Forumnyheter:

SMF - Just uppdaterat!

avatar_Fredrik H

Replay av Invasion Malta (Legion Wargames)

Startat av Fredrik H, 7 augusti 2024 kl. 00:31:26

Föregående ämne - Nästa ämne

0 Medlemmar och 1 Gäst tittar på detta ämne.

Fredrik H

Hej hopp så här i semesterns sista skälvande timmar. Jag har, sunt förnuft till trots, gjort ett impulsköp av LW:s Invasion Malta. Som envar vet så är operationen som skildras en hypotetisk sådan, men planerna var långt gångna och jag tycker därför att situationen känns tillräckligt plausibel för att vara intressant.

Normalt sett har jag lite svårt för hypotetiska spel (om man nu räknar bort WW3 tydligen). Det kan bero på att det ofta ser ut som följer; Ty Bomba gör ett spel om Tjeckoslovakien 1938. Tyskarna får 14 stycken 5-4:or och två 7-6:or, tjeckerna 8 stycken 5-4:or och två 4-4:or. Han hävdar sedan att hela kampanjen görs rättvisa i och med att tyskarna får välja om dom ska gå eller slåss först, tjeckerna får inte det. Simsalabim, allt du velat veta om denna hypotetiska kampanj! Jag kanske är lite elak, men Ty får väl ringa BRIS eller något.

Nåväl, spelet på mitt bord är en intressant kombination av taktisk och operationell nivå. Varje bricka är ett kompani och varje hex 600 meter. Det är tre turns per dygn. Spelet har fyra scenarier; Malta 40, 41 och 42 (det troligaste datumet) och ett bonusspel för Leros 43 (som jag ägde men aldrig spelade i TCS). Skalan gör att det blir ett taktiskt spel, kartan visar saker som pumpstationer, sjukhus, en gammal spetälske-koloni och annat som gör mycket för berättandet, men då hela ön finns på kartan så simuleras hela operationen.

Skalan gör också att enheterna blir roliga. Vem har inte legat sömnlös och funderat på hur väl den maltesiska polisens enhet för att jaga fallskärmsjägare egentligen skulle fungerat (det är en 2-2-6 med 5 i kvalitet)? Sen måste man se framför sig den stolta italienska fallskärmsjägardivisionen! Alla heter något som påminner om namnet på en pizza, dom har väloljade tangorabatter och rejält med hår på bröstet!

Regelboken är rätt lättlästa 40 sidor, det är inget speciellt som verkar obegripligt och produktionskvaliteten är av modernt snitt, dvs bra och funktionell. Det är ett spel om landstrider mellan infanteriförband, flyg och flotta hanteras tämligen abstrakt. Naturligtvis är det utförliga regler och luftlandsättningar och landstigningar, annars hade reglerna varit kortare. Systemet bygger på chit-pull-aktiveringar och det finns en del högkvartersfunktioner. Jag är lite peppig på att komma igång. 

Jag har valt det största (och troligaste) scenariot, en tysk-italiensk invasion av Malta i augusti 1942.



Britterna har enorma mängder luftvärn (en tysk flygare beskrev Malta som ett stort luftvärnsbatteri), man kan se att Bofors skrattade hela vägen till banken när man gör sin set up. Axeln vill åstadkomma flera saker med sina initiala luftlandsättningar; säkra flygfält, säkra landstigningsstränder och binda brittisk trupp. Planeringen för det känns riktigt intressant, det är inte alls lätt att se hur det kommer att gå.



Valetta i högre upplösning.



Invasionstyrkorna. Den nedre halvan anländer per båt, helst efter att kustartilleriet har bekämpats och hamnkättingarna har försvunnit.

Tempot på rapporteringen är i nuläget oklart, men det är nio turns att spela. Det ser ut att vara en del brickor att flytta, men jag har varit med om värre. Benito har redan planer på att anordna en segerparad med sig själv sittandes på en vit häst. Britterna beklagar sin brist på artilleriammunition, men hotet tycks huvudsakligen komma från flygbombningar så det gör nog inget. Nu låter det som Luftwaffe är på ingång igen. 

