas. Man hamnar dock i strid med ryssarna bortom anfallsmålet, ett par BMD och avsuttet skytte. I den striden tar pansarskytteplutonen förluster i personal och vagnar, men det avsuttna fientliga skyttet nedkämpas. DT återhämtar sig.






VN nedhåller del av fienden vid norra banänden med brigart.






RJ börjar röra sig österut för att kunna framrycka i skydd i skogspartiet rakt söder BMD:erna mot dem.






TJ gör processen kort med BMD:erna i skogen framför dem. I skogen är pvrb inte mycket att ha och två st 73 mm lågtryckskanoner mot 6 st 10,5 cm högtryckskaniner är inte mycket att hänga i julgranen.





RN tät anfaller söderut in i ryggen på fienden framför SJ tät. Det är ju en grk-pluton (-) som snabbt nedkämpas.






RJ fortsätter sin rörelse.

[Strv102r]

TJ tar stridsställning i skogsbrynet med C och DT och låter den reducerade ET anfalla fienden framför RJ i flanken.






Stridsvagnsbesättningarna lyckas skickligt ducka robotelden från fienden 1500 meter bort, medan ET nedkämpar BMD:erna framför sig i flanken.






QJ har kallat fram sina 934:or och gör uppsittning.






Fienden framför C och DT skjuter sina sista robotar, som återigen duckas. Det är svårare att ducka för pansarprojektilerna från 6 st stridsvagnar som har en flygtid på drygt en sekund och skjuts med ca 2-3 sekunders mellanrum. BMD:erna nedkämpas. Kvar är det avsuttna och i sammanhanget helt irrelevanta skyttet.






De delar av RJ som finns i anslutning till svartvägen gör uppsittning  sina 934:or, medan resten traskar fram till brunvägen.

[Strv102r]

RN huvuddel tar ställning i skogsbrynet söder om SN.






QJ grupperar fram lite grann uppsuttet. Frågan är vad som ska göras härnäst? Anfalla mot STURUP från söder?






Indirekt eld nedhåller de norra delarna av den ryska grupperingen.






Det räcker för VN som ger framåt till SN. De anfaller ut över den öppna ytan. Lång stormning till fots heter förfarandet tydligen.






Det är inte riskfritt. Så klart. I detta fall öppnar ett par BMD-2 eld med sina 30 mm akan och skjuter bort 2 av pvplut pvpjbv 2062, och orsakar förluster på en skyttepluton i anslutning till pv. Skyttet fortsätter anfallet, medan pv tar skydd.






RN pvplut står dock i understödsställning och lyckas skjuta bort någon av BMD:erna när de visar sig. Det reducerade skyttet fortsätter in i anfallsmålet och men blir nedhållna i det. Pv återhämtar sig. De norra delarna av SN närmar sig inbrytning.

[Strv102r]

https://www.youtube.com/watch?v=xYJlJAw21cw

En film som anges visa hur strv 102 och pbv 302 anfaller. ja, men egentligen nej. Detta är en gammal angriparkunskapsfilm som visar hur sovjet genomförde anfall i ett antal typfall. I brist på ryska vagnar använde man svenska men klädde ut soldaterna i motoroveraller och gamla läderhuvor för stridsfordonspersonal.

Fall 1 är breddgrupperat anfall i öppen terräng med uppsutten skyttetrupp i "BMP:erna". Notera de fyrverkeriliknande skotten som ska markera roboteld. Inte för att man kunde skjuta robot under gång med BMP, eller något annat fordon på den tiden, men ändå. Som ni nog ser finns det ett budskap till de som ser filmen. Det här vill du inte stå i vägen för! På slutet blir man ju bokstavligen överrullad av en stridsvagn.

Fall 2 är anfall i gles skog där anfallet inledningsvis sker på kolonn tills sammanstöt, i detta fall med en minsprängd vagn. Vid sammanstöt breddgrupperar fienden och anfallet med skyttet uppsuttet. Budskapet är att detta är bättre, men tro inte att gles skog hindrar fiendens stridsfordon eller ger så mycket skydd!

