[thermopylai]

Efter att ha ägt spelen i 15+ år, har jag det senaste halvåret äntligen fått upp dem på bordet.

Chariot Lords (CoA) är en Britannia-klon i området Turkiet-Egypten-Persien under bronsålden. Varje spelare (3-4) har ca 4-5 olika folk/"nationer" man spelar. Spelet innehåller mer taktiskt krom än Britannia i form av fler typer av enheter (inf, cav & chariots) och terräng. Verkligen ganska lättspelat när man internaliserat hur alla sorters trupper slåss i respektive terräng. Men till skillnad från t.ex. Britannia, aktiveras folken med chit-pull istället för i en strikt sekvens. Jag lutar nog åt att det är mer dåligt än bra. Å ena sidan blir det en ganska skön kaotisk multiplayer-upplevelse, som ger storytelling-kvalitéer. Å andra sidan är det nästan omöjligt att spela med en uttänkt strategi, då man är utlämnad åt chitpullen. Men man kan ju argumentera för att det inte är meningen att man ska kunna ha en samordnad strategi mellan helt skilda folk. Som i Britannia när t.ex. romano-britter offrar sig för att skottarna ska gå bra, eller irländare mot Wales för att gynna saxare? I vilket fall ger spelet en rolig upplevelse av komplexiteten i en historisk period jag hade skitdålig koll på. Betyg 8 på BGG-skalan.

Pax Romana (GMT) tror jag är bekant för många fler av forumets medlemmar. Jag hade jättehöga förväntningar på det spelet som sen-antik sandbox där man kan göra nästan allt man kan tänka sig. Jag tänkte mig liksom en sorts fortsättning på Advanced Civilization. De höga förväntningarnas förbannelse är ju att man blir besviken 
Till skillnad från Chariot Lords, som är en ren design, kändes PR som att man kastat in alla regler man kommit på i en enda röra. Finns enorma möjligheter att strömlinjeforma reglerna: 5 sorters non-player units (independents, pirater, tribes, barbarians och rebels, alla med sina egna regler) kunde kanske varit några färre, Victory points/Geographic objective points/Opprtunity objective points/Civilization points. Event-kort (varav många är "must play", slå en tärning och utstå konsekvenserna) och Chit-pull aktivering av spelarna (Rom, Kartago, Grekland och "East" (=en sammanslagning av Ptolemaiska Egypten och Seleukidiska Syrien)) bidrog till kaoset. Visst är spelet en sandbox, men bara på det militära planet. Innehåller inga intressanta sammanflätade spelmekaniker som Civ eller som jag ser det sätt att förbereda sig och mitigera katastroferna som man hela tiden råkade ut för. Men på det hela taget ändå ett spel jag är nöjd med att äga och att ha spelat, men jag vet inte om det kommer att hända så ofta igen. Betyg 6 på BGG-skalen.

Trivia-fakta: Spelen har liknande episk tidsskala med lika många turns, 10. Men i PR är en turn "bara" 25 år, medan CL är uppåt 100 år/turn.

[Vidarrr]

Man behöver spela fler udda multiplayerkrigsspel helt klart.