Strv102r

Mycket coolt! Får lite Descent on Crete vibbar.
Ola Palmquist. Spelar nu:  GMTs Borodino, därefter 3W:s Blitzkrieg in the South , sedan Decision Games Drive on Dubno 41, AP:s Red Steel, SPIs Army Group South; Kiev & Rostov, Som sidoprojekt, lite till och från, AHs Squadleaderserie.

Elias Nordling

Jag var nära att imulsköpa också, men har dåliga erfarenheter av att ha kul med Vance. Hur stor är kartan?
"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

aegneus

Brädspelares Rätt I Samhället, ni skänker väl pengar varje jul?

Vad är siffran till vänster om truppslaget på brickorna ? (jag tror den till höger är TQ)

Elias Nordling

"Your value to me as a tester is your vandal instinct at breaking games!"

Fredrik H

CiteraStacking tänker jag gissa.


Gissningen är helt korrekt, man får ha 9 stackingpoints per hex.

Det är en lite ovanlig kartstorlek, Malta är 25.5 x 44 (Leros halva den storleken). Det är alltså inget monster i det avseendet.

Jag vet att du gillar invasioner men ogillar Vance, vi får väl se hur det här funkar.

Fredrik H

Det första som händer är naturligtvis den initiala tyska luftlandsättningen. På morgonen så inleder tyska Ju-88:or med att försöka tysta det brittiska luftvärnet, resultatet är blandat.

Luftlandsättningen inleds i två separata områden. 7th FJ landsätter flera bataljoner på öns södra del och Ramckes FJ-brigad sätts ner i norr. Ramcke kommer under dagen fyllas på med (trumvirvel) Folgores jägarsoldater.



Den södra landsättningen fungerar skapligt bra (det är scatter på alla). LW:s förbekämpning gör att förlusterna är rimliga. Några kompanier landar på brittiska förband, men efter ett par förvirrade strider kontrollerar man sina landningzoner. Man har också slagit ut lite luftvärn för att underlätta för nästa våg. Många förband är emellertid i oordning.

Valet av plats är inte given, men här finns ett flygfält och närhet till landstigningsstränder. Det återstår att se om det var en bra idé, dom ser rätt ensamma ut.
Britterna är å sin sida i total förvirring, brigadhögkvarteret fick omgruppera snabbt och ingen har tagit tag i problemen som bokstavligen landat i knäna på dem.



Ramckes landsättning på norra delen av ön är däremot en smärre katastrof. En bataljons Ju-52:or hamnar i korseld från tungt brittisk LV och lider avsevärda förluster, trots att området bedömdes vara relativt lugnt (slår man 1 på en T10 så kan det bli tråkigt). Ramcke hade initialt uppdraget att säkra St Pauls hamn och förstöra inloppsavspärrningarna, men lyckas bara slå ut ett LV-batteri. Han är på typ halv styrka, en synnerligen bedrövlig start.

Ramcke själv hoppade i vanlig ordning i vit paraduniform och försöker administrera något slags försvar i väntan på att italienska förband skall länka upp.

Nu är det dags för turn 1 och dra en chit för vilket förband som ska agera först. Britterna har 4 chits, axeln initialt 3. Det är faktiskt spännande.

Fredrik H

Mitt på dagen den 15 augusti ser det ut som följer.



Den södra landsättningen har stött på problem. Man har, inte utan förluster, rensat Krendi-flygfältet, men det hålls av ett par plutoner. Samtidigt har britterna, trots initial förvirring, gjort flera beslutsamma motanfall som syftat till att hålla de tyska förbanden separerade. Dessa har lyckats, de tyska kompanierna håller var sin perimeter. Samtidigt har brittisk artilleri börjat tillfoga tyskarna förluster.
Från tyskt håll inser man att utan förstärkningar blir det en tämligen kort strid, fienden har mer av allt  - utom flyg. Ju-87:or har i flera strider tippat över utfallet till tysk fördel. 



I norr lyckas Ramcke göra ner flera brittiska artilleribatterier, men det kostar. Hans viktigaste tillgång just nu är avsaknaden av brittiska förband.

Folgore landar så snett och i sådan oordning att dom inte ens håller sin egen supply-depå. Dom tog bara en step loss i landsättningen, men får britterna gå först nästa runda så kommer dom att ta den... De italienska jägarna får inte gå samma turn som dom hoppar, därför ser det ut som det gör.