Fall 3 är anfall mot förberett försvar. Skyttet anfaller avsuttet. När minering påträffas gå skytet in bakom stridsvagnarna för att gå i deras spår och undvika truppminor (det här var innan väst blev helt dumma i huvudet och avskaffade truppminor). Finns stridsvagnsminor kommer stridsvagnar att ge understöd åt minbrytningsvagnarna som fäller minrivarna och följs av avsuttet skytte. När mineringen passerats kommer skyttet gå ut på bredd igen. Pansarvärnsdiken visas också, vilket vi inte pratat om alls sedan mitten på 80-talet. Här ser vi fler soldater som faller och stridsvagnar som slås ut. Budskapet är att förberedelser lönar sig.

Fall 4 är anfall i tätare skog med för stridsfordon svårframkomlig kuperad terräng där skyttet anfaller avsuttet och stridsfordonen hänger på så gott de kan. Man vill visa att detta är det svåraste och farligaste för fienden och det är det vi ska åstadkomma.

[Strv102r]

RJ uppsuttna delar framrycker till terrängen öster om QJ medan de övriga gör uppsittning i 934:orna som ansluter på vägen.






SJ anfaller mot det sista ryska försvaret från söder. BMD:erna som bekämpade SN gör helt om i stridställningen, hittar snabbt nya eldställningar och skjuter robotar på SJ som dock i vanlig ordning framrycker i ansatser från skydd till skydd och inte erbjuder långa exponeringstider för robotarna att nå verkan. En pluton tvingad dock stanna i skydd. RN pvplut skjuter på igen och tvingar BMD:erna i skydd. AS blir anfallsberedd.






AS ansluter framåt och SJ fortsätter in i skogspartiet och nedkämpar en bataljonstabsplats.







Med nästan alla fiender i målet nedhållna anfaller nu RN skytteplutoner över den öppna ytan. Pvplut kvarstannar i understödställning.






SN lyckas nedhålla fienden framför sig med grk och kan anfalla in i närstrid och nedkämpa dem.






RN bryter in i anfallsmålet och nedkämpar de sista BMD:erna. Det är över.




 

273 fallskärmsjägarregementet består nu helt av döda och skadade varav de flesta är fångar. Visst, det finns säkert hundratals individer ute i terränglådan som undgått upptäckt hittills. Säkert några grupper också. Men 273 är slaget.

3 bat IB11 har tagit ca 50% förluster och är inte ett spelbart kort för fortsatt offensiv verksamhet. 12 mekbat F har ca 60% av stridsvagnarna rullande och av de 40% som inte är spelbara är hälften mekaniska bortfall. Pansarskyttekompanierna har knappt några förluster alls. Bataljonen lär kunna anfalla dagen efter med ung samma stridsvärde som när dagen började, men mekanikerna kommer vara trötta i morgon.

[Strv102r]

Utzoomat skulle de väl se ut ung så här nu. 2. Pbat/PB7 är på väg fram bakom 1 och 3 Pbat. Nu börjar det bli dags att ta ituy med landstigningen på allvar. 1 och 3 Pbat ska därför anfalla och ta, inte YSTAD, utan höjdpartiet söder om sin nuvarande gruppering. Men varför det? Fel håll! Hamnen och fi tyngdpunkt är ju i YSTAD? Rätt. Men först ska vi stänga kranen, sedan torkar vi upp det som läckt ut. 1 och 2 Pbat ska ta höjden så att det rörliga kustartilleribatteriet med 12/80 KARIN pjäser kan få upp sina sensorer, eldledningsgrupper med radar och laser, på höjden så att de får sikt ut över infartslederna till YSTAD hamn. Det får samma verkan som den fasta spärrbataljonen med 12/70 batterier utanför YSTAD hade haft om det varit operativt. Det kommer inte in en j-vla eka i hamnen. Varför är inte 12/70 operativt? Det förtäljer inte storyn. Men hade det varit det hade det inte blivit någon landstigning, eller spel. Och det visste den röde också. Att ta bort dem tidigt var en absolut nödvändighet. Det fasta KA gav en tröskel-effekt som hette duga. Hamnarna ligger på samma platser som då. Fartygen som de skulle skjuta på är inte snabbare eller bättre skyddade. De hade gett samma effekt i dag.

Men vi förstörde alla fast KA på tidigt 2000-tal. Vi lade dem inte i malpåse med underhållsladning och torrluft i väntan på att sämre tider kanske skulle komma tillbaka. Vi förstörde dem. Oåterkalleligt. Sug på den ett tag.