Dags för turn 2. Aktiveringssystemet gör att det blir dramatiskt, dessutom underlättas solospel.

Fredrik H

Lägesbilder från skymningen den 15 augusti. Britterna fick verkligen ordning på sin skit och lyckades dra alla (!) sina aktiveringar innan tyskarna fick en enda. Det fick förstås konsekvenser.



I söder så fick tyskarna se sig drivas tillbaka mot flygfältet, de första brittiska "stridsvagnarna" (möjligen bepansrade lådbilar) närmar sig stridsområdet. Tyska förstärkningar släpptes dock ner, den tidigare jakten på luftvärn betalade sig och så gott som alla kom ner i god ordning. Man glidflög också in ingenjörer som ska klargöra landningsbanorna för förstärkningar.

Det känns nu som perimetern är tämligen stabil, men det ser inte ut som en utbrytning blir så lätt att effektuera. Under natten kommer de första italienska båtburna förstärkningarna in - hoppas vi. Inga kustartilleribatterier är utslagna, vi får se hur det går.



I norr var alla inblandade maximalt aggressiva, med stora förluster som följd. Ramcke fick ytterligare en batlajon nedsläppt, men den fick hjälpa till att skydda supplydepån mot aggressiva britter.

Italienarna lyckades med konststycket att förlora sin depå, men förstärkningarna redde ut det hela och vräkte tillbaka britterna med sin numerära tyngd. Det innebar dock att eftermiddagen gick åt till att anfalla åt fel håll, så även om dom har gott om folk på plats så känns det som dom har tryckts in i ett rätt obetydligt hörn av ön.

Men dom är ändå tuffast i spelet.

För övrigt kommer den maltesiska polisen få stridskontakt under kvällen/natten, polischefen Axisa (tydligen)  har piskat på sina rekryter från Valetta till öns södra delar. 


Fredrik H

Natten mellan den 15:e och 16:e augusti så fortsätter striderna med oförminskad styrka. Britterna slipper att bombas av Luftwaffe och får därför möjlighet att omgruppera artilleri och luftvärn. Italienska flottan gör en intressant insats, men man lyckas faktiskt slå ut ett lätt luftvärnsbatteri. Italien genomför också flera landstigningar under natten. Italienska krigsmakten och landstigningar på fientlig mark under natten - jag ser inga problem...



I söder så händer en hel del. Brittiska stridsvagnar och infanteri når fram till flygplatsens västra delar och den maltesiska polisen (blå pil) får hjälp av en handfull Matildor och trycker sig framåt från norr.

Den italienska divisionen som landstiger tar mycket måttliga förluster och genomför en skapligt lyckad insats. Dom kommer att bli en avsevärd faktor följande morgon. Några brittiska kompanier är nu avskurna, men det är inte så farligt ur spelmekanisk synpunkt.



I norr så blåser krigets vindar i en annan riktning.

Folgore lyckas ta över ett viktigt fort (pilen till vänster) och har därmed tagit en VC-hex. Tyskarna har också tagit en, Benito är mycket nöjd och meddelar divisionschefen att det kommer att bli medaljer för detta. Axeln behöver för övrigt ta 7 VC-hexes om jag minns rätt.

Sedan går allt åt skogen. Den blå pilen är Ramckes anfall mot hamnen, Ingenjörer leder vägen och anfallet lyckas nästan, men britterna håller. Suck, ingen hamn för flottan att åka in i (det hängde på ett 50-50 slag).
Då försöker istället Folgore slå ut ett viktigt kustbatteri (mörkgrön pil). Britterna håller på håret.
Efter dessa två nära missar kommer den italienska transportflottan (ljusgröna pilar) mot intakta brittiska batterier. Det blir precis som man kan tänka sig, 8 (!) steps med trupper slås ut och resten avvisas från stränderna. Ingen landstigning blir av, hamnen måste erövras om det ska hända något. Ett kvalificerat fiasko, man lägger skulden på någon drunknad flottist och sparkar någon general snett uppåt i hierarkin innan man övergår till att låtsas som om inget har hänt.

Här visar sig min oerfarenhet med systemet. Hade jag tittat på tabellerna hade jag nog planerat lite annorlunda. Nu blir det istället en rolig historia och det finns något underhållande i att bli överraskad i ett solitärspel. Det är också den typ av dramatik jag gillar i taktiska spel (ingenjörerna ser hamnen, lyckas inte ta den och fartygen omdirigeras istället in i artillerield).

Jag börjar nu också inse att britterna inte har oändligt med trupp. Deras vilda anfallande, som förvisso skapat stora problem för motståndaren, har också dränerat en del styrka. Fronten är inte helt övertygande överallt. Det är många brickor, men mycket är stationärt luftvärn, det vinner man inte det här kriget med. 

Scipio

Citat från: Fredrik H skrivet  9 augusti 2024 kl. 00:08:17Här visar sig min oerfarenhet med systemet. Hade jag tittat på tabellerna hade jag nog planerat lite annorlunda. Nu blir det istället en rolig historia och det finns något underhållande i att bli överraskad i ett solitärspel. Det är också den typ av dramatik jag gillar i taktiska spel (ingenjörerna ser hamnen, lyckas inte ta den och fartygen omdirigeras istället in i artillerield).

Skoj! Det är av just den orsaken som jag tycker att krigsspel i regel är mest realistiska första gången som som man spelar dom.
Det är oftast bara den första gången som man spelar som man kan göra misstag på den nivån som ofta gjordes historiskt.  :)
"Randomization is too important to be left to chance"

Fredrik H

Citat från: Scipio skrivet  9 augusti 2024 kl. 08:00:44
Citat från: Fredrik H skrivet  9 augusti 2024 kl. 00:08:17Här visar sig min oerfarenhet med systemet. Hade jag tittat på tabellerna hade jag nog planerat lite annorlunda. Nu blir det istället en rolig historia och det finns något underhållande i att bli överraskad i ett solitärspel. Det är också den typ av dramatik jag gillar i taktiska spel (ingenjörerna ser hamnen, lyckas inte ta den och fartygen omdirigeras istället in i artillerield).

Skoj! Det är av just den orsaken som jag tycker att krigsspel i regel är mest realistiska första gången som som man spelar dom.
Det är oftast bara den första gången som man spelar som man kan göra misstag på den nivån som ofta gjordes historiskt.  :)

Jag håller med, jag förstår inte mig inte riktigt på människor som memorerar alla kort i Twilight Struggle för att bli bra på spelet. Jag missunnar ingen att göra som dom vill, men det är inte för mig.

Det kan däremot bli frustrerande om man efter x timmar märker att man spelat någon regel allvarligt fel, det är kanske den största faran när man spelar ett spel för första gången (även om jag tror att jag har större tolerans för sådant än många andra).

Fredrik H

På förmiddagen den 16 augusti så anländer allt fler italienare per båt, tyskarna har också ställt i ordning så att flygfältet kan användas för trupptransporter. Britterna inser att deras möjligheter att stå emot minskar timme för timme, men man avser att sälja sig dyrt.



I söder slår britterna hårt och man lyckas ta de västra delarna av landningsbanorna. Italienarna avancerar 6-700 meter på bara fem timmar och kommer vilken dag som helst att avlasta de slitna fallskärmsjägarna. Som synes är det tjockt med trupper och det kommer rimligen inte bli något snabbt sammanbrott åt endera hållet. Britterna har valt att sätta in lejonparten av sin mest mobila brigad (med blå markering) här, vilket förstås får konsekvenser annorstädes.



I vad som kan betraktas som operationens elegantaste insats lyckas Luftwaffe och Folgore att ta det brittiska kustbatteriet som kostade så många italienare livet under föregående natt. Ju-88:orna bombade det gamla fortet och innan KA fått ordning på grejerna så trängde italienska fallskärmsjägare in i ruinerna och framtvingade en kapitulation! Det var bra att slå 8:a på bombningen följt av en 10:a på anfallet. Nu har jag lärt mig det.

Då LW tryckte ner kustförsvaret så lyckades en del italienska markförband landstiga. Britterna är avsevärt tunnare på den här sidan av ön, och det börjar bli samtal i den brittiska staben om en tillbakadragning och konsolidering innan man blir överflyglad.
Spelmässigt kan man dock inte ge upp VC-hexar, så det blir något att fundera över.



Hela operationsområdet på en bild, ger kanske en bättre kontext till de båda fronterna och VC-målen(röd ram på hexen). Det ser ut som britterna badar i trupp, men kanske 95% av de brittiska förband som överhuvud taget kan röra sig är inom tre rutor från fienden. Det är bara en massa KA och LV som tar plats och ser viktiga ut.

Polisbataljonen stoppades från vidare framryckning av Ju-87:or, men är fortfarande intakt.
Folgore fick fler medaljer att dela ut efter KA-fortets fall. Mot eftermiddagen.

Fredrik H

På kvällen den 16:e augusti så står det klart för det brittiska imperiets lokala lejon att axeln inte kommer att drivas i havet. Kustartilleriet har varit mördande effektivt, men då flottan fikar i Gibraltar så finns det inte nog med kanoner för att stoppa alla Benitos gossar. Det kan komma att bli dolkstötslegender av det här.



I söder har nu tyskarna förstärkts av italienska infanteriförband och britterna har ingen realistisk chans att uppnå något med fortsatta anfall. Pilarna visar tänkbara anfallsriktningar för axeln, något som försvårar för britten då han inte kan vara stark överallt.
Den tyske divisionschefen, en riddarkorset med eklöv-vinnande, aggressiv typ som hette Richard Heidrich, tänker sig starka stötar i två riktningar under följande dag. Det blir antagligen norrut, för att ställa till det för brittiska motåtgärder, och österut för att flygfältet är så nära.



I norr börjar proppen gå ur försvararna. Tyska jägare kapar kättingen över den helige Paulus sund, men hamnen fortsätter ståndaktigt att kämpa. Den nyanlända italienska infanteridivisionen börjar ge effekt och man lyckas ta en brittisk position.

Folgore har i det närmaste rensat hela sitt område och kan nu börja slå sig fram i valfri riktning.

Jag har spelat krigsspel i väldigt många år, men kan fortfarande bli förvånad över hur partier utvecklar sig över tid. Det här systemet är ett rätt långsamt infanterisystem, men mot slutet av dag två så har den operationella situationen förändrats och levererat hjältemod och fiaskon i omgångar.

Det är intressant att fundera på skillnaden mellan spel som drar in en i en berättelse och som börjar leva sitt eget liv kontra spel som inte drar in en alternativt kanske är för långa/sega/komplexa. Jag tror min egen sweet spot har förändrats genom åren, det här spelets 9 turns känns så mycket mer görbart än OCS på halva östfronten i 98 turns. Så var det inte förr. 

Fredrik H

Under natten så tvingas britterna att fatta ett tungt beslut om organisationsförändring. Det har varit bra att ha en mobil brigad, men under defensiva strider så blir det svårt att samordna omgrupperingar. Den rörliga brigadens HQ kommer från och med nu ingå i områdesbrigaderna.



Den italienska avlastningen innebär att tyskarna kan kraftsamla och gå på offensiven. Med ömsesidiga förluster så pressar sig axeln fram norrut och österut. Britterna förstärker med allt dom har. Det är bara tre turns kvar av spelet, så det blir en strid på kniven. Polisbataljonen trycks bakåt, men man håller ihop förbandet.



I norr så lyckas Ramcke till slut att ta hamnen, vilket möjliggör ilandsättande av tyska stridsvagnar. De båda italienska divisionerna trycker sig fram på respektive flank. Det går inte så fort, men det är heller inte så mycket britterna kan göra för att förhindra det.

Spelet går mycket fortare att spela än vad antalet brickor skulle kunna få en att tro. Jag inser att det även i det här spelet går att vara gamey på sina ställen, men det kommer inte att hända. Då det bara är en aktivering per turn kan man max göra ett anfall med en enhet. Om britterna skulle ställa en bricka i varje ruta och acceptera att den dör för att hindra framryckning så kan man kanske det.

Axeln har nu tre av sex VP, man behöver tre till under följande dag. Det kommer att bli tight.